La réparation en droit international public vise à remédier aux conséquences d’un fait internationalement illicite. Aujourd’hui, l’obligation de réparer intégralement les préjudices est un principe bien établi dans différents domaines du droit international et devant les juridictions judiciaires internationales. La notion de réparation a évolué avec le temps et a connu un tournant majeur avec la reconnaissance du statut de l’individu bénéficiaire et débiteur de l’obligation de réparer. Par ailleurs, la réparation n’est pas seulement la modalité prononcée en tant que telle, mais elle consiste aussi et surtout dans la mise en oeuvre de cette modalité. La surveillance de l’exécution des décisions de réparation est ainsi une des clés de l’effectivité de cette dernière. Sur ce point, le soutien des Etats est d’autant plus incontournable que les juridictions internationales présentent une limite essentielle : l’absence de force contraignante pour faire exécuter leur décision. Par ailleurs, l’accent doit être mis sur le rôle d’entités non étatiques dans le processus de réparation, notamment celui de la société civile. Il est intéressant de voir comment s’articule la pratique actuelle de la réparation devant différentes juridictions internationales en tenant compte de tous ces facteurs. Il convient aussi de noter que malgré un contexte de multiplication de juridictions internationales, il reste des défis complexes dans cette matière, comme par exemple celui de la réparation des situations impliquant des enfants soldats à la fois auteurs et victimes de violations du droit international. Par leurs mesures de réparation, les juridictions internationales contribuent au respect de la légalité internationale. / The requirement to fully repair a damage is a well-established principle in different areas of international law. International judicial courts are particularly called upon to deal with this issue. The concept of remedy has evolved over time. This concept has reached a major turning point with the recognition of the status of the individual, beneficiary and debtor of the obligation to repair. Its terms are not the same depending on the international court in which it is contemplated and reparation is not only the modality pronounced as such, but it is also and especially the implementation of this modality. Monitoring the performance of reparation decisions is thus a key to the effectiveness of the latter. On this point, state support is even more essential that the international courts have an important limitation: the lack of binding force to enforce their decision. Moreover, the role of non-state entities should not be underestimated in the reparation process, especially that of civil society. It is interesting to see how the current practice of reparation before various international tribunals is articulated, considering all these factors. It should also be noted that despite a context of multiplication of international courts, it complex challenges remain in this area. The child soldier issue, both perpetrator and victim of violations of international law is particularly eloquent. With their remedies, international courts contribute to the respect of international legality.

The diploma thesis "Development of the methodology of correct posture and its verification in drama lessons within the school educational program" connects the correct posture with the teaching of dramatic education. In the area of posture, however, it is not as a theoretical discourse of what is known to every teacher, as is proved by this quote dating back over four decades: "The positive influence of proper body posture on healthy growth and development of all organs and the development of their functions is stated by medical literature and confirmed by everyday experience." The aim of the thesis is to examine the problems through practice, in particular by connecting with the already established subject and also the way of teaching in other subjects - dramatic education. The theoretical part is divided into two areas: correct posture and dramatic education. Both of them are first defined and put into context, then I deal with selected aspects that are relevant to this work. In the practical part I define the circumstances and conditions of creation and verification of the methodology of correct posture verified in drama lessons. The ensemble then combines methodological validation and rehearsing the fairytale The Princess and the Pea and the poems A Short Fairytale on Beet and Gingerbread...

