Detta arbete handlar om möjligheten att inkludera mystika erfarenheter i religionsundervisningen. Jag har utgått från en intervjustudie med lärare. Studien startade med tre huvudfrågor. För det första tillfrågades lärare om de i samklang med läroplan och kursplan kunde undervisa i mystik? För det andra ställdes frågan om det finns svårigheter och didaktiska dilemman som lärare möter i mystikundervisningen? Slutligen frågades om mystikundervisningen kan bidra till meningsfullt lärande? Några lärare såg en möjlighet, några andra dementerade att mystikundervisningen ryms inom kurs- och läroplanens ramar. Lärarna exemplifierade svårigheter med olika elevgrupper och program samt hänvisade till relevant och objektivt material som ett problem. För svaret på tredje frågan var pedagogerna eniga och bekräftade vikten av elevnärheten och läroplanens mål att utgå från elevernas livsfrågor. Redovisningen genomfördes via tematiska perspektiv, didaktiska perspektiv, erfarenhetens perspektiv och lärarrollens perspektiv.

Forskning har visat att ungdomarnas livssituation och framtidsfrågor har stor betydelse i ungdomarnas värld. Jag vill med min uppsats beskriva hur ungdomarna tänker om livsåskådning, livsfrågor och vad som är viktigt för dem i livet. Jag har satt mig in i ämnet dels genom litteraturstudier och genomfört intervjuer med skolpersonal samt elever på den högstadieskola där jag gör min praktik, som blivande lärare. Intervjuerna har gett en större förståelse för hur dagens ungdomar tänker i dessa frågor. Resultatet visar en påfallande samstämmighet mellan litteraturstudier och de intervjuer som jag har gjort, hur dagens ungdomar ser på sin livsåskådning, sina livsfrågor och vad som är viktigt för dem i livet.

Syftet med min uppsats var att undersöka vilka didaktiska frågor och urval lärare inom ämnet religionskunskap anser vara centrala i undervisning och lärande i ett pluralistiskt samhälle, präglat av en mångfald livsåskådningar, religioner och kulturer. Som bakgrund till min empiriska undersökning har jag studerat litteratur som gett en historisk översikt över hur den ökande pluralismen har inverkat på skola och samhälle. Jag har också granskat Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet och kursplanen för religionskunskap, för att undersöka vilka mål som de nationella styrdokumenten lyfter fram. Jag valde att använda en kvalitativ forskningsmetod, som inneburit att jag intervjuat lärare inom ämnet religionskunskap. Resultatet av undersökningen visade att lärarna ansåg att det i ett samhälle präglat av pluralism, blir än mer centralt att betona allsidighet och saklighet. Dessutom med tanke på mångfalden språk bland elever med utländsk bakgrund låta undervisningen få det nödvändiga utrymmet i tid som krävs, och att lärarna bör betona området tro och tradition. Lärarna framhåller också att elevmedverkan i undervisningen och ett bra samarbete med föräldrarna är metoder som främst tar tillvara mångfalden bland eleverna. Det som jag kan säga saknas i lärarnas arbete med elever med utländsk bakgrund är ett mera medvetet arbete med att främja elevernas dubbla identitet.

”Synen på barnet och barndomen borde vidgas till ett helhetsperspektiv, ett perspektiv som också innefattar en människosyn. […]: barn är också människor. Satsen ansluter till en humanistisk tradition där vördnaden för människans väsen förenas med ivriga studier av hennes egenskaper. Att studera barn är enligt min uppfattning att lära känna en av de mest respektingivande variationsformer som det mänskliga kan ikläda sig.”, skriver Sven G Hartman professor i religionsdidaktik i sin studie, Barns tankar om livet. Huvudfrågan i Hartmans studie är: ”Vad funderar barn på?" Med denna frågeställning har Hartman kunnat klargöra hur barn tänker och reflekterar om livet i ett helhetsperspektiv, dvs. både i socialt och individuellt sammanhang. Min tro är att det är särskilt viktigt att i skolan lägga detta perspektiv på arbetet med värdegrundsfrågor och på arbetet med vardagens etiska frågor. Jag anser att den viktigaste uppgiften en lärare har i kunskapsfostrandet är att hjälpa elever att se sammanhang i sitt lärande. Med det menar jag att det är viktigt att utgå från elevers egna beröringspunkter samt var de befinner sig i sin kognitiva och moraliska utveckling. Då först kan en djupare utveckling ske inom det etiska området. Det är därför angeläget att lära känna elevers tankar och åsikter för att kunna ge dem möjligheter att utveckla egna etiska redskap. Detta stämmer väl överens med vad kursplanerna för grundskolan anger som mål för ämnet religion. Mot bakgrund av detta har jag i mitt examensarbete valt att undersöka de uppfattningar och ställningstagande som några elever har när ett etiskt fall dyker upp. Mitt syfte och mål med detta examensarbete i ämnet religion är att undersöka de olika kategorier av uppfattningar som några elever har om etiska ställningstaganden. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 4-9 ht 2001.

