<p>Uppsatsen ingår i kursen Skapande svenska C, 30 hp, inom ämnet Litteraturvetenskap vid Umeå universitet</p>

<p>Uppsatsen ingår i kursen Skapande svenska C, 30 hp, inom ämnet Litteraturvetenskap vid Umeå universitet</p>

Sonja Åkesson is one of Sweden’s most well known poets. Her most productive period was from 1957 to 1977, and besides poetry she wrote novels and drama. Today, Sonja Åkesson is famous for criticizing society, mostly in a feministic way. But she was not aware of her critical approach until she became successful among her feministic readers in 1960, with poems like ”Äktenskapsfrågan” and ”Självbiografi (replik till Ferlinghetti)”. This essay examines professor Yvonne Hirdman’s theory about women’s inferior position in relation to men’s between 1930-1960 in Sweden. During the 1960’s, women were obstructed from the labour market and bundled off to their homes where they became “housewives” or “homemakers”. At home, their sole responsibilities were cleaning, cooking and caring for the children. I show how this inferior position exists in three of Sonja Åkesson’s poems from the same time:”Hjärtans fröjd”, ”Monolog” and the last part of ”Husfrid”, ”III (påskfrid)”. My work is based on linguistic change in the Swedish language such as realism and dada. These linguistic changes, among others, became important and innovative sources for the process and together they developed new Esthetics: ”nyenkelheten”. Nyenkelheten also got inspiration from changes in the political and cultural climate, like women’s emancipation and industrialization. Sonja Åkesson is one of the first poets to be called ”nyenkel”. Other writers and professors, like Eva Lilja, Per Rydén, Amelie Björck and Lars Elleströms essays and discourse will assist me in my work about Sonja Åkessons way of expressing the Swedish society in her poems. My conclusions are that the “housewife” in Åkessons poems often feel both bored and stressed from her tasks at home. This expresses itself in forms of grotesque realism and irony in the language, and also often a feeling of duality.

Thesis (M.A.)--Bowling Green State University, 2009. / Document formatted into pages; contains viii, 82 p. Includes bibliographical references.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den existentiella utsattheten gestaltas i Kristina Lugns diktsamlingar om jag inte och Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Lugns dramer Idlaflickorna och Nattorienterarna undersöks också kortfattat i ljuset av lyriken. I avsnittet före analysdelen ges en kort förklaring till den tradition som fört fram ironin hos svenska kvinnliga lyriker, vilket bland annat innefattar fransk existentialism och absurdism. De teman som framstått tydligast i om jag inte är moderskapet, ensamheten, döden och förhållandet mellan män och kvinnor. Analysen tar bland annat upp influenserna från Sonja Åkesson, barns utsatta situation och ensamma kvinnor i folkhemmets bakgård. Dessa vardagliga teman är även representativa för Bekantskap önskas, även om både intensitet och fokus skiftar. Här finns bitande ironi, ensamma, desperata mammor, men inte samma nattsvarta ton som i debutsamlingen. Döden är konkret och ständigt närvarande i båda samlingarna. Den jämförande analysen av Idlaflickorna och Nattorienterarna betonar uttryckssättet i dramatiken jämfört mot lyriken. Det poetiska språket är typiskt för Lugns dramatik. Influenserna från Samuel Beckett och absurdismen är också påtagliga. Slutligen konstateras att den existentiella utsattheten inte är lika tydlig i dramatiken - på ytan. Under ytan är det symboliska och fragmenterade språket minst lika existentiellt.

Rezensionen zu Thomas Mann, Die große Originalton-Edition. Der Hörverlag, München 2015. 17 CDs / 1030 Min., € 49,99. Sonja Valentin, „Steine in Hitlers Fenster“. Thomas Manns Radiosendungen ‚Deutsche Hörer!‘ 1940–1945. Wallstein, Göttingen 2015. 335 S., € 29,90.

Studiens syfte är att genomföra en närläsning av Sonja Åkessons dikter Bedrägeri, Jag stirrar, Omöjligt och Öron med målet att påvisa hur dessa dikter kan användas för att öka förståelsen för upplevelser av ångest. I ett bredare sammanhang är studiens syfte att kunna påvisa lyrikens användbarhet i klassrummet. I bakgrundskapitlet redogörs vad som åsyftas med didaktisk potential, vad biblioterapi är och slutligen studiens koppling till skolans styrdokument. I kapitlet tidigare forskning framkommer det att mycket lite forskning finns om lyrik i klassrummet, och ännu mindre om hur biblioterapi kan användas i svensk skola. Det framkommer även att lärare ofta känner sig osäkra på hur de ska undervisa lyrik. Vidare utgår studien ifrån Thorssons didaktisk läsart (2005), vars delmoment didaktisk läsart utgör grunden för analyskapitlet. Slutligen beaktar studien även hur receptionsteorier och estetisk och efferent läsning påverkar läsandet. Material utgörs av fyra dikter av Sonja Åkesson där den didaktiska läsarten formas utefter lyrikanalytisk begreppsapparat. Av analysen framkommer det att samtliga analyserade dikter har ett ångesttema. I diskussionen bekräftas det att Sonja Åkessons dikter har en didaktisk potential att utgöra material för ett ångesttematiskt arbete.

