Syftet med studien är att bidra med kunskap om konflikthantering mellan barn i förskolan. Målgruppen i studien var pedagoger i förskolan och studien handlade om deras syn på konflikter och lärande. Metoden som användes var den kvalitativa metoden semistrukturerade intervjuer. Det genomfördes tio intervjuer med pedagoger för att förstå deras tankar och åsikter om konflikter och lärande. Den teoretiska utgångspunkten i studien var ett sociokulturellt perspektiv för att få en uppfattning om pedagogernas syn på konflikter och lärande i relation till socialt samspel och kommunikation. Resultatet visar att samtliga pedagoger anser att det är viktigt att alla barn får komma till tals och ges handlingsutrymme i konflikter, men att det krävs att pedagogerna kan vägleda barnen i form av olika strategier. Pedagogerna uttryckte att de arbetar med förebyggande strategier och strategier som kan användas under pågående konflikt för att ge barn möjlighet att handla i konfliktsituationer på egen hand. Resultatet visar också att samtliga pedagogers sätt att arbeta består av att göra barnen delaktiga i hanterandet av konflikten. Barnen blir delaktiga genom att få mer eller mindre tillgång till handlingsutrymme i konflikten, vilket är av vikt för att de ska lära sig att hantera konflikter. Pedagogerna framhävde även vikten av språket och att prata med varandra som avgörande i hanterandet av konflikter. Ytterligare visar resultatet att samtliga pedagoger ser konflikter som ett lärotillfälle för barnen. I konflikter kan barn utveckla språket, förståelse för normer och regler samt egna värderingar. En slutsats är att ett medvetet arbete med konflikter kan leda till att barn lär sig, utvecklas och samlar på sig erfarenhet för att kunna hantera framtida konflikter.

Sammandrag  Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur den berättelseskrivande undervisningen i ämnet svenska kan se ut, samt hur drama används i berättelseskrivandet. Jag ville undersöka om och på vilket sätt drama används i undervisningen i ämnet svenska. Arbetet fokuserar på den berättelseskrivande undervisningen och hur drama kan stärka elevers utveckling och fantasi i skrivprocessen. För att ta reda på detta intervjuades fyra lärare och fem elever som alla är hemmahörande i årskurs 4–6. Det teoretiska ramverket och tidigare forskning i studien grundar sig på det sociokulturella synsättet med fokus på att elever lär i en gemenskap med andra, samt  på meningsskapande undervisning och multimodal teori. Utifrån resultatet kan det konstateras att det gynnar alla elevers utveckling att använda sig av en varierad undervisning samt att det är positivt när elever får till sig kunskap med alla sina sinnen. Det framkommer också att meningsskapande undervisning utgörs bland annat av ett tydliggjort syfte, en förutbestämd mottagare och tydliga strukturer. Det finns skilda uppfattningar kring vad drama är bland informanterna. Samtliga informanter ger exempel på när drama används i svenskundervisningen, däremot identifieras det inte som drama av alla. Avslutningsvis diskuteras resultatet samt förslag till vidare forskning presenteras.

grundskolelärare, grundsärskola, inkludering, semistrukturerade intervjuer, stöd

Studien eftersträvar efter att få en ökad förståelse av förskollärares berättelser om arbetet med digitala verktyg samt huruvida digitala verktyg kan bidra till en likvärdig utbildning. Vårt syfte med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver och förhåller sig till digitala verktyg i förskolans undervisning och vilken betydelse detta har för barns lärande, samt hur förskollärare resonerar kring sin kompetens för att kunna bedriva undervisning med digitala verktyg. Det insamlade materialet har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet genom kvalitativa intervjuer. De huvudsakliga resultaten visade utifrån förskollärares beskrivningar att det varierar i hur stor del digitala verktyg tas upp i verksamheten men också vilka digitala verktyg som finns i förskolorna. Förskollärares egna kunskaper och intresse för att använda digitala verktyg gör att barn får olika förutsättningar till lärande och utveckling inom området. Resultatet visade även att de flesta av förskollärarna hade en positiv inställning till digitala verktyg och att det fungerade som ett komplement till det analoga. Studiens resultat visade också att en del av förskollärarna har en negativ inställning till digitaliseringen. En del förskollärare uttryckte en osäkerhet kring användandet av digitala verktyg i verksamheten, där workshops sågs som önskvärt. Slutligen visades det att förskollärarna värdesätter ett kollegialt lärande, där de approprierade kunskaper av varandra i arbetet med digitala verktyg för att ge barnen en utvecklande och lärande miljö. I resultatet framgick det att digitala verktyg skulle användas i ett lärande syfte.