Les conflits armés ne sont plus ce qu’ils étaient. D’aucuns annoncent la disparition pure et simple de ceux-ci au profit de formes inédites de violence marqués par la multiplicité des acteurs, par la multiplicité des motifs et par la généralisation de nouvelles stratégies et tactiques. Ainsi, le droit international classique opposant la situation de paix à la situation de conflit armé devient peu efficace. Le droit des droits de l’homme étant conçu pour les temps de paix alors que le droit humanitaire est aménagé pour les temps de guerre, la situation de violence reste en deçà du lex lata.Pourtant, entre ces deux situations, s’interpose des situations de violence dont le régime juridique existant n’est pas suffisamment adapté ou du moins n’est pas assez efficace pour protéger les droits des personnes affectées par les situations de violence interne. L’inadaptation des organes de contrôle du DIDH, jonchée de clauses dérogatoires, de nature plutôt réactive et lente, est complétée par des mécanismes de la responsabilité pénale individuelle peu efficace.Cette thèse ambitionne de poser les balises de la domestication de la violence par le droit, dans la perspective de la protection d’un seuil inaltérable « d’humanité ». De la violence à basse intensité à la violence à haute intensité, notre recherche prend au sérieux ces situations de violence et réfléchit, à travers une approche pragmatique et normative, sur le droit désirable et mécanismes susceptibles de réguler la zone « grise » des situations de violence. S’appuyant sur la diversité des actes de violence répertoriés dans la région des Grands Lacs, cette recherche permet de constater que ces violences ne sont pas soumises à une indétermination fondamentale. Le droit humanitaire est tantôt relayé, tantôt suppléé et tantôt supplanté par les nouveaux mécanismes régulateurs des situations de violence. / The armed conflicts are no longer, what they used to be. It is usually stated that armed conflicts have disappeared and have been replaced by other new forms of violence involving multiplicity of actors, multiplicity of motives and overlapping strategies and tactics. In fact, the classical international law makes a clear distinction between the peaceful and armed conflicts situations. The human rights law was conceived to deal with peaceful situations while humanitarian law deals with times of war. The inadequate monitoring organs of the international human rights law which comprises derogatory clauses supplemented by individual liability criminal mechanisms not effective is the gape.However, between these two situations, there is others situations of violence upon which the existing legal system is not adapted or at least, is not effective to protect the rights of internal violence victims.This thesis intends to point out the regulation if violence by means of law in order to guarantee a permanent doorway for the protection of humanity. From less intensive violence to more intensive violence, this study gives due consideration to both situations of violence and through a normative and pragmatic approach, it gives an insight into the desirable law and appropriate mechanisms which can regulate the « grey » matter resulting from violence. Basing on the variety of charges of violence committed in the Great Lakes Region, this research work shows that these types of violence are not subject to a fundamental indefinite law. The humanitarian law is relayed, replaced or supplanted by new mechanisms regulating the situations of violence.

For this work, two algorithms have been developed to improve the performance of the inconsistency detection by using Merkle trees. The first builds a hash tree from a database schema version, and the second compares two hash trees to find where changes have occurred. The results of performance testing done on the hash tree approach compared to the current approach used by Cisco where all data in the schema is traversed, shows that the hash tree algorithm for inconsistency detection performs significantly better than the complete traversal algorithm in all cases tested, with the exception of when all nodes have changed in the tree. The factor of improvement is directly related to the number of nodes that have to be traversed for the hash tree, which in turn depends on the number of changes done between versions and the positioning in the schema of the nodes that have changed. The real-life example scenarios used for performance testing show that on average, the hash tree algorithm only needs to traverse 1,5% of the number of nodes that the complete traversal algorithm used by Cisco does, and on average gives a 200 times improvement in performance. Even in the worst real-life case used for testing, the hash tree algorithm performed five times better than the complete traversal algorithm. / I detta arbete har två algoritmer utvecklats for att förbättra prestandan på processen att hitta skillnader mellan schemana genom att använda Merkle träd. Den första bygger ett hashträd från schemaversionen, och den andra jämför två hashträd för att hitta var förändringar har skett. Resultaten från prestandautvärderingen som gjorts på hashträdalgoritmen jämfört med nuvarande algoritm som används på Cisco där all data i schemat traverseras, visar att hashträdalgoritmen presterar signifikant bättre än algoritmen som traverserar all data i alla fall som testats, förutom då alla noder har ändrats i trädet. Förbättringsfaktorn är direkt kopplad till antalet noder som behöver traverseras för hashträdalgoritmen, vilket i sin tur beror på antalet förändringar som skett mellan versionerna och positioneringen i schemat av de noder som har förändrats. De exempelscenarior som har tagits från riktiga uppdateringar som har skett för existerande scheman visar att i genomsnitt behöver hashträdalgoritmen bara traversera 1,5% av noderna som den nuvarande algoritmen som används av Cisco måste traversera, och hashträdalgoritmen ger i genomsnitt en 200 gånger prestandaförbättring. Även i det värsta fallet för dessa uppdateringar tagna från verkliga scenarier presterade hashträdalgoritmen fem gånger bättre än algoritmen som traverserar all data i schemat.

