The study presents an overview of the historical growth and deve-lopment of residential care for children and youth in Sweden as well as an analysis of the present-day structure and organisation. The empirical material consists of official statistics, government reports and data from a questionnaire addressed to all registered residential homes in the child welfare sector at the end of 1995. The history of residential care for children and youth is marked by a period of establishment and expansion in the first decades of the last century, followed by a process of major de-institutionalisa-tion in the period after the Second World War. A third phase was introduced with the Social Service Act of 1980, which laid down new premises for child welfare. Traditional concepts of children’s homes were replaced in the legislation by the “HVB-home” and the dividing line between institutions and foster homes became blurred. The study shows that contrary to what was intended, a growing part of out-of-home placements during the 1980:s and 1990:s where into residential care. In fact, residential care has taken over “market shares” from foster care in Sweden. Analysis of the range of alternatives shows that residential care today is relatively small-scale and that nearly all of the smaller units are privately run. Approximately half of the homes have teenagers as their target group and most homes work with longer-term pro-grammes of treatment and care. Educational background among staff varies considerably, but in general the level of educational is low. So far, no professional forces have proved strong enough to organise the field on a mutually knowledgeable, normative ground. A problem is the lack of unanimous concepts and a common language with a terminology that can be used for a systematic de-scription of the care or treatment given. What is clear, however, is that a new form of residential care can be identified – so-called hy-brid homes that are somewhere in between extended foster homes and small institutions – and that these homes have gained a con-siderable position in the field.

According to the Convention on the Rights of the Child, children should be involved in all decisions affecting them by being able to express their opinions. The Government Offices emphasize the importance of social workers having working methods aimed at enabling children's participation. Despite legislation and rules, there are several shortcomings in making children participate in practice. The purpose of the study is to increase the knowledge of the premises for children's participation by investigating how social workers in the social services involve children in the investigation process. Based on a qualitative approach, six semi-structured interviews were conducted with social workers in the social services who work with child welfare investigations. The study has been analyzed through a thematic analysis based on the theoretical perspectives of childhood sociology, Hart's ladder of participation and Shier's pathways to participation. The results show that high workload, lack of education on talking with children and the complex practical work are limiting factors for children's participation. The study's conclusion is that there is a need for further work to enable social workers' conditions to involve children. / Barn ska enligt Barnkonventionen göras delaktiga i alla beslut som rör dem genom att få uttrycka sina åsikter. Regeringskansliet understryker vikten av att socialsekreterare har arbetssätt och metoder som syftar till att möjliggöra barns delaktighet. Trots styrkande lagstiftning och regler finns flertalet brister med att göra barn delaktiga i praktiken. Syftet med studien är att öka kunskapen om premisserna för barns delaktighet genom att undersöka hur socialsekreterare på socialtjänsten gör barn delaktiga i utredningsprocessen. Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes sex semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare inom socialtjänsten som arbetar med barnavårdsutredningar. Studien har analyserats genom en tematisk analys utifrån de teoretiska perspektiven barndomssociologi, Harts delaktighetsstege och Shiers delaktighetsmodell. Resultatet visar att hög arbetsbelastning, bristande utbildning om barnsamtal samt det komplexa praktiska arbetet är begränsande faktorer för barns delaktighet. Studiens slutsats är att det föreligger ett behov av ytterligare arbete för att möjliggöra socialsekreterares förutsättningar att göra barn delaktiga.

