Bakgrund: Narkotikarelaterade dödsfall har ökat i Sverige de senaste åren och de vanligaste inblandade substanserna är opioider. Opioider är vanligt förekommande inom vården, tidigare forskning visar dock att det finns brister i läkemedelshanteringen med opioider. Sjuksköterskan har ett ansvar att på ett säkert sätt kunna hantera läkemedel. Brister i läkemedelshanteringen kan leda till att patienten blir under- eller övermedicinerad och då inte få en adekvat smärtbehandling samt riskerar att drabbas av en vårdrelaterad skada. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av smärtbehandling med opioider. Metod: En litteraturstudie med integrerad design baserad på två kvalitativa och sju kvantitativa artiklar. Innehållsanalysen utfördes enligt Whittenmore och Knafls metodartikel för integrerad metod. Resultat: I studien framkom fyra kategorier om sjuksköterskans erfarenheter av smärtbehandling med opioider; säker hantering och administrering av opioider, kunskap om opioiders verkan, att dosera adekvat samt vikten av medvetenhet om risker med opioider. Slutsats: Resultatet i denna studie visar att sjuksköterskor har bristande erfarenhet och kunskap om smärtbehandling med opioider. Kontinuerlig utbildning till sjuksköterskor om smärtbehandling med opioider kan det således bidra till en tryggare och säkrare vård för såväl patient som sjuksköterska.

No description available.

<p>Smärta är förenat med ett lidande, och sjuksköterskan har ett stort ansvar vid smärtbedömning och smärtbehandling av patienter. Trots dagens väl utvecklade metoder och preparat för smärtlindring behandlas inte patienters smärta på ett adekvat sätt, bland annat på grund av negativa attityder hos sjuksköterskan när det gäller narkotikaklassade läkemedel. För att åskådliggöra hinder hos sjuksköterskan att administrera opioider till patienter med smärta genomfördes en systematisk litteraturstudie baserad på 18 originalartiklar. Resultatet visade att opiofobi hos både patient och sjuksköterska kunde verka som en barriär. Bristande kunskaper angående smärtbedömning och opioid som preparat var ett hinder för tillräcklig smärtlindring Ett bra samarbete mellan sjuksköterska och läkare var av stor vikt för att uppnå goda resultat vid smärtbehandling. Det är viktigt att sjuksköterskan håller sig ajour med de behandlingsmöjligheter som finns inom smärtområdet för att förbättra vårdkvaliteten. Riktlinjer för smärtbehandling är inte bara ett stöd för sjuksköterskan utan de förbättrar även patientsäkerheten. Patientens upplevelser av sjuksköterskans smärtbedömning kan vara intressant att forska vidare om i framtiden.</p>

Smärta är förenat med ett lidande, och sjuksköterskan har ett stort ansvar vid smärtbedömning och smärtbehandling av patienter. Trots dagens väl utvecklade metoder och preparat för smärtlindring behandlas inte patienters smärta på ett adekvat sätt, bland annat på grund av negativa attityder hos sjuksköterskan när det gäller narkotikaklassade läkemedel. För att åskådliggöra hinder hos sjuksköterskan att administrera opioider till patienter med smärta genomfördes en systematisk litteraturstudie baserad på 18 originalartiklar. Resultatet visade att opiofobi hos både patient och sjuksköterska kunde verka som en barriär. Bristande kunskaper angående smärtbedömning och opioid som preparat var ett hinder för tillräcklig smärtlindring Ett bra samarbete mellan sjuksköterska och läkare var av stor vikt för att uppnå goda resultat vid smärtbehandling. Det är viktigt att sjuksköterskan håller sig ajour med de behandlingsmöjligheter som finns inom smärtområdet för att förbättra vårdkvaliteten. Riktlinjer för smärtbehandling är inte bara ett stöd för sjuksköterskan utan de förbättrar även patientsäkerheten. Patientens upplevelser av sjuksköterskans smärtbedömning kan vara intressant att forska vidare om i framtiden.

