Bakgrund: Sexuella övergrepp är ett folkhälsoproblem som 35 procent av världens kvinnor någon gång har utsatts för. Ett sexuellt övergrepp kan medföra psykiska och fysiska hälsorisker för kvinnan. Sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal ansvarar för att ge kvinnan stöd och omvårdnad för att underlätta återhämtningsprocessen. Syfte: Syftet var att undersöka den vetenskapliga litteraturen gällande kvinnors erfarenhet av stöd från sjukvårdspersonal efter sexuella övergrepp. Metod: För att genomföra studien användes en deskriptiv litteraturöversikt med en kvalitativ ansats enligt Fribergs metod (2017). Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Tio vetenskapliga artiklar återfanns som besvarade examensarbetets syfte. Katie Erikssons omvårdnadsteori användes för att diskutera arbetets resultat. Resultat: De tio studieartiklarna besvarade studiesyftet genom två kategorier, vilka redovisade kvinnors positiva respektive negativa erfarenheter av sjukvårdspersonalens stöd. Kvinnorna som varit informanter i studieartiklarna beskrev ett professionellt och kompetent bemötande som främjande i återhämtningsprocessen. De uppskattade att bli bemötta med respekt och få information via tydlig kommunikation. Det beskrevs som negativt att bli bemött av oerfaren sjukvårdspersonal som var skuldbeläggande, stigmatiserande oförstående. Slutsats: Litteraturöversikten visade att kvinnor utryckt såväl positiva som negativa erfarenheter gällande sjukvårdens stöd efter sexuella övergrepp. Detta pekar på potential för utbyte av erfarenheter inom hälso- och sjukvård, så sjukvårdspersonal kan lära av goda exempel. Mer forskning inom området vore av värde. / Background: Sexual offence is a public health problem and 35 percent of the women around the world have been offended sometime in their lives. A sexual offence can cause psychological and physical health risks. Nurses and other health professionals have a responsibility to give the woman support and care to benefit the womans’ recovery. Aim: The purpose was to investigate the scientific literature of womens’ experience of support from healthcare professionals after sexual offence. Method: To carry out the study a descriptive literature review with a qualitative approach was used according to Fribergs’ (2017) method. The litterature search was performed by using the databases PubMed, CINAHL and PsychInfo. Ten scientific articles to answer the purpose were found. Katie Erikssons’ nursing theory was used to discuss the result. Result: The ten study articles resulted in two categories, dissatisfaction with support and satisfaction with support. The women who were informants in the study articles described a professional and competent treatment as something that promoted their recovery. They appreciated to get treated with respect and get adequate information. It was described as negative to get treated by unexperienced healthcare professionals who were blaming, stigmatizing and unsympathetic.  Conclusion: The literature review found that women expressed both positive and negative experiences regarding support from healthcare professionals after sexual offence. This points to potential for exchanging experiences within healthcare, in that healthcare professionals can learn from (others’) good examples. More research on this subject would be valuable.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett samlingsord som täcker både psykiska besvär och psykiatriska diagnoser. Hälso- och sjukvården består av en vårdkedja där primärvård, länssjukvård, regionsjukvård, nationell högspecialiserad vård och hemsjukvård ingår. Sjuksköterskan skall värna socialt utsatta och sårbara grupper i samhället, hen ska ansvara för att patienter och anhöriga får korrekt information på ett för dem förståeligt sätt. Patienter med psykisk ohälsa kan uppleva att deras fysiska hälsoproblem inte tas på allvar vid sjukvårdskontakt. Syfte: Att belysa hur patienter med psykisk ohälsa upplever mötet med hälso- och sjukvården. Metod: Studien är en analys av bloggar utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Elva bloggar har utgjort källan för data. Resultat: Det är en vanlig uppfattning från patienter som lider av psykisk ohälsa, att uppleva att de får en stämpel på sig. Väntetiden för att få adekvat psykiatrisk vård är lång. Patienterna upplever att vårdpersonal tagit den enkla vägen ut och skickat hem dem med en burk piller som ska lösa deras problem. Men det finns hopp om en bättre psykiatrisk vård. Konklusion:  Det är sjuksköterskans ansvar att ta dessa patienter på allvar och ge dem den vård de förtjänar, med eller utan psykisk ohälsa. / Background: Mental illness is a collective term that covers both mental disorders and psychiatric diagnoses. The healthcare