LES METHODES CLASSIQUES DISPONIBLES POUR MESURER L'ACTIVITE ENZYMATIQUE DE REPARATION DES LESIONS DE L'ADN PAR DES ADN N-GLYCOSYLASES SONT LONGUES ET LABORIEUSES A METTRE EN ŒUVRE (ANALYSE PAR ELECTROPHORESE SUR GEL COUPLEE AU MARQUAGE PAR UN ISOTOPE RADIOACTIF OU ENCORE PAR CHROMATOGRAPHIE LIQUIDE HAUTE PERFORMANCE). NOUS AVONS DEVELOPPE DANS LE PRESENT TRAVAIL, UNE NOUVELLE METHODE DE QUANTIFICATION PRECISE ET AISEE DES ACTIVITES DE REPARATION BASEE SUR UNE DETECTION UTILISANT LE PRINCIPE PHYSIQUE DU FRET (TRANSFERT PAR RESONANCE D'ENERGIE DE FLUORESCENCE). POUR CE FAIRE, UN SUBSTRAT D'ADN ORIGINAL A ETE CONÇU : UNE STRUCTURE AUTOCOMPLEMENTAIRE CONTENANT DES LESIONS SPECIFIQUES DANS LA SEQUENCE DOUBLE BRIN DE L'EPINGLE A CHEVEUX ET, AYANT LES DEUX EXTREMITES MARQUEES PAR DES CHROMOPHORES. L'EXCISION DE LA LESION PAR DES ADN N-GLYCOSYLASES CONDUIT A LA SEPARATION DES BRINS COMPLEMENTAIRES, INDUISANT UNE DIMINUTION DU PROCESSUS DE « QUENCHING » DE FLUORESCENCE. L'EXCISION EST DONC DETECTEE ET QUANTIFIEE PAR L'AUGMENTATION DE L'INTENSITE DU SIGNAL D'EMISSION DU FLUOROPHORE. APRES AVOIR ETABLI LA LINEARITE DE LA REPONSE DU TEST, NOUS AVONS UTILISE CETTE APPROCHE EXPERIMENTALE POUR ACCEDER AUX PARAMETRES CINETIQUES CARACTERISTIQUES DES ENZYMES DE REPARATION. LA VALIDITE DE CES PARAMETRES A ETE CONTROLEE PAR COMPARAISON AVEC LES DONNEES OBTENUES PAR ANALYSE SUR GEL D'ACRYLAMIDE (EGPA). LES POSSIBLES APPLICATIONS DE NOTRE TEST EN TANT QU'OUTIL DE SCREENING POUR LA DETECTION D'ACTIVITE DE REPARATION OU D'INHIBITION ENZYMATIQUE, SUR ENZYMES PURIFIEES OU A PARTIR D'EXTRAITS CELLULAIRES ONT ETE INVESTIGUEES. ENFIN, UN PROJET DE MINIATURISATION DU FORMAT DE LECTURE DANS UN MICROSYSTEME DE TYPE « LAB-ON-A-CHIP » A ETE MENE. L'ENSEMBLE DES RESULTATS OBTENUS PROUVE LA PERTINENCE DE NOTRE METHODE D'ANALYSE EN PHASE HOMOGENE, EN VUE D'EXTENSIONS A L'ANALYSE PARALLELISEE HAUT DEBIT POUR DES APPLICATIONS EN RECHERCHE FONDAMENTALE, BIOMEDICALE ET PHARMACEUTIQUE.

<p>The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one.</p> / <p>Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.</p>

The present study deals with task-oriented conversations between a person with hearing loss and a relative or friend. The purpose was to investigate how the participants in the task-oriented context co-construct understanding, and to focus on different kind of repair strategies that the participants may use to make the hearing loss relevant in the conversation. The method used was Conversation Analysis (CA). The material consisted of eight videotaped task-oriented conversations between a person with hearing loss and their significant other. Altogether eight persons participated in the study – four of them had a hearing loss and the other four had normal hearing. The essay also presents a summary of previous research on communication involving persons with hearing loss. The occurrence and usage of repair strategies was brought to focus as this was of particular interest for this study. It was revealed that quantitative measures of these phenomena previously have been the most commonly used method. The analysis demonstrated that the participants used several different types of repair initiatives during the studied sequences. The categorization was based upon these repair initiatives. The different initiatives were primarily classified according to the manner in whish they specified the nature of the repairable. The study pointed out that the underlying phenomena that were addressed in these sequences were of a complex and various nature. It was proposed that this might demonstrate a need to complement the approaches made earlier in this area with a more qualitative one. / Föreliggande studie behandlar uppgiftsorienterad interaktion mellan en person med hörselnedsättning och dennes anhörig eller vän. Syftet var att undersöka hur deltagarna i den uppgiftsorienterade kontexten samkonstruerar förståelse, och att fokusera på olika reparationssekvenser som deltagarna eventuellt använder för att göra hörselnedsättningen relevant för samtalet. Arbetsmetoden omfattade samtalsanalys i bemärkelsen Conversation Analysis (CA). Materialet bestod av åtta videoinspelningar av uppgiftsorienterade samtal mellan person med hörselnedsättning och anhörig. I studien deltog sammanlagt åtta personer, varav fyra hade hörselnedsättning och fyra var normalhörande. I uppsatsen presenteras även en sammanfattning av tidigare forskning kring kommunikation hos personer med hörselnedsättning. Fokus lades på studier om förekomsten och användandet av reparationsstrategier eftersom dessa var av särskilt intresse för studien. Det visade sig att mer kvantitativa mätmetoder av dessa fenomen tidigare varit det vanligaste tillvägagångssättet. Genom analys av samtalen framkom att deltagarna under aktuella reparationssekvenser använde sig av flera olika typer av reparationsinitiativ. Kategoriseringen i analysen utgick från dessa reparationsinitiativ. Initiativen indelades främst utifrån vilket sätt de preciserade vad som behövde repareras. I studien framkom att de bakomliggande fenomenen som adresserades i dessa reparationer var av komplex och varierande natur. Det föreslogs att detta demonstrerar ett behov av att kunna komplettera de metoder som tidigare använts inom detta forskningsområde med en ett mer kvalitativt synsätt.

