Syftet med denna studie har varit att beskriva fem förskollärares uppfattningar och arbetssätt av hur relationsskapande och samspel sker i förskolan mellan förskollärare och barn. Studien bygger på en kvalitativ undersökning och för att samla in empiriskt material har vi använt oss av strukturerade observationer med efterföljande intervjuer av fem stycken verksamma förskollärare från fyra olika förskolor i mellersta Sverige. Resultatet visar att relationell pedagogik kan tolkas på olika sätt men gemensamt för förskollärare i studien är deras uppfattning om att det främst bygger på att barnen känner trygghet till både verksamheten och till pedagogerna samt att detta sedermera anses som grunden för att skapa och upprätthålla goda relationer. Vidare framkom det också i studiens resultatet att pedagogerna som deltog i studien gav uttryck för och strävade efter att vara en närvarande pedagog som ser och lyssnar på barnen i en gemensam dialog och detta för att synliggöra varandras tankar och funderingar och för att vidare kunna utvecklas i samspel. Det framkom också av pedagogerna i studien att det är relevant att vara här och nu i olika situationer, att stanna upp och se vad barnen intresserar sig för och att ta lärandet därifrån i interaktion tillsammans. En av slutsatserna av vår studie är att förskollärarens trygghet och närvaro har en stor betydelse för att relationer ska få möjlighet att skapas i förskolan verksamhet. / <p>Betyg i Ladok 201221.</p>

I skolan råder ett pågående reformarbete för att öka elevernas måluppfyllelse. Nya metoder och förhållningssätt gör entré i en pressad skolvardag. En av dessa metoder är Lösningsfokus (LF). Syftet med denna studie var att undersöka om och hur LF har en funktion i skolans arbete mot att nå måluppfyllelse. Studien syftade också till att jämföra LF med relationell pedagogik och utforska hur de båda bidrar i skolans praktiska undervisningsarbete. För att svara på frågeställningarna genomfördes en explorativ jämförande litteraturstudie. I studien framkom att LF kan bidra med verktyg för att stimulera elevers resurser och motivation för att nå ett mål och finna lösningar på avgränsade problem. Resultatet från artiklarna om relationell pedagogik tyder på att autentiska pedagogiska relationer underlättar lärandet och kan därmed ge eleverna större förutsättningar att nå de nationella målen för skolan. Relationens betydelse för lärande framträder som viktig i både LF och relationell pedagogik. I de studerade artiklarna om relationell pedagogik är det tydligt att den mellanmänskliga relationen är fundamental för god undervisning. Relationen är den plats där lärande sker och central för elevens utveckling mot att uppnå skolans mål. I LF kan relationen ses som ett medel för att nå måluppfyllelse. Både LF och relationell pedagogik framhåller ett icke auktoritärt förhållningssätt där elevens verklighet beaktas och respekteras. Fortsatt forskning på hur LF och relationell pedagogik skulle kunna kombineras vore ett värdefullt kunskapstillskott till skolans praktik.

