<p>Hemlöshet börjar bli en ökande del av det amerikanska samhället. Få studier har gjorts där den hemlöse själv beskriver sitt behov av omvårdnad och sjukvård. Denna studie syftar till att belysa vad amerikanska hemlösa uttryckt som sitt dagliga behov av omvårdnad och sjukvård. Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys har använts för att bearbeta data. Med de existerande levnadsomständigheterna för hemlösa uppkommer behov och komplikationer som riskerar att orsaka ett ökat behov av sjukvård. I deras sökande efter behövlig sjukvård möttes de av utmaningar. I datamaterialet upptäcktes negativa yttringar likväl som uttryck av behov av omvårdnad som blivit tillgodosedda. Slutsats, hemlösa är i ett stort behov av omvårdnad och sjukvård i sitt dagliga liv. Sjukvårdssystemet behöver förändra sitt tillvägagångssätt och utvecklas för att bättre kunna möta de behov som finns bland dessa personer.</p> / <p>Homelessness is becoming an increasing part of the American society. Few studies have been done describing what the homeless themselves express as needs in care and healthcare. The aim in this study is to describe how homeless American individuals express needs of care and healthcare in their daily life. In doing so literature were analyzed by Graneheim and Lundmans (2004) qualitative content analysis. With the living conditions of the homeless there arose needs and complications, having the potential to cause health care needs. There were obstacles in their way while trying to receive health care. Negative expressions as well as fulfillment in care were also discovered in the data. In conclusion the homeless individuals are in great need of care and health care in their daily lives. The health care system needs to broaden its views and approaches when it comes to caring for these individuals to be able to meet their conditions better.</p>

<p>Cirka 4000 personer levde med HIV i Sverige år 2006. Risken för att bli smittad av HIV är liten i jämförelse med annan blodsmitta. Syftet med litteraturöversikten var att belysa upplevelser och attityder i vård av HIV/AIDS-smittade patienter. Innehållsanalys användes för att analysera nio vetenskapliga artiklar. Analysen resulterade i två kategorier och åtta subkategorier. I resultatet framkom vårdpersonals positiva och negativa upplevelser och attityder. En del personal hade respektfullt bemötande samt kände sig trygga och tillfredsställda i vårdarbetet. Något som bidrog till säkerheten var utbildning och erfarenhet. Det som även framkom var att personalen ofta hade fördomar som gav negativa attityder. Vanmakt och frustration upplevdes också i vården, där känslomässig stress var mer oroande än fysisk stress. Resultatet indikerade att det fanns personal som skulle undvika att vårda drabbade personer. Negativa attityder hos vårdpersonal har troligtvis sitt ursprung i bristande kunskaper. Slutsatser som dragits var att framtida forskning torde leda till åtgärder som minimerar vårdpersonals undvikande beteende vilket möjliggör alla människors lika rätt till god vård oavsett diagnos.</p>

<p>Samverkan i Kronobergs län bedrivs mellan försäkringskassa och arbetsförmedling. Verksamheten innebär arbetslivsinriktad rehabilitering för individer. Under 2007 presenterade länet ett mycket gott resultat för verksamheten och låg i topp jämfört med övriga län. Därav finns intresse att studera verksamheten. Studiens syfte är att beskriva det samverkansarbete som sker mellan myndigheterna i verksamheten Samverkan och att generera hypoteser som kan förklara de goda resultatsiffror Kronobergs län har presterat. Studien är utformad som en beskrivande fallstudie med sammansatt design. Det vill säga en studie av ett nutida fenomen som vi i vår forskarroll har haft liten kontroll över, kombinerat med att vi har frågor med ”hur” och ”varför” formulering.  Vi har använt oss utav såväl kvalitativ- som kvantitativ data. För att återge en bred bild har metodtriangulering använts.  Empirisk data har inhämtats genom enkätundersökning samt djupintervjuer. Analys av data har skett genom SPSS (kvantitativ) och Open Code (kvalitativ).</p><p> </p><p>Genom studien framträdde en rad olika faktorer som kan anses mer eller mindre bidragande till länets resultatsiffror. Dessa resulterade i olika konklusioner som kunde kopplas till det presenterade positiva resultatet gällande tydlig och konkret målsättning, ett utvecklat teamarbete och nuvarande ledarstil.</p>