I skolans styrdokument står det att elever har rätt till inflytande och att undervisningen ska utgå från elevers erfarenhet samt i de lägre åren även vara elevnära. Syftet med denna studie är att undersöka elevers inflytande över sin utbildning samt hur elevers erfarenheter återspeglas i undervisningen genom att besvara följande frågor: Har elever i åk F-3 inflytande över valet av högläsningsböcker i skolan? Hur återspeglas elevers erfarenheter i valet av högläsningsböcker?  Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elever och pedagoger i en förskoleklass samt i en åk 2. Resultatet visade att eleverna inte hade ett direkt elevinflytande på valet av högläsningsböcker då pedagogerna valde böckerna själva eller i samråd med andra kollegor. Det fanns inte heller någon organisation, i form av till exempel en förslagslåda i klassrummet, kring elevers eventuella önskemål av böcker. Resultatet visade däremot att många av böckerna som lästes vid högläsningen kunde knytas an till elevernas egna erfarenheter.  Slutsatsen som kunde dras av studien var att eleverna inte hade något direkt inflytande på valet av högläsningsböcker men genom ett indirekt inflytande, det vill säga genom att pedagogerna hade eleverna i åtanke vid valet av högläsningsböckerna, kunde många elever knyta an till sina egna erfarenheter genom de olika böckerna.

Bakgrund: Inom palliativ vård finns det riktlinjer för att sexualitet skall föras på tal och bör beaktas i arbetet. Tidigare forskning visar att inkluderingen av sexualitet och intimitet i vården är bristfällig. Det är tydligt att kärleken och relationerna blir påverkade vid en sjukdomsdiagnos. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa närståendes upplevelser av intimitet och sexualitet under tiden deras partner är döende och synen på information från sjukvården. Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Det empiriska materialet inhämtades genom sju semistrukturerade intervjuer med sju kvinnor som varit närstående till en partner som varit döende och dött. Intervjuerna gjordes i södra Sverige. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet är indelat i olika teman. I avsnittet Jag kände mig som ett naket vårdbiträde beskriver intervjupersonerna sin upplevelse av anhörigvård. I Inte nog med att jag skall dö, jag kan inte ha samlag beskriver de förhållandet och hur det påverkats av sjukdomen. I Jag var ju ung och hade mina behov beskriver intervjupersonerna sin egen sexualitet under tiden partnern var sjuk samt tiden efter. I Sexualitet är relevant, väldigt relevant beskriver kvinnorna sina upplevelser av den information från sjukvården som de har fått kring sexualitet och intimitet. Slutsats: Närstående behöver mer stöttning kring hur sjukdomsdiagnoserna påverkar sexualiteten och intimiteten för att ha en god relation med sin partner. Sjukvården behöver även öppna upp för att våga tala med sina patienter om den biverkan som behandlingar ger på sexualiteten.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattningar om hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i förskolan. För att uppnå syftet med studien formulerades tre frågeställningar som handlade om hur förskollärare definierar inkludering och hur de inkluderar alla barn i förskolan. För att besvara dessa frågeställningar användes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom en tematisk analys.  I studien användes de tre teoretiska perspektiven kompensatoriska-, kritiska- och  dilemmaperspektivet.  Resultatet visar att samtliga förskollärare strävar efter att inkludera alla barn i förskolan.  Inkludering definierades av förskollärarna på fyra olika sätt: inkludering innebär att barnen får vara med utifrån sin egen förmåga; barnen inkluderas om det skapas en acceptans att olikheter finns och att alla har olika behov; inkludering innebär en medvetenhet hos förskollärarna, exempelvis hur de ska inkludera barnen i miljön; inkludering innebär gemenskap. Resultatet visar att det ges möjligheter att inkludera alla barn när förskollärarna skapar en acceptans hos barnen för allas olikheter och behov och att det är stärkande för barnens självkänsla samt att inkludering av alla barn skapar en gemenskap. Resultatet visar bland annat att det finns svårigheter att definiera vad som utgör barn i behov av särskilt stöd samt att skapa acceptansen för alla barns olikheter.  En slutsats är att alla förskollärarna strävade efter att inkludera alla barn i förskolan, dock  visade det sig inte alltid vara enkelt.

