Denna studie syftar till att undersöka relationer mellan lärare och elever/studenter inom ramen för musikskapande i utbildningsmiljö, och hur dessa relationer påverkar elevers/studenters kreativa utveckling, uppspelssituationer och behållning av lärares feedback. Detta har gjorts med avstamp i ett relationellt perspektiv på lärande, Vygotskijs kreativitetsbegrepp, samt forskning och metodik inom återkopplingsbegreppet. Undersökningens empiri har inhämtats genom kvalitativa intervjuer av fyra personer, varav två studerar på gymnasium och två studerar på högskola. Alla fyra har erfarenhet av att skriva och producera musik som spelas upp i en klassrumssituation och som läraren ger återkoppling på. Resultaten visar att lärares relationella kompetens spelar roll för informanternas upplevelse av skapande, uppspel och feedback. Det framkommer flera beskrivningar av lärare som inte tar ansvar för de pedagogiska relationerna, men även exempel på motsatsen. Det som framstår som viktigt är att läraren möter eleven/studenten med ett genuint intresse, samt att feedbacken är saklig och föreslår konkreta åtgärder, vilka eleven/studenten sedan får avsatt tid till att prova.

Bildämnet är ett av de ämnen med störst betygsskillnader mellan flickor och pojkar. Syftet med studien är att utveckla kunskap om normer och värderingar som konstrueras och reproduceras i och om ämnet Bild. Studien fokuserar på hur maskulinitetsskapande och identitetsskapande påverkar formella och informella lärprocesser kopplat till subjektiv och social identitet under högstadiet och ämnet bild. Studien utgår från frågeställningarna: Hur resonerar pojkar om bildämnet? Vilka normer och värderingar konstrueras och reproduceras om bildämnet - relaterat till pojkars betygsresultat i ämnet bild? För att besvara forskningsfrågorna har studien en kvalitativ etnografisk ansats med observationer och halvstrukturerade intervjuer som metod för att samla empiri. Resultatet visar att pojkar generellt kan behöva strategier för att utvecklas inom bildämnet, och stöd för att släppa normerande maskulinitets- och genusstrukturer som begränsar deras prestation. När lärare intar ett relationellt förhållningssätt motiveras pojkarna i studien till att prestera. Det visade sig även att när eleverna får uppgifter som är hantverksmässiga, visuella, digitala och näreleverna får arbeta med olika typer av material gynnar det pojkarnas motivation.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal beskriver att relationer mellan barn och förskolepersonal påverkar barns utveckling och lärande i förskolan. Studien har en kvalitativ ansats och utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare samt barnskötare. Resultatet visade att relationen mellan barn och förskolepersonal ses som avgörande för barns utveckling och lärande. Vidare framgick det i resultatet att det är av vikt att vara lyhörd, ha ett positivt kroppsspråk samt vara självreflekterande för att kunna skapa goda relationer till varje enskilt barn i förskolan. Fortsättningsvis visade resultatet att genom goda relationer mellan barn och förskolepersonal tillåts förskolepersonalen skapa förståelse för barnets enskilda lärandeprocess, vilket gynnar barns utveckling och lärande. Slutsatsen i denna studie stämmer överens med tidigare forskning som påvisar att goda relationer i förskolan är väsentliga för barns utveckling och lärande.

Syftet med föreliggande studie är att fördjupa förståelsen hur det olika skolformerna arbetar med det stöd som grundskoleelever med hemmasittarproblematik får i undervisningen och om det finns skillnader i hur skolformerna tillgodoser grundskoleelevers möjligheter till en likvärdig utbildning. Det relationella och punktuella perspektivet med undervisningsideologier utgör grunden för studien, vilket har en kvalitativ metodansats med semistrukturerade intervjuer. Den tematiska analysen landade i resultatet att båda skolformerna hade kompensatoriska resurser, friskolans struktur skiljer sig från den kommunala skolan genom att pedagoger åker hem till elever och undervisar. Vidare är tidsbrist en begränsade faktor i arbetet med att möjliggöra relationsskapande och möjligheten att jobba tillbaka eleven till skolan. Studiens slutsats är att skolformernas struktur påverkar möjligheten att erbjuda en likvärdig utbildning för elever med hemmasittarproblematik.

