Syftet med studien är att undersöka tre historielärares och elva elevers syn på hur undervisning bör bedrivas i ett språkligt heterogent klassrum. De frågor som ligger till grund för denna studie är:● Hur ser lärare och elever på språket i historieundervisningen?● Hur anser lärare och elever att historieundervisningen borde se ut för attgynna både ämnesutveckling och språkutveckling?●Vilka arbetssätt, strategier, stöd och anpassningar används ihistorieundervisningen och på vilket sätt är de anpassade till klassrumssituationen?Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med elever och lärare. Den teoretiska ram som använts som analytiskt verktyg är ett problematiserande av ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Resultat och analyskapitlet har organiserats efter fyra teman som framträdde tydligt i det empiriska materialet. Dessa är s​pråksyn och historieämnets språk, språkutvecklande undervisning i historia, modersmål i klassrummet o​ch drivkraftsdimensionen.​Resultatet visar på tre lärare som i olika grad reflekterar kring språket och dess roll i undervisningen. Både lärare och elever är överens om att historia är ett språkligt tungt ämne. Modersmålet utnyttjas kreativt som en resurs i klassrumsarbetet av alla tre lärare. Intressant är att flera av eleverna visar djup förståelse för att ett språk har olika nyanser och användningsområden.Lärarnas undervisningsstrategier är, sett i relation till tidigare forskning, språk­ och kunskapsutvecklande i varierande utsträckning. Detta tyder dels på att lärarna har anpassat sin undervisning i olika grad till den flerspråkiga klassrumssituationen men också att ett flerspråkigt klassrum inte innebär e​tt g​ivet t​illvägagångssätt. Individerna och den sociala dynamiken i klassen avgör till stor del vilka arbetssätt som är effektiva. Tidigare forskning visar att det finns otaliga möjligheter att närma sig ett flerspråkigt klassrum vilket också denna studie visar. Bland eleverna betonas framförallt möjligheten till interaktion och stöttning elever emellan som särskilt viktigt.Sammanfattningsvis kan man urskilja två linjer kring vad som anses viktigt avseende historieundervisning i ett flerspråkigt klassrum. Den första linjen är språk­ och kunskapsutvecklande undervisningsstrategier vilka stöds av forskningsfältet och tydligt kan inkorporeras inom ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Den andra linjen är individpsykologiska aspekter som s​tudiemotivation v​ilka kan kategoriseras under Knud Illeris d​rivkraftsdimension.

Som en följd av en ökad migration i världen har idag cirka 32 procent av eleverna i den svenska gymnasieskolan utländsk bakgrund. De senaste åren har dessutom andelen nyanlända elever ökat stort – år 2017 gick ungefär var tionde gymnasielev på språkintroduktion. Drygt var tredje elev som studerat på språkintroduktion fortsätter efter två år till ett nationellt gymnasieprogram. Elevers skilda språkliga och kulturella erfarenheter ställer därmed nya krav på dagens lärare, inte minst på gymnasiet där kurserna ofta ligger på en avancerad språklig nivå. Med bakgrund i skolans kompensatoriska uppdrag är därför syftet med den här uppsatsen att undersöka uppfattningar kring samhällskunskapsämnets språkliga utmaningar och hur de tar sig uttryck i undervisningen. Studien grundar sig i teorier kring andraspråksinlärning och språkutvecklande undervisning och tar bland annat upp aspekter som interdependenshypotesen och genrepedagogik. Det empiriska materialet har samlats in genom semistrukturerade forskningsintervjuer med sex gymnasielärare i samhällskunskap från tre olika skolor. Resultatet visar att lärarna uppfattar mängden sak-och tankebegrepp som den största utmaningen i undervisningen och alla såg ett direkt samband mellan elevers språkliga förmåga och deras betyg. Samhällskunskap uppfattas dessutom ofta som ett abstrakt ämne för flera nyanlända elever. Utifrån intervjupersonernas svar föreföll framför allt elevunderlag, resurser samt kunskap om flerspråkighet avgöra hur mycket lärarna aktivt fokuserade på språkutvecklande arbetssätt. Denna studie pekar på vikten av att inte se språk och ämneskunskaper som två separata företeelser utan att ett stort språkligt fokus är nödvändigt för att skapa en undervisning som gynnar alla elever.