system consists of a care chain where primary care, county healthcare, regional healthcare, national highly specialized care and homecare are included. The nurse should defend socially vulnerable individuals and groups at risk in society, and is responsible for ensuring that patients and relatives receive correct information in a manner that is comprehensible. Patients with mental illness experience that their physical health problems are not taken seriously by healthcare providers. Purpose: To illuminate how patients with mental illness experience the interaction with healthcare providers. Method: The study is an analysis of blogs based on a qualitative content analysis. Eleven blogs have been used as data source. Result: It is common that patients suffering from mental illness experience being labeled. The waiting time for adequate psychiatric care is long. Patients find that healthcare professionals often take the easy way out and send them home with a pillbox that is expected to solve their problems. However there is hope for a better psychiatric care. Conclusion: It is the nurse's responsibility to take these patients seriously and give them the care they deserve, regardless of mental illness.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett växande problem och ungefär 16% av världens befolkning beräknas idag lida av någon form utav psykisk ohälsa. Personer med psykisk ohälsa har ett ökat behov av hälso- och sjukvård och hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar är att utöva vården med respekt för alla människors lika värde. Tidigare forskning visar att hälso- och sjukvårdspersonal inom den somatiska vården har negativa attityder till denna patientgrupp då de upplever dem som skrämmande, oförutsägbara och tidskrävande. Syfte: Att beskriva vilka attityder patienter med psykisk ohälsa upplever i kontakt med hälso- och sjukvårdspersonal inom den somatiska vården. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och baseras på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Databassökningar genomfördes i databaserna PsycINFO och Cinahl med sökord som motsvarade syftet. De inkluderade artiklarna var etiskt godkända och resultatet sorterades in i teman samt subteman.  Resultat: Patienter med psykisk ohälsa upplevde stigmatiserande attityder i form utav att de fick en markering i journalen samt att de endast sågs utifrån sin diagnos. Patienterna upplevde även diskriminerande attityder i form av att de blev misstrodda och inte tagna på allvar samt upplevelser av att ses som ett objekt istället för självständiga individer. Slutsats: Attityderna som patienterna med psykisk ohälsa upplevde påverkade dem så pass negativt att de i viss mån undvek att söka vård. Dessa attityder från hälso- och sjukvårdspersonalen uppfyller inte intentionerna för Diskrimineringslagen, Hälso- och sjukvårdslagen eller Patientlagen som anger att alla människor har rätt lika vård och alla människors lika värde ska respekteras. / Background: Mental illness is a growing problem and approximately 16% of the world's population is currently expected to suffer from some form of mental illness. People with mental illness have an increased need for health and medical care and the responsibility of the healthcare staff is to practise care with respect for all people's equal value. Previous research shows that healthcare professionals in the somatic care have negative attitudes to this patient group as they experience them as frightening, unpredictable and time-consuming. Purpose: To describe which attitudes patients with mental illness experience in contact with healthcare professionals in the somatic care. Method: The study was conducted as a literature review and is based on 15 scientific articles with qualitative and quantitative approach. Database searches were performed in the databases PsycINFO and Cinahl with keywords that corresponded to the purpose. The included articles were ethically approved and the result was sorted into themes and subthemes. Result: Patients with mental illness experienced stigmatizing attitudes in the form of having a mark in the journal and that they were only seen on the basis of their diagnosis. The patients also experienced discriminatory attitudes in the form of being distrusted and not taken seriously, and experiences of being objectified instead of independent individuals. Conclusion: The attitudes experienced by the patients with mental illness affected them so negatively that they to some extent avoided seeking care. These attitudes from the healthcare staff do not meet the intentions of the Discrimination Act, the Health and Medical Care Act or the Patient Act, which states that all people have the right equal care and all people's equal value shall be respected.