I den här litteraturöversikten är syftet att undersöka hur organisationer inom sociala barnavård arbetar för att identifiera, hantera och förebygga sekundär traumatisk stress bland sina medarbetare. Sekundär traumatisk stress är ett begrepp som i denna studie ingår i begreppet traumarelaterade symtom, och som kan användas när personer i sin yrkesroll utsätts för upprepande exponering för sina klienters trauman. Andra närliggande begrepp som ofta diskuteras i samband med traumarelaterat arbete är sekundär traumatisering, PTSD och utbrändhet. Litteraturöversikten utgår från två frågeställningar, 1) Hur kan organisationer inom social barnavård utveckla traumamedvetenhet? 2) Vilka insatser kan finnas för att förebygga traumarelaterade symtom inom organisationer i socialt arbete?  Översikten är en systematisk litteraturöversikt där artiklarna har blivit kvalitetsgranskade. Sökningen har bestått av sökorden "secondary traumatic stress OR compassion fatigue OR vicarious trauma OR burnout OR indirect trauma AND child welfare AND "organization" och sökningen har gjorts utifrån fyra olika databaser. Utifrån valda inkluderings- och exkluderingskriterier mellan årtalen 2019–2023 fann vi tio forskningsartiklar. De tio granskade artiklarna består av fem kvantitativa studier, två multimetodstudier och tre litteraturöversikter. Därefter gjordes en tematisk innehållsanalys där det identifierades två huvudteman, individuella och organisatoriska, som består av sex underteman. De individuella faktorerna sammanfattas av eget välmående samt anknytning och egen traumahistorik och de organisatoriska faktorerna sammanfattas av traumamedvetenhet inom organisationen, handledning och utbildning, arbetsbelastning och organisationskultur samt stanna på arbetsplatsen. Sedan analyseras resultatet utifrån den teoretiska utgångspunkten copingstrategier och traumarelaterade begrepp. Förståelse för de individuella faktorerna visade sig kunna vara behövliga för att organisationen ska fungera samt för att organisationer i slutändan ska kunna minimera de traumarelaterade symtomen hos de anställda.  Studiens slutsats kan visa på att de organisatoriska och individuella faktorerna kan samspela med varandra. Det innebär ett behov av organisatoriska resurser som kan skapa ett skyddsnät i kombination med upparbetade individuella strategier som sedan kan förebygga risken att drabbas av traumarelaterade symtom.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur socialsekreterare arbetar och upplever utredningsarbetet av barn som har varit utsatta för våld och om de anser att de kan leva upp till målet att skydda barnen. För att uppnå syftet svarar vi på de här frågeställningarna: Hur beskriver socialsekreterarna utredningsprocessen? Vilka utmaningar beskriver socialsekreterarna? Hur hanteras utmaningarna? En kvalitativ metod har tillämpats och sju socialsekreterare har intervjuats. Empiriskt material består av transkriberade intervjuer, analyserade utifrån en fenomenologisk metodansats för att fånga intervjupersonernas beskrivningar av det studerade. Resultatet visar att socialsekreterarna upplever hög arbetsbelastning, stress, svåra möten med föräldrar, osäkerhet i bedömningar, att hantera sina känslor och att samverkan med polisen är utmanande. Resultatet har analyserats med hjälp av teorier om coping och gräsrotsbyråkrater. Socialsekreterarna beskriver att utmaningarna kan hanteras genom bland annat kollegialt stöd och att lära känna sina triggers. Analysen visar att erfarenhet och personlighet påverkar de utmaningar som socialsekreterarna upplever och deras strategier för att hantera dessa. En slutsats vi drar är att det finns utmaningar som begränsar socialsekreterares handlingsutrymme, försvårar utredningsarbetet och möjligheten att skydda barn. För att hantera utmaningarna utvecklar och tillämpar socialsekreterare olika strategier.

