Denna studies syfte var att undersöka hur elever i behov av särskilt stöd uppfattade musikundervisning och med ett särskilt fokus på sånginlärning. Frågeställningarna var hur elever beskrev det som de brukade göra på musiklektionerna, hur eleverna uppfattade sin inlärningsmiljö och hur eleverna uppfattade sin sånginlärning. Eleverna var 10-11 år. Elevernas huvudsakliga aktiviteter under musiklektionerna var sång, dans och instrumentalspelande. Medan fria val av musikaktiviteter upplevdes som positivt, upplevdes brist på koncentration som negativt. Svaren visade även betydelsen av lyssning och upprepad övning, utifrån såväl skriven text som i form av härmning av framförd text. I resultatet framkom det att sjunga tillsammans med hela klassen medförde en risk att höras om inte samtliga sjöng med. Det kunde i sin tur medföra en känsla av obehag och resultera i en ovilja att delta i den gemensamma sången. Även den egna rösten upplevdes som främmande. Lite oväntat fanns en skillnad mellan flickor och pojkar i de redovisade svaren. Skillnaden framkom hos både flickor och pojkar, men i olika moment.

Under sista året på musikhögskolan har jag arbetat på min musikaliska koordination. Det handlar om konsten att kunna spela gitarr och sjunga samtidigt. Bakgrunden till arbetet är att jag har upplevt en brist på information i ämnet, och att detta är ett koncept som fler borde sätta sig in i. Syftet med arbetet är att utforska de utmaningar och lärdomar som kommer av att spela och sjunga samtidigt.  I mitt arbete så jobbar jag med tre olika tillvägagångssätt för tre olika låtar. De tre koncepten är att spela rakt och shuffle samtidigt, flytande rytmik, och rytmisk komplexitet. I genomförande-delen så analyserar jag förhållandet mellan sång och gitarrspelet i de tre låtarna. Det gör jag genom att skriva noter till dessa, och därefter studera musiken.  Efter att ha lärt mig de tre låtarna så finns det fortfarande mycket kvar att slipa på. Med det sagt så lyckades jag musicera fram en idé som jag upplever att jag inte har hört någon gitarrist göra på en sådan hög nivå. Det jag har fått med mig från arbetet är en starkare rytmisk självständighet, en bättre förståelse för rytmernas relation till varandra, och en bättre koordinationsförmåga.

I detta arbete har det gjorts en studie kring elevers motivation till att sjunga. Tidigare forskning kring motivation till att musicera tas upp samt motivationsteori inom inre- och yttre motivation. Fyra gruppintervjuer har gjorts med högstadieelever som går musikprofil med antingen klassisk inriktning eller popinriktning. Resultatet visar att det som i första hand motiverar till att sjunga är att det är roligt. Att få sjunga tillsammans med andra och känslan av att lyckas är andra faktorer som skapar motivation. Resultatet visar också att rädsla för att misslyckas och press från andra minskar motivation. Slutligen diskuteras resultatet mot tidigare forskning där begrepp som autenticitet behandlas och avslutas med en diskussion kring hur lärare kan hjälpa sina elever med deras motivation.