Syftet med denna studie är att undersöka hur grundskollärare resonerar om arbetet med mottagandet av en ny skolklass. Ämnet är relevant att undersöka närmare eftersom lärare har viss professionell frihet att själva utforma sin undervisning, vilket kan medföra såväl likheter som skillnader i val av arbetssätt och förhållningssätt. Studien ämnar besvara följande tre frågeställningar: Hur ser det förberedande arbetet ut inför mottagandet av en ny skolklass? Vad fokuseras den första tiden med en ny skolklass? Vad kännetecknar lärarnas ledarskap den första tiden med en ny skolklass? Relationell pedagogik utgör studiens teoretiska utgångspunkt och är ett perspektiv på utbildning som håller på att ta form såväl i Sverige som internationellt. Teorin intar ett relationellt synsätt på utbildning där människan ses som en relationell varelse och utbildning, undervisning och lärande ses som relationsprocesser. I studien genomfördes sju kvalitativa intervjuer med grundskollärare från två medelstora kommuner i Sverige. Intervjumaterialet analyserades därefter tematiskt.   Studiens resultat påvisar att samtliga lärare genomför förberedande arbete inför mottagandet av en ny skolklass. Det förberedande arbetet kan delas in i kategorierna överlämningssamtal, förbereda material och det logistiska samt att presentera sig för skolklassen och genomföra en enklare uppgift. Den första tiden med en ny skolklass ägnar lärarna åt att etablera regler, rutiner och klassrumsstrukturer, arbeta med värdegrund och bemöta elevernas förväntningar samt att skapa relationer. Gällande lärarnas syn på sitt ledarskap anses det viktigt att vara tydlig och konsekvent samt sträng men snäll. Flera lärare lyfter fram svårigheten att hitta en balans mellan att vara personlig och privat. Slutsatser som kan dras utifrån studiens resultat är att lärarna både i det förberedande arbetet och den första tiden med skolklassen både värdesätter och strävar mot att främja goda relationer. Lärarna tar sitt ansvar i och för relationer, vilket kan härledas till god relationskompetens. Ytterligare en slutsats är att lärarna intar både en auktoritär ledarstil och en demokratisk ledarstil den första tiden med en ny skolklass. Den auktoritära ledarstilen synliggörs genom att läraren tenderar att vara den person som fastställer rutiner, klassrumsstrukturer och önskvärda normer. Den demokratiska ledarstilen synliggörs dels genom att eleverna tillåts vara delaktiga i skapandet av klassrumsregler, dels genom att lärarna intar ett förhållningssätt som tar hänsyn till elevernas sociala liv och situation. Lärarnas syn på det egna ledarskapet kännetecknas av en kombination mellan ett traditionellt synsätt och ett liberal-progressivistiskt synsätt.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur hästunderstött lärande kan öka motivationen för kursdeltagare i skolan, samt hur lärmiljön i stallet kan användas i de specialpedagogiska insatserna. Forskning visar att hästunderstött lärande är en insats som kan stärka motivationen, den empatiska förmågan, och stödja kursdeltagarna i relationsbyggande både i skolmiljö och vardag. I Sverige har en stor grupp gymnasieelever lämnat gymnasieskolan med ofullständiga betyg på grund av detta har regeringen utökat det ekonomiska stödet till vuxenutbildningen för att erbjuda studieplatser till vuxenstuderande som önskar läsa in sin högskolebehörighet. I den här studien riktar vi oss till kursdeltagare och pedagoger på folkhögskola som har hästar på schemat, samt specialpedagoger certifierade inom hästunderstött lärande. Vi genomför en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer som analyseras med stöd av motivations- och relationsforskning. Resultatet visar att kursdeltagare med hästar i sin folkhögskolekurs ser hästarna som ett stöd i att hitta studiemotivationen och att bygga en känsla av gemenskap i gruppen, liksom att arbetet med hästarna underlättar de teoretiska ämnesstudierna genom att pedagogerna inkluderar hästarna tematiskt även i klassrummet. Hästarna beskrivs som den yta där du känner dig kompetent och säker, en känsla som sedan spiller över in i det teoretiska arbetet. Pedagoger och specialpedagoger i studien lyfter fördelar med hästunderstött lärande, exempelvis kring kroppslig medvetenhet relaterat till hästen, möjligheten att stärka självkänsla och självbild och hur relationsbyggandet i stallet underlättar arbetet i skolan. En kursdeltagare som har negativa associationer till skolmiljön får möjlighet att visa sin kompetens och sina styrkor i stallet, och då blir inte utmaningarna i den teoretiska miljön lika hotfulla. Det hästunderstödda lärandet fungerar som ett motiverande stöd och då särskilt om det finns en tydlig brygga mellan stallmiljön och skolan där kursdeltagare och pedagoger inkluderar relevanta delar in i klassrummet och tvärtom. Det ger en ingång i att skapa relationer inom gruppen och till pedagogen, och pedagogiskt utrymme att arbeta verklighetsnära och konkret vilket stärker relevansen i lärmiljön för kursdeltagaren. Stallmiljön tillför slutligen även fysiska moment av rörelse i naturen som flera informanter tar upp som en viktig motivator och del i välmåendet.

