King City is a new citycenter in the expanding Kungens Kurva area in the southern part of Stockholm that combines shopping, service, dwellings and workplaces into a coherent urban environment. The project deals with the expanding city of Stockholm, where areas that before where seen as external, now form the basis of a polycentric city where the divide between innercity and suburbia is disolving.The Kungens Kurva area is today the result of “laissez-faire” planing principles that have allowed big retail companies to establish themself in the area. Since the ninities when the neoliberal ideology prevailed as the new guiding principle for Swedens economy, Kungens Kurva, as well as the retailmarket, has been expanding in a accelerating paste. King City is a architectural answer that anticipates our future city, driven by corporate power and diminishing public planning. / King City är ett nytt stadsdelsscentrum i det expanderande Kungens Kurva-området i södra Stockholm. Det nya centrumet sammanför handel, service och bostäder till en sammanhållen urban miljö. Kungens Kurva-området, som tidigare sågs som externt, håller nu på att bilda ett av centrumen i den polycentrisk storstad, där uppdelningen mellan innerstad och förort allmer minskar i betydelse. Kungens Kurva-området är idag resultatet av olika kortsiktiga planeringsstrategier som sedan 1960-talet bjudit in stora varukedjor att etablera sig i området.  Däribland IKEA. Sedan 1990-talet när den nyliberala ekonomin på allvar gjorde sitt intåg i Sverige, har Kungens Kurva tillsammans med hela detaljhandeln, expanderat i accelererande fart. King City är ett arkitektoniskt förslag som förutser vår framtida stad, driven av privata intressen och krympande offentliga resurser.

No description available.

Min ambition har varit att operabyggnaden ska imitera och spegla platsens karaktär och unika läge i staden.Galärvarvet är ett område som har direkt närhet till både staden (Strandvägen och Östermalm), parken (Galärparken och resten av Djurgården) samt till vattnet (Ladugårdsviken och Mälaren). Dessa tre stadselement är också starkt karaktäriserande för Stockholm som stad. Intentionen var dessutom att operabyggnaden skulle kunna erbjuda staden något mer än bara opera som konstform och att den ska vara inbjudande och tillgänglig både interiört och exteriört även för de som inte uppskattar operakonsten. Fasaden mot Strandvägen är till stora delar glasad med ytor för operabesökare, balettsalar, orkestersalar och loger för artister samt musiker som kommunicerar operans verksamhet mot staden. Längs med denna fasad löper en lång ramp för besökare ner till den lilla scenen och restaurangen. Fasaden mot söder och parken är mer uppbruten och har en organiskt, oregelbunden karaktär med möjligheter att röra sig upp på operans gröna tak. Kontakten och kopplingen till vattnet sker genom en pir som skjuter ut i vattnet och som avslutas med en resturang samt en brygga för småbåtar och en ny hållplats för Djurgårdsfärjan. Även pirens tak har vegetation vilket gör övergången från takparken och vattnet mer upplöst. Entréfasaden har en tung och (nästan) helt symmetrisk utformning som en referens till nordiska museet.