<p>Socialtjänsten har ett ansvar för att se till att familjehemsplacerade barn får en trygg och bra uppväxt. Syftet med uppsatsen är att skapa en förståelse och en ökad kunskap kring hur väl socialtjänsten tar det ansvaret. Enligt tidigare forskning finns en del brister i familjehemsvår-den.</p><p>För att ge en bild av socialtjänstens uppföljningsarbete med familjehemsplacerade barn har jag använt en kvalitativ intervjumetod och intervjuat familjehemsföräldrar och social-sekreterare kring tolv familjehemsplacerade barn.</p><p>Några resultat är att socialtjänsten vanligtvis föjer upp placeringarna två gånger om året med hembesök där man pratar med barnet, att man i liten utsträckning använder någon strukturerad metod vid uppföljningen, att socialtjänsten oftast arbetar aktivt med barnets kontakt med de biologiska föräldrarna samt att socialtjänsten oftast har upprättat vårdplaner kring barnen. Det finns många faktorer som påverkar arbetet. Några av dem är barnets behov, tilltro till familje-hemmet, intressekonflikter, socialtjänstens organisation, ekonomiska resurser och personliga egenskaper hos socialsekreterarna.</p><p>Resultaten har jämförts med tidigare forskning och analyserats utifrån systemteori och rollteo-ri. En slutsats är att det trots förändringar i lagstiftningen, där barnperspektivet blivit starkare, är svårt att förändra socialtjänstsystemet och anta en stark roll som barnets företrädare.</p>

Socialtjänsten har ett ansvar för att se till att familjehemsplacerade barn får en trygg och bra uppväxt. Syftet med uppsatsen är att skapa en förståelse och en ökad kunskap kring hur väl socialtjänsten tar det ansvaret. Enligt tidigare forskning finns en del brister i familjehemsvår-den. För att ge en bild av socialtjänstens uppföljningsarbete med familjehemsplacerade barn har jag använt en kvalitativ intervjumetod och intervjuat familjehemsföräldrar och social-sekreterare kring tolv familjehemsplacerade barn. Några resultat är att socialtjänsten vanligtvis föjer upp placeringarna två gånger om året med hembesök där man pratar med barnet, att man i liten utsträckning använder någon strukturerad metod vid uppföljningen, att socialtjänsten oftast arbetar aktivt med barnets kontakt med de biologiska föräldrarna samt att socialtjänsten oftast har upprättat vårdplaner kring barnen. Det finns många faktorer som påverkar arbetet. Några av dem är barnets behov, tilltro till familje-hemmet, intressekonflikter, socialtjänstens organisation, ekonomiska resurser och personliga egenskaper hos socialsekreterarna. Resultaten har jämförts med tidigare forskning och analyserats utifrån systemteori och rollteo-ri. En slutsats är att det trots förändringar i lagstiftningen, där barnperspektivet blivit starkare, är svårt att förändra socialtjänstsystemet och anta en stark roll som barnets företrädare.

Syftet med denna uppsats är att visa hur historien kring barnavården påverkat dagens sociala barnavård, vilka förändringar som har skett och vilka äldre syn- respektive arbetssätt som finns kvar. Vi vill även undersöka dagens intentioner med det sociala barnavårdsarbetet, finns det eventuella hinder som försvårar dessa? Uppsatsen inleds med en bakgrundsbeskrivning av socialtjänstens barnavårds historia, lagförändringar, förhållningssätt, etik och ungdomars röst. Detta mynnar sedan ut i hur det sociala arbetet ser ut idag med fokus på socialsekreterarnas arbete med barn, unga och deras familjer. Vi har använt oss av en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuat tre socialsekreterare ifrån tre medelstora kommuner i södra delen av Stockholm. I vårt resultat och analysdel har vi använt oss av bakgrunden, tidigare forskning, teoretiska perspektiv samt vårt intervjumaterial. Studiens resultat visar att det i dagens sociala barnavårdsarbete fortfarande finns kategoriserande mallar för vad som är normalt och onormalt. Barns rättigheter har succesivt ökat och familjen har blivit viktigare i arbetet. Resultatet visar även att barns behov i centrum (BBIC) har lett till mer omfattande dokumentationer som tar mer tid från det behandlande arbetet. Nyexaminerade socialsekreterare med avsaknad av kompetens och erfarenhet leder till att rättssäkerheten, möten och behandling brister i kvalitet.