<p>Ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset behandlar samtliga extremitets-, rygg- och skallskadefall inom Höglandets sjukvårdsområde. Verksamheten är uppdelad i fyra huvudsakliga enheter; akutmottagning, mottagning, vårdavdelning och operation där läkarna fördelar sin tid mellan de fyra. Under de senaste åren har kliniken haft problem med försämrad tillgänglighet. Detta innebär i sin tur växande vårdköer, till såväl mottagning som operation, samt oförmåga att upprätthålla vårdgarantins mål på specialistvård inom 90 dagar. Syftet med denna rapport är med anledning av ovanstående <em>att ge rekommendationer kring hur ortopedkliniken vid Höglandssjukhuset kan effektivisera utnyttjandet av resurser för att öka tillgängligheten för sina patienter. </em></p><p>För att besvara nyss nämnda syfte görs en uppgiftsprecisering vilket inkluderar en nedbrytning till konkreta undersökningsområden och frågeställningar. Denna grundar sig dels i en förstudie där ortopedkliniken kartläggs för att få en första inblick i verksamheten och de problem som råder. Dels en referensram där logistiska teorier om bland annat processer och olika former av förbättringsfilosofier behandlas. Flertalet av teorierna är hämtade från den industriella världen och därefter tillämpade på hälso- och sjukvården och de speciella förutsättningar som råder inom området. Förstudien och referensramen leder tillsammans fram till den syntetisering som ger följande fyra undersökningsområden: <em>behov</em>, <em>processer</em>, <em>resursplanering </em>och <em>patientplanering</em>.</p><p>Med utgångspunkt i den information som samlats in och analyserats för respektive undersökningsområde har ett antal problem med tillhörande lösningar presenterats och redogjorts för. Utifrån detta har nedanstående slutsatser kunnat dras:</p><p>Ortopedkliniken bör utveckla riktlinjer kring vilka patienter som bör kallas till återbesök för att på så sätt undvika onödiga återbesök. Detta leder i sin tur till ett minskat antal återbesök vilket ger mer utrymme till nybesök och därmed förbättrad tillgänglighet. I samband med detta konstateras att ett ökat ansvar bör läggas på patienten gällande dennas läkeprocess genom att bland annat uppmana patienten att höra av sig vid behov. Ytterligare ett sätt att involvera patienten är att öka delaktigheten i bokningsprocessen genom användning av ett Internetbaserat system där önskemål angående tid kan lämnas. Detta skulle troligtvis resultera i ett minskat antal ombokningar och ett förenklat arbete för klinikens tidsbokning. Förslagsvis datoriseras även bokningen av telefontiderna då detta skulle ge personalen, inklusive läkare och mottagningssköterskor, en bättre överblick samt underlätta tidsbokningens arbete med dessa. Ännu en åtgärd för att förbättra användandet av telefontider är att schemalägga specifika tider för läkarna att hantera dessa, något som bör resultera i bättre kontinuitet.</p><p>Planeringen på kliniken kan i stort sett delas upp i två delar: resurs- respektive patientplanering. Dessa två bör sammanstråla för att uppnå bästa möjliga resultat. Ett steg i att förbättra resursplaneringen, vilket huvudsakligen innebär schemaläggning av läkare, är att i större utsträckning mäta och analysera de efterfrågemönster som kan utrönas ur klinikens behov. Detta möjliggör en mer preventiv planering där schemaläggningen tar hänsyn till exempelvis den behovstopp som återkommer i oktober varje år. Detta tros dessutom kunna skapa en bättre balans mellan återbesök och nybesök vilket i sin tur kan minska antalet återbesök till jourläkare. Övriga lösningsförslag till ortopedklinikens balansproblem inkluderar en standardisering av besökslängderna, mottagningspass med endast en besökstyp och en form av drop-in mottagning som ökar möjligheten för samarbete mellan läkarna på mottagningen. För att underlätta tidsbokningens arbete och därmed även patientplaneringen föreslås dessutom att remissutseendet förändras för att även inkludera uppgifter om mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel.</p><p>Vid en eventuell implementering av ovanstående lösningar är det viktigt att ortopedkliniken har i åtanke att förbättringsarbete tar tid. Det är dock viktigt att man tar sig tid och faktiskt genomför förändringarna då det dels kan spara tid i framtiden och dels är en förutsättning för att kliniken ska kunna leva upp till såväl efterfrågeökningar och som förhöjda krav. Det föreslås således att ortopedkliniken använder sig av nedanstående rekommendationer för att förbättra den nuvarande situationen och skapa möjligheter inför framtiden. De rekommendationer som getts ortopedkliniken i syfte att dem ska uppnå bättre tillgänglighet är följande:</p><p>1. Utveckla riktlinjer som stöd för