Denna uppsats undersöker en barnbokstrilogi, som skrevs av Sonja Berg Pleijel under sjuttiotalet, och som utspelar sig under de sista åren av nederländskt kolonialt styre i nuvarande Indonesien, och under tiden för den japanska invasionen. I uppsatsen undersöker jag hur två av modernitetens utopier kontrasteras emot varandra, den ena är idén om ett gott kolonialt styre, och den andra är idén om en värld där rättvisa och frihet råder. I alla tre böcker visas exempel upp på varför ett etiskt kolonialt styre varken är möjligt eller önskvärt, och hur utopin om en rättvis värld kan realiseras inom den enskilde människan, även om den inte kan realiseras i världen. För att komma åt dessa frågor kommer jag att sätta boken i ett historiskt idésammanhang, och diskutera de tankar som hörde till de ethische politiek, som var den officiella koloniala policyn i Nederländerna under den tid som boken utspelar sig. Dessa idéer uttrycks ibland av bokens karaktärer, och dessa argumenteras alltid emot eller avslöjas som ohållbara eller felaktiga. Jag kommer dessutom att jämföra bokserien med några barnböcker som gavs ut i Nederländerna under trettio- och fyrtiotalet, och som var tydligt inspirerade av denna tankeströmning. Genom att jämföra Sonja Berg Pleijels böcker med dessa blir argumenten emot denna idéströmning i dessa böcker, och därmed analysen av de två kontrasterande modernitetsprojekten ännu tydligare. Dessutom sätter jag in Sonja Berg Pleijels böcker i det svenska sjuttiotalssammanhang i vilket de skrevs.

Text in Afrikaans / Abstracts in Afrikaans, English and seSotho / Die ikoniese konsep van die spelende mens (homo ludens) - soos verwoord deur Johan Huizinga – verkry opnuut trefkrag weens ʼn hedendaagse bekoring met virtuele spel. Nel (2014; 2015a; 2015b), Burger (2013), Viljoen (2011; 2013), Anker (2011) en Barnes (2014) bevind dat die eietydse fassinasie met ludieke spel uitdrukking vind in die narratiewe struktuur van verskeie Afrikaanse literêre tekste. Hierdie navorsingsverslag fokus op drie kritieke ontwikkelingsfases van spel: pre-Huizinga, Huizinga en post-Huizinga. Rigtinggewende antieke Griekse spelkonsepte van Heraklitus en Plato, waarop voortgebou is deur Huizinga (1949; 1951), asook die revisionistiese idees van Caillois (1961) word benut as teoretiese steierwerk vir ʼn lesing van die literêre speldiskoers in Klimtol (Van Heerden 2013); Afstande (Sleigh 2010) en Sirkusboere (Loots 2011). Die beskrywing en interpretasie van spelmerkers lei daartoe dat nie net die narratiewe struktuur ín die romans nie, maar ook die romans sélf, as vorm van kultuurskeppende spel beskou kan word. / Due to contemporary fascination with virtual games, the seminal concept of the playing person (homo ludens) − as articulated by Huizinga – has regained prominence. Nel (2014; 2015a; 2015b), Burger (2013), Viljoen (2011; 2013), Anker (2011) and Barnes (2014) observe a preoccupation with ludics in the narrative structure of various Afrikaans literary texts. This report focuses on three critical developmental stages of play: pre-Huizinga, Huizinga and post-Huizinga. Classic hypotheses by Heraclitus and Plato that manifested in Huizinga's (1949; 1950) notions on the play-element in culture as well as revisionist ideas by Caillois (1961) will be utilised as theoretical framework for an exploration of the ludic discourse in Klimtol (Van Heerden 2013), Afstande (Sleigh 2010) and Sirkusboere (Loots 2011). The description and interpretation of various play markers signify that not only the narrative structure of the novels, but the novels themselves, might be regarded as ludic play that shapes culture. / Ka ntlha ya kgatlhego ya ga jaana ya metshamekopono, mogopolo wa boitshimololedi wa motho yo o tshamekang (homo ludens) - jaaka o tlhalositswe ke Huizinga – o boetse o botlhokwa. Nel (2014; 2015a; 2015b), Burger (2013), Viljoen (2011; 2013), Anker (2011) le Barnes (2014) ba ela tlhoko metshamekwane ya popego ya puo mo dikwalong di le mmalwa tsa Afrikaans. Pegelo eno e totile dikgato di le tharo tsa botlhokwa tsa go gola ga motshameko: pele ga Huizinga, ka nako ya Huizinga le morago ga Huizinga. Tiori ya tlelasiki ya ga Heraclitus le Plato e e tlhageletseng mo megopolong ya ga Huizinga (1949; 1950) e e malebana le elemente ya motshameko mo setsong gammogo le megopolo ya poeletso ya ga Caillois (1961) di tlaa dirisiwa jaaka letlhomeso la tiori go sekaseka puisano e e ka ga motshamekwane mo Klimtol (Van Heerden 2013), Afstande (Sleigh 2010) le Sirkusboere (Loots 2011). Tlhaloso le thanolo ya batlhami ba ba farologaneng ba metshameko e bontsha gore fa se fela popego ya kanelo ya dipadi e e bopang setso, mme dipadi ka botsona di ka tsewa e le metshamekwana e e bopang setso. / Afrikaans and Theory of Literature / M.A. (Afrikaans)