För att minska framtida problem med läckor på våra ledningsnät är det viktigt att man förnyar dessa. Planeringen av denna förnyelse kallas för förnyelseplanering. En metod i förnyelseplaneringen är så kallad ”riskbaserad förnyelseplanering”. Denna metod syftar till att hitta de ledningar som innebär störst risk. Med hög risk menas: en ledning som har hög sannolikhet för brott, samtidigt som konsekvensen av att ett brott uppstår är stor. Tekniska Verken i Linköping ansvarar för vattenledningsnätet i Linköpings kommun. I sin förnyelseplanering arbetar man på att få fram ett nytt verktyg, kallat ”Knappen”. Ambitionen med ”Knappen” är kunna hitta sina riskledningar med ”endast ett knapptryck”. ”Knappen” är en beräkning som baseras på en mängd indata om sannolikhet och konsekvens. En av faktorerna som ska användas i beräkningen är en uppskattning av reparationskostnaden läckan medför. Denna undersökning har resulterat i en formel för beräkning av denna kostnad. Formeln är baserad på data om tidigare läckor från 2011. De faktorer som formeln visade sig bero på är: vilken marktyp läckan har skett i, hur långt avståndet är, vilken reparationsmetod man måste använda samt ledningens material och diameter. För en läcka i en segjärnsledning med dimensionen 150 mm som måste lagas med en infällning blir reparationskostnaden enligt formeln 118 740 kr om den inträffade i en villagata. Om samma förutsättningar gäller för en läcka i en gjutjärnsledning med dimensionen 100 mm som tätas med en repmuff blir reparationskostnaden enligt formeln 62 060 kr. / Water is an essential resource that we today take for granted. The distribution of drinking water is done with pipes in our water distribution network. These pipes have a limited lifetime and at some point they will rupture, with a leak as a result. The leak can lead to major consequences. Some examples are: disturbance in traffics, damage to property, as well as private individuals and businesses that are without water. Another consequence is the cost itself of repairing the leak, which sometimes is the most severe consequence. To avoid future problems with water leaks, it is important to renew the pipe network. The planning of this renewal is called renewal planning. A method in renewal planning is so-called “risk-based renewal planning”. This method aims to find the pipes that carry the highest risk. A pipe with high risk is a pipe that has high probability of rupturing, at the same time as the consequence of a rupture is great. Tekniska Verken in Linköping is in charge of the water distribution network in Linköping municipality. In their renewal planning they are working on a new tool, called “Knappen”. The ambition with “Knappen” is to be able to find pipes with high risk with “just one touch of a button”. “Knappen” is a calculation based on a variety of input data on probability and consequence. One of the factors to be used in the calculation is an estimate of the repair cost that the leak causes. This study has resulted in a formula for calculating this cost. The formula is based on data about past leaks from 2011. The factors that the formula turned out to depend on is: in which land type the leak has occurred, how far the distance is, which repair method has to be used and also the material and dimension of the pipe.