när en patient bör kallas till återbesök</p><p>2. Kartlägg behoven i större utsträckning, framför allt när det kommer till de korta återbesöken, och ta hänsyn till behoven och deras fördelning i resursplaneringen</p><p>3. Datorisera bokningen av telefontiderna samt ge dem en designerad tid i läkarschemat</p><p>4. Ändra remissutseendet så att även mobiltelefonnummer, e-postadress samt villighet att komma med kort varsel inkluderas</p><p>5. Inför mottagningspass med endast en typ av besök</p><p>6. Gör patienterna mer delaktiga bokningen och ta hänsyn till deras önskemål om besöks- och telefontider</p><p>7. Inför ett nytt system för bokningen av FP- och P-remisser som dessutom inkluderar ett kontrollsystem som varnar när vårdgarantin är på väg att överstigas</p> / <p>The orthopedic section at Höglandet Hospital provides health care for all patients within the Höglandet area suffering from problems with their extremities, backs and skulls. The section is divided into four main units; emergency room, clinic, ward and operating room, and the physicians divide their time between these four. During the last few years the orthopedics section has experienced problems with worsened accessibility. This has lead to a growing cue of patients waiting for appointments as well as operations, but also an inability to achieve the goals concerning accessibility set by the Swedish government. This goal states that patients should have to wait no longer than 90 days to get to see a physician within specialised health care. On account of the factors mentioned above, the purpose of this report is <em>to provide recommendations regarding how the orthopedic clinic at Höglandet Hospital can improve their planning and use of resources in order to achieve a better accessibility for their patients. </em></p><p>To help achieve the purpose mentioned above the study is divided into smaller parts, resulting in issues and areas of investigation that are more concretely formulated. This process requires two things, the first being an exploratory study in which the clinic is mapped and current problems and conditions are investigated. The second is conducting a frame of reference in which logistics theories concerning, among other things, processes and improvement philosophies are included. Many of the theories derive from the industrial world, but are also applied in a health care context and to the special condiditions that abide within the area. The exploratory study and the frame of reference together contribute to a synthesis leading to this study's four main areas of investigation: <em>needs</em>, <em>processes</em>, <em>resource planning </em>and <em>patient planning</em>.</p><p>The information that is gathered and analysed within each area leads to a number of problems and subsequent solutions. These are presented and discussed for each area respectively, leading to the following conclusions for the orthopedic clinic as a whole:</p><p>The orthopedic clinic should develop guidelines concerning which patients that ought to be called back for another appointment, leading to the elimination of unnecessary appointments. This leads to a reduced number of returning patients which enables the clinic to increase their number of first time appointments, resulting in a better accessibility. This also leads to the patient taking responsibility of his or her condition, with the patient having to contact the clinic if necessary. Another way of involving the patient is including the patient in the booking process by using an Internet based booking system that allows the patients to give requests concerning the time and day of their appointment. The result of this would be that fewer patients changing the time of their appointments, letting the booking personnel concentrate on other more important tasks. Also, the booking of telephone appointments should be computerized, leading to a better overview over the bookings and an improvement of the booking personnel's processes. Another solution concerning the problem with the booking of phone calls is making telephone appointments a part of the physicians weekly schedule, which leads to better continuity with the patient calls.