Syftet med studien är att undersöka vilka faktorer gällande kommunikation och ledarskap som upplevs vara viktiga i mötet mellan individer på deras respektive arbetsplatser inom offentliga organisationer. En kvalitativ forskningsmetod användes med tolv semistrukturerade intervjuer. Respondenterna bestod av tre personliga tränare följt av tre klienter till dessa och tre respondenter med en chefsposition följt av tre medarbetare från medelstora kommuner. En tematisk analys tillämpades för att bearbeta datainsamlingen och resultatet analyserades med stöd av det relationella perspektivet där relationskompetens och kommunikation är i fokus. Resultatet visar att en god arbetsmässig relation innehåller faktorer som empati, lyhördhet, nyfikenhet, tillit och delaktighet i det dagliga arbetet. Slutsatsen är att en god arbetsmiljö med högt i tak och ett gott ledarskap med tydlig kommunikation främjar relationerna på arbetsplatsen.

Syftet med studien var att undersöka hur förskollärares närvaro kommer till uttryck i dialogen med barnen. Studien innefattade en kvalitativ forskningsansats med en teoretisk utgångspunkt i relationell pedagogik. Studien bygger på en mikro-etnografisk studie där både observationer och samtal med förskollärare har genomförts. Studien har genomförts i en förskoleverksamhet med tre kvinnliga förskollärare i en barngrupp med åldrarna 1–5 år. Resultatet visade att engagerade och nyfikna förskollärare lätt fick i gång dialoger med barnen, samt en oro från förskollärarna att inte alla barn ska få samma utrymme till dialoger. Studiens slutsats blev att förskollärares förhållningssätt är en central del i vilken utsträckning det arbetas med närvaro i dialogen men barnen på förskola. Samt att mindre grupper är en metod som främjar och underlättar för förskollärare att kunna vara närvarande i dialogen med barn.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepedagoger ser på och arbetar med trygghet, gruppkänsla och gruppstärkande aktiviteter i förskolans vardag. Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer på två förskolor i Skåne. Intervjufrågorna har behandlat pedagogernas motiv att arbeta gruppstärkande, om detta kräver extra resurser, samt hur barnens trygghet i gruppen prioriteras i vardagen. Teorierna vi använder för att analysera intervjuerna är relationell pedagogik och omsorgsetik. Den första teorin utgår ifrån att relationen är det som skapar lärandet. Omsorgsetik utgår ifrån att omsorg är beroende av en ömsesidig relation, där båda parter ansvarar för att se, uppmuntra och frambringa varandra bästa sidor. I intervjuerna framkommer det att gruppstärkande arbete sker kontinuerligt i förskolornas vardag, men ofta utan att pedagogerna har gruppkänsla som huvudsyfte. De arbetar med projekt, har reflektionstid tillsammans med barnen och samtalar kring hur man är en bra kompis eller kring utmaningar som dyker upp. Pedagogerna beskriver även ett tätt samarbete mellan avdelningarna, andra förskolor och skola, vilket de menar ökar gruppkänslan även i ett större perspektiv. Sammantaget har pedagogerna gemensamt att de känner sig nöjda med sina gruppstärkande satsningar, dock skiljer sig möjligheten till reflektionstid och utvecklingsarbete mellan de båda förskolorna. Följaktligen visar den ena förskolans pedagoger en större efterfrågan av utökad utbildning och utbyte med kollegor och andra förskolor i ämnet. Vi kan konstatera att dessa två förskolor dagligen arbetar både direkt och indirekt med att stärka gruppkänslan i barngruppen. Ena förskolan utmärker sig genom fokus på projekt och den andra med konceptet nyckelkompisar. Pedagogerna visade stor nyfikenhet kring ämnet, vilket är något som är värt att ta tillvara. Genom litteratur, diskussionsgrupper och därigenom ökad andel arbete specifikt inriktat på att stärka gruppkänsla finns möjligheter att ytterligare utveckla barngruppens gruppdynamik. / This study investigates how preschool educators view and work with children's sense of security, group cohesion and group-strengthening activities in preschool everyday life. The survey was conducted through qualitative interviews at two preschools in Skåne. The interviews concern the teachers’ motives regarding group-strengthening work, whether this requires additional resources, and how the sense of security among the group’s children is prioritised in everyday life. The theories we use to analyse the interviews are relational pedagogy and care ethics. The first theory assumes that the relationship enables learning. Care ethics assumes that care is dependent on a mutual relationship, where both parties are responsible for seeing, encouraging and bringing forward each other's best sides. In the interviews, it appears that group-strengthening work is done continuously in preschool life, but often without group cohesion as the main purpose. They work on projects, set aside time for reflection with the children and talk about how to be a good friend or about challenges that emerge. The teachers also describe a close collaboration between wards, as well as other preschools and schools, which they believe increases group cohesion in an even larger perspective. All in all, the educators have in common that they feel satisfied with their group-strengthening efforts, but the opportunity to reflect and make time for development work between the two preschools differs. Consequently, one of the preschools’ teachers show a greater desire for increased education and exchange with colleagues and other preschools on the subject. We conclude that these two preschools work daily, both directly and indirectly, to strengthen group cohesion among the children. One preschool distinguishes itself by focusing on projects, while the other uses the concept of key friends. The educators show great curiosity about the subject, which is worth making use of. Through literature, discussion groups and an increased amount of work focused on strengthening group cohesion, opportunities to further develop the children’s group dynamics are given.

