Gemensamt för oss tre studerande och verksamma pedagoger är att vi anser att barnlitteratur är ett intressant hjälpmedel i vår yrkesutövning. Efter att vi tagit del av en studie som docent Ann-Katrin Svensson genomfört där det framkom att läsning inte är så prioriterad i verksamheten som pedagogerna själva trodde, väcktes vår nyfikenhet över att försöka ta reda på vilken funktion barnlitteratur har i förskolan. I vilken omfattning och på vilket sätt har läsning och barnlitteraturens olika former betydelse i verksamheterna? För att få ett så brett underlag som möjligt valde vi därefter att göra en kvantitativ enkät undersökning på några förskolor i Växjö. Genom litteraturstudier har vi fått kunskap om att när barn tidigt får möjlighet att umgås med böcker tillsammans med vuxna, läsa, samtala och i andra former, medverkar detta till att både barnets språk, ordförråd, begrepp och sociala träning utvecklas. Vilket alla barn, och speciellt barn med svenska som andraspråk och språksvaga barn har stor glädje och nytta av. Detta stämmer väl överens med vad vi kommit fram till i undersökningen. Pedagogerna anser och påtalar att barnlitteratur har en viktig funktion för barns språkutveckling. Dessutom är pedagogernas syfte med användning av barnlitteratur i verksamheten att den ska vara underhållande, kunskapsförmedlande samt har den en avkopplande funktion.

Mattsson, M. (2006). Att beskriva läsutveckling och utveckling av läslust genom talbokslyssnande. En fallstudie på en gymnasieelev med läs- och skrivsvårigheter. (Svenska för gymnasieskolan. C-uppsats, 10 p.) Växjö universitet, Institutionen för humaniora (GLC180). Syftet med undersökningen var att beskriva läsutveckling och utveckling av läslust genom talbokslyssnande, hos en gymnasieelev med läs- och skrivsvårigheter. Undersökningen gjordes med fallstudien som metod. Flera informationskällor användes: intervjuer; skriftliga dokument i form av läsloggar och skönlitterära texter. Resultatet visar att Anton, det unika fallet, utvecklat sin läsning, det vill säga ökat sin kompetens både språkligt och litterärt samt utvecklat läslust. Det har också framkommit att talboken har varit det medel som gjort att detta varit möjligt för Anton, trots hans läs- och skrivsvårighet.

The purpose of the study is to investigate the strategies that pedagogues in pre-school use to promote language development for multilingual children using the digital notepad. My two questions I have assumed are: 1 - What attitude does the pedagogues have for the digital notepad as a tool in language development? 2 - How do the pedagogues use the digital notepad as language development tools for multilingual children? Are different apps used in comparison with children who have Swedish as a native language? To my help to gather material, I have used the methods of unstructured non-participation observation as well as qualitative semistructured interviews. I have made an observation and interviewed three educators at two different pre-schools in a city in central Sweden. In the result, differences arise in such a good attitude towards language development for multilingual children and how the learning board is used for this purpose. All the pedagogues are positive to the digital notepad as tools and take advantage of the opportunities for interaction and communication that it offers. The involvement and strategies of the digital notepad as language development tools for the multilingual children in preschool are influenced partly by previous experiences and competencies regarding the subject, but also by the different values ​​and norms in the pre-school.

Syftet med arbetet är att undersöka vilka läromedel och material som används i andraspråksundervisningen samt de arbetssätt som lärare använder i årskurs 1–3 och förberedelseklass för att utveckla ordförrådet hos elever som har svenska som andraspråk. De metoder som har använts i studien är en onlineenkät och en halvstrukturerad intervju, vilka riktades till lärare som arbetar med elever som har svenska som andraspråk. Det resultat vi har kommit fram till är att samtliga respondenter i studien använder böcker, 78 % använder konkret material och 84,8 % använder digitala läromedel. Dessa procentuella resultat är baserade på samtliga respondenter i studien. I resultatet får man ta del av vilka läromedel och material som används i undervisningen med avseende på ordförrådsutvecklingen för elever som har svenska som andraspråk. Man får även ta del av respondenternas arbetssätt i årskurs 1–3 samt förberedelseklassen för att utveckla ordförrådet hos elever som har svenska som andraspråk. Studien visar att läsning, samtal och diskussioner berikar ordförrådet hos elever som har svenska som andraspråk. Studien visar även att lärare behöver göra ett aktivt och medvetet val när de väljer läromedel, material och arbetssätt i andraspråksundervisningen. Lärare bör även ge eleverna kunskap om fungerande strategier för att i framtiden kunna utöka sitt ordförråd på egen hand.

