Introduktion: För att få tillgång till hälsoinformation och digitalt hälsostöd är det idag nödvändigt att ha tillgång till internet. Hemlöshet är en multidimensionell fråga som är förknippad med dålig hälsa, inklusive kronisk och psykisk sjukdom, funktionella begränsningar, kognitiv nedsättning och eventuell beroendeproblematik, där strukturell hemlöshet blir allt vanligare. Syftet: syftet var att undersöka om det finns ett digitalt utanförskap bland hemlösa och att ge en förståelse kring hinder och möjligheter.  Metoden: som användes var en systematisk litteraturöversikt. Analysmetoden var en induktiv tematisk analys av 20 artiklar. För att hitta relevanta studier använde avhandlingen specifika nyckelord för att söka i PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet lyfte fram sex teman: demografiska kategorier, många hemlösa har tillgång till internet och mobil, instrumentell användning, m-hälsa, hinder och barriärer. Resultatet visade att ålder, kön och utbildning är viktiga faktorer, och bristande utbildning är den största faktorn till digitalt utanförskap. Slutsats: Studien undersökte hur hemlösa påverkas av digitalt utanförskap och fann att bristande utbildning och hög ålder hindrar deras användning av teknik, trots att de har tillgång till internet och mobiltelefoner. Studien visade också att hemlösa sällan använder teknik för hälso ändamål. För att öka inkluderingen av hemlösa på samhällsnivå bör det finnas fler offentliga miljöer och utbildning i teknologisk användning. / Introduction: To access health information and digital health support today, it is necessary to have access to the Internet. Homelessness is a multidimensional issue associated with poor health, including chronic and mental illness, functional limitations, cognitive impairment, and potential addiction issues, where structural homelessness is becoming increasingly common. Aim: The purpose was to investigate whether there is a digital divide among the homeless and provide an understanding of barriers and opportunities. Method: The method used was a structured literature review. The analysis method was an inductive thematic analysis of twenty articles. To find relevant studies, the dissertation used specific keywords to search PubMed and CINAHL. Results: The results highlighted six themes: demographic categories, many homeless have access to the internet and mobile phones, instrumental use, m-health, barriers and obstacles. The results showed that age, gender, and education are important factors, and lack of education is the biggest factor contributing to digital exclusion. Conclusion: The study examined how homelessness is affected by digital exclusion and found that lack of education and advanced age hinder their use of technology, despite having access to the internet and mobile phones. The study also showed that the homeless rarely use technology for health purposes. To increase the inclusion of the homeless at the societal level, there should be more public environments and education on technology use.

Introduktion: Arbetsrelaterad stress är ett ökande folkhälsoproblem i Sverige och kan leda till allvarliga sjukdomar som hjärtinfarkt och depression. Detaljhandeln är särskilt utsatt på grund av förändringar i butiksmarkanden, vilket bland annat leder till ökat ensamarbete. Skratt kan vara en kostnadseffektiv hälsopromotion som minskar stressnivåerna i kroppen. Syfte: Studien syftar till att undersöka om det finns ett samband mellan att skratta och minskad arbetsrelaterad stress bland anställda inom detaljhandeln. Samt att undersöka skillnaden mellan benägenhet att skratta i förhållande till upplevd arbetsrelaterad stress utifrån kön, befattningsgrad, ålder och anställningstid. Metod: En tvärsnittsstudie genomfördes på anställda inom detaljhandeln (n =76). Enkätundersökningen utformades för att mäta självrapporterat skattad nivå av arbetsrelaterad stress och benägenheten att skratta på jobbet. Data analyserades i SPSS med hjälp av Chi-två-test för att undersöka sambandet mellan skattad stress och skrattbenägenhet. Samt T-test och ANOVA-test för att undersöka skillnaden mellan grupper. Resultat: Resultatet av Chi-två-testet visade att det finns ett signifikant samband mellan hur ofta individer skrattar på jobbet och upplevd arbetsrelaterad stress hos anställda inom detaljhandeln. Vidare analyserades skillnader i benägenhet att skratta baserat på kön, befattning och ålder, varav inga signifikanta skillnader observerades. Slutsats: Slutsatsen av undersökningen är att skratt på arbetsplatsen kan ha positiv inverkan på upplevdarbetsrelaterad stress hos anställda inom detaljhandeln. Implementering av skrattyoga som hälsofrämjande promotion kan minska långtidssjukskrivningar som beror på stressrelaterade sjukdomar och därmed förbättra folkhälsan i Sverige. / Introduction: Work-related stress is an increasing public health problem in Sweden that can lead to stress-related diseases such as heart attack and depression. The retail sector is particularly vulnerable due to changes in the retail market, which includes increased