Föreliggande studie är en kvalitativ textanalys av tre mellanåldersböcker skrivna av svenska författare och utgivna i Sverige under 2019. Studiens syfte har varit att, utifrån ett ekokritiskt perspektiv, undersöka hur miljöproblem och lösningar framställs i valda verk och därmed synliggöra hur samtidens oro för klimatförändringar kommer till uttryck i barnlitteraturen. Resultatet visar att miljöproblemen som åskådliggörs är många och varierande Gemensamt är att de definieras som antropogena processer. Centralt för det miljöengagemang som skildras är att fokus ligger på livsstilsförändringar genomförbara på individnivå. Samtliga verk förbiser att uppmärksamma lösningar där ideologiska, politiska och ekonomiska faktorer framträder. I de lösningar som presenteras återfinns också en önskan om att vetenskapliga framsteg ska kunna erbjuda en lösning på miljöproblemen. Tekniklösningarna gestaltas dock snarare som förhoppningar än som reella utvägar. Analyserna visar sammantaget att en antropocentrisk natursyn är det som framträder starkast i alla tre verken.

Att tänka högt är språkutvecklande, det finns alltså en tydlig koppling mellan tanken och språket. Studien har en kvalitativ utgångspunkt där de teoretiska perspektiv som fungerar referensram för studien är sociokulturell teori och konstruktivism. Denna studie syftar till att synliggöra på vilket sätt grundlärare stödjer elevers språkutveckling genom arbete med skönlitterära texter. I enlighet med detta syftar studien till att besvara dessa fyra frågeställningar: Hur säger sig yrkesverksamma grundlärare arbeta med skönlitteratur i klassrummet? På vilket sätt inbjuds eleven till en skönlitterär värld i svenskundervisningen, enligt yrkesverksamma grundlärare? Vilka möjligheter skapas, enligt grundlärarna för att eleverna ska tillägna sig djupförståelse kring de skönlitterära texter som läses? På vilket sätt kan skönlitteratur fungera som ett verktyg för att främja elevens språkutveckling, enligt yrkesverksamma grundlärare? För att besvara dessa frågeställningar som formulerats utifrån syftet användes semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Fem olika verksamma grundlärare intervjuades och dessa valdes ut genom ett bekvämlighetsurval samt deras antal verksamma år inom skolväsendet i åtanke. Det empiriska materialet tolkas och analyseras sedan genom en innehållsanalys där resultatet delas in i tre olika kategorier; bearbetning av skönlitterära texter, inbjudan till den skönlitterära världen och språkutvecklande arbetssätt. Resultatet visar på att grundlärare uppfattar skönlitteratur som något viktigt i skolan eftersom den inte läses mycket på fritiden. Det framkommer även att det finns en önskan om att arbeta mer med skönlitteratur i svenskundervisningen. Grundlärarna ser på skönlitteratur som viktigt och anser att den ska planeras in i undervisningen samt att det bör finnas en planering och ett syfte bakomliggande. Ofta är syftet, enligt grundlärarna att utveckla läsförståelse och djupförståelse eller att väcka lust till att läsa. I resultatet av studien framgår det att lärare anser att skönlitterära texter kan användas som ett språkutvecklande verktyg i undervisningen men det uttalas inte på vilket sätt. Grundlärarna anser att bearbetandet av skönlitterära texter är viktigt för att det ska kännas meningsfullt för eleven. Boksamtal och gruppsamtal nämns vilket främjar språkutvecklingen enligt forskningen. Dock är frågan om yrkesverksamma grundlärare är medvetna om att de arbetar på ett språkutvecklande sätt?   Nyckelord; boksamtal, skönlitteratur, språkutvecklande arbetssätt, språkutveckling, svenskundervisning

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka förskollärares arbetssätt för att stödja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn. För att uppnå studiens syfte genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare från fyra olika mångkulturella förskolor. Det sociokulturella perspektivet har använts för att tolka studiens empiri. Resultatet av studien visade att förskollärarna använder sig av bildstöd, TAKK (teckenstöd) och kroppsspråk för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Vidare framkommer att verbalt språk och läsning är betydelsefulla för att stimulera flerspråkiga barns språkutveckling. Resultatet visar att en viktig komponent i att främja språkutvecklingen hos flerspråkiga barn är att förskollärarna använder sig av benämningar och upprepningar i vardagen för att berika barnens ordförråd. Studiens resultat visar även att samarbetet med vårdnadshavare är en viktig del i arbetet med flerspråkiga barns utveckling av modersmålet och svenska språket.

Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskollärarna ser på högläsningens betydelse samt deras erfarenheter kring högläsning. Vi ville även undersöka vilka möjligheter och hinder som kan finnas för att skapa lärorika lässituationer i förskolan kring högläsningssituationerna. En kvalitativ studie användes där åtta olika förskollärare på sex olika förskolor intervjuades. I studien framkom det att de flesta använder sig av högläsningen i ett språkutvecklande syfte men även att de i stor utsträckning oftast använder högläsningen för vilan. Det framkom att förskollärarna ansåg att det kunde vara svårt att få tiden att räcka till för att arbeta med högläsningen så mycket som de skulle vilja. Vår slutsats är att förskollärarna är medvetna om hur de vill arbeta med högläsningen och med vilket syfte, dock så påverkas det av olika organisatoriska faktorer som miljöns utformning och tidsbrist vilka försvårar arbetet.

Idén till denna kvalitativa studie hämtar inspiration från en aktuell debatt om pedagogik, i vilken förespråkare för två vitt skilda kunskapssyner möts. Syftet är att beskriva hur svensklärare, verksamma på gymnasiet, resonerar kring didaktiska ställningstaganden avseende skrivundervisningen. Undersökningen utgår från följande frågeställning:   ·      Vilka skrivdiskurser kommer till uttryck när svensklärare på gymnasiet resonerar om sin skrivundervisning?   Empirin till undersökningen hämtas från semistrukturerade intervjuer med fyra svensklärare på gymnasiet. Datan analyseras i ljuset av litteracitetsforskaren Ivanics ramverk över skrivdiskurser, som utgår från tanken om att lärares personliga synsätt på språk och skrivande påverkar deras förhållningssätt till undervisningen. Ramverket innefattar färdighetsdiskursen, kreativitetsdiskursen, processdiskursen, genrediskursen, socialpraktikdiskursen samt den sociopolitiska skrivdiskursen.     Resultatet visar att den skrivdiskurs som dominerar det skrivrelaterade arbetet är kreativitetsdiskursen. Även  processdiskursen och genrediskursen finns representerade i lärarnas redogörelser. Den socialpraktiska diskursen och färdighetsdiskursen kan i viss mån noteras medan den socialpolitiska diskursen emellertid inte går att identifiera.   Mot detta resultat dras slutsatsen att en korsbefruktning mellan olika skrivdiskurser genom sin variation bidrar till ett holistiskt synsätt på undervisning, vilket således är gynnsamt ur ett demokratiskt hänseende.

I denna kandidatuppsats i kursen finska för modersmålslärare undersöker jag normkritik i en barnbilderbok. I studien analyserar jag bilderboken Tatu och Patu – Kovaa menoa kiskoilla, som är skriven och illustrerad av Aino Havukainen och Sami Toivonen (2020). I uppsatsen analyserar jag bokens karaktärer utifrån ett normkritiskt perspektiv. Den teoretiska ramen för studien är Maria Nikolajevas bilderboksteori samt karaktärsmodellerna av E. M. Forster, Shlomith Rimmon-Kenan och Joseph Ewen. Som analysmetod tillämpas närläsning. I studien söker jag svar på hur barnbilderboken Tatu och Patu – Kovaa menoa kiskoilla lyfter fram normkritiken i bilder och ord i skildringen av karaktärer. Syftet med studien är även att ta reda på hur verket kan fungera som ett normkritiskt läromedel i undervisningen för modersmål finska i grundskolan i Sverige.  Analysen visade att bilderboken Tatu och Patu – Kovaa menoa kiskoilla innehåller mångsidig och normkritisk karaktärsbeskrivning med ord och bilder. Utifrån analysen kan man dra slutsatsen att verket kan användas som normkritiskt läromedel i modersmålsundervisningen i finska eftersom vardagliga saker kan diskuteras utifrån boken i ett normkritiskt perspektiv.