Syftet med denna studie är att skapa kunskaper om hur lärare i lågstadiet arbetar språkutvecklande i de samhällsorienterande ämnena och vilka effekter det har på elevernas språk- och kunskapsutveckling. I studien utförs en undersökning av hur lärare arbetar med alla elever, det vill säga elever som har svenska som förstaspråk och med elever som har svenska som andraspråk. Målet med studien är dessutom att bidra till förståelse av behovet att arbeta språkutvecklande i SO-undervisningen och lyfta fram de språkutvecklande arbetssätten som lärare arbetar utifrån. Resultatet i studien har samlats in utifrån kvalitativa intervjuer och observationer som har utförts i tre olika skolor i Skåneregionen. I undersökningen intervjuades fem lärare och fyra observationer utfördes i lågstadiet. Förutom intervjuerna och observationerna som utfördes i undersökningen har förankring gjorts i tidigare forskning. Det sociokulturella perspektivet på lärande och Kolbs ”Experiential Learning Theory” har tagits som utgångspunkt i studien. Resultatet visar att lärarna arbetar utifrån ett kooperativt lärande där lärandet sker via samspel med andra. Därtill arbetar lärarna mycket visuellt för att befästa begreppen med hjälp av bild och begrepp. Studiens resultat visar även hur viktigt det är att utveckla elevernas språk för att de ska lyckas uppnå målen i SO-undervisningen. Studiens slutsats fastlägger vikten av att integrera språket i ämnesundervisningen och att det har effekt på elevernas språk- och kunskapsutveckling.

I samband med olika konflikter runt om världen så har många emigrerat till Sverige. Detta har även påverkat skolornas elevsammansättning då de svenska skolorna inte är lika heterogena som tidigare. Anledningen till det nämnda beror på att nyanlända flyttat till Sverige som skapar en skolmiljö där flertal elever tillhör en annan bakgrund. Dagens lärare ställs inför diverse utmaningar eftersom elevers skilda erfarenheter och förutsättningar ställer höga krav på aktiva lärare. Syftet med detta arbete är att undersöka vilka strategier lärare använder för att utveckla elevers kunskaper inom ämnet samhällskunskap i en mångkulturell skolkontext. Arbetet utgår från teoretiska perspektiv som utgör en grund inom strategier för språkutvecklande undervisning. Teorierna är translaguaging, sociokulturellt perspektiv och genrepedagogik. Empiriska materialet har samlats in via en kvalitativ metod i form av forskningsintervjuer med fem verksamma grundskollärare. Resultatet i studien belyser att lärarna använder olika språkliga metoder i sin undervisning med syfte till att stötta elevernas lärande i det komplexa ämnet samhällskunskap. Ämnet kräver en viss språklig förmåga där många svåra begrepp framkommer. De skilda förutsättningar som eleverna har visar sig vara en utmaning för lärarna i de mångkulturella skolorna, men de presenterade metoderna är ett sätt att förbättra de språkliga underskott som eleverna i dessa skolkontexter besitter. Denna studie förklarar vikten av att lärare använder sig av olika strategier för att uppnå den eftersträvade progressionen bland eleverna. En viktig aspekt kring detta är att språk och ämneskunskaper inte får uppfattas som olika företeelser utan att de snarare utgör en grund för varandra med hopp om en bra undervisning.