Bakgrund: Idag lever uppskattningsvis 200 miljoner kvinnor som har utsatts för könsstympning. Till följd av migration från länder där ingreppet praktiseras kommer den västerländska sjukvården att möta könsstympade kvinnor, vilket kan innebära nya utmaningar för vårdpersonalen. Syfte: Att beskriva könsstympade kvinnors upplevelser av mötet med västerländsk sjukvård. Metod: Allmän litteraturstudie med 12 originalartiklar av kvalitativ ansats. Studiernaanalyserades och utifrån teman kunde syftet besvaras. Resultat: Fyra teman framkom; “Könsstympade kvinnor i en främmande kontext”, “Oro och rädsla i mötet med västerländsk sjukvård”, “Kommunikationsbarriärer” samt “Positiva upplevelser i mötet med västerländsk sjukvård”. Resultaten visade att kvinnor upplever känslor av att vara annorlunda, kränkande behandling i form av kommentarer och blickar samt oro och rädsla vad gäller personalens kunskap och kompetens. Vidare beskrevs positiva upplevelser när personal bemötte kvinnorna med respekt samt hade ett professionellt förhållningssätt gentemot dem. Slutsats: Könsstympade kvinnor upplevde många gånger ett negativt bemötande vid kontakt med västerländsk sjukvård. Vårdpersonalens kunskap om ingreppet, samt förståelse och respekt för kvinnornas bakgrund var viktig för deras upplevelse av mötet. Det finns behov av mer forskning i ämnet då den västerländska vården i större utsträckning kommer att möta kvinnor som utsatts för könsstympning, till följd av ökad migration. / Background: It is estimated that 200 million women today are living with female genital mutilation. As a result of migration from countries where the procedure is practiced, Western health care will meet women who have been genital mutilated, which can pose new challenges for healthcare professionals. Aim: To describe genital mutilated women's experience of meetings with Western health care. Method: Literature review with 12 original articles of qualitative approach. The studies were analyzed and, based on themes, the purpose could be answered. Result: Four themes emerged; "Genital mutilated women in a foreign context", “Concern and fear in the meeting with Western health care”, "Communication barriers" and "Positive experiences in the meeting with Western health care". Results showed that women experienced feelings of being different, offensive treatment in the form of comments and looks, and concerns and fears regarding the staff's knowledge and competence. Furthermore, positive experiences were described when staff responded to the women with respect and had a professional attitude towards them. Conclusion: Genital mutilated women often experienced poor treatment in the contact with Western health care. Knowledge of the intervention, as well as understanding and respect for the women's background, were important to their experience of the meeting. There is a need for more research into this subject, as the immigration from countries where genital mutilation is common, are increasing.

No description available.

Inom kommunal hemsjukvård utfärdar distriktssköterskor ofta läkemedelsdelegering till omvårdnadspersonal i hemtjänsten. Tidigare studier och kartläggningar har visat på svårigheter att följa gällande föreskrifter kring läkemedelsdelegeringar. När föreskrifterna inte följs kan det få till följd att patientsäkerheten inte upprätthålls. Tidigare studier har framförallt fokuserat på distriktssköterskans erfarenheter av läkemedelsdelegering. Syftet med studien är att beskriva läkemedelsdelegering utifrån hemtjänstpersonalens erfarenheter. Studien hade en fenomenologisk ansats med en livsvärldsteoretisk grund. Åtta intervjuer med vårdbiträden och undersköterskor inom hemtjänsten inkluderades i resultatet. Intervjuerna analyserades utifrån beskrivande innebördsanalys vilket resulterade i tre innebördsteman. Läkemedelsdelegering innebär ett oundvikligt åtagande på gott och ont. Det ses som en självklarhet att arbeta utifrån läkemedelsdelegering eftersom i stort sett all personal inom hemtjänsten har en delegering. Uppgiften kan upplevas påtvingad men också rolig och utvecklande. Läkemedelsdelegering innebär en skyldighet att ta ansvar för uppgiften och följa de regler och rutiner som finns. För att kunna göra det har hemtjänstpersonalen rätt att få den utbildning och det stöd som krävs från distriktssköterskan. Läkemedelsdelegering kan innebära att hemtjänstpersonalen självständigt behöver hantera svårigheter som uppstår vid läkemedelsadministreringen. Det kan skapa en känsla av utsatthet. När samarbetet med distriktssköterskan inte fungerar tillfredsställande eller distriktssköterskan har en nedvärderande attityd kan också en känsla av utsatthet och ensamhet uppstå. Genom att identifiera svagheterna i processerna kring läkemedelsdelegering kan de säkras för att skapa en hållbar utveckling. Här har distriktssköterskan ett ansvar att se till att hemtjänstpersonalen har den kompetens som krävs för uppgiften samt ett ansvar att skapa goda relationer mellan yrkesgrupperna.