Sammanfattning/AbstractBlomberg, Johan (2018). Lärares uppleveseler av relationell pedagogik i grundskolan –en intervjustudie. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragAktuell studie bidrar med fem lärares kunskap om och erfarenheter av relationell pedagogik som teoretiskt begrepp och i praktiken.Syfte och frågeställningarSyftet med studien är att öka kunskapen om lärares erfarenheter och tankar om relationell pedagogik samt hur deras praktiska erfarenheter av relationell pedagogik ser ut i klassrummet. Vidare är syftet att öka kunskapen om vilka strategier lärare använder för att skapa relationer till elever, även till elever i behov av särskilt stöd. Studiens frågeställningar är: Vilken kunskap har lärare om begreppet relationell pedagogik? Vilka strategier använder lärarna för att skapa relationer med eleverna? Anpassar lärarna strategierna för att skapa relationer till elever i behov av särskilt stöd? I sådana fall hur? TeoriStudien baseras på Vygotskijs sociokulturella teori om utveckling och lärande. Vidare har även teoretiska grunder för relationell pedagogik, specialpedagogisk perspektivet på lärande och teorin om praktikgemenskaper använts i analysarbetet. MetodStudiens empiri insamlades med hjälp av kvalitativ metod. För att besvara studiens frågeställningar genomfördes en intervjustudie med fem låg-och mellanstadielärare. Det empiriska materialet analyserades med hjälp av analysmetoden Interrogative Phenomenological Analysis, IPA. Metoden utgår från hermeneutisk och fenomenologisk utgångspunkt. ResultatSamtliga informanter uttrycker att de saknar teoretisk kunskap om begreppet relationell pedagogik, dock använder de sina praktiska erfarenheter av att skapa relationer med elever för att definiera begreppet. Resultatet visar även att informanterna använder sig av strategier för att skapa relation till sina elever. Dessa strategier innefattar både användande av egenskaper och aktiviteter för att skapa relation till elever. Samtliga strategier som informanterna beskriver syftar till att skapa samspel. Vidare visar resultatet att informanterna till stor del använder sig av samma strategier när de skapar relationer med elever i behov av särskilt stöd, men även att vissa strategier framträder tydligare eller blir särskilt betydelsefulla. Informanterna återkommer även till beskrivningar av svårigheter med att skapa relation till elever i behov av särskilt stöd, speciellt när de exkluderas från ordinarie undervisning.Specialpedagogiska implikationerSpecialpedagoger behöver ha ett nära samarbete med övrig personal i skolan. Det är med anledning av detta användbart att känna till mer om hur lärare uppfattar begreppet relationell pedagogik, vad de kan om denna teori och hur de använder den i praktiken. Som specialpedagog är det aktuellt att delta i utvecklingsarbete i den pedagogiska verksamheten. Ett led i detta skulle kunna vara att aktivt arbeta för att skapa alternativ till det kategoriska perspektivet, det vill säga att i större utsträckning föra in ett relationellt perspektiv. Detta kan vara särskilt aktuellt i arbete med elever i behov av särskilt stöd. I rollen som specialpedagog kan en del av uppdraget vara att handleda skolans övriga personal i frågor kring elever i behov av särskilt stöd. Det är möjligt att en del av handledningen kan beröra lärares utmaningar med att skapa relation till vissa elever. I rollen som samtalspartner kan specialpedagogen skapa utrymmen för reflektion över strategier och förhållningssätt som syftar till att skapa relationer till eleverna. Detta kan medföra skifte i fokus från bristperspektivet till att implementera förändringar i omgivning snarare än inom individen.