No description available.

Ingen skola är immun mot hög skolfrånvaro bland elever. Däremot finns ett samband mellan hög skolfrånvaro, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och placering i särskilda undervisningsgrupper. Mot den bakgrunden är det angeläget att undersöka hur pedagoger i särskilda undervisningsgrupper arbetar förebyggande och motverkande i förhållande till frånvaroproblematik. Syftet med studien var att beskriva och få förståelse för möjligheter och utmaningar för arbetet med frånvaro i skolor med särskilda undervisningsgrupper utifrån skolledares och pedagogers perspektiv. Följande forskningsfrågor användes för att besvara syftet: Hur upplever skolledare och pedagoger somarbetar i särskilda undervisningsgrupper problematiken med hög skolfrånvaro? Hur ser förutsättningarna för arbete med skolfrånvaro ut i förhållande till de särskilda undervisningsgruppernas organisering? Vilka rutiner som förebygger och motverkar skolfrånvaro har de olika skolorna med särskilda undervisningsgrupper? En kvalitativ studie genomfördes med enkätundersökningar och fördjupande intervjuer. Informanterna bestod av fem skolledare och 10 pedagoger. Resultatet bekräftade den tidigare forskningen och talade för vikten av en god samverkan, relationskompetens hos pedagoger i särskilda undervisningsgrupper och individuella anpassningar som arbetssätt. En slutsats nåddes att det är viktigt att se de olika nivåer i samhället som elever påverkas av i sin utveckling, direkt och indirekt, och att särskilda undervisningsgrupper kan argumenteras vara fördelaktiga i arbete vid skolfrånvaro på grund av deras pedagogiska metoder och arbetssätt.

Abstract Syftet var att undersöka vad tidigare forskning kommit fram till gällande relationella aspekter i en förskolekontext, med betoning på det relationella i de mellanmänskliga interaktionerna, vad ett relationellt perspektiv kan ses betyda för barns utveckling och lärande. Detta i förhållande till den helhet på omsorg, utveckling och lärande som skrivs fram i förskolans läroplan. I syftet fanns även en förhoppning om att få en förståelse för hur man kan placera in det relationella i en funktionell teori med bäring på förskolans (var)dagliga praktiker. En fråga som funnits parallellt i arbetet är vilken roll de relationella aspekterna får i en mål- och resultatstyrd förskolepraktik med dokumentationsskyldighet och utvärdering. Detta utifrån att vissa forskare lyfter fram en mätbarhetsdiskurs inom utbildning som ses ge dominans för det mer enkelt mätbara och där de mer svårmätta relationella värdena då riskerar att komma i skymundan. Då syftet var att undersöka vad forskning kommit fram till valde jag att göra en litteraturstudie. I de texter som valdes ingick både praktiknära och mer teoretiska och filosofiska texter. Texterna analyserades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att genom att förstå det relationella som flerdimensionellt kan det relationella ses som det "kitt" som binder samman utveckling och lärande. Ett relationellt perspektiv på utbildning fångar in alla delar i helheten av omsorg, utveckling och lärande och inom ramen för detta perspektiv kan även undervisning förstås.