Enligt statistik från svenska palliativregistret får patienter som är i ett palliativt skede inte optimal vård, det kan innebära ett ökat lidande för både patienter och närstående. Man kan tydligt se att flera av de tolv kvalitetsindikatorer som mäts, har låg eller mycket låg måluppfyllelse. Syftet med studien var att undersöka vilken betydelse svenska palliativregistret har för sjuksköterskor i mötet med patienter i behov av palliativ vård. Vi valde att intervjua sjuksköterskor, verksamma i kommunal hälso- och sjukvård. En kvalitativ metod har använts med en induktiv ansats eftersom denna metod ansågs mest lämpad för att undersöka om sjuksköterskorna upplevde svenska palliativregistret som betydelsefullt i den palliativa vården. Resultatet redovisas i kategorier enligt följande: att öka trygghet i palliativt vårdande genom arbete med svenska palliativregistret, att dokumentera smärtskattning enligt svenska palliativregistret, att utveckla arbetssätt för ökad måluppfyllelse i svenska palliativregistret samt att driva processarbetet med svenska palliativregistret. I intervjuerna framkom att sjuksköterskorna är mycket engagerade i den palliativa vården och månar om att etablera god kontakt genom att skapa trygghet både till patient och närstående. Sjuksköterskorna uttryckte över lag att arbetet med svenska palliativregistret förbättrar den palliativa vårdens kvalitet och vårdinnehåll, som t.ex. symtomlindring, brytpunktssamtal, munhälsa men även teamarbete förbättras. Smärtlindring är enligt sjuksköterskorna det mest prioriterade området, trots det saknas rutiner för dokumenterad validerad skattning med smärtskattningsskalor, vilket krävs för att kunna göra korrekta registreringar av kvalitetsindikatorerna i svenska palliativregistret. Det har framkommit i intervjuerna att kompetensutveckling i de egna verksamheterna har skett med fokus på svenska palliativregistrets kvalitetsindikatorer, detta har bidragit till att täckningsgraden i svenska palliativregistret ökat. Det är indikatorer på att vårdens kvalitet och vårdinnehåll i livets slutskede förbättrats i kommunal hälso- och sjukvård. / Program: Fristående kurs

Att arbeta inom ambulanssjukvård är emellanåt mycket psykiskt påfrestande. Den verklighet man agerar i är fri från all censur och förskönande omskrivningar. Med all sannolikhet påverkar dessa händelser vårdaren, men exakt vad är det som påverkar och hur hanterar ambulanspersonalen dessa känslor?Syftet med studien är att undersöka hur ”särskilda händelser” påverkar privatlivet och det fortsatta vårdandet. Metoden för att besvara detta är kvalitativ intervju med utgångspunkt i informantens livsvärld. Åtta personer som arbetar inom ambulanssjukvården deltog i studien. För att finna ny kunskap inom området fick informanterna berätta om en särskild händelse som påverkat dem, istället för att de styrdes att berätta om kategorier såsom barnolycksfall, trauma etc.Oförutsägbarhet, kontrollförlust och overklighet utmärkte sig och fick stor plats i intervjuerna. Att inte kunna ”greppa” en situation ledde till frustration och maktlöshet. Händelser förblev ibland obearbetade då individen inte kunde få ett avslut på händelsen. Informanter beskrev att de blivit mer distanserade och avtrubbade, men även positiva effekter såsom ödmjukhet och tillfredsställelse framkom. Det tydligaste och mest anmärkningsvärda var dock att informanterna värderade det kollegiala stödet högst. De upplevde att bearbetningen av händelser enkom skedde med kollegor och att närstående inte hade förmågan att förstå vad yrket innebar. Dock hade närstående en stor funktion som fundament i individens grundtrygghet.Resultatet visar att det är högst personligt vad som påverkar personalen i arbetet. Detta kan ofta förbises när man inriktar forskningen på ett alldeles för smalt område. Vidare tror vi att det är viktigt att medvetandegöra för ambulanspersonal att hantering av känslor är mycket betydelsefullt. Oavsett om arbetsgivaren ger möjlighet till detta eller inte, så måste individen själv lyfta dessa frågor för att bevara sin egen psykiska hälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