AbstractSyftet med denna uppsats är att undersöka hur fem olika pedagoger i förskolan arbetar inkluderande med barn i åldern ett till tre år. Studien besvarar två frågeställningar: Hur hanterar pedagogerna sitt uppdrag att arbeta inkluderande i praktiken? Vilka utmaningar och svårigheter identifierar pedagogerna i arbetet med inkludering? Studien analyseras utifrån två teoretiska perspektiv, anknytningsteori och relationell pedagogik. Tidigare forskning om ämnet inkludering i skolverksamhet presenteras, och sätts i relation till studien. Resultatet visar att pedagogerna arbetar inkluderande utifrån de förutsättningar de har. Styrdokumenten visar att ett inkluderande förhållningssätt ska finnas i svensk förskola. Detta kan dock kollidera med forskning om små barn, där tryggheten utgör grunden för att barn ska vilja utforska miljön och skapa relationer i förskolan. Närvarande och lyhörda pedagoger utgör den tryggheten, när inte vårdnadshavare är närvarande. Styrdokument som Barnkonventionen, Läroplanen för förskolan och Skollagen säger att barnets bästa alltid ska beaktas. Detta kan ställa pedagoger som arbetar med de allra yngsta inför ett dilemma. Där administrativa uppgifter och kollegiala sammanhang utmanar möjligheten att vara den trygga anknytningen, som barnet behöver under sin dag i förskolan. Resultatet visar också att de intervjuade pedagogerna delvis har olika uppfattningar om begreppet inkludering. Pedagogerna menar att inkludering ska beaktas när barnet introduceras i förskolan. Studiens pedagoger möjliggör delaktighet, samspel och inflytande genom att på ett målmedvetet sätt erbjuda barnen olika aktiviteter som främjar detta. Studien visar att målet i förskolan är att alla barn ska inkluderas i verksamheten genom att respekteras, lyssnas på och accepteras utifrån sin egen person. Mer forskning om hur, och på vilket sätt barn under tre år omfattas av inkludering är viktig för yrkesrelevansen.

Kommunikationen fungerar som en grundläggande faktor för att sociala samspel ska utvecklas och relationer skapas. Relationen är en viktig och grundläggande förutsättning för att kunna främja och stötta barn i deras kommunikation. Relationen är dock beroende av tillit och förtroende för att den ska kunna ge barnen trygghet vilket är nödvändigt för att barnen ska våga uttrycka sig och kommunicera i sociala samspel. Denna studie är gjord ur ett relationellt perspektiv och utifrån en hermeneutisk tematiserad analys. Studiens syfte var att bidra till en djupare förståelse för de utmaningar och förutsättningar pedagoger upplever med att använda alternativa kommunikationsformer för att stötta barn i behov av kommunikativt stöd, samt deras tankar kring relationens betydelse för kommunikationen. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med  förskollärare  och barnskötare vid tre olika svenska kommuner. Våra informanter är utvalda i egenskap av att de använder alternativa kommunikationsformer kontinuerligt i sitt arbete. Resultatet visar på att pedagoger upplever relationen, tid, material och förstående, samspelta kollegor som grundläggande förutsättningar för att kunna stötta barn i kommunikation. Slutsatser  som dragits grundade på pedagogernas utsagor är att miljön där barnen vistas samt trygga relationer är avgörande för att kunna möjliggöra att varje barn får sitt stöd utifrån sina  behov och sina individuella förutsättningar. / <p>2020-06-08</p>