Syftet med vår studie har varit att undersöka fyra förskollärares samt fyra specialpedagogers syn på relationer och samspel i förskolan genom en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. I denna studie valdes relationell pedagogik som huvudteori eftersom forskning har visat att goda relationer mellan vuxna och barn har främjat elevers lärande i skolan (Aspelin & Persson 2011). Författarnas beskrivningar om relationell pedagogik kunde kopplas till Bubers filosofi om ett öppet och genuint möte mellan två individer, där verklig förståelse för varandra kunde infinna sig. Även Goffmans syn på socialt samspel belystes i teoridelen eftersom utsagorna skildrade pedagoger vilka betedde sig sig på ett annat sätt än det uttalade. Goffman (2014) menade att människor presenterade en dubbelhet och hade möjlighet till att dela in sitt uppträdande i enskilt och allmänt. Mötet med andra människor var en teater där vi tänkte på hur vi uttryckte oss och där vi visade våra bästa sidor. De sämre karaktärsdragen hamnade i skymundan i det direkta mötet med andra individer. Vi har kommit fram till att förskolan är viktig i relationsbyggandet utifrån förskollärarnas och specialpedagogernas berättelser, forskning samt teorival. Resultatet visade att det var betydelsefullt med ett positivt förhållningssätt gentemot de barn respondenterna hade mött i förskolan. Genuina relationer var även något som betonades i informanternas utsagor. Det dilemma vi stötte på under studiens gång har varit att vissa barn inte har fått sina behov tillgodosedda och har därmed inte blivit bekräftade som andra barn. Utåtriktade barn har ibland fått mer uppmärksamhet än de barn som har varit lågmälda och försiktiga. De introverta barnen skulle ha kunnat riskera att hamna utanför barngruppen på grund av det. Utifrån de intervjuades skildringar så framkom det att alla vuxna som verkade i förskolan har haft behov av ytterligare kunskaper gällande relationell pedagogik. Organisation och de resurser vilka existerade i förskolan var också något som belystes av respondenterna, det hade en påverkan på samspel samt relationsbyggandet i förskolan. Ett normkritiskt förhållningssätt har varit av betydelse för att pedagogerna i förskolan, ska kunna motverka djupt ingrodda mönster som vissa barn har kommit i kontakt med och som skulle kunna påverka relationerna under uppväxten.

Lågaffektivt bemötande är en metod som används för att handskas med situationer som kan uppfattas som problematiska och problemskapande. I följande studie får läsaren ta del av en litteraturgranskning om framställningen av begreppet lågaffektivt bemötande. I studien beskrivs innebörden av lågaffektivt bemötande samt forskning och metoderna bakom begreppet. Studiens syfte är att undersöka lågaffektivt bemötande i relation till förskolans läroplan och skildringen av barn. Detta med avstamp i den relationella pedagogiken, individperspektivet samt det kategoriska perspektivet. Den litteratur som analyserats och som ligger som underlag för denna studie är läroböcker som samtliga behandlar ämnet lågaffektivt bemötande. Studien bestå av en kvalitativ analys på innehållet i litteraturen och en induktiv ansats har brukats för genomförandet av analysen. Resultatet visar på tre generella teman i den utvalda litteraturen, vilket mynnade ut i förskollärarnas ansvar, framställning av lågaffektivt bemötande samt framställning av barn. Slutsatserna visar att barn skildras utifrån utvecklingsstadier och som sårbara och beroende av vuxna, personalens gedigna ansvar i förskolan samt strävan att presentera lågaffektivt bemötande som en allt-i-allo metod som är färdig att föra över till många olika verksamheter och sammanhang.

