<p>Religioners symbolsystem kan, utifrån ett sociologiskt och antropologiskt perspektiv, uppfattas som grund för hur människor skapar och upprätthåller kultur och social ordning. Inom gudinnetron riktas som oftast kritik mot de monoteistiska religionerna så som kristendom, judendom och islam. Man menar att dessa religioners etik, mytologi och symbolik tolkas och reproduceras utifrån en androcentrisk norm som främst gynnar exploatering av kvinnor, barn och jorden själv. Makt är ett nyckelbegrepp i dessa sammanhang. Mitt syfte är att förstå hur gudinnetrons symboliska system skapar förståelse av begreppet makt. Min huvudfråga är: Hur ser gudinnetrons förståelse av begreppet makt ut?</p><p>Jag har funnit att gudinnetroendes förståelse av makt kan härledas till upplevelsen och förståelsen av den immanenta Gudinnan. Gudinnan är livskraften och livscykeln som människor och natur är sammanlänkade i och därav lever i gemenskap inom. Detta leder till en maktförståelse där makt främst ses som människans förmåga att utifrån den immanenta livskraften handla i världen för helhetens bästa.</p><p>Att använda sin makt för att dominera över andra är därmed inte ett uttryck för makt som har sin grund i upplevelsen av den immanenta Gudinnan utan istället ett uttryck för "makt över".</p>

<p>Vårt syfte med denna uppsats var att studera varför människor väljer att ansluta sig till två olika nya religiösa rörelser, Hare Krishna-rörelsen respektive Scientologikyrkan. Dessa två rörelser skiljer sig åt på flera olika sätt. Det mest tydliga är att Hare Krishna-rörelsen har en gudsbild (monistisk) till skillnad från Scientologikyrkan som istället tror på ett högre väsen, en personlig gud.</p><p>Vår utgångspunkt är antagandet att den nya tidens samhälle har skapat en större strävan efter individualitet och att samhällets medborgare söker efter tydlighet och enkelhet både vad gäller ledarskap och tro. Vi antar dessutom att samhällets sekularisering och den förändring som skett med tanke på skolans undervisning inom ämnet religion leder till en större nyfikenhet och till ett större intresse för nya religiösa rörelser.</p><p>Uppsatsen grundar sig på åtta djupintervjuer, med fyra medlemmar från Hare Krishna-rörelsen och fyra från Scientologikyrkan. Vi har även använt oss av litteraturstudier för att skapa en grund för vår undersökning. Resultatet visar att behovsuppfyllande var en återkommande orsak till anslutning och vidare att intervjuobjektens behov var skiftande.</p>

<p>Den här uppsatsen handlar om hur religiösa friskolor behandlades i media efter debattprogrammet i TV "Dokument inifrån" som sändes den 8/5 år 2003. Programmets journalist kritiserade både muslimska och arabiska friskolor för att inte följa svensk skollag och den läroplan som finns för friskolorna samt för de allmänna skolorna. Journalisten kritiserade även Skolverket för bristande kontroll. Mitt syfte var att ta reda på hur media beskrev de religiösa friskolorna och om den beskrivningen fick några konsekvenser för någon av de skolor som behandlades i TV-programmet.</p>

<p>Förhållandet mellan modern gnosticism och New Age har visat sig vara oklar i den aktuella akademiska diskussionen. I denna studie gjordes ett försök att bringa en större ordning i denna aktuella akademiska diskussion. Huvudsyftet var att jämföra modern gnosticism och New Age utifrån några valda verk, och se vilka likheter och skillnader som fanns. Metoden som användes var deskription och komparation. Studien visade att det fanns både likheter och skillnader. Den största likheten kan sägas bestå av att båda fenomenen är individcentrerade. Den främsta auktoriteten finns inom människan. En annan likhet är att båda rörelserna har en oppositionell karaktär. På det andliga planet är man mot den etablerade, institutionaliserade och hierarkiska formen av religion. Den största skillnaden mellan de båda handlar om två närliggande existentiella frågor som verkar vara förbehållet modern gnosticism. Det handlar om människan som en främling inför tillvaron, och hennes utkastade tillstånd i denna världen.</p>

