Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagogerna arbetar med att hantera de konflikter som uppstår mellan barnen, samt hur barnen hanterar konflikterna på egen hand. Vi har även studerat om pedagogerna använder sig av några konflikthanteringsstrategier och i så fall vilka. Studien har gjorts utifrån två olika teoretiska perspektiv, relationell pedagogik och det sociokulturella perspektivet som vi kopplat till vårt ämne. I bakgrunden lyfts begreppet konflikt samt innebörden av det, vilka olika konflikthanteringsstrategier det finns och dess innebörd samt kommunikationens betydelse för konflikthantering. Vi tar även upp om individens självbild och identitet samt på vilket sätt det kan vara viktigt att arbeta med för att skapa en bra atmosfär i förskolan. För att få svar på våra frågor har vi intervjuat pedagoger, samt observerat pedagoger och barngruppen i sin helhet utifrån en kvalitativ metod. Vår studie har visat att konflikter kan förhindras och lösas genom användning av olika konflikthanteringsstrategier utifrån vad för sorts konflikt som uppstår och vilka barn som är inblandade. Studien har även resulterat i att de flesta pedagoger hävdar att det är viktigt att diskutera konfliktens händelse med de inblandade och låta de delge sina åsikter krig händelsen. Övervägande pedagoger under utförandet av intervjuerna ansåg att arbeta med empiri och samspel är viktigt för att förebygga konflikten. De menar även att man måste diskutera hur man som individ ska vara mot andra människor.

Syftet med vår studie är att kartlägga när lärare på mellanstadiet går utanför läromedlet, samt att ta reda på varför de väljer att göra detta. Vi vill också ta reda på i vilken utsträckning läromedlet används i planeringen av ett nytt arbetsområde.   För att samla in data till vår studie, observerades och intervjuades fyra lärare som arbetar i årskurs 4-6. För att sedan analysera den empiri vi samlat in, ställdes den mot Vygotskijs sociokulturella perspektiv och variationsteorin. Resultatet vi tagit fram visar att det finns tillfällen då lärarna går utanför läromedlet, och att detta till stor del beror på att de anser att läromedlet inte räcker till för att bedriva den undervisning de önskar. Vi ser också att läromedlet lämnas då lärarna vill träna eleverna i att kommunicera och resonera kring matematik. Vad det gäller planering visar vårt resultat att läromedlet fungerar som en slags grundpelare i planeringsarbetet, där den används som riktlinje för ordningsföljd och matematiskt innehåll. Vidare visar vår analys att lärarnas arbetssätt samt tankar kring läromedlet och elevernas arbete, är starkt kopplat till både det sociokulturella perspektivet och variationsteorin. Resultatet diskuteras utifrån tidigare forskning kring läromedelsanvändning och vi ser stora likheter mellan tidigare studier och den vi gjort.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka och beskriva hur tre F-3-lärare använder skönlitteratur i ämnet svenska och om och hur det kopplas till läroplanens texter om värdegrund. Som metod har vi använt oss av kvalitativ forskning med semistrukturerade intervjuer. Lärarna anser att skönlitteratur har möjlighet att påverka elevernas syn på sin omvärld. Resultaten visar även att lärarna arbetar med skönlitteratur på olika sätt beroende på syftet och att högläsning i större utsträckning än tystläsning har använts i ett värdegrundsarbete. Lärarna anser främst att arbete med skönlitteratur kan vara problematiskt när en enskild elev eller en hel elevgrupp ska få litteratur som ligger på dennes nivå, både i innehåll och textnivå.

Studiens syfte var att undersöka vilken uppfattning åtta förskollärare uttrycker om sitt arbete med fysisk aktivitet i förskolan. Teoretiskt grundar sig studien på ett sociokulturellt perspektiv och utgår från semistrukturerade intervjuer för att bilda en kvalitativ forskningsprocess. Studiens mest framträdande resultat är att förskollärarna definierar fysisk aktivitet olika samt att endast ett fåtal förskollärare utför dokumentations och utvärderingsarbete gällande fysisk aktivitet. Slutsatsen av studien är att om förskollärare inte bedömer vad som är fysisk aktivitet utifrån samma kriterier, kommer barns fysiska aktivitet kompenseras på olika sätt och därmed blir inte förskolan likvärdig varhelst den sker.