Background There is scientific evidence that choir singing has a positive impact on health, both physically and mentally. Choir singing can affect, among other things, respiratory patterns, brain function, communication skills, well-being and quality of life. According to Antonovsky’s theory of sense of coherence health increases through the degree of comprehensibility, manageability and meaningfulness. Aim The aim is to compile knowledge about choir singing as a non-pharmacological therapy measure for patients who seek outpatient care or are living in a nursing home, as well as to research if choir singing can be an influencing factor for the patient's sense of coherence. Method Systematic literature study based on ten scientific original articles published between 2006 and 2017. The article search took place in the ASSIA, CINAHL, PsychINFO and PubMed databases. Review of original articles according to quality review templates. Results A majority of the studies examined showed that choir singing could be a non-pharmacological therapeutic measure when interventions improved the participants' management of their health problems. Even the sense of coherence increased among the participants. A generalized result can not be guaranteed since the number of participants in most studies was not enough, in some cases due to non-response. Conclusion Choir singing can be a tool for patients to handle their health problems through an increased sense of coherence. In order to strengthen the level of health and raise the quality of life in society, choir singing should be used as one of several non-pharmacological therapeutic measures. / Bakgrund Det finns vetenskaplig evidens för att körsång har en positiv inverkan på hälsan, både fysiskt och psykiskt. Körsång kan bland annat påverka andningsmönster, hjärnfunktion, kommunikationsförmåga, välbefinnande och livskvalitet. Enligt Antonovskys teori om känsla av sammanhang (KASAM) ökar hälsan genom graden av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Syfte Syftet var att sammanställa kunskap om körsång kan vara en icke-farmakologisk omvårdnadsåtgärd för patienter vilka uppsökte hälso- och sjukvården inom öppenvård eller bodde på ett omvårdnadsboende, samt om körsång kunde vara en påverkande faktor för patientgruppens känsla av sammanhang. Metod Systematisk litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar publicerade mellan 2006 och 2017. Artikelsökning skedde i databaserna ASSIA, CINAHL, PsychINFO och PubMed. Granskning av originalartiklar genomfördes enligt kvalitetsgranskningsmallar. Resultat En majoritet av de granskade studierna påvisade att körsång kunde vara en icke-farmakologisk omvårdnadsåtgärd då interventionerna förbättrade deltagarnas hantering av deras hälsoproblematik. Även känsla av sammanhang ökade hos deltagarna. Ett generaliserbart resultat gick inte att säkerställa då deltagarantalet i de flesta studier inte var tillräckligt stort, i vissa fall på grund av bortfall. Slutsats Körsång kan genom ökad känsla av sammanhang vara ett verktyg för patienter att hantera sin hälsoproblematik. För att stärka graden av hälsa och höja livskvaliteten i samhället bör körsång tillämpas som en utav flera icke-farmakologiska omvårdnadsåtgärder.

<p>Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören?</p><p>Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna.</p><p>Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång.</p><p>Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?</p>

Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören? Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna. Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång. Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?

Detta är en kvalitativ studie med kvantitativa inslag med syftet att undersöka sångares upplevelser avnedsjungning efter högintensiv sång. Till en början har specifikt designade sångövningar förmedlats till sex medverkande sångare om fyra kvinnor och två män under individuella sånglektioner. Deltagarna har i en variant av crossover design skattat sin dagliga rösthälsa i EASE- självskattningsformulär för friska röster. Testperioden om tre veckor följdes sedan av kvalitativa intervjuer. Resultat visar att även om sångares vardag är komplex, i och med inre och yttre påverkande faktorer, har nedsjungning en upplevd effekt i avseendet förbättrad rösthälsa efter högintensiv sång. Detta gäller särskilt de kvinnliga sångarna som beskriver att nedsjungning bidragit till en mer samlad röst med minskad heshet och svullnad. Vidare rapporteras om större lätthet inför att sjunga i lägre delen av bröstregistret, en mer egaliserad röst och en förbättrad tal- och magstödsteknik tillsammans med större lätthet inför påföljande sångpass. Nedsjungning ses också ha skapat ett andrum i vardagen där minskad stress, prestationskrav och resultatinriktning omvänts till en samlad känsla av avslut. Likväl är begrepp som nedsjungning, att sjunga ned, kyla ned, eller att stretcha rösten nya begrepp som rekommenderas att vidare studeras och förmedlas till elever och studenter, framför allt då föreliggande studies resultat visar tydliga attitydskillnader avseende rösthälsa och röstvård emellan de olika könen. / This is a study regarding singers' experiences of a vocal-cool down routine preceded with a heavy vocal load. The study is mainly based on a qualitative approach with quantitative elements. At first individual singing lessons where held, whereas specifically designed vocal-cool down exercises were taught to six participating singers; four women and two men. With a modification of a crossover design the singers in this study have estimated their daily voice health in the Evaluation of the Ability to Sing Easily survey (EASE). After a three week period of tests the singers were interviewed. The result of this study shows that even if singers' everyday lives are complex due to internal and external factors, vocal- cool down where perceived as an improvement of voice health. It is mainly the female singers' that describes an increased vocal well-being, with less hoarseness and swollen vocal folds after a heavy vocal load, followed by a vocal -cool down routine. Furthermore a greater sense of ease was reported in terms of transitions between registers in the singing voice, where fatigue in the surrounding muscles also decreased alongside with a positive impact on the speaking voice, reaching lower notes in chest register and extended diaphragm breathing. The vocal cool-down routine itself also gave an unexpected finding in terms of being contemplative and relaxing for the singers; creating a breathing space in everyday life where stress, performance anxiety and other concerns where easier to let go of, with an overall feeling of closure. Vocal cool down, cooling down the voice, vocal stretch, or warming down your voice are all relatively new concepts that are recommended to be studied further, spread and taught to students and pupils, - especially as the result in this study indicates clear differences in attitudes regarding voice health in-between the male and female genders.