Språket är en viktig pusselbit för att förstå och bearbeta omvärlden. Arbetet med språkutvecklande arbetssätt i skolan gynnar inte enbart elevers lärande utan även kollegialt lärande. Språkutvecklande arbetssätt är en variation av metoder, aktiviteter och verktyg för att möjliggöra för eleverna att ta till sig kunskaper och utvecklas, ett verktyg är högläsning. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur lärare arbetar för att främja elevers språkutveckling genom språkutvecklande arbetssätt med fokus på högläsning för och med elever i årskurs F-3. Studien är en kvalitativ forskningsmetod där semi-strukturerade intervjuer har genomförts med fem lärare i F-3 samt en speciallärare. Resultatet visar att lärarna använder språkutvecklande arbetssätt som en del i den dagliga undervisningen genom exempelvis högläsning och EPA-modellen. Det visar även en osäkerhet kring undervisning i svenska som andraspråk. Slutsatsen är att det är en utmaning att skapa förståelse hos alla elever i klassrummet, men att arbeta med språkutvecklande arbetssätt gynnar alla elever om än på olika sätt och samt att flerspråkighet ska ses som en resurs, inte som en brist.

Syfte och förväntat kunskapsbidragSyftet med fallstudien är att få en uppfattning om vad en rektor, en SVA-lärare och en studiehandledare i en kommunal grundskola anser att språkutvecklande undervisning är och hur lärarna arbetar språkutvecklande i alla skolämnen för nyanlända elever. Studien är betydelsefull eftersom lärare behöver kunskap om språkutvecklande arbetssätt och skolor behöver en fungerande organisation som kan möta nyanlända elevernas språkliga behov. FrågeställningarFallstudien ämnar besvara följande frågeställningar:•Hur beskriver informanterna språkutvecklande undervisning i alla skolämnen med nyanlända elever? •Vad anser informanterna och vad framkommer i praktiken vara betydelsefullt och motiverande i den språkutvecklande undervisningen för nyanlända elever? •Vilka möjligheter och hinder i den språkutvecklande undervisningen framkommer ur ett organisatoriskt perspektiv?Teoretisk förankringEfter analysen av resultatet blev det ett naturligt val att utgå från sociokulturell teori (Vygotskij, 1934/1999). Anledningen till valet av denna teori var att det under fokusgruppsintervjun och observationerna framkom att lärandet på skolan sker genom samarbete, interaktion och stöttning. I studien kom det även fram att undervisningen på skolan utgår från den pedagogiska modellen cykeln för undervisning och lärande (Martin & Rose, 2013). Den pedagogiska modellen och sociokulturell teori ingår i genrepedagogik. Även språkteorin systemisk funktionell grammatik (Halliday, 2004) ingår i genrepedagogik. Därav blev den teoretriska förankringen sociokulturell teori (Vygotskij, 1934/1999.) och systemisk funktionell grammatik (Halliday, 2004).MetodFallstudien utgick från en kvalitativ ansats för att besvara syftet och frågeställningarna. Valet av metod var fokusgruppsintervju och observationer. Vid analys och bearbetning av fokusgruppsintervjun användes en innehållsanalys där mönster och teman på ett strukturerat sätt kom fram. Ett observationsprotokoll (Dockrell, Bakopoulou, Law, Spencer & Lindsay, 2012) användes vid analys och bearbetning av observationer där utgångspunkten var de teman och kategorier som protokollet är indelat i. ResultatStudiens resultat beskrev att språkutvecklande undervisning i alla skolämnen för nyanlända elever är tydlighet och struktur. Studien visade vidare att det finns flera motiverande faktorer för att verka för en språkutvecklande undervisning för nyanlända elever. Det ansågs betydelsefullt att nyanlända elever får olika former av stöd och kognitiva utmaningar. Vidare belyste studien att det är av betydelse att nyanlända elever får möjlighet att använda båda språken. Studien pekade på att en möjlighet som främjar språkutvecklande undervisning för nyanlända elever är att det finns en tydlig organisation. I detta sammanhang är det av vikt att studiehandledning på modersmålet finns att tillgå. Det visade sig även ha betydelse att lärare har rätt kompetens och att det finns möjlighet till samarbete mellan olika professioner för att undervisa nyanlända elever. Specialpedagogiska implikationerDet behövs specialpedagogisk kompetens och en organisation med ett tydligt pedagogiskt ledarskap kring hur skolor kan organiseras för att möta nyanlända elever. I detta sammanhang ska speciallärare och specialpedagog bidra med kunskap och stöd genom kompetensutveckling, pedagogiska diskussioner och handledning kring språkutvecklande undervisning för nyanlända elever. Nyckelord: genrepedagogik, nyanlända elever, sociokulturell teori, språkutvecklande undervisning

