Denna undersökning syftar till att närmare definiera på vilka grunder vi lärare bedömer eleverna och hur olikheterna i bedömningarna ser ut. Med bedömning menas de skriftliga ämnesomdömen som elever får en gång per termin. Dessa har analyserats utifrån ett intersektionellt perspektiv som tar hänsyn till både klass och genus. Undersökningen innefattar en kvantitativ analys av ämnesomdömena. Intervjuer har också genomförts med fyra lärare för att utröna hur de ser på ämnesomdömena samt försöka hitta förklaringar till skillnader i omdömen mellan olika elevgrupper. En kvalitativ undersökning av omdömen av olika längd har genomförts för att undersöka om långa omdömen är mer funktionella än korta. Undersökningarna resulterar i skillnader i omdömeslängd mellan elever av med olika genus- och klasstillhörighet. De korta omdömena är mindre funktionella, ur elevsynpunkt, än de längre. Att lärare skriver olika långa omdömen till elever av olika kön och klass beror mycket på tidsaspekten, enligt lärarna. Men möjliga förklaringar står också att finna i socialpsykologiska teorier.

Alla elever i den svenska skolan ska varje termin ha ett utvecklingssamtal där lärare, elev och föräldrar diskuterar elevens utveckling. Den individuella utvecklingsplanen (IUP) ska stödja elevens fortsatta lärande och fr.o.m. juli 2008 infördes krav på skriftliga omdömen i elevens IUP. Bedömningen ska enligt skolverket ha en formativ funktion d.v.s. att beskriva elevens nuvarande kunskaper i förhållande till de kursmål man arbetat mot och förslag på hur elevens fortsatta lärande ska ske. Bakgrunden till reformen är en önskan om ökad tydlighet om elevens kunskapsutveckling till elever och föräldrar.  I en granskning gjord av Skolverket visade det sig att det fanns stora brister i utformningen av omdömen, oftare var de summativa snarare än formativa och innehåll till stor del beskrivningar av elevernas personliga egenskaper snarare än deras kunskaper. Det övergripande syftet med uppsatsen är att beskriva innehållet i de skriftliga omdömena utifrån en teori om feedback. Är innehållet i dokumenten skrivna på ett sätt som är nära kopplat till lärandet, d.v.s. ger det en bra information om vad eleven behöver utveckla för att komma vidare i sitt lärande? För att besvara uppsatsens syfte och frågeställning har jag använt en kvantitativ metod för att samla in data och en textanalys med fasta kategorier för att beskriva innehållet i dokumenten. Slutsatserna av analysen är att de undersökta dokumenten till största delen har en formativ funktion ,74,3 %, medan 25,7 % har en summativ funktion.  I 39,2 % av fallen ges feedback på en nivå som kan leda till ökat lärande medan 35,5% innehåller information som inte är effektiv ur det avseendet. 24,3% är formativa men ger inte feedback som effektivt ökar lärandet.

Motivering till val av undersökning är att jag efter egna erfarenheter upplevt en stor arbetsbörda kring skriftliga omdömen och ville undersöka den pågående verksamheten kring dem, samt hur man skulle kunna förbättra dess funktion.Syftet är att undersöka lärares och rektorers uppfattningar om skriftliga omdömen, samt deras upplevda betydelse för verksamheten. Syftet är också att undersöka om skriftliga omdömen har påverkat lärares och rektorers uppdrag, samt deras framtidssyn om dem.Den valda metoden är kvalitativa intervjuer vilka konstaterar att fyra lärare samt två rektorer har intervjuats verksamma i grundskolans tidigare år.I studien har jag kommit fram till att skriftliga omdömen uppfattas som något positivt, men att lärarna behöver bättre förutsättningar och mer tid för att omdömena ska vara effektiva. Lärarna och rektorerna har arbetat verksamt med pedagogiska planeringar och skriftliga omdömen, men behöver utveckla metoden kring dem. Lärarna i studien efterlyser bra bedömningsverktyg för att lättare kunna arbeta med skriftliga omdömen. Nyckelord: (i bokstavsordning)Bedömning, formativ bedömning, individuella utvecklingsplaner, pedagogiska planeringar, skriftliga omdömen, summativ bedömning,

