Ungdomar som kommit till Sverige i senare skolår och inte är behöriga för nationellaprogram på gymnasiet kan gå på Språkintroduktion för att lära sig svenska och att tasig vidare i det svenska skolsystemet. För att undersöka hur elever på Språkintroduktionser på språk och för att försöka förstå världen utifrån deras perspektiv anläggs enfenomenologisk ansats med biografisk metod. Med utgång i språkporträtt undersöksåtta elevers uppfattning av språklig repertoar och vilken diskurs som presenteras näreleverna pratar om språk. Resultatet visar att eleverna i undersökningen uppfattar språksom viktigt och självklart samtidigt som det finns en orientering gällande språkanvändningenfrån tidigare språk mot skolspråken engelska och svenska. De tre temasom framträder när eleverna styr samtalet är viljan att göra rätt, viljan att lära sig språkoch tiden som utmaning. Trots att forskningen visar att god inlärning uppnås när eleverkan dra nytta av redan tillägnad kunskap och får använda alla sina språk framhållereleverna aldrig att de har nytta av redan tillägnad kunskap eller sina tidigare språk. Ilikhet med tidigare forskning visar resultatet att Språkintroduktion fungerar som ettväntrum där eleverna vistas i väntan på att lära sig tillräckligt mycket svenska för attkunna ta sig vidare. Det faktum att elevernas identitet inte bekräftas i skolan som rumkan leda till att eleverna inte känner sig delaktiga i skolan och i samhället. När eleverinte kan dra nytta av redan tillägnad kunskap och upplever att de "väntar in” tillräckligakunskaper i svenska för att komma vidare begränsas elevernas möjlighet att utvecklahela sin potential och nå sina mål kombinerat med en fördröjning i tid. Skolan ochSpråkintroduktion har en central roll för att bekräfta elevers hela språkliga repertoaroch uppmärksamma redan tillägnad kunskap så att eleverna kan bygga en stark identitet,ta sig vidare i skolsystemet och nå inkludering i samhället.

This paper aims to study how students perceive their own language development is helped by oral interaction, and if their development is perceived as different whether it takes place the classroom or in their spare time. For the study, six students have been interviewed about their interaction habits and how their habits help them to develop their Swedish both in school and at their spare time. How the students experience their learning of second language varies. What they agree on is the importance of conversations regardless of the surrounding environment or subject of matter.

Syftet med studien var att ta reda på vilka metoder och arbetssätt som 1–3-lärare anser är gynnsamma för andraspråkselevers möjligheter att utvecklas i skolan. För att besvara studiens syfte och forskningsfrågor har vi använt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade att lärare använder sig av samma metoder och arbetssätt för alla elever, men att de lägger stor vikt på tydlighet och bildstöd när det kommer till andraspråkselever. Resultatet visar även att lärarna känner sig trygga i sin roll som lärare, men att de saknar en utbildning som de kan luta sig mot när det kommer till att främja andraspråkselevers utveckling.

Syftet med denna studie är att utforska den manliga och kvinnliga blicken i George R.R. Martins fantasinovell, A Game of Thrones (1996). Jag föreslår att skillnader i hur den manliga och kvinnliga blicken betraktar sitt objekt, kan avslöjas genom kritisk analys av kvinnliga huvudkaraktären Sansa Stark. Vidare menar jag att patriarkala strukturer kan synliggöras genom analys av manliga blickar som riktas mot den kvinnliga karaktären. Min analys av Martins fantasinovell har genomförts med hjälp av ett teoretiskt ramverk baserat på framförallt Laura Mulveys artikel Visual Pleasure and Narrative Cinema (1975) och Rachel S. Grates tes ”Love at First Sight? Jane Austen and the Transformative Male Gaze” (2015). Min analys visar att det finns skillnader i hur den kvinnliga och manliga blicken betraktar i sitt objekt. Den kvinnliga blicken tenderar exempelvis att vara mer mångfacetterad i sin värdering av ett objekt. Vidare visar analysen att de manliga blickarna avslöjar patriarkala strukturer.