solitary work. It appears that laughter can be a cost-effective health promotion strategy that reduces stress levels in the body. Aim: The study aims to investigate whether there is a correlation between laughter and decreased work-related stress among retail employees. The study also aims to examine the difference between the propensity to laugh in relation to perceived work-related stress based on gender, position level, age and length of employment. Method: A cross-sectional study was conducted on retail employees (n=76). The survey was designed to measure self-reported levels of work-related stress and propensity to laughing at work. Data was analyzed in SPSS by using a Chi-square test to examine the correlation between perceived stress and laughter propensity, as well as a T-test and a ANOVA- test to examine the differences between groups. Results: The result of the Chi-square test showed that there is a significant correlation between how often individuals laugh at work and perceived work-related stress among retail employees. Furthermore, difference in laughter propensity based on gender, position and age were analyzed, of which no significant difference was observed. Conclusion: The conclusion of the study is that laughter in the workplace can have a positive impact on perceived work-related stress among retail employees. Implementing laughter yoga as a health-promoting intervention can reduce long-term sick leave due to stress-related diseases and thus improve public health in Sweden.

Introduktion: Depression är en sjukdom som drabbar stor del av världens befolkning vilket skapar ett stort lidande för den enskilde och samhället. Standardbehandlingen är antidepressiva läkemedel i kombination med psykologisk behandling. Social aktivitet på recept har setts som ett komplement till standardbehandlingen för att lindra symtom och adressera grundorsaken till psykisk ohälsa. Syfte: Syftet med studien var att ge en översikt över den senaste forskningen gällande social aktivitet på recept för vuxna med depression. Metod: En strukturerad litteraturstudie har genomförts som grundar sig på 22 både kvalitativa och kvantitativa originalartiklar. Sökningen genomfördes i databaserna PubMed, Web of Science, Europe PMC och PsycINFO. Tematisk analys enligt Braun & Clark (2006) användes för att identifiera och analysera återkommande teman och mönster imaterialet. Resultat: Den tematiska analysen skapade sex teman. Flertalet studier visade att social aktivitet på recept främjade livskvalitet, minskade depression och ökade självkänslan. Samtidigt visade några studier på liten eller ingen effekt i socioekonomiskt utsatta områden. Hälso- och sjukvårdens resurser minskade liksom användandet av antidepressiva läkemedel förutom bland vuxna över 65 år. Upplevelsen var att social aktivitet på recept skapade en känsla av meningsfullhet, ökad social gemenskap och ökad kontroll över sitt psykiska välbefinnande. Slutsats: Social aktivitet på recept kan vara en lämplig behandlingsmetod och hälsofrämjande insats för vuxna med depression. Effekten av social aktivitet på recept kan skilja sig mellan olika åldersgrupper och socioekonomiska förutsättningar, vilket är viktigt att betänka under implementeringsfasen. En förutsättning för remiss till social aktivitet på recept är att individen söker hjälp för sina besvär. / Introduction: Depression affects a large part of the world's population, which creates great suffering for the individual and the society. The standard treatment is antidepressants combined with psychological treatment. Social prescribing has been seen as a complement to the standard treatment for symptom relief and to address the root cause of mental illness. Aim: The aim of the study was to provide an overview of the latest research regarding social prescribing for adults with depression. Methods: A structured literature review was carried out based on 22 qualitative and quantitative original articles. The articles have been found in the databases PubMed, Web of Science, Europe PMC and PsycINFO. Thematic analysis according to Braun & Clark (2006) was used to identify and analyze recurrent themes and patterns in the material. Results: The thematic analysis resulted in six themes. Several studies showed that social prescribing improved quality of life, reduced depression, and increased self-esteem. Meanwhile, some studies showed small to no effect in socio-economically vulnerable areas. Health care resources and the use of antidepressants decreased, except among adults over 65. The experience was that social prescribing created a sense of meaning, increased social belonging and increased control over one's psychological well-being. Conclusion: Social prescribing may be an appropriate treatment method and health promotion intervention for adults with depression. The effect of social prescribing can differ between age groups and socioeconomic standard, which is important to consider during the implementation phase. A qualification for referral to social prescribing is that the individual seeks help for their problems.