Intentionen är att studera innehållet i de skriftliga omdömena utifrån tre olika teman som ställs i relation till varandra. Intentionen är också att studera om några skillnader kan utläsas i årskurs 1-3 gentemot 4-6. Detta är intressant då tidigare studier pekar på svårigheter med utformning av omdömet och en osäkerhet hos lärarna. Totalt 50 omdömen samlades in från tre olika skolor. Textanalys användes därefter för att besvara vårt syfte. Resultatet visar en stor variation av de skriftliga omdömena angående formuleringar, utformning och innehåll. Åldersaspekten behandlas i två olika delstudier då vi vill skapa en jämförande aspekt. Jämförandet av åldersaspekten visar på skillnader i innehåll i omdömena mellan årskurserna t.ex. vad gäller bedömningen av tidsåtgång och provresultat. Nyckelord: Bristfokus, framgångsperspektiv, ämneskunskap, övrig utveckling, formativ och summativ bedömning.

Studien syftar till att utvärdera elevers uppfattningar om muntliga prov i gymnasiets första kurs i kemi; kemi 1. En grupp bestående av tretton förstaårselever genomförde under kursen två muntliga prov omedelbart i anslutning till motsvarande skriftliga prov. Deras uppfattningar om de muntliga proven som sådana, och jämfört med de skriftliga, samlades in genom tre enkäter och två intervjuer med fyra elever. Studien genomfördes av läraren själv, och betydelsen av detta diskuteras i uppsatsen, samt i huvudsak i enlighet med grundad teori och ett pragmatiskt perspektiv. Data visade att eleverna uppfattade de muntliga proven som goda indikatorer för kunskapsluckor och som goda tillfällen för att nå djupare förståelse för ämnet, men mindre lämpliga för summativ bedömning. Validiteten av slutsatserna befanns god, medan reliabiliteten och statistisk signifikans inte kunde studeras på grund av begränsad datamängd. Den enskilt mest intressanta elevkommentaren var: "Det skriftliga provet kan ha svårare att visa vissa A-kvalitéer som kräver exempelvis diskussion. Men det kan samtidigt visa exakt, svart på vitt, vad du kan. De muntliga kräver en mer subjektiv bedömning och kanske därför inte visar dina faktakunskaper lika bra då man kan vara dålig på att formulera sig utan eftertanke." Författarens vägval under studiens gång och egna observationer och reflektioner kring studien beskrivs. Studien placeras i ett sammanhang med formativ bedömning och olika teorier för lärande. Konklusionen är att muntliga prov kan vara ett komplement till skriftliga prov, möjligen modifierade i riktning mot seminarieformat.

The purpose of this essay is to study how to support students who have not achieved the objectives for grade 3 in mathematics. This was done using a teaching experiment with students in grade 4 who have failed the target in grade 3. The research tools were literature searches, mentoring, diary entries, interviews, analysis of student responses from the primary sample, and photographs of critical moments of the teaching. The teaching experiment was made at an elementary school outside a major city in Sweden. Out of 49 students 17 needed to be given extra support in one or more milestones from national tests grade 3. The paper reports one of the targets, which is written algorithms, where nine students participated in 15 lessons á 30 minutes. All nine participating students enhanced to fulfill their objectives and passed the level approved in the fractional G "Written algorithms". The average changed from 5 to 12 correct out of 14 possible after the teaching experiment. The students worked in a small temporary group linked to the present case by virtue of a special teacher who used formative assessment. The students chose to use the arrangement as written calculation method instead of using intermediaries in the sub sample. / Syftet med denna uppsats är att undersöka hur man kan stödja elever som ännu inte nått målen för skolår 3 i matematik. Detta genomfördes i ett undervisningsförsök med elever i skolår 4 som inte klarat målet för skolår 3. Forskningsverktygen var litteratursökning, handledning, dagboksanteckningar, intervjuer, analys av elevsvar från delprov och fotografier av kritiska moment från undervisningen. Undervisningsförsöket gjordes på en 1-7 skola utanför en större stad i Sverige. Av 49 elever var det 17 st som behövde få extra stöd i ett eller flera delmål enligt nationella prov skolår 3. I uppsatsen redovisas ett av delmålen som handlar om skriftliga räknemetoder där nio elever deltog på 15 st lektioner á 30 min. Alla de nio deltagande eleverna ökade sin måluppfyllelse och klarade nivån för godkänt på delprov G "Skriftliga räknemetoder" . Medelvärdet på resultatet ändrades från 5 till 12 rätt av 14 möjliga efter undervisningsförsöket. Eleverna arbetade i en liten tillfällig grupp knuten till det aktuella målet med stöd av en speciallärare som använde sig av formativ bedömning. Eleverna valde att använda uppställning som skriftlig räknemetod framför räkning med mellanled i delprovet.

Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares gemensamma språk i omdömen inför utvecklingssamtal. Studien fokuserar på aspekter som betonas eller utelämnas, perspektiv som intas och tydliga mönster i bedömningarna samt på vilken språklig nivå dessa uttrycks. Tidigare forskning kring lärares yrkesspråk visar att lärare använder sig av olika språkliga nivåer i sitt yrkesutövande: vardagsspråk, pseudometaspråk/blandspråk och metaspråk. Metaspråket kännetecknas av ett reflekterat och övervägt språkbruk till skillnad från vardagsspråket som är mer oreflekterat och spontant. Studien omfattar ett antal omdömen från sex olika klasser/program på två grundskolor och en gymnasieskola. I undersökningen kategoriseras och analyseras 676 stycken fraser från de olika omdömena. Resultatet visar att lärare betonar beröm, problem och uppmaningar i omdömena. Beröm som avser elevens sociala utveckling är mer vanligt förekommande än beröm som avser elevens kunskapsmässiga utveckling. Problem eller svårigheter relateras vanligtvis till eleven. Omdömena är genomgående formulerade på vardagsspråk, men med vissa metaspråkliga inslag. I kategorin konstruktiva uppmaningar återfinns flest goda exempel på vad som kan tolkas som metaspråk, eftersom formuleringarna inte enbart tydliggör vad eleven bör utveckla, utan även hur och varför. Kommunikationsstrategin att ange positiv kritik före negativ kritik, återfinns i omdömen. Däremot saknas nästan uteslutande kopplingar till de nationella målen.

Utifrån vårt formulerade syfte har vi undersökt vilken dokumentation och information som överförs och under vilka former den överlämnas när elever byter skola. Vi har även avsett synliggöra pedagogers tankar kring dokumentation och information samt formerna för överlämningen. Den information och dokumentation som förs vidare och den information och dokumentation som önskas av mottagande skola överensstämmer till största delen. Resultatet kan sammanfattas med att överlämnande och mottagande personal i stort är eniga om att IUP med skriftliga omdömen och åtgärdsprogram är dokumentationsformer som alltid används. Man är även överens om att muntlig information är viktig vid överlämningen. Det finns dock viss skillnad i synen på dokumentationens och informationens relevans mellan överlämnande och mottagande lärare. Formerna för överlämnandet visar större diskrepanser mellan överlämnande skolors och mottagande skolas uppfattningar. Det verkar som om strukturen för överlämningsproceduren förändras från år till år. Några anger att klasslärare/mentor, rektor och specialpedagog deltar och andra anger att endast rektorer och specialpedagoger deltar. Man är eniga om att överlämningskonferenserna sker på mottagande skola men kan vara av olika åsikt om var den borde ske. Det går ej att finna något regelverk som styr formerna vare sig på nationell eller kommunal nivå, utan det är upp till varje skoldistrikt eller ett antal rektorer inom ett skolområde att skapa strukturen för överlämningen. En önskan om ökad tydlighet kring överlämning uttrycks där pedagogernas tankar efterfrågas. Elevers lärande ses som det primära i den elevinformation som överlämnas och med stöd av aktuell forskning bör informationen och dokumentationen vid överlämningar främja goda förutsättningar för elever som byter skola mellan år fem och sex. För att förbättra strukturen kring överlämningsförfarandet bör tydliga riktlinjer som anger en hållbar struktur utarbetas av ledningen i samarbete med pedagogerna på berörda skolor. Ledningen bör säkerställa att överlämningsformerna blir formella och utgår från aktuell forskning om elevers lärandeprocess, våra styrdokument och pedagogers beprövade erfarenhet.