</p><p>The orthopedic clinic's planning can be divided into two parts: resource planning and patient planning. These two parts must converge to achieve the best result possible. One way of improving the resource planning, which mainly concerns the scheduling of physicians, is to measure the patterns that can be seen in the needs of orthopedic care. This enables the orthopedic section to plan ahead and be prepared for the reoccuring peak of demand, which is in October. This will also lead to a better balance between the first time appointments and the appointments with patients coming back from either emergency treatment or operations. A better balance, in turn, reduces the appointments that today are performed by physicians who are on call, thereby avoiding the long waiting times associated with said appointments. Other solutions to achieving a better balance between the different types of appointments includes standardisation of the length of appointments, use of clinic hours with only one type of appointment and a modified drop-in clinic, which increases the possibilities for physician's to cooperate in treating the patients.</p><p>When implementing the solutions mentioned above, it is of great importance that the orthopedic clinic is aware of the fact that achieving changes is time consuming. It is however imperative that the orthopedic section finds the necessary time to make these changes. In the end the changes will not only be time saving, but they will also be a prerequisite to be able to handle an increasing demand concerning the needs for orthopedic care and stricter governmental laws and standards. It is thereby recommended that the orthopedic clinic make use of the recommendations below, in order to improve the present situation and create better possibilities for the future.</p><p>In order to achieve a better accessibility the following are recommended to the orthopedic clinic:</p><p>1. Develop guidelines as to which patients that require further appointments</p><p>2. Conduct more useful measurements of the needs, especially when it comes to appointments that must be booked on a short notice, and let the needs guide the resource planning to a greater extent</p><p>3. Computerise the booking of telephone appointments and make them a part of the weekly schedule</p><p>4. Modify the referral appearance to include information regarding mobile number, e-mail address and willingness to come to the clinic in short notice</p><p>5. Use clinic hours that has only one type of appointments</p><p>6. Make the patient more involved in the booking proccess for both clinic and telephone appointments</p><p>7. Establish a new booking system which includes a warning system for when the maximum waiting time is about to be exceeded</p>

<p>Stockholms läns landsting är sedan något år tillbaka nettobidragsgivare till det så kallade landstingskommunala utjämningssystemet. Enligt landstingsförbundets prognoser kommer denna utveckling att fortskrida, ett faktum som fick LO-ekonomerna Fransson och Wennmo att, i en rapport under våren 2003, hävda att utjämningssystemet inom en snar framtid kommer att bli politiskt ohållbart. Som alternativ föreslog rapportens författare att ett system med större, statligt kontrollerade, huvudmannaenheter införs. Uppsatsens syfte är att undersöka hur kostnaderna för hälso- och sjukvården kan komma att påverkas som en följd av att ansvaret överförs till större enheter än i dagsläget. För att uppfylla syftet har multipel regressionsanalys använts. Beroendevariabeln i analysen har konstruerats såsom de respektive hälso- och sjukvårdshuvudmännens avvikelser från ett bruttokostnadsgenomsnitt per capita. Studien kan inte påvisa några resultat som tyder på att hälso- och sjukvårdshuvudmännen skulle kunna åtnjuta stordriftsfördelar till följd av ett förändrat huvudmannaskap. De resultat som framkommer i uppsatsen visar istället att framförallt fyra variabler förklarar merparten av variationen i beroendevariabeln. Dessa förklaringsvariabler är befolkningens medelålder, andelen exporterad vård, den totala arealen och skattekraften i respektive huvudmannaområde. Tre av de fyra parameterskattningarna är förväntade. Det faktum att skattekraften uppvisar ett starkt samband med kostnadsavvikelsen är dock något förvånande. En möjlig förklaring till sambandet är att vårdtagare med en relativt hög skattekraft ställer relativt höga krav på vården jämfört med vårdtagare med en relativt låg skattekraft. De resultat som framkommer i studien tyder således på att de faktorer som påverkar kostnaderna i mer eller mindre utsträckning är strukturella, varför de knappast påverkas av ett förändrat huvudmannaskap.</p>