Mitt mål med det här arbetet var att ta reda på vad livsfrågor kan innebära för undervisningen i religionskunskap och vilka livsfrågor som ungdomar idag anser är viktiga. Den attitydundersökning som jag genomfört i tre nionde klasser och jämfört med vad Hartman kom fram till i sin undersökning tio år tidigare har visat att ungdomar idag intresserar sig mer för vardagliga problem och relationer än t.ex. frågor om det finns en Gud. Min undersökning visade att ungdomar bland annat finner frågor som de om människor är lika mycket värda och hur en bra kamrat ska vara som något viktigt och intressant att fundera kring. De två begrepp som jag har undersökt närmare, förståelse och reflektion, utifrån läroplanen, kursplanen och litteratur, har stött på svårigheter då jag analyserat dem mot bakgrund av verkligheten i skolan, med allt vad det innebär av lokala kursplaner och betygsättning. Jag har funnit att livsfrågor lätt glöms bort och får stå tillbaka för den traditionella undervisningen i religionskunskap med betoning på kunskaperna om de olika religionerna. Detta beror nog på att arbetet med livsfrågor lätt kan uppfattas som problematiskt just för att man som lärare kan känna rädsla inför att det inte finns några färdiga svar eller att det är svårt att betygsätta. Arbetet med livsfrågor är ingen enkel process, den upptas av frågor som söker sitt mål eller ett svar och speglar en individs personliga erfarenheter och kan därför upplevas som jobbigt för eleverna. Jag hävdar att skolan är ett utmärkt forum för att ta upp livsfrågor. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 4-9 ht 2003.

I denna uppsats belyses moralutveckling från tre olika forskningsperspektiv; det sociala inlärningsperspektivet, det psykoanalytiska perspektivet och det kognitiva utvecklingsperspektivet. Tyngdpunkten för denna uppsats har lagts vid det kognitiva utvecklingsperspektivet. Inom det kognitiva utvecklingsperspektivet, riktas i denna uppsats först uppmärksamheten mot Piaget; förgrundsgestalt inom den kognitiva stadieutvecklingen. Därefter belyses i huvudsak Kohlbergs utvecklingsteori inom moralutvecklingen. Kohlberg har delat in moralutvecklingen i sex stadier, utifrån vilka man sedan kan stadiebestämma individers moraluppfattning. Uppsatsens huvudfråga behandlar möjligheten att påverka elevers moralutveckling och därmed även deras etiska handlande. Många forskare har uttryckt sin åsikt om att skolan bör ta moralutvecklingen på allvar, och se det som sitt ansvar att hjälpa eleverna rusta sig med verktyg, med vilka de sedan kan fatta lämpliga beslut, samt motivera dessa beslut. En presentation av tidigare genomförda studier, visar tydliga tecken på att man med rätt sorts stimulans, aktivt kan påverka moralutvecklingen hos elever. Centralt i sammanhanget är även huruvida en ökad moralisk medvetenhet, och en högre moralstadietillhörighet, faktiskt resulterar i ett mer moraliskt agerande. För att komma denna fråga närmare, presenteras i uppsatsen teorier och studier som tycks peka på att det finns ett samband mellan moralisk kompetens och moraliskt handlande. Inför det moralutvecklande arbetet i skolan, betonas vikten av att som pedagog skaffa sig kunskap om sin egen roll som moralutvecklare. Av flera forskare betonas vikten av att man som pedagog känner sina elever, samt tränar upp sin förmåga att tolka elevernas argument, för att kunna hjälpa dem vidare. Arbetssätten kan sedan variera. Den mest beprövade metoden är gruppdiskussion. Studier av tidigare genomförda projekt, samt råd från moralutvecklingsforskare, pekar på nyttan med att kartlägga elevernas utgångspunkt, för att på ett effektivt sätt kunna starta arbetet där behoven finns. Mot denna bakgrund är uppsatsens empiriska undersökning genomförd. Undersökningen syftar till att utprova en metod för att enkelt kunna kartlägga en klass' sammansättning i moraliska frågor. I utvärderingen av undersökningen, konstateras att metoden kan användas i syfte att kartlägga elevernas inställningar och attityder i vissa frågor och sammanhang. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998. Uppsatsförfattaren har i tur och ordning burit följande efternamn: Larsson, Övermalm, Irisdotter och slutligen Irisdotter Aldenmyr.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om religionslärare på grundskolans senare år upplever en konflikt mellan läroplanens mål om en icke-konfessionell, saklig och allsidig undervisning och den tradition som finns inom religionskunskapen med en nära koppling till kristendomen. Undersökningen bygger dels på litteraturstudier, där jag ger en bakgrund till och en definition av relevanta begrepp som icke-konfessionell undervisning, saklig och allsidig undervisning, sekularisering, religionsfrihet samt mångkultur, dels intervjuer med tio religionslärare i Jönköpings kommun. Resultatet visar att lärarna inte upplever någon konflikt kring detta något motsägelsefulla, men att de är mycket medvetna om problematiken som finns kring dessa begrepp och kopplingen till undervisningen i religionskunskap.