Dán barggus lean guorahallan teavsttaid šáŋŋergullevašvuođa, ja lean iskan gávdnat gokte dilálašvuođakonteaksta váikkuha teavsttaid hápmái ja gillii. Vuolggasadji lea systemalašfunkšuvnnalaš grammatihkkamodealla jurdda ahte visot gulahallan dáhpáhuvvá muhtun konteavsttas, ja ahte giellageavaheaddji mudde giela dilálašvuođaid mielde. Mon lean dán barggus geahččalan čielggadit konteakstadoahpagiid ja šáŋŋerčilgehusaid, ja daid vuođul guorahallan vihtta iešguđetlágan teavstta. Mon lean gávdnan ahte juohke teavsttas lea vissis ulbmil, mii boahtá oidnosii giellaválljejumiin ja struktuvrras. Mon lean veardidan teavsttaid ja gávdnan sihke erohusaid ja seammasullasašvuođaid. Loahpalaččat lokten šáŋŋer- ja konteakstaipmárdusa mearkkašumi skuvllas ja oahpahusas. Lea dehálaš ahte oahppit besset ovddidit sihke čálalaš ja njálmmálaš gielalaš gelbbolašvuođa, ja ipmárdus konteavstta mearkkašumi birra gulahallamis lea okta oassin das. / I det här arbetet har jag undersökt texters genretillhörighet, och försökt utröna hur situationskontexten påverkar texternas form och språk. Utgångspunkten är den systemisk-funktionella grammatikmodellens tanke att all kommunikation sker i någon slags kontext, och att språkanvändaren anpassar sitt språk utifrån situationen. Jag har i detta arbete försökt klargöra kontextbegreppet och genreförklaringar, och utifrån dessa undersökt fem olika texter. Jag har funnit att varje text har ett visst syfte, som kommer till uttryck i språkliga val och i strukturen. Jag har jämfört texterna, och hittat både skillnader och likheter. Slutligen diskuterar jag betydelsen av genre- och kontextförståelse i skolan och i undervisningen. Det är mycket viktigt att elever får utveckla såväl skriftlig som muntlig språkkompetens, och förståelse för kontextens betydelse i kommunikationen är en del av denna.

Kön som beskrivs som socialt konstruerat medför en diskussion om könsneutralitet. Förskollärare kan stötta barn i att upptäcka och motsätta könsnormer som föreskrivs flickor och pojkar genom skönlitteratur där de får upptäcka olika sätt att vara på. När könsneutralitet blir normen är det då viktigt att definiera vad jämställdhet innebär. Syftet med studien är att undersöka förskollärares beskrivning av sitt jämställdhetsuppdrag och hur de använder skönlitteratur för att bearbeta jämställdhet. Detta är en kvalitativ metod som gjorts genom åtta intervjuer och nio deltagare på sex förskolor där samtliga är utbildade förskollärare aktiva i tjänst. Resultatet för studiens första punkt om att undersöka förskollärares beskrivningar av jämställdhetsuppdraget visade att förskollärare kopplar uppdraget till att arbeta jämlikt efter “allas lika värde” och få gjorde distinktionen jämlikhet mellan flickor och pojkar. Resultatets andra punkt om hur förskollärare beskriver att de använder skönlitteratur för arbetet med jämställdhet visar att de genom läsning och boksamtal samtalar med barnen om “allas lika värde”. Flera fokuserar på könsneutralt material och en balans i representationen av kön i skönlitteraturen.

Intresset för kognitiva teorier kopplat till inlärning har på senare tid ökat. Vår studie intresserar sig för hur elever utvecklar metakognition i relation till läsförståelse genom att undersöka elevens användning och förståelse för läsförståelsestrategier. Metakognition i vår studie hänvisar till elevers medvetenhet om sin egen tankeprocess samt elevernas benägenhet att ta kontroll över den. Studien syftar till att belysa elevers förståelse för och användning av läsförståelsestrategier i förhållande till deras utveckling av metakognition kopplat till läsförståelse. Den huvudsakliga metod som används är elevintervjuer och även enkätundersökningar med lärare för att ge en bakgrund till elevernas undervisning i läsförståelsestrategier. Det teoretiska perspektiv som studien utgår ifrån är teorier om metakognition. Resultatet visar att flera elever använder läsförståelsestrategier, vissa elever använder sig av mer än en strategi och överlag används problemlösningsstrategier mest. Föreliggande studie kan utifrån olika perspektiv finna en antydan för att elever i årskurs 6 utvecklat metakognition.

Elevperspektivet kring normkritisk litteratur och läsning av normkritisk litteratur i mellanstadiets senare år är i forskningssammanhang föga undersökt. Vi ville genom vår studie undersöka hur elever upplever att de har tillgång till normkritisk litteratur, om de läser normkritisk litteratur och om de upplever att lärarna väljer denna typ av litteratur. Vi tar även reda på om eleverna anser att deras lärare arbetar med normkritisk litteratur som utgångspunkt i värdegrundsarbetet. Eleverna har fått besvara en enkätundersökning vilken omfattade 10 frågor och fullföljdes av 211 respondenter vid fem olika skolor i Mellansverige. Det visade sig att eleverna i genomsnitt endast läste cirka sex minuter per dag i skolan. De anser att det är bra och viktigt att ha tillgång till normkritisk litteratur. Undersökningen visar även att eleverna inte anser att lärarna använder normkritisk litteratur som grund för diskussioner eller till värdegrundsarbetet i skolan. Denna undersökning visar att det är viktigt att jobba med litteratur som bryter mot normen där elever kan relatera till litteraturen och även belyser barns syn på likvärdighet.