Av äldre personer bosatta i särskilt boende uppger 60 procent att de upplever ensamhet. Ensamhet har negativa konsekvenser på både individ och samhällsnivå och det är därför betydelsefullt att studera hur särskilda boenden arbetar för att motverka äldres ensamhet. Därav syftade denna studie till att beskriva hur beställare och utförare inom Uppsala kommun arbetar för att motverka äldres ensamhet på särskilda boenden samt till att beskriva hur de vill att arbetet bör utvecklas. En kvalitativ intervjustudie tillämpades. 17 intervjuer utfördes med informanter som arbetade på beställar- och utförarnivåer inom äldrenämnden och vård- och omsorgsförvaltning i Uppsala Kommun. Resultatet visade att informanter såg på ensamhet utifrån ett socialt och emotionellt perspektiv. Vidare identifierade biståndshandläggare och vård- och omsorgspersonal ensamhet hos äldre via observation eller samtal med den äldre. I arbetet med att motverka ensamhet tillämpades tre styrningsmetoder från beställare: politiska mål, riktlinjer för biståndsbedömning och för kvalitetssäkring. Utförarna ansvarade för att efterleva dessa mål och riktlinjer. För att motverka ensamhet erbjöds därav sociala grupp- aktiviteter, individuella aktiviteter, djurterapi och teknologiska aktiviteter. Det fanns en intention att detta arbete skulle utvärderas och följas upp på individ- och boendenivå. Vidare beskrev informanter tre områden som kunde förbättras i arbetet för att motverka ensamhet. Enligt min vetskap är detta en av få studier som har beskrivit hur en kommun arbetar på olika nivåer för att motverka äldres ensamhet i särskilt boende. Studien har därför bidragit till en bättre helhetsförståelse för hur detta arbete kan gestaltas i en kommun och till hur detta arbete kan utvecklas. / Among elderly people living in long-term residencies, 60 % experience loneliness. Loneliness has negative consequences on both an individual and societal level. It is therefore important to study how long-term residencies work to prevent loneliness among the elderly. Hence, this study aimed to describe how purchaser and providers within the municipality of Uppsala, work to prevent loneliness of the elderly in long term residencies and to describe how they would like to improve their work. A qualitative interview study was performed. 17 interviews were conducted with interviewees who worked as purchasers and providers within the municipality of Uppsala. The results of the study showed that interviewees viewed loneliness from a social and emotional perspective. Furthermore, loneliness was identified by social workers and health care workers through observation or conversation with the elderly. Purchasers used three governance methods to prevent loneliness: political goals, guidelines for social workers and for quality assurance. The providers were responsible for achieving these goals and guidelines. Therefore, to prevent loneliness, social group activities, individual activities, animal therapy and technological activities were offered at the long-term residencies. These activities were supposed to be followed up on both an individual and residential level. Informants described three areas that could be improved within the work to prevent loneliness. This is one of few studies that, in detail has described how a municipality work on different levels to prevent loneliness in long term residencies. This study has therefore contributed to a better understanding of how a municipality can work with this issue.

The aim of this study was to investigate potential mental health disparities in terms of self-rated depressive symptoms in between groups of LGBTI populations in Sweden and whether age, household income and long-standing illness could explain the possible differences. METHOD: A quantitative study with cross-sectional design was performed among the participants of the EU-LGBTI-II study (n = 2502) in a non-probability sample. Depression symptoms were measured by “Have you been feeling downhearted or depressed over the last two weeks?” and dichotomized into “depressive symptoms” and “no depressive symptoms” through the sample median value. A multivariable logistic regression analysis was performed, adjusting for household income, age and chronic illness. RESULTS: Prevalence of depressive symptoms was highest among trans (59.8%) and intersex individuals (58.3%) and lowest among gay (30.8%). Associations between sociodemographic factors and both LGBTI subgroups and depressive symptoms were also found. In the model, odds of having depressive symptoms were higher in Trans and Intersex (OR=1.76, 95CI 1.32-2.34) and lower in Gay individuals (OR=0.75, CI 0.57-0.99) as compared to lesbians (reference group). There was no statistically significant difference in depressive symptoms between bisexuals and lesbians. DISCUSSION: Depressive symptoms were more common among trans and intersex people. The results are mostly aligned with previous research of LGBTI mental health.