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida påståendena i Peter Åkerbäcks artikel <em>Att sekter är farliga - det vet väl alla? </em>stämmer överens med situationen i högstadieskolorna i Gävle. Han menar att alternativreligiösa rörelser, ofta kallade sekter, framställs på ett sätt präglat av fördomsfullhet, missuppfattningar och på ett förlegat sätt i religionskunskapens läromedel. Detta kan i sin tur leda till att skolan producerar elever med stora fördomar mot människor aktiva inom dessa religioner.</p><p>I uppsatsen ingår en litteraturanalys av sex religionsböcker riktade mot högstadiet. Analysen visar att böckernas syn på detta område varierar kraftigt och att det inte finns någon klar beskrivning över vilka religioner och livsåskådningar alternativ tro skall innefatta. Även om ljusglimtar finns i läroböckerna är det överlag ett material som är tunt och i något fall även starkt negativt färgat. Böckernas framställning har även jämförts med både läroplan och kursplan och analysen visar att flertalet av de berörda kapitlen, dock aldrig hela kapitel, har svårt att uppfylla de bedömningsunderlag som finns för ämnet.</p><p>Till detta har även gjorts en intervjustudie med fem högstadielärare. Detta för att se en tendens hur dessa böcker används och på vilket sätt eleverna blir presenterade dessa alternativa religioner och livsåskådningar. Det har visat sig att ämnet överlag tar liten plats i undervisningen och att det inte ens är säkert att ämnet berörs i alls. Dessutom använder sig ingen av lärarna enbart av sin lärobok i presentationen av detta område. Detta leder till att eleverna på berörda skolor löper liten risk att genom läroböckerna få en fördomsfull syn på alternativa religioner och livsåskådningar. Detta till stor del på grund av lärarnas medvetenhet om att undervisningen skall förmedla värden som acceptans och förståelse gentemot våra medmänniskor.</p><p>Undersökningen visar också på att böckernas kapitel om alternativ tro delvis behövs ses över angående framställningen av exempelvis gudstron. Däremot kan undersökningen ge besked om att Åkerbäcks oro över att elever, åtminstone i Gävle, blir fördomsfulla mot människor tillhörande dessa grupper är överdriven tack vare lärarinsatsen.</p>

Religioners symbolsystem kan, utifrån ett sociologiskt och antropologiskt perspektiv, uppfattas som grund för hur människor skapar och upprätthåller kultur och social ordning. Inom gudinnetron riktas som oftast kritik mot de monoteistiska religionerna så som kristendom, judendom och islam. Man menar att dessa religioners etik, mytologi och symbolik tolkas och reproduceras utifrån en androcentrisk norm som främst gynnar exploatering av kvinnor, barn och jorden själv. Makt är ett nyckelbegrepp i dessa sammanhang. Mitt syfte är att förstå hur gudinnetrons symboliska system skapar förståelse av begreppet makt. Min huvudfråga är: Hur ser gudinnetrons förståelse av begreppet makt ut? Jag har funnit att gudinnetroendes förståelse av makt kan härledas till upplevelsen och förståelsen av den immanenta Gudinnan. Gudinnan är livskraften och livscykeln som människor och natur är sammanlänkade i och därav lever i gemenskap inom. Detta leder till en maktförståelse där makt främst ses som människans förmåga att utifrån den immanenta livskraften handla i världen för helhetens bästa. Att använda sin makt för att dominera över andra är därmed inte ett uttryck för makt som har sin grund i upplevelsen av den immanenta Gudinnan utan istället ett uttryck för "makt över".

Förhållandet mellan modern gnosticism och New Age har visat sig vara oklar i den aktuella akademiska diskussionen. I denna studie gjordes ett försök att bringa en större ordning i denna aktuella akademiska diskussion. Huvudsyftet var att jämföra modern gnosticism och New Age utifrån några valda verk, och se vilka likheter och skillnader som fanns. Metoden som användes var deskription och komparation. Studien visade att det fanns både likheter och skillnader. Den största likheten kan sägas bestå av att båda fenomenen är individcentrerade. Den främsta auktoriteten finns inom människan. En annan likhet är att båda rörelserna har en oppositionell karaktär. På det andliga planet är man mot den etablerade, institutionaliserade och hierarkiska formen av religion. Den största skillnaden mellan de båda handlar om två närliggande existentiella frågor som verkar vara förbehållet modern gnosticism. Det handlar om människan som en främling inför tillvaron, och hennes utkastade tillstånd i denna världen.