<p>Sjuksköterskeyrket är det äldsta traditionellt, professionella kvinnliga yrket inom vården. Sjuksköterskan kan bidra till en bra samverkan genom sin omvårdnadskunskap och yrkeskompetens. Syftet med studien var att belysa faktorer av betydelse för samarbetet mellan sjuksköterska och läkare som kan inverka på en välfungerande samverkan mellan de båda professionerna. Metoden är utförd som en litteraturstudie där sammanställning av forskning inom aktuellt område har genomförts genom systematiska sökningar i olika databaser. I resultatet framkom fem kategorier av viktiga faktorer för samverkan mellan läkare och sjuksköterskor, dessa var traditionella hierarkiska strukturer, respekt och jämställdhet, kunskap, kommunikation, samt strategier för förbättrad samverkan. Sjuksköterskor upplevde sig underordnade under läkare beroende på ojämlikheter som uppstår genom bristande respekt och dåliga kunskaper om andra professioners ansvarsområden. Kommunikation framhölls som en avgörande faktor för en positiv samverkan mellan sjuksköterskor och läkare. Sjuksköterskans kunskaper i att informera, planera, organisera och kommunicera verbalt och skriftligt visade sig ha stor betydelse för hur relationen utvecklade sig mellan olika professioner. Grunden för en bra relation mellan sjuksköterska och läkare är att kunna kommunicera och använda sig av olika strategier för att främja samverkan positivt. Sjuksköterskan kan bidra till att förbättra olika faktorer i samverkan professionerna.</p> / <p>Nursing profession is the oldest traditional female occupation in medical care. The nurse can contribute to a good collaboration by her nursing knowledge and professional competence. The aim of this study was to illuminate factors of meaning between nurse and physician that has impact on collaboration between those professions. The method was a literature study where research was compiled within the topical area and conducted by systematical searches in different databases. The result shows different categories that appeared to be important factors for collaboration between nurses and physicians. Categories shown were traditional hierarchical structures, respect and equality, knowledge, communication and different strategies for improved collaboration. Several nurses experienced that subordination of nurses depended on inequalities that comes from lack of respect and bad knowledge about each others professional occupations. Communication was pointed out as a conclusive factor that contributed to a positive collaboration between the nurse and the physician. Nurses knowledge about informing, planning, organizing, and communicating both in oral and in writing was of importance for developing collaboration between different professions. The foundation for a good relationship between nurse and physician is to be able to communicate and to use different strategies in order to promote collaboration in a positive manner. Nurses have the ability to improve different factors of collaboration between the professions.</p>

<p>Temat för denna uppsats är - ökad service inom sjukvården. När ministrar – de högsta ansvariga för sjukvården - i en offentlig debattartikel efterlyser, ”att vården skall vara till för patienten och inte tvärtom” antyder det att sjukvården har problem när det gäller patient¬service. Uppsatsens empiriska material bekräftar denna bild.</p><p>Vår avsikt med uppsatsen är att utforma en modell som kan vara ett verktyg i sjukvårdens arbete med att öka sin service till patienter. I uppsatsen undersöker vi möjligheterna till en patientdriven utveckling av service inom sjukvården. Vi har valt att arbeta med kvalitativ metod. Det innebär att vi tillämpar ett helhetsperspektiv på vår frågeställning vilket ger så stor förståelse som möjligt av det vi studerar.</p><p>Uppsatsen ger en bakgrund till problem och tillgänglighet inom sjukvården, redogör för tidigare teorier och forskning inom området, redovisar empiriska undersökningar och visioner om en bättre sjukvård, beskriver den lagstiftning som reglerar området, och refererar patienters erfarenheter och upplevelser. Vi redogör även för utvecklingen inom organisationer – från management, till Service management, samt vårt resultat.</p><p>Den föreslagna modellen ger förutsättningar för ökad service och tillgänglighet för patienten genom delaktighet och en maktförskjutning till patienten. Den ger också sjukvården ett verktyg för att utveckla sin verksamhet i samma riktning. Varje organisation kan utifrån sin ambition och sitt behov av förändring, själv finna sin väg. Innehållet i våra modeller kan ligga till grund för en sådan diskussion. Tillämpningen och resultatet av modellen kan skapa en stark sammanhållning i en organisation och möjliggöra ett gott klimat för förändring och en verklig förbättring för patienten.</p><p>Att åstadkomma detta är dock ingen enkel kur.</p>