No description available.

Sammanfattning Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

SAMMANFATTNING Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

Inledning: För barn kan sjukhusvistelser och allt vad de innebär av undersökningar och behandlingar ofta uppfattas som hotfulla och obehagliga. Insättning av perifer venkateter och venös provtagning tillhör de ingrepp som barn uppfattar som mest stressfulla och smärtsamma. Det finns i dagsläget gott om evidensbaserade metoder för att lindra barns oro och smärta i samband dessa ingrepp men det är oklart i hur stor utsträckning dessa metoder tillämpas. Syfte: Syftet är att undersöka sjuksköterskans tillvägagångssätt vid venös provtagning och insättning av perifer venkateter. Utgångspunkten för studien är undersöka sjuksköterskans förberedelser av barnet, hur sjuksköterskan arbetar för att främja barnets självbestämmande, användning av distraktioner, farmakologisk smärtlindring samt hur barn och föräldrar bemöts av sjuksköterskan inför och under provtagning eller insättning av perifer venkateter. Metod: Venös provtagning och insättning av perifer venkateter observerades och registrerades efter ett egenutformat observationsschema. Observationerna gjordes på avdelningar och mottagningar på ett barnsjukhus. Resultat: 18 sjuksköterskor observerades i 25 situationer. Observationerna genomfördes på både avdelningar och mottagningar på ett större barnsjukhus. Alla sjuksköterskorna använde sig av distraktioner och hade ett individuellt anpassat bemötande. Alla barn fick någon form av farmakologisk smärtlindring. I 17 av situationerna förberedde sjuksköterskan barnet genom att gå igenom hur proceduren gick till och i 22 situationer fick barnet vara med och bestämma. Slutsats: Slutsatsen är att sjuksköterskor på det barnsjukhus där studien genomfördes arbetar evidensbaserat i sitt tillvägagångssätt vid venös provtagning och insättning av en perifer venkateter. Vidare forskning skulle behövas för att undersöka hur sjuksköterskor på andra vårdinstanser som exempelvis barnspeciallistmottagningar arbetar. / Introduction: For children, hospitalization and all the means of examinations and treatments are often perceived as threatening and unpleasant. Venepunctures and peripheral catheterization belong to the procedures considered the most stressful and painful. There are plenty of evidence-based methods to alleviate children's distress and pain during these procedures, but it is unclear to what extent these methods are applied. Purpose: The purpose of this study is to examine the nurse´s approach to venepuncture and peripheral catheterization. The starting point of this study is to examine the nurse´s preparation of the child, how the nurse encourages the child´s autonomy, using of distractions and pharmacological analgesia and also how the child and its parents are cared for during the procedure. Method: Venepunctures and peripheral catheterization were observed and registered in a observational chart made for this study. The observations were performed at wards and clinics at achildren´s hospital. Results: 25 observations were performed on 18 different nurses. The observations were performed at both wards and clinics at a children´s hospital. All of the nurses used distractions and treated the children individually. All of the children received some form of pharmacological pain relief. In 17 of the situations the nurse explained the procedure to the child beforehand.In 22 of the situations the child was given the opportunity to participate and decide how the procedure was to be executed. Conclusion: The conclusion of this study is that nurses at the Hospitalare working with an evidence-based approach to venepuncture and peripheral catheterization. Further research is required to determine if nurses inother health facilitiesare working evidence-based or not.