Studiens syfte är att undersöka förskollärarens syn på kommunikationens och samspelets betydelse i mötet med förskolebarn. Den avser att undersöka vad det finns för möjligheter och om det finns några hinder för kommunikation och samspel. Studiens forskningsfrågor är följande: Vad innebär samspel och kommunikation enligt förskolläraren? Hur beskriver förskolläraren sitt förhållningsätt gentemot barnen gällande kommunikation och samspel mellan förskollärare och barn?Vidare undersöks begreppet relation, vad innebär en god relation enligt förskolläraren? Studien sker med en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer är metoden. Fyra förskollärare intervjuas. De teoretiska utgångspunkterna som genomsyrar studien är det sociokulturella perspektivet och den relationella pedagogiken. Resultatet visar en ny definition på vad kommunikation kan vara för något. Begreppet lyssna är en kommunikation, likaså är kommunikation också lyssnandet. Relationer mellan förskollärare och förskolebarn anses vara väldigt viktigt och även förskollärarens förhållningssätt. Kommunikation och samspel hänger ihop, att man har ett genuint intresse för den andra. Resultatet visar även att kommunikation kan ske på olika sätt, inte enbart verbalt. Synen på samspel är likvärdiga vilket diskuteras varför det kan vara så. Att vara förskollärare krävs det att du förhåller dig till något i arbetet tillsammans med barnet och det är viktigt att vara välförankrad i förskolans läroplan, att motivering ska finnas till varför du väljer att göra på ett visst sätt. Resultatet visar även vikten av förskollärarens förhållningssätt och att bygga goda relationer, det vill säga ”hur får jag kontakt med dig”?

Skolans bemötande och anpassningar har en avgörande roll för hur elever med funktionsnedsättningen adhd klarar sin skolgång. I och med att problematiken är av varierande art är betydelsen av kartläggningar, uppföljning och utvärderingar extra viktiga för den här elevgruppen. Elever med adhd får ofta läs-och skrivsvårigheter pga. sina koncentrationssvårigheter. Det har också visat sig att adhd och dyslexi är en relativt vanlig kombination. Insatser för läs-och skrivinlärningen görs ofta under de tidigare skolåren och därför har studiens syfte varit att ta reda på vilka strategier och metoder som används under de senare skolåren för att motverka elevernas läs-och skrivsvårigheter och främja inlärningen. Metoden som har använts är den kvalitativa intervjuformen och urvalet består av fem intervjuer med speciallärare och specialpedagoger på skolor i tre olika kommuner. Resultatet visar att respondenterna bedömer de insatser som görs i förhållande till ett relationellt perspektiv. De menar också att det är av betydelse hur lärmiljön och de individuella anpassningarna utformas för att eleverna ska utvecklas och klara sin skolgång. Det visar sig i resultatet att när man har lyckats utforma gemensamma strategier och metoder har det varit framgångsrikt för den här elevgruppen som är beroende av struktur och tydlighet. I resultatet synliggörs också hur det kategoriska synsättet fortfarande dominerar, framförallt på högstadiet, då insatser oftast sker utanför det ordinarie klassrummet. Det pågår dock arbete på samtliga skolor för att hitta lösningar för att eleverna ska känna sig inkluderade. En tydlig och stark ledning anses vara av vikt för att utvecklingsarbetet ska kunna drivas.

Syftet med studien är att undersöka hur verksamma musiklärare upplever att ämneslärar­utbildningen i musik korrelerar med den yrkesmässiga vardagen i fråga om förvärvandet av nödvändiga kompetenser i att skapa goda och trygga lärandemiljöer samt hur verksamma musiklärare arbetar för att utforma lärandemiljöer som möjliggör lärande. I studien har data samlats genom ljud- och videoinspelade semi-strukturerade intervjuer med sex verksamma musiklärare inom grundskola, kulturskola och gymnasieskola. Studien har genomsyrats av, och resultat har analyserats och tolkats med hjälp av, teorier kring relationell pedagogik. De resultat som framkommit i studien ger en bild av att lärandemiljöer är ett svårdefinierat begrepp samtidigt som lärare är överens om de mest väsentliga delarna rörande lärandemiljöer; att utmana eleverna utifrån deras egen nivå, att ha goda relationer till sina elever samt att skapa goda förutsättningar för det sociala samspelet i musikklassrummet. I studiens resultat framkommer även att informanterna upplever att de relationellt betingade kunskaperna är något de lärt sig främst i arbetet snarare än i lärarutbildningen medan de ämnesdidaktiska kunskaperna är något som lärarutbildningen tycks ha förmedlat framgångsrikt. Hur detta kan komma sig – att de relationsbetingade kunskaperna upplevs undermåliga då lärarutbildningen innehåller kurser som behandlar just detta ämne – fyller en stor del av den avslutande diskussionens innehåll.