I dagens samhälle tillbringar de flesta små barn i Sverige en stor del av sin vakna tid på förskolan, vilket gör att verksamheten har en betydande roll i barns liv. Trots långa, stressiga dagar måste förskollärare finna sätt att undervisa på, så att barn i förskolan får tid och stöd till att utveckla deras talspråk. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärares förhållningssätt gentemot barn kan påverka barns talspråksutveckling. Detta undersökte vi genom att göra kvalitativa intervjuer med förskollärare och observationer i barngrupp. Vi besökte olika förskolor i Mellansverige, där vi träffade sju förskollärare, samt sex olika barngrupper. Vi har i vår studie, tagit avstamp i den sociokulturella teorin. Studiens resultat har visat att barn utvecklas mest då förskollärare utgår från barnens intressen. Detta innebär att det är viktigt att förskollärare lyssnar på vad barn är intresserade av och därefter utgår från det i sin undervisning med barnen. Därför är det viktigt att förskollärare blir medvetna om sitt förhållningssätt gentemot barn. Med förhållningssätt menar vi bemötande, samspel, kommunikation, barnsyn och inkluderande arbetssätt. Begreppet barnsyn innebär hur vuxna ser på barn och gör dem delaktiga i sitt lärande. Att utgå från ett barnperspektiv är att se utifrån barnets synvinkel och inte bara anta vad barnet vill och är intresserad av. En förskollärare som har ett gott förhållningssätt till barn, möjliggör för barn att tillägna sig talets gåva. Detta innebär att barn skapar mening genom att kommunicera och samspela med andra individer i förskolans sociala arena.

Den globalisering som pågår idag leder bland annat till att allt fler språk blir vanligare i alla världens länder. I Sverige idag har ca 25 % av invånarna utländsk bakgrund och ses som flerspråkiga. Förskolan är en viktigt del i barns lärande. 2017 var 84% av alla landets barn mellan ett till fem år inskrivna i förskolan 1. Syftet med föreliggande studie är att utforska förskollärares förhållningssätt till flerspråkighet i förskolan. Förhållningssätt kan påverka den lärmiljö förskolan erbjuder för flerspråkiga barn och förhållningssätt kan göra att flerspråkigheten ses som möjligheter eller hinder för språkutvecklingen.. Semistrukturerade kvalitativa gruppintervjuer har genomförts med åtta förskollärare på två förskolor i multietniska områden för att kunna besvara studiens frågeställningar. Informanternas beskrivningar av huruvida deras förhållningssätt till flerspråkighet ses som en tillgång eller hinder för språkutvecklingen sammanställdes utifrån premisserna i kvalitativ metod. Resultatet tolkades sedan utifrån de analytiska utgångspunkterna förskollärares förhållningssätt, möjligheter och hinder samt arbetssätt vilka främjar flerspråkighet. Resultatet i vår studie visar att det råder olika uppfattningar om vilka förhållningssätt till flerspråkighet förskolans utbildning ska bygga på. Den flerspråkiga normen ses som en möjlighet och tillgång och den enspråkiga normen ses som ett hinder bland de förskollärare vi intervjuat.

Syftet med denna uppsats är att undersöka genrepedagogikens påverkan på elevers språkutveckling i svenskämnet på gymnasiet. Genrepedagogiken vilar på tre ben: det sociokulturella perspektivet på lärande, den systemisk funktionella grammatiken samt cykeln för undervisning och lärande. Det dessa har gemensamt är att de utgår ifrån att alla elever har olika förutsättningar och att undervisningen på grund av detta måste utformas på olika sätt för olika individer. Språk- och kunskapsutveckling anses också gå hand i hand. Metoden som används är av kvalitativ karaktär och innefattar semistrukturerade intervjuer med fem gymnasielärare om hur de arbetar med genrepedagogik i undervisningen. Studien ger en bild av hur de intervjuade lärarna arbetar med genrepedagogik i praktiken och resultatet jämförs sedan i diskussionen med tidigare forskning inom ämnet. Resultatet visar att genrepedagogik har en positiv inverkan på elevers språkutveckling då både de intervjuade lärarnas utsagor samt den tidigare forskningen går hand i hand. Slutsatsen kan dras att genrepedagogik är en undervisningsmetod som verkar språkutvecklande för alla elever oavsett nivå och bakgrund. / <p>Svenska</p>