Sammanfattning/Abstract Problemområde Elever med språkstörning har samma rätt som andra elever att få undervisning som är så pass tillgänglig att de når så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Denna skrivelse i skollagen (Svensk författningssamling, 2010:800) kräver att personal i skolan uppmärksammar enskilda elevers förutsättningar och skapar en anpassad lärmiljö. Det finns nutida forskning om språkutvecklande undervisning som pekar på specifika framgångsfaktorer som gynnar elevernas språkutveckling (Dockrell, Bakopoulou, Law, Spencer, & Lindsay, 2012). Vi frågar oss om dessa faktorer finns med bland de anpassningar som specialskolan genomför för att tillgängliggöra och utveckla språket och därmed ge eleverna så goda chanser som möjligt att utvecklas. Syfte Syftet med denna studie är att belysa lärmiljön kring elever med språkstörning och på så vis ge en bild av i vilken utsträckning undervisningen på en specialskola för elever med språkstörning svarar upp mot nutida forskning om framgångsfaktorer för språkutveckling. Vidare syftar studien till att utforska speciallärarens roll och ge förslag på proaktiva tankar samt handlingar med syfte att säkerställa en språkutvecklande undervisning på vetenskaplig grund. Frågeställningar 1. Hur arbetar pedagogerna i klassrummet med den språkutvecklande undervisningen för elever med språkstörning? 2. Vilka hinder och möjligheter ser pedagogerna för det språkutvecklande arbetet på en specialskola för elever med språkstörning? 3. Hur kan det säkerställas att eleverna på specialskolan får språkutvecklande undervisning på vetenskaplig grund? Teoretisk ram Vår teoretiska utgångspunkt i den här studien är det sociokulturella och relationella perspektivet på lärande. 4 Metod Studien är en empirisk undersökning med en kvalitativ forskningsansats. Vi har inslag av aktionsforskning utifrån vårt syfte att bidra till utvecklingsarbetet i den studerade verksamheten. I den kvalitativa analysen har vi utgått från och blivit inspirerade av forskningsmetoden grundad teori. Vi har samlat in data genom att använda ett observationsverktyg samt genomföra enskilda samtalsintervjuer och en gruppintervju. Resultat och analys Utifrån observationer av språkutvecklande faktorer visar resultatet att det på skolan finns styrkor och svagheter i dimensionerna språkinlärningsmijlö, språkinlärningsmöjligheter och språkinlärningsinteraktioner. Vidare pekar studien ut fyra faktorer för språkutveckling där hinder och möjligheter identifierats. Av resultatet framgår att det idag till viss del bedrivs språkutvecklande arbete i verksamheten och att det finns ett behov av ett mer strukturerat arbetssätt kring språkutvecklande undervisning. Slutsats Sammantaget framgick av de hinder och möjligheter som pedagogerna lyfte fram kring de fyra språkutvecklande faktorerna att det behövs en utveckling mot en samsyn för hur det språkutvecklande arbetet på skolan borde etableras. Detta skulle kunna ske genom att det kollegiala arbetet får ta mer plats och att det språkutvecklande arbetet skrivs fram redan i planeringsstadiet. Vidare kan det vara nödvändigt med en eller flera nyckelpersoner som har översikt, driver och upprätthåller det språkutvecklande arbetet, exempelvis genom att en språkpolicy etableras i verksamheten.