Vårt syfte med denna uppsats var att studera varför människor väljer att ansluta sig till två olika nya religiösa rörelser, Hare Krishna-rörelsen respektive Scientologikyrkan. Dessa två rörelser skiljer sig åt på flera olika sätt. Det mest tydliga är att Hare Krishna-rörelsen har en gudsbild (monistisk) till skillnad från Scientologikyrkan som istället tror på ett högre väsen, en personlig gud. Vår utgångspunkt är antagandet att den nya tidens samhälle har skapat en större strävan efter individualitet och att samhällets medborgare söker efter tydlighet och enkelhet både vad gäller ledarskap och tro. Vi antar dessutom att samhällets sekularisering och den förändring som skett med tanke på skolans undervisning inom ämnet religion leder till en större nyfikenhet och till ett större intresse för nya religiösa rörelser. Uppsatsen grundar sig på åtta djupintervjuer, med fyra medlemmar från Hare Krishna-rörelsen och fyra från Scientologikyrkan. Vi har även använt oss av litteraturstudier för att skapa en grund för vår undersökning. Resultatet visar att behovsuppfyllande var en återkommande orsak till anslutning och vidare att intervjuobjektens behov var skiftande.

Den här uppsatsen handlar om hur religiösa friskolor behandlades i media efter debattprogrammet i TV "Dokument inifrån" som sändes den 8/5 år 2003. Programmets journalist kritiserade både muslimska och arabiska friskolor för att inte följa svensk skollag och den läroplan som finns för friskolorna samt för de allmänna skolorna. Journalisten kritiserade även Skolverket för bristande kontroll. Mitt syfte var att ta reda på hur media beskrev de religiösa friskolorna och om den beskrivningen fick några konsekvenser för någon av de skolor som behandlades i TV-programmet.

Uppsatsens syfte är att undersöka huruvida påståendena i Peter Åkerbäcks artikel Att sekter är farliga - det vet väl alla? stämmer överens med situationen i högstadieskolorna i Gävle. Han menar att alternativreligiösa rörelser, ofta kallade sekter, framställs på ett sätt präglat av fördomsfullhet, missuppfattningar och på ett förlegat sätt i religionskunskapens läromedel. Detta kan i sin tur leda till att skolan producerar elever med stora fördomar mot människor aktiva inom dessa religioner. I uppsatsen ingår en litteraturanalys av sex religionsböcker riktade mot högstadiet. Analysen visar att böckernas syn på detta område varierar kraftigt och att det inte finns någon klar beskrivning över vilka religioner och livsåskådningar alternativ tro skall innefatta. Även om ljusglimtar finns i läroböckerna är det överlag ett material som är tunt och i något fall även starkt negativt färgat. Böckernas framställning har även jämförts med både läroplan och kursplan och analysen visar att flertalet av de berörda kapitlen, dock aldrig hela kapitel, har svårt att uppfylla de bedömningsunderlag som finns för ämnet. Till detta har även gjorts en intervjustudie med fem högstadielärare. Detta för att se en tendens hur dessa böcker används och på vilket sätt eleverna blir presenterade dessa alternativa religioner och livsåskådningar. Det har visat sig att ämnet överlag tar liten plats i undervisningen och att det inte ens är säkert att ämnet berörs i alls. Dessutom använder sig ingen av lärarna enbart av sin lärobok i presentationen av detta område. Detta leder till att eleverna på berörda skolor löper liten risk att genom läroböckerna få en fördomsfull syn på alternativa religioner och livsåskådningar. Detta till stor del på grund av lärarnas medvetenhet om att undervisningen skall förmedla värden som acceptans och förståelse gentemot våra medmänniskor. Undersökningen visar också på att böckernas kapitel om alternativ tro delvis behövs ses över angående framställningen av exempelvis gudstron. Däremot kan undersökningen ge besked om att Åkerbäcks oro över att elever, åtminstone i Gävle, blir fördomsfulla mot människor tillhörande dessa grupper är överdriven tack vare lärarinsatsen.