I de senaste PISA- och PIRLS-undersökningar har det visat sig att Sveriges resultat i läsförståelse sjunkit i jämförelse med andra europeiska länder. Lärare i PIRLS-undersökningarna hävdar att det inte ges tillräckligt med utrymme för att samtala om texter. Flera forskare har även kommit fram till att ett ökat talutrymme för eleverna leder till ökad inlärning. Syftet med detta examensarbete är således att undersöka hur sex svensklärare i mellanstadiet arbetar med läsförståelseutvecklingen genom att samtala om texter samt att ta reda på vilka olika uppfattningar de lärarna har angående textsamtal. Vygotskijs sociokulturella perspektiv och dess syn på lärande förklaras främst genom att betona vikten av språket för att kunna kommunicera och lära. För att få svar på studiens frågeställningar har datainsamlingen skett genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer. I resultatet framkommer att alla sex lärare har erfarenheter av textsamtal och använder det regelbundet. Lärarna använder sig av liknande metoder för att forma och individ- och nivåanpassa textsamtalen till sin elevgrupp. Resultatet lyfter även fram lärarnas personliga uppfattningar om textsamtal och hur de bedömer utvecklingen hos elevernas läsförståelseförmåga. Dessa uppfattningar handlar om hur viktigt det är att variera textsamtalen efter elevers olika behov men också hur de upprätthåller intresset av att samtala om texter hos eleverna. / <p>Svenska</p>

Syftet med min studie är att undersöka hur pedagoger ser på utomhusundervisning i naturorienterande ämnen i skolan samt vilka didaktiska val de gör. När det gäller utomhuspedagogik specifikt påvisar Szczepanskis (2008) i sin forskning att det finns lärare som ser och kan beskriva kvalitativa skillnader mellan lärande utomhus respektive inomhus, likväl som det finns pedagoger som inte ser denna skillnad utan mer tänker på naturen mer som en plats för rekreation. Undersökningsmetoden för denna studie är den kvalitativa intervjun och fem pedagoger har intervjuats. Resultaten analyseras med begrepp från sociokulturellt och didaktiskt perspektiv. Resultatet av studien visar att pedagogerna ser många fördelar med att bedriva undervisning utomhus, med fördel att de är två eller fler pedagoger samt att de finner tid för samplanering. Pedagogerna talar varmt om vinsterna av att lära in med hela kroppen, med alla sina sinnen. De saknar ibland förutsättningar i form av samplanering och materialkostnader som följer med inspirerande utomhusutrustning. Analysen visar bland annat att de intervjuade pedagogerna ger prov på att skapa egna didaktiska koncept, ingå i kommunikativa processer samt använda sig av artefakter av olika karaktär. Läroplansperspektivet kopplas till resultatet och utifrån det är min slutsats är då att utomhusundervisningen borde förekomma i högre omfattning än vad som framkom i studien.

Syftet med denna studie är att undersöka F-3 lärares svenskämnesdidaktiska uppfattningar om sina erfarenheter av bokhund som kompensatorisk anpassning för elever i läs- och skrivsvårigheter.  I bakgrunden presenteras bokhundens historia, bokhundens roll inom skolan samt hur dagens skola fungerar. Enligt den tidigare forskningen finns det inte tillräckligt med kunskap för att fastställa vilken påverkan bokhunden har på elevers läsutveckling. Dock har man sett att det finns många fördelar med bokhunden som anpassning och att den bidragit positivt gällande elevers välmående.  Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, då kommunikation och samspel är viktiga faktorer i arbetet med bokhunden. Metodansatsen som används är av kvalitativt slag och semistruktureradeintervjuer är gjorda med sex svensklärare som undervisar med bokhunden som anpassning. Det empiriska materialet är analyserat med hjälp av innehållsanalys.  Resultaten visar att samtliga av studiens deltagare anser att elevernas läsförmåga förbättrats samt att läsflytet och läslusten ökat vid användandet av bokhunden. Deltagarna är mycket positiva till bokhunden som redskap för att stötta elever i lässvårigheter. Ingen av studiens deltagare har varit med om att anpassningen inte fungerat och tycker därför att den borde belysas mer. Förutom fördelarna som kan ses ur ett svenskdidaktiskt perspektiv, det vill säga att elevens läsflyt och automatisering förbättras finns det också många andra fördelar med anpassningen. En annan viktigt fördel med bokhunden är att den bidrar till att eleven får en positivare attityd, vilket i sin tur påverkar inställningen till andra ämnen samt skolan i allmänhet. Problematik som kan uppstå kring anpassningen tas också upp. Deltagarna säger att det största orosmomentet gällande bokhunden är okunskapen som finns. / <p>Svenska</p>