Denna studie syftar till att ta reda på hur ett antal förskollärare använder sig av språkutvecklande arbetssätt i undervisningen samt vilka utmaningar de upplever att de konfronteras med i samband med detta arbete. Undersökningen grundar sig på empiriskt material som samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem verksamma förskollärare. Empirin analyserades tematiskt utifrån Vygotskijs sociokulturellt perspektiv på lärande.  Resultatet i denna studie visar att de intervjuade förskollärare tillämpar en betydlig variation av arbetssätt i den språkutvecklande undervisningen. Deltagarna uppger att de använder sig av vuxeninitierad lek, högläsning med frågestund, språklekar, bildstöd, berättelseskapande och diskussioner kring innehållet i sagor. Förskollärarna intar rollen som språklig förebild framför barnen och eftersträvar tydlighet i kommunikationen med dem. Vidare uppmuntras barnen att uttrycka sig och säga sina åsikter. I fråga om utmaningar menade förskollärarna att barngrupperna är stora och heterogena. Detta medför att det blir svårt att nå ut till alla barn. Andra utmaningar som nämndes var tidsbristen, bristen på ekonomiska resurser och begränsade möjligheter till vidareutbildning.

Denna studie har som syfte att undersöka hur ett antal förskollärare arbetar för att skapa språkutvecklande undervisning samt vilka förutsättningar och förhinder de anser att de har när de använder språkutvecklande arbetssätt. Studiens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs (1978) sociokulturella teorin om lärande, som används för att analysera tematiskt det empiriska materialet. Datan samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer, som genomfördes med tio olika förskollärare.Studiens resultat visar att förskollärarna använder sig av en variation av arbetssätt för att skapa en undervisning som främjar barnens språkutveckling. Respondenterna uppger att de använder sig mest av högläsning, som i många fall följs av boksamtal, där barnen har möjlighet att uttrycka vad de tänker. Förutom detta använder förskollärarna också sånger och språklekar för att utveckla barnens ordförråd och uttal samt fri lek och teaterövning, som främjar social interaktion mellan barnen. Förskollärarna berättar att de använder dessa arbetssätt i syfte att utveckla barnens språk.Förskollärarna beskriver att de möter utmaningar i sin strävan efter att skapa en språkutvecklande undervisning. Pedagogerna upplever att det är svårt att hitta en rimlig balans mellan strukturerade aktiviteter och fri lek. Samtidigt är det en utmaning att anpassa undervisningen till barns olika språkliga nivåer. En annan utmaning som de möter är att förskolorna där de arbetar på erbjuder dem inga möjligheter för vidareutbildning.

Studiens resultat visar att klasslärare anser att rollen som språklig förebild är en stor del av deras uppdrag. Dock är uppdraget komplext då det är tidskrävande och kräver kunskap om elevers förutsättningar och behov, samt att det kan vara svårt att få ett fungerande samarbete mellan olika yrkesgrupper där utbildningskrav skiljer sig åt. Personalens förhållningssätt påverkar hur kommunikation möjliggörs och resultatet visar på olika strategier för att öka förutsättningarna där flexibilitet, relationskompetens samt kroppsspråk synliggörs. Metoder i undervisningen är TAKK, digitala hjälpmedel och modellering. Det finns goda resurser, som hög personaltäthet, för att möjliggöra språkutveckling. Däremot påverkar kompetensen hur väl resurserna begränsar eller möjliggör språkutveckling, och där efterfrågas kompetensutveckling. Sammanfattningsvis finns goda möjligheter utifrån ett organisatoriskt perspektiv men det finns utvecklingsområden i förhållande till tidsaspekter och fortbildningsbehov. Studiens slutsats är att elevernas möjlighet till språkutveckling är central i anpassad grundskola inriktning ämnesområden. Klasslärare ser den språkliga interaktionen som en förutsättning för lärande och kommunikationen som grundläggande för eleverna, varför klasslärare och elevassistenter behöver ges fler möjligheter att tillsammans arbeta för att möjliggöra detta för eleverna.