Syftet med studien är att undersöka pedagogers erfarenhet av problematisk frånvaro i gymnasiesärskolan samt pedagogers erfarenhet att arbeta med lärmiljön för att förebygga problematisk frånvaro i gymnasiesärskolan. Den teoretisk utgångspunkten i studien är relationell pedagogik och salutogent perspektiv. Empirin utgår från åtta semistrukturerade intervjuer med pedagoger verksamma i gymnasiesärskolan. Resultatet visar att sju av åtta pedagogerna anser att de har erfarenheter av arbete med elever i gymnasiesärskolan med problematisk frånvaro. De anpassningar i lärmiljön som pedagoger menar är viktiga för att främja närvaro är kopplade till en god relation och samverkan till eleven och vårdnadshavare, mellan personal på skolan och mellan skola och aktörer utanför skolan. Pedagogerna uppfattar relationer och samverkan som en framgångsfaktor och ett hinder för att få tillbaka elever från problematisk frånvaro. Pedagoger beskriver de anpassningar som görs i gymnasiesärskolan utifrån fysisk lärmiljö, pedagogisk lärmiljö och social lärmiljö. Pedagogerna framhåller att anpassningar kopplade till den fysiska miljön handlar om klassrummets och lokalernas utformning. I den pedagogiska miljön beskriver pedagogerna anpassningar utifrån var elevs behov. Pedagogerna menar att den sociala lärmiljön anpassas utifrån att skapa ett tillåtande klimat i skolan och få eleverna att må bra.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagogerna arbetar med att hantera de konflikter som uppstår mellan barnen, samt hur barnen hanterar konflikterna på egen hand. Vi har även studerat om pedagogerna använder sig av några konflikthanteringsstrategier och i så fall vilka. Studien har gjorts utifrån två olika teoretiska perspektiv, relationell pedagogik och det sociokulturella perspektivet som vi kopplat till vårt ämne. I bakgrunden lyfts begreppet konflikt samt innebörden av det, vilka olika konflikthanteringsstrategier det finns och dess innebörd samt kommunikationens betydelse för konflikthantering. Vi tar även upp om individens självbild och identitet samt på vilket sätt det kan vara viktigt att arbeta med för att skapa en bra atmosfär i förskolan. För att få svar på våra frågor har vi intervjuat pedagoger, samt observerat pedagoger och barngruppen i sin helhet utifrån en kvalitativ metod. Vår studie har visat att konflikter kan förhindras och lösas genom användning av olika konflikthanteringsstrategier utifrån vad för sorts konflikt som uppstår och vilka barn som är inblandade. Studien har även resulterat i att de flesta pedagoger hävdar att det är viktigt att diskutera konfliktens händelse med de inblandade och låta de delge sina åsikter krig händelsen. Övervägande pedagoger under utförandet av intervjuerna ansåg att arbeta med empiri och samspel är viktigt för att förebygga konflikten. De menar även att man måste diskutera hur man som individ ska vara mot andra människor.

The purpose of this study is to investigate education students’ experience of interculturality in their own intercultural teacher education at Södertörn University College. The intercultural policy of this education states that interculturality is something that the students shall learn about, for and through. The focus in this study is on the last aspect, through. How do students experience that teacher educator’s practice inter­culturality? The ontological and epistemological ground on which this study is based is the life-world-phenomenological way of thinking. The object of knowledge in a study guided by this perspective is people’s experiences, how the world reveals itself for them. The life-world-phenomenology has guided both the methodological decisions and actions and has been a tool in the analysis of the material. The study has been conducted as a survey with 97 students in three different teacher programs at Södertörn University College and as three focus group interviews (4-5 people in each group) with students within the same programs. The survey used open questions and the interviews were conducted using a semi-structured interview technique. The theoretical perspectives used in the analysis of the results are: the phenomenological perspective, the theory of relational pedagogy and Hanna Arendt’s idea of action as one of the fundamental categories of the human condition. The results display a red thread through the students’ statements. A thread that starts with a definition of interculturality as interaction and enriched learning through the meeting of others’ experiences continues through the sometimes monocultural reality of a university education where it also meets and is affected by the approach of the teacher. An approach that has consequences on the educational process and that can either enable the intercultural interaction and enriched learning or just the opposite. The intercultural educational process can “take off” or just crash. Qualities that seem to get the intercultural spiral going are intersubjectivity, unpredictability, intentionality and lack of prestige. They evoke contact, curiosity, security and the willingness to be with others. Teacher educators who are interested in and able to introduce these qualities into teaching are by students’ experienced as teachers who teach through interculturality.