Väntetiden för patienter som ådragit sig höftfraktur till operation är ofta lång och kan uppgå till över ett dygn. I första delen av vårdkedjan är det ambulanssjuksköterskan som möter patienter som ådragit sig höftfraktur och omhändertagandet där smärtbehandling ingår genomförs med stöd av upprättade vårdriktlinjer. Ambulanssjuksköterskan har ett ansvar enligt svensk lag att den prehospitala akutsjukvården som genomförs ska vara evidensbaserad. Syftet med denna studie var att undersöka specialistutbildade ambulanssjuksköterskors uppfattningar om möjligheten att bedriva evidensbaserad vård vid prehospital smärtbehandling av patienter med höftfraktur. Detta är en kvalitativ studie med beskrivande design. Resultatet visade att den specialistutbildade ambulanssjuksköterskan uppfattade generellt att vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till. De uppfattade att smärtbehandling var väl fungerande och evidensbaserad. Vårdriktlinjerna var tydliga och lätta att förhålla sig till och informanterna uppfattade att smärtbehandlingen var väl fungerande och evidensbaserad. / The waiting time for patients that sustain hip fractures is often long and can be more than twenty-four hours. The Ambulance nurse provides the first care for those whom sustain a hip fracture.  These patients receive pain management care from the ambulance nurse as recommended by given guidelines.  The ambulance nurse has a responsibility by Swedish law to administer care in an evidence based care, prehospital in the emergency care. The intention of this study was to investigate the specialist educated ambulance nurses current opinions of the possibility to give evidence based care, during prehospital pain management to patients who have a hip fracture. This is a qualitative study with descriptive design. The outcome of this study shows that the specialist educated ambulance nurses believe that the guidelines are clear and easy to follow in general.  Their opinion was that the pain management was functional and evidence based. The guidelines were clear and easy to relate to and the informants experienced the pain management as evidence based.

Introduktion: Smärta är en subjektiv känsla som endast den som upplever smärtan kan beskriva, men är något som nästan alla som genomgår ett kirurgiskt ingrepp upplever. Det finns olika typer av smärta och olika sätt att analysera och behandla den på. Bristfällig postoperativ smärtbehandling kan leda till svåra komplikationer och kan medföra stora kostnader för samhället och lidande för patienter. Syfte: I den här studien var syftet att med hjälp av vetenskaplig litteratur beskriva patienters upplevelser av postoperativ smärtlindring. Metod: Studien är gjord som en litteraturstudie med tio vetenskapliga artiklar vilka granskades med hjälp av innehållsanalys. Artiklar söktes via sökmotorerna PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet visade att patienter som var välinformerade om den postoperativa smärtbehandlingen både muntligt och skriftligt före och efter operationen, upplevde att de var mer nöjda med sin postoperativa smärtbehandling. Dessa patienter kände sig tryggare i att tillkalla sjukvårdspersonalen vid smärta och de upplevde att de var förberedda på postoperativ smärta redan innan operationen. Patienterna uppgav att ett bra bemötande från sjukvårdspersonalen hade en positiv inverkan på deras smärtupplevelse. Patienterna lyfte också fram aspekter som kunde förvärra patienternas upplevelse och beskrev då svårigheter att förmedla sin smärta, bristfällig information, ett dåligt bemötande med mera. Slutsats: Majoriteten patienter var nöjda med den postoperativa smärthandlingen men det fanns faktorer som påverkar upplevelsen till det sämre. För att förbättra möjligheten till en god postoperativ smärtbehandling är det viktigt att utveckla en arbetsmiljö för sjukvårdspersonal som tillåter ett gott bemötande och en tydlig kommunikation med patienter både före och efter operation. / Introduction: Pain is a complex and subjective experience, it is hard for any other else than the patient to understand it. All patients that undergo surgery will experience some sort of postoperative pain and therefore it is important to understand what pain is and what the patient goes through. Insufficient pain management could lead to postoperative complications that could be life threatening and increases the cost to society. Aim: The aim of this study was to examine the patient’s experiences of postoperative pain management. Methods: This study used a descriptive literature review. The searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. Results: Results show that patients who were well-informed both pre- and postoperatively about the pain management were the most satisfied with their experience. Good communication and good treatment heightened the well-being of patients. Negative aspects could be communication difficulties and troubles describing the pain, lack of information and overstrained staff. Conclusion: The majority of patients were satisfied with their postoperative pain management but there were different things that had a negative influence on their experience. Improvements can be made, especially in the staffs’ individual behavior and in the organization as such.