I denna studie har vi gjort en innehållsanalys av fem väletablerade förlagsproducerade läromedel inom ämnet svenska, riktade mot årskurs 6. Denna innehållsanalys gjordes utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I vår analys har vi undersökt vilka lässtrategier som tränas i dessa fem läromedel. Vi har också undersökt huruvida läromedlen uppmuntrar till metakognitivt tänkande och elevgemensamma aktiviteter. Vi har också studerat huruvida läromedlen ifråga är tillräckliga för att eleverna ska kunna uppnå kursplanens kunskapskrav rörande läsning endast genom arbete med läromedlens elevaktiviteter eller om kompletterande material krävs. Utgångspunkten för studien var att öka kunskapen kring möjligheter och risker för lärare och elever vad gäller läromedelsstyrt arbete i klassrummet med de undersökta läromedlen, samt att undersöka huruvida läromedlen kunde anses vara självbärande. Resultatet visade att de läromedel som analyserats var mycket olika sett till sin uppbyggnad, struktur och innehåll. Ingen tydlig röd tråd gick att skönja kring vilka delar av svenskämnets centrala innehåll elever som arbetar med dessa läromedel möter i sin undervisning i årskurs 6. Gemensamt för alla de undersökta läromedlen var att samtliga erbjöd en hög grad av elevaktiviteter kopplade till läsning på olika nivåer. Dessutom förekom moment där eleverna arbetade gemensamt i samtliga läromedel och i alla läromedel engagerades eleverna i någon form av självbedömning. Diskussionen rör det uppkomna resultatet ställt i relation till tidigare forskning och teoretiskt ramverk. Resultaten visar att de läromedel vi undersökt kan användas som en grund för undervisningen inom läsning och lässtrategier, men att lärare inte kan förlita sig på att något av dessa läromedel i sig självt räcker för att säkerställa att eleverna får möjlighet att utveckla alla förmågor de har rätt till enligt svenskämnets kursplan.

Syftet med studien är att undersöka hur pojkar och flickor uppger att de använder svordomar och könsord mot lärare, deras kunskap och medvetenhet om orden och om läraren tar upp orden till en klassrumsdiskussion. Dessutom eventuella konsekvenser av svordomars och könsords användande mot lärare samt om det finns några signifikanta skillnader mellan könen. En paradigmatisk metodkombination användes i studien. Kants kategoriska imperativ och Rousseaus frihetsteori har använts som teoretiska perspektiv. Resultaten visar att vissa elever har kunskaper om svordomar och könsord medan andra saknar sådana kunskaper och att det finns ett spann på hur ofta orden förekommer. En del informanter uppger att vissa lärare diskuterar svordomar och könsord medan andra lärare inte gör det. Resultaten visar emellertid inga signifikanta skillnader mellan könen. De konsekvenser som kan inträffa efter att elever har använt svordomar eller könsord riktade mot lärare uppges skilja beroende på informanternas kön. Slutsatsen är att elever behöver utveckla sin begreppsuppfattning om svordomar och könsord genom diskussion. Ytterligare slutsats är att utifrån informanterna behöver lärare ta avstånd från könsstereotypiska normer som medför att konsekvenser blir olika beroende på kön.

Denna uppsats ämnar undersöka hur gymnasielärare tolkar de litteraturvetenskapliga begreppen berättarteknik, stilistik och skönlitterära verkningsmedel, som de tas upp i det centrala innehållet och kunskapskraven för svenska 1 och svenska 2 på gymnasiet. Vidare ämnar uppsatsen undersöka den inverkan som deras respektive tolkningar av dessa begrepp har på deras undervisning. De olika framskrivningarna i det centrala innehållet med ”berättartekniska och stilistiska begrepp” och ”skönlitterära verkningsmedel och centrala litteraturvetenskapliga begrepp”, kan skapa förvirring. Undersökningen visar på att skrivningarna i de centrala innehållen läses och tillämpas i undervisningen på olika sätt. Utifrån litteraturteori och lärarintervjuer diskuteras i analysdelen om tolkningarna av de olika skrivningarna, samt att skrivningarna hade kunnat förtydligas, konkretiseras och även fördjupas för att bidra till en djupare litteraturundervisning. / This essay aims to investigate how secondary teachers interpret the literary science concepts of storytelling technique, stylistics and literary instruments, which are included in the central content and knowledge requirements for Swedish 1 and Swedish 2 in upper secondary school. Furthermore, the essay aims to examine the impact that their respective interpretations of these concepts have on their teaching. The various projections in the central content with "narrative and stylistic concepts" as well as "fiction literary instruments and central literary scientific concepts", can create confusion. The study shows that the writings in the central content are read and interpreted differently. Based on literature theory and teacher interviews, the analysis section discusses the interpretations of the various writings, and that the writings could have been clarified, concretized and also deepened to contribute to a deeper literary education.