Antalet andraspråkselever i skolan ökar och dessa elever utgör nu en stor del av det heterogena klassrummet. Det är därför viktigt att lärare vet hur undervisningen av dessa elever på ett effektivt sätt ska utformas. Syftet med litteraturstudien är att undersöka, sammanställa och presentera vad forskning säger om förutsättningarna för andraspråkselevers språkutveckling i skolan. Med detta syfte som utgångspunkt formulerades följande forskningsfråga: ● Vilka möjligheter och hinder lyfter forskning fram för språkutveckling i skolan för andraspråkselever? Materialet som ingår i studiens urval består av både internationell och nationell forskning i form av vetenskapliga artiklar, avhandlingar, forskningsrapporter, konferensbidrag och en bok. Ur resultaten framgår att tillgång till modersmålet är den faktor som har störst betydelse för inlärningen av ett andraspråk. Resultaten visar också att lärarens förhållningssätt, kompetens och stöd är viktigt för andraspråkselevers språkliga framgång. Slutligen har tidigare kunskap och erfarenhet samt undervisningsspråket betydelse i andraspråkselevers lärprocess.

Fasta uttryck definieras i den här studien som ordsekvenser som helt eller delvis finns lagrade i det mentala lexikonet, vilket både innefattar idiom och mer flexibla uttryck där vissa enheter kan bytas ut mot andra. Användningen av fasta uttryck i vuxenriktat tal har undersökts mycket, och är något som förekommer ofta. När det gäller fasta uttryck i barnriktat tal har det föreslagits att det är en hjälp för språkutvecklingen, i och med att barnen får ramar att sätta in nya ord i, samtidigt som det precis som hos vuxna tros underlätta processandet av språket. I den här studien undersöks användningen av fasta uttryck i svenskt barnriktat tal under det första levnadsåret och vid 24 månaders ålder hos 10 förälder-barndyader. Syftet är att utröna både hur användningen ser ut gällande kvantitet och kvalitet och om det finns ett samband mellan användningen av fasta uttryck och barnens produktiva ordförråd vid 30 månaders ålder. Resultaten visade en stor variation i hur många fasta uttryck som användes, men fördelningen mellan de olika kategorierna var snarlik hos föräldrarna. Gällande ett eventuellt samband mellan användningen av fasta uttryck och barnens språkutveckling hittades inga signifikanta resultat.

Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka pedagogers uppfattningar av vilka möjligheter och strategier som förekommer i arbetet med högläsning. I studien bearbetas två frågeställningar: Vilka uppfattningar har pedagoger kring högläsning som redskap i barns språkutveckling samt vilka möjligheter och strategier finns för pedagogers uppfattningar att omsättas i en högläsningssituation. Studien är kvalitativ och bygger på metoderna intervju och observation. I intervjun deltog fem pedagoger varav fyra var förskollärare och en var grundskollärare. Vid observationen deltog en pedagog och sex barn i åldern två till tre år. Resultatet i studien visar att högläsning bör ses som en pedagogisk situation med ett syfte vilket ger möjlighet för barn att utveckla sitt språk. Att läsa med inlevelse, betoning och använda dramatisering lockar till barns fantasi och språkliga stimulans. Samtal används som ett betydelsefullt verktyg där situationer för kommunikation och diskussion skapas. Upprepad läsning uppfattas bidra till att barn ”läser” böcker själva utan en vuxen. Olika strategier framkom i resultatet såsom att skapa samtal genom att ställa frågor, förutsäga bokens innehåll, sammanfatta och klargöra eventuella funderingar hos barnen. Det sociala samspelets poängteras för barns inlärning och kommunikation. Vidare visar resultatet att barngruppens storlek kan påverka högläsningssituationen och barns verbala deltagande. Resultatet visar att samspelet med boken som artefakt är av betydelse för barns lärande. Rätt val av bok kan skapa möjligheter för barns fantasi och språkliga utveckling. Det framkom svårigheter med att hitta lagom svåra böcker eftersom barn befinner sig i olika utvecklingsfaser och kan ha olika modersmål. Olika uppfattningar förekommer om det gemensamma samtalet vid en högläsning. Samtalet kan ses som en tillgång i barngruppen eller som ett störningsmoment.