Syftet med mitt arbete var att öka min förståelse för hur barn tänker kring kunskapsbegreppet generellt samt specifikt inom historia och religion. Jag läste litteratur i ämnet för att ge en bakgrund till hur forskningen sett och ser på kunskap och inlärning. Martons m.fl. "Inlärning och omvärldsuppfattning" samt Pramlings "Barn och inlärning" har varit till stor hjälp. En viktig del i arbetet har även Pramlings metodbok för barnintervjuer haft. Jag har intervjuat åtta barn i en årskurs fyra om vad de uppfattat att de lärt sig generellt och specifikt på lågstadiet och jag har via enkät bett fyra lågstadielärare svara på frågor om vad de tar upp inom ämnena historia och religion samt vilka mål de har med sin undervisning däri. Med detta material som grund fann jag att det i denna grupp fanns en tydlig tendens att det som barnen i första hand uppfattar som kunskap var det som vi betecknar som grundläggande färdigheter inom matematik och svenska. I historia och religion var barnens uppfattningar om vad de lärt sig mer vaga, speciellt inom religion. Förhållandet mellan lärares mål med undervisningen och elevers uppfattningar om vad de lärt sig visar på en större ”samsyn” i historieundervisningen än i religionsundervisningen. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1999.

Anledningen till att jag gör detta arbete, som just handlar om religionsundervisningen i skolan och det ämnet är tänkt att handla om enligt läroplanen, är mitt brinnande intresse för just religion. Och det är med besvikelse och oro mina misstankar om att ämnet inte är populärt har blivit bekräftade. Genom tolv stycken bandinspelade djupintervjuer med lärare på sex stycken 1-6-skolor och fyra elevgrupper med fyra elever i varje grupp i Ockelbo kommun har jag tagit reda på lärare och elevers tankar och attityder till ämnet religion och hur de jobbar med ämnet i skolan. Intervjuerna varade i ungefär 20 diskussionsfyllda minuter (med en del undantag). Till elevgrupperna bad jag läraren välja ut fyra stycken elever till en representativ liten elevgrupp. Mitt val av lärare gick ut på att en lärare på varje skola skulle ha jobbat mindre än 5 år och den andra mera än 15 år. En man och en kvinna på varje skola. På en skola hade de inte en lärare som hade jobbat mindre än 5 år så det blev två som hade jobbat längre än 15 år. Intervjuerna har jag sedan jämfört och utifrån dem försökt att finna vad problemet med att undervisa i religion ligger idag och varför. Mina misstankar blev tyvärr bekräftade. Lärare upplever att religionsämnet är svårt att undervisa i av olika skäl som kommer senare i arbetet. Att de får dåligt samvete att de inte har mera religion eftersom det står i kursplanen. En del lämnar över ämnet till någon lärare som är mer intresserad. Mer om det i svaren som också kommer senare i arbetet. Många lärare uppfattar fortfarande religionsämnet som ”kristendomskunskap”. En positiv överraskning är att de flesta lärare sysslar mycket med etik och moralfrågor och tycker att det är viktigt. Det tycker jag är religion i allra högsta grad. Varje fråga har jag redovisat för sig. Svaren på frågorna är ofta återgivna med lärarens egna ord. Dessutom har jag efter varje fråga och svar gjort ett diskussionsstycke med egna reflektioner och slutsatser för att underlätta läsandet för läsaren. Jag avslutar mitt arbete med att göra en jämförelse mellan lärare och elevers attityder och tankar kring religion. Där tar jag också upp lite vad läroplanen säger om ämnet. / Examensarbete på Grundskollärarprogrammet 1-7 ht 1998.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur tre religionslärare uppfattar religionsmötets betydelse och konsekvenser i undervisningen på gymnasiet. Med religionsmöte avses här då en grupp elever gör ett studiebesök hos något religiöst samfund eller då en religionsrepresentant besöker skolan och för ett samtal med eleverna i klassrummet. För att uppfylla syftet genomfördes en kvalitativ intervjustudie med tre religionslärare. Resultatet visar att lärarna har flera syften med religionsmöten i undervisningen. Det primära är att eleverna skall få en förståelse för den troende och den religion som denne representerar. Man vill även med religionsmötet bryta elevernas eventuella fördomar. Respekt för den enskilde individen var även något som samtliga informanter lyfte fram. Samtliga lärare menade att det finns risker med religionsmöten i undervisningen. De anser att det är av stor vikt vem religionsrepresentanten är och hur den förmedlar sitt budskap. En av informanterna väljer noggrant ut vem eleverna får träffa medan de två övriga väljer att inte göra det. Samtliga lärare anser att det även finns en risk att budskapet som religionsrepresentanten förmedlar blir ett facit för eleverna. Även om samtliga lärare är medvetna om dessa risker så använder de religionsmöten i undervisningen då det primära är förståelsen för religionsrepresentanten och dennes religion.