The study presents how school leaders think about relational work within the school (teacher-student), that is, interpersonal meetings in the school and what significance they think they have for students' schooling. The focus is on the relationship between teacher and pupil and on the social climate, where attitudes and approaches that permeate the business is in focus. We have also investigated the principal's responsibilities and the views of pupils with school difficulties. Topics that are raised in connection are attitudes and thoughts about individual and general accommodations and what significance socio-economic background can have for the student's school situation. The study is qualitative with interview as method. The study involved 5 school leaders who are all educated and have worked a long time whithin the schoolsystem. As a theoretical starting point, we have been partly inspired by Bronfennbrenner's (1979) ecological systems theory is about how different people and things in the student's microsystem affect their development. We have been inspired by a phenomenographic approach in interpreting the results to explain and analyze the thoughts and opinions that are the same and different. The results of the interviews indicate that relational work within the school (teacher-student) is considered to be important for student' schooling, but that there are factors that sometimes make this work more difficult. Some difficulties described are the teachers' workload and inexperienced or untrained teachers. Furthermore, the interviewees see that there is a great responsibility of the principals and how they lead the school both organizationally and by creating a school culture and a good social climate. The interviewees also describe that teaching outside the classroom can sometimes be needed, but it must not be a permanent solution. After the results we discuss the thoughts and experiences that emerged in the interviews through the previous research is presented. The conclusion is that more collaboration is needed between different professions within the school but also with other authorities. The workload of teachers and principals needs to strike a balance so that relational work within the school (teacher-student) can take as much space as the work towards knowledge acquisition. Also, the we need educated teachers who can do this.

Elevers upplevelse av trygghet visar sig fortsätta minska enligt Skolinspektionens årligaskolenkät. Detta är främst synligt bland niondeklassarna. Vår uppsats ämnar beskriva ochanalysera hur skolkuratorer arbetar med våldshändelser i högstadieskolor. Vad för typ avvåld som beskrivs samt vas skolkuratorer upplever möjliggör och försvårar möjligheten tillsamverkan internt och externt. Vi bad skolkuratorer i Stockholm samt Västra Götaland attskriva ett kort narrativ om en valfri våldshändelse från deras aktuella arbete. Dessa narrativvalde vi sedan att analysera med en riktad innehållsanalys. Vi fick få respondenter och kandärför inte dra stora slutsatser utifrån vårt resultat. Skolkuratorerna beskriver oftast attvåldet sker under upptrappning utan de vuxnas kännedom. De vuxna får reda på händelsen i“krisläge”. I de fall där skolkuratorn upplever att arbetet kring våldet går bra beskrivs en godrelation mellan vuxna och ungdomar i skolan. Med god relation till elever blir den externaoch interna samverkan lättare. I dessa fall syns också god relation personal emellan samtmed externa kontakter så som polis och socialtjänst. Trots att skolkuratorerna hade väldigtlika utgångsläge med att berätta om en våldshändelse så är varje berättelse unik, med detsagt så kunde vi lätt finna liknande övergripande teman.