I den här kvalitativa studien undersöks hur lärare beskriver att de undervisar i och bedömer elevers läsförståelse samt huruvida lärarna kan sägas stödja eleverna till ett högre metakognitivt tänkande. Fem intervjuer genomfördes med lärare verksamma i årskurs 1–6 i en kommun i södra Sverige. Resultaten visar att flera lärare saknar ett språk för och medvetenhet om ett utvecklande av elevers metakognitiva tänkande i läsförståelseundervisningen. Samtliga lärare i studien besitter dock stor kunskap om hur de kan utveckla elevers läsförståelsestrategier samt bedöma elevers läsförståelse.

Med hjälp av en fenomenografisk metodansats undersöker den här studien svensklärares arbete med feedback på elevers skriftliga uppgifter inom ämnet svenska på gymnasiet. Motivet till studien kommer från läroplanens fordran om att elever kontinuerligt ska informeras om hur de ligger till i studierna, genom både framgångar och utvecklingsområden. Hur det här arbetet ska operationaliseras i praktiken framgår inte av styrdokumenten och min egen erfarenhet från VFU visar att lärares arbete med feedback varierar. Därför syftar den här studien till att lyfta fram de didaktiska tankar som ligger bakom den variationen och som kan förklara och motivera de olika varieteterna.  Datainsamlingen gjordes via intervjuer med fem svensklärare om vilket syfte deras feedback har, hur den gestaltar sig och vad den innehåller när det handlar om elevers skrivundervisning. Resultatet visar att syftet är att feedbacken ska utgöra ett verktyg för att utveckla elevernas skriftliga förmågor utifrån olika aspekter. Svensklärarnas mål med skrivundervisningen speglas i den feedback som eleverna möter; feedbacken är i hög grad koncentrerad till den specifika uppgiften och därmed relevant för målet att utveckla eleverna till goda skribenter och kommunikatörer. De olika förklaringar svensklärarna motiverar sitt arbete med feedback utifrån gör att samtliga av dem kan kategoriseras som medskapare eller kommunicerande responsgivare, eftersom de alla strävar efter att arbeta formativt utifrån de förutsättningar som de upplever att de har. Det formativa arbetet ter sig dock olika, vilket kongruerar med annan forskning om feedback i skrivundervisning. De svårigheter som framkommer att svensklärarna upplever i arbetet med feedback återfinns även det i annan forskning. De handlar om att tiden inte alltid räcker till, att eleverna inte alltid tar åt sig feedbacken som önskat, och att det ibland är svårt att formulera den skriftliga feedbacken på ett sätt som gör att eleverna förstår den. En orsak till den här problematiken skulle kunna vara att eleverna inte är helt införstådda med, eller delar svensklärarnas uppfattning om syftet med skrivundervisningen och därför inte heller ställer upp de arbetsformer som syftet kräver.

Denna studie undersöker vilka läsarter gymnasieelever intar på egen hand och med stöttning i litteratursamtal. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv på lärande genom att undersöka hur stöttning och kommunikation bidrar till att elever kan inta och utveckla att inta olika läsarter. Kunskapskraven för svenskämnet i gymnasieskolan ställer krav på att elever ska kunna inta olika förhållningssätt till skönlitterära texter och det är svenskundervisningens ansvar att ge eleverna förutsättningar att bemöta kunskapskravens efterfrågan på läsarter. Metoden för studien är kvalitativa litteratursamtal med gymnasieelever från studie- och yrkesförberedande program som läser Svenska 1 och Svenska 3. Det föregående examensarbetet undersökte läsarter inom tidigare svensk forskning om läsarter. Det arbetet visade att det verkar finnas en diskrepans mellan vilka läsarter elever intar i svenskundervisningen och vilka som efterfrågas av styrdokument och nationell examination. Därför undersöker denna studie vilka läsarter som elever intar i litteratursamtal, både med och utan stöttning.   Resultatet visar att gymnasieelever överlag intar de flesta läsarter med enkelhet eller i viss utsträckning. Resultatet visar också att stöttning är ett viktigt verktyg för att få eleverna att fördjupa sina resonemang och få dem att inta flera läsarter. Det finns dock skillnader för vilka läsarter de intar beroende på vilken program och vilken kurs de läser. De läsarter som elever intar utan stöttning skiljer sig beroende på vilken svenskkurs de läser. För de läsarter eleverna intar när de stöttas består skillnaden i om det går ett studie- eller yrkesförberedande program. Styrdokumenten gör ingen skillnad beroende på programtillhörighet, vilket innebär att det finns ett möjligt didaktiskt problem. För att synliggöra ett sådant didaktiskt problem behövs mer empirisk forskning på området med liknande upplägg – att undersöka gymnasieelevers förutsättningar att inta läsarter i svenskundervisningen.