Conversation Analysis (CA) is a tool to facilitate analysis of everyday conversations. A small number of studies have used CA as an intervention for people with aphasia and have seen positive effects as an outcome of the intervention. The authors of the present study have not found any other studies where CA was used as an intervention in other target groups. The purpose of this study was to investigate if CA may be used in intervention with an adolescent who uses Bliss. The main participants in the present study, which the intervention was based upon, were a sixteen year old girl who communicates through Bliss, and her assistant. The participants were filmed in everyday situations. The video recordings were transcribed and primarily analysed according to CA principles by the authors. The authors of the present study observed both well functioning and not so well functioning communication patterns. The three interventions were based on video recordings, transcriptions and analyses. During the interventions, the authors of the study discussed patterns in communication with the participants. The participants were then given information about selected transcriptions, video recordings and analyses that the authors considered contained interesting patterns. Focus of each intervention was on turn-taking, repair, topic and non-verbal communication. The results of the intervention showed that certain communication patterns that the authors had previously regarded to be less functioning had subsequently improved in certain aspects. Comparisons made before and after the intervention showed that the girl had been given more emancipation to decide topic of conversation and take own initiative in the communication after the intervention. The results also showed that CA can be used to find new Bliss symbols that could be used in addition to the Swedish Bliss standard chart. In regard to turn-taking, repairs and non-verbal communication, similar patterns were observed prior to and after the intervention was carried out. / Conversation Analysis (CA) tillhandahåller verktyg för att analysera samtal i vardagen. Ett fåtal studier har använt CA i intervention med personer med afasi och har sett positiva effekter av interventionen. Författarna till föreliggande studie har inte funnit några andra studier där CA används som intervention för andra målgrupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CA kan användas vid intervention med en ungdom som använder sig av bliss i kommunikationen. Huvuddeltagarna i studien, som interventionen baserades på, var en 16-årig flicka som kommunicerar genom bliss, samt hennes assistent. Deltagarna filmades i vardagliga situationer. Videoinspelningarna transkriberades och analyserades huvudsakligen enligt CAs principer av uppsatsförfattarna. Kommunikationsmönster, både välfungerande och mindre välfungerande, konstaterades. Videoinspelningarna, transkriptionerna och analyserna låg sedan till grund för de tre interventionstillfällena där nya videoinspelningar utfördes mellan interventionerna. Under interventionerna diskuterade uppsatsförfattarna, tillsammans med deltagarna, mönster i kommunikationen. Deltagarna fick då ta del av utvalda transkriptioner, videoinspelningar samt analyser som ansågs ha intressanta mönster. De områden som interventionerna fokuserade på var turtagning, reparation, samtalsämne och icke-verbal kommunikation. Resultatet av interventionen i studien visar att vissa mönster i kommunikationen, som uppsatsförfattarna innan interventionen ansåg fungerade mindre bra, nu hade förbättrats i vissa avseenden. Jämförelserna innan samt efter intervention visade att flickan givits mer utrymme att bestämma samtalsämne och ta egna initiativ i kommunikationen efter intervention. Resultatet visade även att CA kan användas för att upptäcka vilka nya blissymboler som skulle behövas som komplement till standardblisskartan. Inom områdena turtagning, reparation och icke-verbal kommunikation konstaterades liknande mönster både före samt efter intervention.

Ernst Alexander hat sich sowohl als experimentell als auch theoretisch äußerst fähiger Assistent von Georg von Hevesy im Institut für Physikalische Chemie der Universität Freiburg um die Entwicklung der Röntgenfluoreszenzanalyse verdient gemacht, habilitiert und wurde 1933 kurz nach seiner Ernennung zum Privatdozenten entlassen. Er ging an die Hebräische Universität Jerusalem, wo er das Arbeitsgebiet Experimentalphysik mit einer Institutswerkstatt aufgebaut, wesentliche Beiträge zur Röntgenstrukturanalyse geleistet und als Hochschullehrer fähige Wissenschaftler hervorgebracht hat. Während der kriegerischen Auseinandersetzungen stellte er Ersatzteile erst für die britische und dann für die israelitische Armee her. Ungeachtet seiner In Freiburg und in Jerusalem erbrachten Leistungen waren 1956 Institutsdirektor R. Mecke und der Dekan bei der Beurteilung seines Wiedergutmachungsantrages nicht bereit, ihm einen positiven Verlauf seiner akademischen Laufbahn zu bescheinigen, wenn er in Deutschland seine Arbeit hätte fortsetzen können. / Ernst Alexander was an assistant of George de Hevesy in the institute of physical chemistry of the university in Freiburg. He was a skillful experimenter with broad knowledge. He has done important contributions in the development of x-ray fluorescence analysis and has been qualified to give lectures at the university. In 1933 shortly after his appointment as lecturer he was dismissed. He went to the Hebrew University of Jerusalem, where he founded the laboratory of experimental physics with a workshop, where he dealt with x-ray structural analysis. During the war he produced spare parts for the British and later for the Israeli army. In 1956 he applied for reparation, but the head of the institute, R.Mecke and the dean did not accept that he would obtain a professorship if he must not leave Germany.