I denna studie har vi undersökt förskollärares upplevelser av stress i sin yrkesroll samt hur denna stress påverkar barnen och verksamheten. Tidigare forskning visar att 80 procent av förskollärare upplever att de inte hinner med sitt uppdrag på grund av olika faktorer, vilket i sin tur påverkar barnens möjlighet till undervisning och därmed deras möjlighet till utveckling och lärande. Därför anser vi att ämnet är ett pedagogiskt forskningsproblem som är av vikt att undersöka. Resultatet samlades in genom semistrukturerade intervjuer där fem förskollärare beskrev sina upplevelser av stress i förskolan. Resultatet analyserades med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Syftet med denna studie är att undersöka vad som gör att förskollärare upplever stress i sin yrkesroll och varför. Vi kunde se att förskollärarna i studien upplevde att barngruppens sammansättning och storlek, personaltäthet och vikarier var det som påverkade deras stressnivå mest. Vidare kunde vi se att den upplevda stressen påverkade barnen och undervisningsmöjligheterna. Förskollärarna beskrev att för att kunna minska stressnivån är det viktigt att ha ett bra stöd från rektor och ett gott kollegialt samarbete. / <p>Betyg i Ladok 240109.</p>

I denna uppsats har förskollärares upplevelser av stress undersökts. Förskolläraryrket är bland de yrkesgrupperna med högst sjukfrånvaro och antal psykiska sjukdomsdiagnoser, därför är ämnet viktigt att utforskas. Resultatet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer där 6 förskollärare fick beskriva sina egna upplevelser av stress i förskolan och resultatet analyserades med hjälp av ramfaktorteorin. Det vi ville få reda på var vilka ramfaktorer som förskollärarna ansåg stressar mest, hur de upplever att stressen påverkar deras yrkesutövning och vilket stöd de känner från rektor. Vi fann att de två största ramfaktorerna för förskollärares stress var personalbortfall och bristen på tid, följt av dokumentation, stora barngrupper och ljudnivån. Förskollärarna berättade att de ansåg att barnen påverkas av stressen, samt att deras ledarstil påverkas negativt av stressen, men när det gällde huruvida stressen påverkar undervisningen negativt var det hälften som instämde och hälften som inte tyckte den påverkades alls. Stödet förskollärarna kände från rektorn var att rektorn inte satte press på dem att göra allt planerat arbete när det var personal sjuka.

Syftet med denna studie var att undersöka och skapa kunskap om förskollärares uppfattningar om förhållandet mellan lärandet och digitalisering i relation till undervisning och den rådande mediedebatten i samhället om skärmtid och digitalisering i förskolan. För att undersöka detta användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare från olika förskolor i Stockholm och empirin analyserades med tematisk analysmetod. Studiens teoretiska utgångspunkt är läroplansteori. Resultatet visar att de flesta förskollärare anser att de digitala verktygen kan fungera som ett skapande verktyg som kan bidra till barns kreativitet, nyfikenhet och fantasi samt kan de digitala verktygen fungera som en resurs för barns lärande. Samtliga förskollärare anser att digital kompetens är väsentligt för pedagoger och barn då världen idag är digitaliserad. De anser att det är av vikt att pedagogen har kompetens för hur verktygen ska användas med tydligt lärande syfte. De framhäver att om pedagogen inte har denna kompetens finns det risk att barnen använder verktygen passivt för sig själva utan någon lärande eller utveckling. Resultatet av förskollärarnas utsagor visar att samtliga förskollärare utom en är emot regeringens förslag att ta bort kravet på digitala verktyg i förskolans läroplan. De menar att istället för att regeringen ska ta bort kravet på digitala verktyg i förskolan ska de formulera om i läroplanen så att det blir tydligt att de digitala verktygen ska användas i lärande syfte. Den förskolläraren som höll med regeringens förslag anser att de digitala verktygen inte tillför så mycket mer än de analoga. Förskollärarna hade dock varierande synsätt kring skärmtiden, till exempel att det är negativt för barnens hälsa och välbefinnande. Slutsatsen blir att det behövs vidare forskning utifrån ett barnperspektiv hur digitaliseringen påverkar barnens lärande för att förstå mediedebattens konsekvenser för barns lärande.