Introduktion: Människan har historiskt sett levt i och med naturen. Industrialiseringen har orsakat ett mer distanserat och bortkopplat liv till naturen och människans biologi är fortfarande anpassat för ett liv som jägare och samlare. Dagens folksjukdomar har gått från smittsamma till mer livsstilsrelaterade. Sjukskrivningar i psykisk ohälsa har stadigt ökat i Sverige, vilket bidrar till stora individuella och samhälleliga kostnader. Människor är mer stillasittande än någonsin och möter inte rekommendationer om fysisk aktivitet. Sammantagen tidigare forskning visar på naturens positiva hälsoeffekter för både fysisk- och mental hälsa. Då forskning om naturen och dess positiva hälsoeffekter i en svensk kontext är begränsad, är det av folkhälsovetenskaplig relevans för ytterligare studier. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om tiden spenderad i natur och grönområden påverkar det upplevda välmåendet hos vuxna (18–65 år). Hypotesen var att desto mer vistelsetid i natur och grönområde, desto bättre är det upplevda välmåendet. Metod: Studien var en kvantitativ enkätstudie med tvärsnittsdesign. Data samlades in med en digital enkät med sammanlagt 22 frågor (n=93). Data analyserades sedan i programmet IBM SPSS Statistics. Resultat: En stegring i upplevt välmående i alla hälsovariabler gick att utläsa med ökad utevistelsetid i natur. Det gick även att se en stegring med tid spenderad i grönområde och den upplevda fysisk hälsa men inte för de övriga hälsovariablerna. Dock visade inte resultaten på statistisk signifikans. Slutsats: Resultaten av den här studien bekräftar tidigare forskningsfynd. Studien visade på ett svagt dos-responssamband mellan tid spenderad i natur och grönområde och ökat upplevt välmående. / Introduction: Humans have historically lived in and with nature. Industrialization has caused a more distant and disconnected life from nature and human biology is still adapted for a life as a hunter and gatherer. Sick leave due to mental illness has steadily increased in Sweden. People are more sedentary than ever and do not meet physical activity recommendations. Previous research shows nature's positive health effects for both physical and mental health. As research on nature and its positive health effects in a Swedish context is limited. Aim: The aim of the study was to investigate whether the time spent in nature and greenspaces affects the perceived well-being of adults (18–65 years). The hypothesis was that the more time spent in nature and greenspaces, the better the perceived well-being. Methods: The study was a quantitative survey study with a cross-sectional design. Data were collected using a digital survey with a total of 22 questions (n=93). The data were then analyzed in the program IBM SPSS Statistics. Results: An increase in perceived well-being in all health variables could be inferred with increased time spent outside in nature. It was also possible to see an increase in time spent in greenspaces and the perceived physical health, but not for the other health variables. However, the results did not show statistical significance. Conclusion: The results of this study confirm previous research findings. The study showed a weak dose-response relationship between time spent in nature and greenspaces and increased perceived well-being.

Introduction Research show that both educational attainment and genetic propensity to education (PGSEdu) can be associated with geographic mobility and that individuals living in more deprived areas tend to have poorer health while those living in more advantaged places tend to have better health. In this thesis, the aim was to study how polygenic scores for education and attained education influence and differ by geographic mobility, and how they influence the association between geographic mobility and mortality. Methods Data was retrieved from the Swedish Twin Registry with twins born 1926-1955 (n=14,211). Logistic regression models were performed to test if PGSEdu and attained education predicted geographic mobility. Cox regression models were then performed to test if geographic mobility, attained education or PGSEdu decreased the risk of mortality. Results The results show that both the PGSEdu and attained education predicted geographic mobility, in both independent and joint models, with higher education indicating a higher mobility. Geographic mobility decreased the risk of mortality in the independent model, but joint models showed that the association was completely explained by attained education.  Conclusions To conclude, both PGSEdu and attained education influenced geographic mobility. Moreover, attained education explained the relationship between geographic mobility and mortality.