<p>Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares gemensamma språk i omdömen inför utvecklingssamtal. Studien fokuserar på aspekter som betonas eller utelämnas, perspektiv som intas och tydliga mönster i bedömningarna samt på vilken språklig nivå dessa uttrycks. Tidigare forskning kring lärares yrkesspråk visar att lärare använder sig av olika språkliga nivåer i sitt yrkesutövande: vardagsspråk, pseudometaspråk/blandspråk och metaspråk. Metaspråket kännetecknas av ett reflekterat och övervägt språkbruk till skillnad från vardagsspråket som är mer oreflekterat och spontant.</p><p>Studien omfattar ett antal omdömen från sex olika klasser/program på två grundskolor och en gymnasieskola. I undersökningen kategoriseras och analyseras 676 stycken fraser från de olika omdömena.</p><p>Resultatet visar att lärare betonar beröm, problem och uppmaningar i omdömena. Beröm som avser elevens sociala utveckling är mer vanligt förekommande än beröm som avser elevens kunskapsmässiga utveckling. Problem eller svårigheter relateras vanligtvis till eleven. Omdömena är genomgående formulerade på vardagsspråk, men med vissa metaspråkliga inslag. I kategorin konstruktiva uppmaningar återfinns flest goda exempel på vad som kan tolkas som metaspråk, eftersom formuleringarna inte enbart tydliggör vad eleven bör utveckla, utan även hur och varför. Kommunikationsstrategin att ange positiv kritik före negativ kritik, återfinns i omdömen. Däremot saknas nästan uteslutande kopplingar till de nationella målen.</p>

I ett tidigare arbete (Sundh, 2016), analyserade jag 8 matematikläroböcker för årskurs 3. Den analysen ligger som grund för den här studien som utvidgar analysen till att vidare undersöka hur läroböcker inom matematik för årskurs 3 speglar kunskapskraven i respektive styrdokument Lpo94 och Lgr11, med fokus på skriftliga räknemetoder inom addition och subtraktion. Det jag med denna studie vill tillföra är de likheter och skillnader som syns mellan tidigare läroböcker i jämförelse med deras reviderade utgåvor. Studien grundar sig även utifrån det faktum att undervisningen i matematik har en tradition av att vara starkt beroende av att använda läroboken som en struktur att planera undervisningen från. Studien grundar sig även på att det sedan 1991 inte längre finns någon statlig förhandsgranskning av läroböcker som avgör deras anpassning till kursplanens krav. Slutligen grundar sig studien också på det faktum att det inte verkar finnas så mycket vetenskapliga studier i Sverige som berör samma område som denna studie behandlar. Detta är i alla fall inget som har gått att hitta under genomförandet av denna studie.. De frågeställningar som ligger till grund för studien är följande:Hur behandlas skriftliga räknemetoder i läroböckerna samt vilken räknemetod är mest dominerande?Vilka likheter och skillnader förekommer i läroböckerna före och efter införandet av Lgr11 utifrån hur skriftliga metoder används? För att besvara studiens frågeställningar och uppnå syftet så har en komparativ innehållsanalys av 20 läroböcker genomförts. Inför innehållsanalysen användes ett analysinstrument som bestod av undersökningsfrågor som var anpassade för att svara mot studiens syfte och frågeställningar. Utifrån resultatet av innehållsanalysen framkommer en stor variation i hur stor del av de analyserade läroböckerna tillämpar skriftliga räknemetoder inom addition och subtraktion. Variationen gör sig också tydlig i hur många olika räknemetoder som dessa läroböcker erbjuder vid utförandet av skriftliga räknemetoder. Resultatet visar att alla läroböckerna går i linje med respektive styrdokument men på olika sätt. Både Lpo94 och Lgr11 innehåller samma grundläggande kunskapssyn inom ämnet matematik, men att det formuleras och struktureras på olika sätt. Med detta i fokus kan man dock med hänsyn till resultatet som denna studie tillför se hur läroboksförfattarna väljer att förändra sina reviderade läroböcker på väldigt olika sätt. Det verkar inte finnas någon typ av samstämmighet mellan läroboksförfattarna i hur de väljer att uppgifter med skriftliga räknemetoder ska finnas representerade i läroböckerna. Detta för att de gör helt olika i vilken riktning som de väljer att förändra sina reviderade läroböcker som ska gå i linje med Lgr11.