I olika delar utav världen finns idag cirka 20 miljoner invandrare som har lämnat sina länder på grund utav krig och fattigdom. Det svenska samhället utgörs idag utav 20 % invandrare. Med den ökade invandringen blir mötet med invandrare allt vanligare inom sjukvården. Detta möte kan bli problematiskt på grund av kulturkrockar, språkproblem och religiösa uppfattningar. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982) bör vård ges på lika villkor till all befolkning i Sverige (Hanssen 2007). För att vi som vårdpersonal skall kunna uppfylla detta krav bör vi öka våra kunskaper och vår förståelse för olika etniska grupper i samhället.Uppsatsen är en litteraturstudie baserad på tio kvalitativa artiklar som beskriver upplevelser utav hur det är att vara invandrare och hur dessa patienter upplever mötet med sjukvårdspersonalen. Artiklarna representerar invandrare från Australien, England, USA och Sverige. De intervjuade personerna har olika nationaliteter såsom iranier, somalier, mexikanare, pakistanier och ryssar. Artiklarna har analyserats och bearbetas utifrån Evans (2002) analysmodell. Resultatet är uppbyggt på två teman. 1. Upplevelse utav att vara invandrare. 2. Invandrares upplevelser av mötet med sjukvården. Under varje tema finns tre subteman.I diskussionen beskrivs de faktorer som påverkar i mötet med vårdpersonalen, vad som kan bli problematiskt och hur mötet kan förbättras. / <p>Program: Sjuksköterskeutbildning</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

Sjuksköterskornas vardag innehåller mycket glädje och arbetstillfredsställelse men upplevelsen av otrygghet, stress och svåra avvägningar gör att de behöver stöd och bekräftelse för att klara av det arbete som ställer allt högra krav. Ett område där sjuksköterskorna kommer att verka alltmer framöver är inom den kommunala hälso- och sjukvården där ensamarbete och stor arbetsbelastning med svåra etiska dilemman präglar arbetet. Genom att erbjuda handledning kan gemenskap, trygghet och växt skapas. I handledningstillfället får sjuksköterskan möjlighet till reflektion, sätta ord på sina tankar och känslor, bli stärkta i sin yrkesroll, utveckla sin självkänsla, våga vara nära och bjuda in till en gemenskap med vårdtagaren såväl med kollegan.Caritasmotivet blir tydligt i handledningen och det uppstår en parallellprocess mellan handledare och den handledde och i mötet mellan vårdare och vårdtagare. Syftet med denna uppsats är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av handledning i grupp och metoden som används är en litteraturstudie med kvalitativ ansats. Sju artiklar valdes ut och analyserades. Samtliga artiklar är skrivna av nordiska författare. I uppsatsen visas sjuksköterskornas upplevelse av handledning utifrån fyra teman; känsla av gemenskap, känsla av mod, känsla av stärkt yrkesroll och känsla av återhämtning. Handledning kan skapa förutsättningar för yrkesmässig växt, gemenskap, tydlighet och ett etiskt förhållningssätt. Den strukturförändring som nu sker inom vården ökar kraven på sjuksköterskornas kompetens och detta kan leda till stress och ohälsa som i sin tur kan leda till sämre omvårdnad och säkerhet för vårdtagaren. Detta är starka skäl till att handledning ska erbjudas dagens sjuksköterskor. Forskning kring handledning och dess betydelse för den kommunala sjuksköterskan tycks saknas, här finns ett stort utrymme för vidare forskning. / Program: Fristående kurs