Våld i nära relationer beskrivs som ett stort folkhälsoproblem och rapporter vittnar om ökat våld i hemmen under Covid-pandemin. Alla kan drabbas, men kvinnor utsätts oftare för våld i nära relationer än vad män gör. Andra sårbara grupper finns också identifierade. Våldsutsatta söker sig ofta till sjukvården som den första kontakten utanför relationen, vilket ger vården en unik möjlighet att upptäcka våld i nära relationer. Utsatthet för våld är relaterat till flera aspekter av ohälsa. Våld i nära relationer har fått ökat fokus i jämställdhetspolitiken och i myndigheters styrdokument. Hur dessa styrdokument översätts i vardagliga rutiner på landets akutmottagningar verkar inte vara studerat. Syfte: Att, inom kontexten svensk akutsjukvård, identifiera lokala riktlinjer för våld i nära relationer, beskriva dess innehåll och jämföra om och hur dessa riktlinjer skiljer sig sinsemellan och i relation till nationella styrdokument. Metod: Studien är kvalitativ med en induktiv ansats. Genom kvalitativ innehållsanalys med manifest tolkning beskrivs lokala promemoria (PM) utifrån frågorna ”Vad tar man upp i PM?” och ”Hur skiljer sig olika rutiner från varandra?” Resultat: Innehållet i 34 PM (n=34) från 32 av 67 akutmottagningar (N=67) innehåller 38 kategorier som kan sammanfattas i fem huvudkategorier: kunskap om våld i nära relationer, särskilda grupper som utsätts för eller utöver våld, tecken på våld, omhändertagande av våldsutsatta och dokumentation. PM skiljer i detaljrikedom och i frågan vem som ska tillfrågas om våld på rutin. 3/60 Slutsats: PM är generellt lika vad gäller faktiskt innehåll. Primärt skiljer de sig i detaljrikedom och i balansen mellan att vara informativa och/eller instruerande. Synen på vem som ska tillfrågas om våld på rutin skiljer mellan PM. I övrigt stämmer lokala rutiner väl överens med styrdokument, med reservation för kravet om individuell vårdplan som sällan nämns. / <p>Betyg i Ladok 220204.</p>

Introduktion: Ledarskapets betydelse för den psykiska och sociala arbetsmiljön som gör människor sjuka på sina arbetsplatser. Den ökande psykiska ohälsan i arbetslivet med flexiblare arbetstider och mer varierad plats som arbetet sker på kan ett hälsofrämjande ledarskap erbjuda stöd till en befolkning som till stor del kommer att jobba allt längre. Syfte:Att sammanställa ledarskapets påverkan på den psykosociala arbetsmiljön på arbetsplatser.  Metod: En systematisk litteraturstudie gjordes i databaserna PubMed och CINHAL med samma sökterm och där tio stycken valdes ut för studien, artiklarna analyserades sedan genom innehållsanalys. Resultat: Två kategorier med elva underkategorier visarledarskapets betydelse för den psykosociala arbetsmiljön där den psykiska ohälsan ökar med missnöjet över ledarskapet, obalans mellan ansträngning och belöning, när stödet från ledaren upplevs lågt, när rollerna blir otydliga samt när den egna kontrollen över arbetsuppgifterna är lågt. Slutsats: Studien visar att ledarskapet har betydelse för den psykosociala arbetsmiljön där ett tydligt samband mellan emotionell utmattning och ledarskapet framgår. / Introduction: The importance of leadership for the mental and social work environment that makes people sick in their workplaces. The increasing mental illness in working life with more flexible working hours and a more varied place where the work takes place, a health-promoting leadership can offer support to a population that will largely work longer and longer. Purpose: To compile the impact of leadership on the psychosocial work environment in workplaces. Method: A systematic literature study was done in the databases PubMed and CINHAL with the same search term and where ten pieces were selected for the study, the articles were then analyzed by content analysis. Results: Two categories with eleven subcategories show the importance of leadership for the psychosocial work environment where mental illness increases with dissatisfaction with leadership, imbalance between effort and reward, when support from the leader is experienced low, when roles become unclear and when self-control over tasks is low.  Conclusion: The study shows that leadership is important for the psychosocial work environment where a clear connection between emotional exhaustion and leadership is evident.