Syftet med vår studie och undersökning är att studera hur verksamma inom förskolan arbetar och bemöter modersmålsstöd i förskolan. Vi vill även titta närmare på hur personalen i förskolan uppmärksammar barnens olika kulturer i verksamheten. Vi har arbetat fram tre frågeställningar: Hur ser verksamma inom förskolan på modersmålsstöd? hur arbetar förskolor med att alla barn ska få ta del av varandras språk och kulturer? och hur arbetar förskolor med dokumentation av språkutveckling? Vi har valt att genomföra en enkätstudie och lämnat ut enkäter till förskolechefer, förskollärare och barnskötare inom två olika kommuner. Vi har även genomfört en kvalitativ intervju tillsammans med en SVA lärare (svenska som andra språk). Av vår studie kan vi se att modersmålet har stor betydelse för barnets individuella utveckling och att förskollärarens förhållningssätt har stor betydelse för hur detta bemöts. Vi har också kunnat se att uppmärksamhet kring varandras kulturer och språk minskar känslan av att vara annorlunda, samt hur arbetet kring detta ser ut i de olika förskolorna vi undersökt. Vi har också sett hur viktigt det är att vi dokumenterar barns språkutveckling för att kunna erbjuda rätta metoder till barns språkutveckling och även hur det bemöts på förskolorna.

I den här uppsatsen undersöks utvecklingen av den gamla pluralkongruensen hos svenska finita verb, mellan olika genrer. Fyra grupper av texttyper genomsöks med hjälp av korpusar för att se om det finns skillnader i när genrerna övergick till den singulara användningen. Grupperna, som i sig kan bestå av flera korpusar, är 1) Bibeln och lagtexter, typer av text som kan förväntas att ändras sent, 2) tidningstexter, 3) partipolitiska texter och 4) skönlitteratur. Genom sökningar dels på verb i pluralform (äro, voro), dels på plurala pronomen (vi), visar resultaten att de olika grupperna verkar har ändrats i olika takt under första halvan av 1900-talet. Skönlitteratur uppvisar tidiga fall av singulara verb till plurala subjekt, lagtexterna övergick mycket senare än de flesta texttyper och tidningar och partipolitiska texter hamnar ungefär mellan de andra.

Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka föreställningar förskolepedagoger har om boksamtal som ett pedagogiskt verktyg för läsförståelse. Vi har gjort en kvalitativ undersökning och intervjuat fyra förskolepedagoger. Våra frågeställningar är: Hur mycket utrymme ges för boksamtal i förskolan? Vilka metoder används vid boksamtalen? Vilka föreställningar har pedagoger omboksamtal och betydelsen av dessa för barnets framtida förståelse av texter? Resultatet av undersökningen visar att boksamtal används i mindre utsträckning som pedagogiskt verktyg i förskolan. Vi kan utläsa av svaren att pedagoger, som fortbildats i ämnet, har större förståelse för boksamtalets betydelse. Det innebär att en pedagog med vidareutbildning i boksamtal har större möjlighet att påverka barns språkutveckling positivt.