Denna uppsats undersöker hur förskolepedagoger ser på lek i egenskap som observatör och som aktiv deltagare med barnen. Därtill undersöks det hur intersubjektivitet och ett autentiskt lekfullt förhållningssätt kan påverka relationen mellan barn och vuxen, samt hur detta kan ha en inverkan på barnets sociala utveckling och känsla av välbefinnande.  Studien är genomförd med en kvalitativ metod där jag har intervjuat fyra förskollärare i ett förskole-område söder om Stockholm. Analysens teoretiska utgångspunkt är det relationella perspektivet som fokuserar på det mellan- mänskliga och subjektiva i samvaro och samverkan med varandra. Ett av flera fokusområden är att se hur det subjektiva utbytet sker mellan parter, både känslomässigt inom sig men också till andra, via “mellanrummet”. Resultatet visar ett intranät av relationer och åverkansfaktorer som påverkar en pedagogs lekfullhet och hur lek och relation mellan pedagog och barn kan utvecklas och visa sig. Resultatet utifrån pedagogernas perspektiv talar för att barn vill ha och önskar sig lekfulla pedagoger att kunna leka med utöver sina kamrater. Vinningarna blir många för både vuxna och barn. Vuxna får en mer givande arbetsdag och med goda relationer och barnen likaså. Utöver det får barnen en trygg och rolig vistelse på förskolan som i sin tur gynnar barnets sociala och akademiska utveckling. / This essay examines how preschool educators view play as an observer and as an active participant with the children. In addition, the essay investigates how intersubjectivity and an authentic playful approach can affect the relationship between child and adult, and how this can have an impact on the child's social development and sense of well-being. The study was carried out with a qualitative method where I interviewed four preschool teachers at a preschool area south of Stockholm. The theoretical starting point of the analysis is the relational perspective that focuses on the interpersonal and subjective in togetherness and interaction with each other. One of several focus areas is to see how the subjective exchange takes place between parties, both emotionally within themselves but also to others, via the "gap". The results show an intranet of relationships and factors that affect an educator's playfulness and how play and relationship between educator and children can be developed and shown. The results from the educator’s perspective indicate that children want and wish for a playful educators to be able to play with in addition to their peers. The winnings will be many for both adults and children. Adults get a more rewarding working day and good relationships and the children as well. In addition, the children get a secure and fun stay at the preschool, which in turn benefits the child's social and academic development.

The purpose of this study is to examine whether the relationship between social science teachers and their students are affected by the presence and usage of computers and smartphones in the classroom. Since there are no studies examining this aspect of education prior to this one, the aim is to identify potential aspects that could be interesting for further studies to be able to conclude if the relationship is affected by the digital devices. Five upper secondary school teachers in social science have been interviewed for the purpose. The interviews concluded that the digital devices have a greater tendency to distract students, leading to possible conflicts between teachers and students. Furthermore, the teachers pointed out possible complications due to the way students now gather information, for example questioning of authority. The effective information gathering could on the other hand also lead to better classroom discussions which affected the relationship in a positive manner. Additionally, the interviewed teachers informed about students having an increased sense of infringement which was acknowledged during discussions about social topics, teachers feeling an increased sense of exposure due to the possibility of being taped or filmed by the digital devices, as well as the impossibility of maintaining or creating a relationship with students through the screen during the period of distance learning. Since the prerequisites for this study are not enough for generating an overall ensuring conclusion, the result should only be used as inspiration for further studies on the subject.

Studien syftar till att undersöka vilken form av undervisning som sker i särskild undervisningsgrupp och om lärares syn på relationell pedagogik. Intervjuer har utförts med sex olika lärare som undervisar i särskild undervisningsgrupp i Sverige. En tematisk analys användes för att analysera data. Studiens resultat analyserades med stöd av det relationella perspektivet och tanken om att se elever som att de befinner sig i svårigheter. Resultatet visar att undervisningen i den särskilda undervisningsgruppen är individanpassad utefter elevers förmågor. Lärare tar bort ämnen med en grundtanke i elevers känsla av att få lyckas men också för att ta hänsyn till elevers ork och motivation. Lärare i särskild undervisningsgrupp arbetar relationellt där tillit och omsorg presenteras som en grund i att bygga relationer men också till elevers lärande. Resultatet visar på en skillnad i att se elever i svårigheter snarare än med svårigheter, detta beskrevs som viktigt av lärarna att svårigheterna inte fanns inom individen utan snarare i miljön och relationer hen möter. Lärare i särskild undervisningsgrupp arbetar med att lära känna eleven och lyssna in elevens behov och intressen.  Elever i särskild undervisningsgrupp beskrivs ha hög skolfrånvaro, stämplade av omgivningen med en avsaknad av verktyg till att lyckas i skolan. Resultatet lyfter att elever får insatser i skolan men att de oftast ges för sent. Slutsatser kring resultatet är att elever i särskild undervisningsgrupp har ett inflytande i sin undervisning, lärarna arbetar relationellt genom att motivera och bygga upp elevers självförtroende och skolmotivation. Särskild undervisningsgrupp är en viktig del av skolan, många elever har behov av att undervisas i ett mindre sammanhang men den särskilda undervisningsgruppen behöver integreras mer i skolan för att minska elevers känsla av exkludering.