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att undersöka manliga gymnasieelever i Stockholmsområdet, deras aeroba förmåga (VO2max) samt deras grad av fysisk aktivitet mätt genom antal steg som tas per dag. (1) Vad har manliga gymnasieelever för aerob förmåga och i vilken grad uppnår de fysisk aktivitet registrerad genom pedometer? (2) Finns det något samband mellan aerob förmåga och fysisk aktivitet hos manliga gymnasieelever? (3) Förekommer det någon skillnad i aerob förmåga och fysisk aktivitet mellan yrkesförberedande- och studieförberedande manliga elever?  Metod: Denna studie är en kvantitativ experimentell studie där 25 manliga gymnasieelevers aeroba förmåga (VO2max) och aktivitetsnivå har undersökts. Nio av deltagarna studerar ett yrkesförberedande program och 14 deltagare studerar ett studieförberedande program. För att få ett mått på aerob förmåga har eleverna fått utföra ett Yo-Yo intermittent Recovery Level 1 test (IR1), och för att få svar på elevernas aktivitetsnivå samt om det finns något samband mellan aerob förmåga och fysisk aktivitet har eleverna fått bära pedometer under veckodagarna torsdag och fredag samt helgdagen lördag. För att beräkna normalfördelning i grupperna användes Shapiro-Wilks test. Signifikansnivån bestämde vi till att vara (p ≤0,05) och analyserades med hjälp av Pearsons chi2-test.  Resultat: Resultatet visar en signifikant skillnad mellan grupperna, den studieförberedande gruppen har en signifikant högre aerob förmåga än den yrkesförberedande gruppen (p=0,00043). Undersökningen visar att det inte finns något samband mellan aerob förmåga och fysisk aktivitet i antal steg. Det finns inga signifikanta skillnader mellan grupperna i fysisk aktivitet (p=0,38773).  Slutsats: Denna studie visar att det endast finns en signifikant skillnad mellan yrkesförberedande- och studieförberedande elever i aerob förmåga. Den studieförberedande gruppen har en signifikant högre aerob förmåga än den yrkesförberedande gruppen (p=0.00043). Eleverna visade sig vara som mest aktiva på torsdagen och minst aktiva på lördagen. Pedometer anses inte vara reliabelt för att mäta fysisk aktivitetsnivå. / Aim: This study aims to investigate physical capacity (VO2max) and physical activity (number of steps/day) among male high-school students in Stockholm. (1) What is the level of physical capacity among the students and to what extent do the students reach physical activity measured with pedometer? (2) Is there a correlation between aerobic capacity and physical activity among male high-school students? (3) Are there any differences in physical capacity and physical activity between students who study academic or vocational programs?  Method: This review is a quantitative experimental study in which 25 male high school students and their physical capacity (V02max) and levels of physical activity has been investigated. Nine of the participants studied a vocational program and 14 of the participants studied an academic program. To get a measure of aerobic capacity the students conducted a Yo-Yo intermittent Recovery Level 1 test (IR1). To get answer to the students' physical activity and the connection between aerobic capacity and physical activity, the students carried pedometers during the weekdays Thursday, Friday and Saturday. Shapiro-Wilks test was used to examine normal distribution among the groups. Pearson chi2-test was used to compare if there were any differences between the groups. The level of statistical significance was set as (p ≤ 0,05).   Results: The results showed significant differences between the academic and vocational group in aerobic capacity (VO2max) (p = 0.00043). The review shows no correlation between aerobic capacity and physical activity in number of steps. The results showed no significant differences between the academic and vocational group in physical activity by steps (p = 0.38773).   Conclusions: The study shows there is only one significant difference between the vocational and academic student in aerobic capacity (VO2max) (p = 0.00043). The academic students show significant higher physical capacity than the vocational students. The students are most active on Thursdays and least active on Saturdays. Pedometer is not a valuable tool to measure levels of physical activity.