<p>Mitt examensarbete behandlar möjligheterna att effektivisera operationsverksamheterna på svenska sjukhus med hjälp av IT lösningar.</p><p>Information har samlats in genom intervjuer av sjukvårsdspersonal och genom sökning på Internet. Operationsprocessen beskrivs och analyseras med hjälp av värdeanalysmetoden och flaskhalsanalysmetoden.</p><p>Min slutsats är att svenska sjukhus bör effektivisera sina operationsprocesser i en strävan efter att skapa rätt värde för sina patienter. De bör försöka utnyttja möjligheterna med operationsplaneringssystem för att eliminera onödigt arbete och utveckla patientvärde. De fåtal svenska sjukhus som ännu inte gjort det bör införa operationsplaneringssystem.</p><p>Det är inte IT system i sig själva som tillför nytta och som effektiviserar verksamheter. Det är den förändring i arbetssätt och processer som kan stimuleras och realiseras med hjälp av IT systemen som tillför nytta.</p><p>Det räcker inte med att införa IT system och effektivisera arbetssätt för att effektivisera operationsverksamheterna. Det är viktigt att den politiska ledningen och förvaltningsledningen vill effektivisera och att de inför styrmekanismer och finansieringsmodeller som stimulerar till detta. För att förmå personal att engagera sig i förändringsarbete så krävs en kultur som uppmuntrar och främjar förändringsinitiativ. Det handlar om ett starkt ledarskap som förmedlar tydliga visioner, uppmuntrar personligt engagemang och ger individer ansvar och befogenhet att agera och förändra. Det gäller inte minst inom sjukvården.</p>

<p>The purpose of the study was to describe how women with deliberate self-harm behaviour experience they have been treated when conducting health care. The study has a qualitative and descriptive approach and data was collected with snowball sampling. Data was analysed with content analysis and ended up in three theme “Feeling of violation of integrity and autonomy”, “health care staff don´t have the courage to step in and take responsibility” and “ Personal confirmation and validation of feelings”. The results showed that many women with deliberate self-harm behavior feel that they have been badly treated when they conducting health care. Furthermore, the women in this study have experienced that their integrity and autonomy have been violated. In their opinion it was difficult to get adequate treatment. The women also felt that the health care staff had difficulties taking responsibility. On the occasions the women with deliberate self-harm felt that they have been treated satisfactorily, they experienced personal confirmation and a validation of feelings. In other words they felt respectfully treated and in their opinion the health care staff took time to listen. The women in this study consider adequate treatment of proffesionell personell of importance. The conclusion is that many of the women who cut themselves, get unsatisfactorily treated when they conduct health care and that the health care staff need knowledge concerning how to treat women with deliberate self-harm. In addition this study showed that more research is needed regarding how women with deliberate self-harm experience they are treated when conducting health care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Studien var kvalitativ med deskriptiv design. Materialet till studien samlades in via nominerat urval. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De teman som framkom vid innehållsanalysen var ”Känsla av kränkning av integritet och autonomi”, ” Personal vågar ej kliva in och ta ansvar”, och ” Personlig bekräftelse samt validering av känslor”. Resultatet visade att många kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Kvinnorna hade en upplevelse av kränkning av integritet och autonomi. De ansåg att det var svårt att få adekvat vård. Kvinnorna upplevde att hälso- och sjukvårdens personal inte vågade kliva in och ta ansvar. Vid de tillfällen som kvinnorna med självskadebeteende upplevde att de blev bra bemötta, upplevde de en personlig bekräftelse samt validering av sina känslor. Att de blev respektfullt bemötta och att hälso- och sjukvårdens personal tog sig tid att lyssna. Att få adekvat hjälp av professionell personal ansågs viktigt. Slutsatser från föreliggande studie är att många av de kvinnor som skär sig själva, blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Att hälso- och sjukvårdens personal behöver kunskaper i bemötande av kvinnor med självskadebeteende, samt att mer forskning på hur självskadande kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal behövs.</p>

No description available.