The aim of this study is to examine how parents, who had children in foster care due to their social environment, describes the process of change and what factors enabled the process. The study is based on interviews with six parents, four female and two males, who have reunited with their children. A phenomenological interview method has been used to catch the parents’ views and perspectives on the process. Aaron Antonovsky’s (1987/2005) salutogenic theory of sense of coherence (SOC) is used as a theoretical frame, where the three factors: comprehensibility, manageability and meaningfulness have been analysed to put focus on which factors enable change. To also examine how the process is affected by its social context Erving Goffman’s (1959/2014) dramaturgical role theory has been used. The results indicate that a successful changing process requires understanding of the situation and how to handle it. In the crises following the placement parents tend to feel strong emotions that may affect the sense of understanding and seeing change as a possibility. The parents need to understand how to enable change and need to believe that change is possible.

Familjer som kommer i kontakt med socialtjänsten har ofta komplexa behov, vilket föranleder kontakt med ett flertal serviceområden samtidigt. Komparativ forskning om olika former av stöd och service i relation till komplexa familjeproblem är sällsynta. Syftet med denna studie har därför varit att analysera likheter och skillnader i hur socialarbetare inom serviceområdena missbruk och social barnavård beskriver villkor och mål för insatser i familjer med komplexa behov. Studien har genomförts inom ramen för ett NORFACE Welfare State Futures projekt kallat Family complexity and social work (FACSK). Studien baseras på två fokusgruppsintervjuer med deltagare inom respektive serviceområde. Intervjuerna utgick från en vinjett i tre delar som beskrev en familj med komplexa behov och analyserades kvalitativt genom en innehållsanalys. Resultatet visar att socialarbetarna främst fokuserade på de problem vilka föll inom deras specifika ansvarsområde och föreslog individuella insatser till familjens medlemmar, vilket dekonstruerade familjen. Familjemedlemmarna kategoriserades olika inom fokusgrupperna, vilket kan förstås utifrån vilka byråkratiska identiteter som fanns tillgängliga inom respektive serviceområde. Gemensamt för serviceområdena var att familjen inte framhölls som den primära klienten. Det individualiserade förhållningssättet positionerade vissa familjemedlemmar som problembärare och andra som offer. Missbruksgruppen uppvisade en bredare helhetssyn på familjen jämfört med social barnavård, vilket kan förstås utifrån att den sociala barnavårdens tydliga ansvar för att skydda barn försvårar möjligheten till ett holistiskt arbetssätt. / NORFACE Welfare State Futures - Family complexity and social work

I denna uppsats har författaren använt sig av en kvalitativ forskningsmetod för  hur Socialtjänstens arbete rörande frågor kring barns trygghet brister, och där barn far illa. Detta trots aktiva insatser som skall motarbeta barns utsatthet och där engagemang kring frågor som rör barn varit prioriterade sedan länge. Uppsatsen har inspirerats av diskursanalys som metod och teori. Den innehåller även det teoretiska begreppet ¨barnets bästa¨ och BBIC som ett analytiskt verktyg. Resultatet visar att Socialnämnden argumenterar utifrån föräldrars brister och det misslyckade föräldraskapet i förhållande till barns behov. Vidare framkommer att argumentationen förs utifrån lagstiftningen förutsättning syftar till att uppnå mer effektivitet i administration än att beakta barnets bästa. / The author have used a qualitative method to examine how the efforts of adults in the nonprofit, private and public sectors are failing to ensure children's safety. Although the efforts to protect children from getting harmed have been a prioritized for a long time.This dissertation has been inspired by discourse analysis as a method and theory. It also contains the theoretical concept of the best interest of the child and BBIC as an analytical tool. The result shows that the social services argues based on the parents shortcomings and the failed parenthood in relation to the children's needs. Furthermore, it is stated that the line of reasoning is based on the legislation provided for the purpose of achieving efficiency in administration rather than consider the child's best interest.