This scientific essay begins with three stories that portrays situations where different ways to view and understand the learning process of children in preschool. In the first two stories The Cakegame and Still life the aim is to describe how me, and my colleagues can have different perceptions on our role as preschool teachers. The purpose of the third story Have you done something fun today? is to present how daily interactions with the children’s guardians can create difficulties describing the process of teaching. Considering these differing views, I have, by reflecting, tried to figure out what it is that has brought on these individual perspectives. I have also looked at how the lacking of a common approach in how the teaching is carried out affects the children in questions. In the essay there is a common thread that to a great part is about the practical knowledge but also about the too varying view on children's learning in preschool, things that was revealed to me through my stories. The essay is also about how to compare between how I and other educators choose to support children in their learning through theoretical and practical knowledge but also through our own experiences and approaches. In this essay I will approach the concept of teaching and I will try to unravel what it means especially for myself, but also for other people that will in some way come in contact with the education system. I will compare the forthcoming pre-school curriculum with the current one to see if that will bring any answers to my questions. The theoretical perspectives I have analysed in relation to my own stories is based on concepts on preschool educators competencies described by researches Sonja Sheridan, Anette Sandberg and Pia Williams. A brief analysis about the concept of scaffold play has also been done, which refers to the supportive education while playing. The reflection is divided into two parts and are based on these two questions: How can the educator understand and interpret the learning assignment? as well as How can the educator describe and mediate the learning assignment? / Min vetenskapliga essä börjar med tre berättelser som gestaltar situationer där det framträder olika sätt att både se på, och förstå barns lärande i förskolan. I de första två berättelserna Tårtspelet och Stilleben vill jag beskriva händelser där jag och mina kollegor har skilda uppfattningar om våra roller som lärare i förskolan. I den tredje berättelsen Har ni gjort något roligt idag? vill jag visa på hur svårt det kan vara att i den dagliga kontakten med barnens vårdnadshavare beskriva undervisningsprocessen. Utifrån de skiftande synsätten har jag sedan, genom reflektion, försökt nysta i vad som bidragit till dessa enskilda perspektiv. Jag har även tittat på hur det påverkar barnen i verksamheten då det ofta saknas ett gemensamt förhållningssätt till hur undervisningen praktiseras. I texten framträder en röd tråd som handlar till stor del om praktisk kunskap men även om den alltför varierande syn på barns lärande i förskolan som jag fått syn på i mina berättelser. Den handlar också om att jämföra hur jag och andra pedagoger i förskolan kan stötta barnen i deras lärande genom teoretiska och praktiska kunskaper men också genom egna erfarenheter och förhållningssätt. I min essä närmar jag mig begreppet undervisning och försöker reda ut vad det kan betyda, framförallt för mig själv men även för andra människor som kommer i kontakt med förskolan. Jag jämför den kommande läroplanen med den nuvarande, för att se om den kan ge några svar på mina frågor. De teoretiska perspektiv jag undersökt i förhållande till mina berättelser utgår bland annat från några av de begrepp om förskollärares kompetenser som framlagts av forskarna Sonja Sheridan, Anette Sandberg och Pia Williams. Jag har även kortfattat tittat på begreppet scaffold play som handlar om stöttande undervisning i lek. Reflektionen är uppdelad i två delar utifrån mina frågeställningar; Hur kan pedagogen förstå och tolka lärandeuppdraget? samt Hur kan pedagogen beskriva och förmedla lärandeuppdraget?