Världens städer växer i allt snabbare takt. Detta leder till en lång rad av utmaningar för samhället. Hur ska resurserna räcka till och hur formas staden på ett sätt som är bra för en allt större befolkning. Med andra ord - hur ska städerna utvecklas på ett hållbart sätt? Tanken om att bygga ovanpå taken är inte ny men har de senaste åren blivit allt mer intressant. I takt med en växande befolkning undersöks möjliga metoder för att kunna förtäta staden på bra sätt. Där blir stadens tak med stora oanvända ytor onekligen intressanta. Syftet med detta arbete är att undersöka på vilket sätt stadens takområden kan vara en del av stadens utveckling. Detta görs inom ramen för Förenta Nationernas 11:e globala mål, som handlar om hållbara städer och samhällen. Studien undersöker också vilka drivkrafter och motiv som finns bakom exploateringsprojekt av tak. Arbetet har framförallt genomförts som en flerfallsstudie, där sex olika takprojekt har undersökts närmare och där personer involverade i projekten har intervjuats. Resultaten från dessa har därefter kopplats till relevant teori utifrån hållbarhet och olika perspektiv kring stadsplanering. Rapporten visar att förtätning på tak inte garanterat ger positiva resultat utifrån de globala hållbarhetsindikatorerna under mål 11. Däremot finns potential att kombinera flera nyttor; sociala, ekologiska och ekonomiska, vilket totalt sett kan bidra till en mer hållbar stad. Detta hänger till stor del på att projekten genomförs med långsiktighet i grunden. Därför är förståelse och god dialog mellan beställare, utförare och staden som politisk instans viktigt. På så vis kan projekten utveckla nyttor som gynnar alla parter och därmed bidra positivt till staden som helhet. / Cities worldwide are growing at an ever-increasing rate. This leads to a wide range of challenges for society. How will the resources be sufficient? How will the city be shaped in a way that is good for a growing population? In other words - how should cities develop in a sustainable fashion? The idea of ​​building on rooftops is not new, but in recent years it has become increasingly interesting. In line with a growing population, possible methods for densifying the city in reasonable ways are being investigated. City rooftops, with their large unused areas, are undeniably interesting in this sense. The purpose of this report is to investigate how urban roof areas can be part of the urban development. This is done in the context of the United Nations' 11th sustainable development goal, which covers sustainable cities and communities. The study also examines the driving forces and motives behind rooftop development projects. The work has primarily been conducted as a multiple case study, where six different rooftop projects have been examined and where people involved in the projects have been interviewed. The results have then been linked to relevant theory based on sustainability and different perspectives on urban planning. The report indicates that densification of rooftops does not guarantee positive results based on the global sustainability indicators under the 11th goal. However, there is potential to combine social, ecological and economical benefits which together can contribute to a more sustainable city. This is largely due to the fact that the projects are implemented with a long-term plan in mind. Therefore, a good dialogue between clients, implementers and the city as a political body is important. In this way, the projects can develop utilities that benefit all parties and thus contribute positively to the city as a whole.

En av de mest väsentliga komponenterna vid gestaltning av stadsmiljöer är färgsättningen. Färgsättningen kan visa på samhörighet bland byggnaderna i ett bostadsområde men också särskilja en byggnad från mängden. Kanske är det lättare att förstå sig på färgsättningen genom en liknelse med en konstnär.  När konstnären ska färglägga en ny tavelduk väljer hon mellan olika kulörer och blandar dem tills precis den rätta nyansen uppstår. I strävan efter att fånga den perfekta känslan väljs kanske engrundfärg ut som ska lyfta fram motiven bättre. Sedan lägger konstnären till lite ny färg i en femhundra år gammal målning och funderar på vad färgen gör med betraktaren – Konstnären kan vidare fundera på om tavlans ursprungliga uttryck ska behållas, eller om det istället tydligt ska framgå vad som är nytt. Andra konstnärer har under tidens gång också satt sitt avtryck på tavlan, men kanske är det dags att strukturera om lite? Kanske borde det formuleras en lista på vad man får lägga till och inte framöver? Ska tavlans gamla motiv i mitten få stå oförändrad, medan dess ytterkanter kan ges en ny gestaltning?  Om man läser berättelsen igen men byter ut tavlan mot staden, och konstnären mot planeraren blir historien genast mer intressant för det här arbetet. Hur går en planerare till väga när det gäller att färgsätta stadsmiljön? Vad är det för objekt som färgsätts? Vilka regler eller rekommendationer ska planeraren följa eller ge till andra som ska färgsätta? Och finns det någon medvetenhet i vad färgvalen har för påverkan på människorna som betraktar den och lever i dess närmiljö? Det här arbetet berör just dessa frågor. Här redovisas färgernas stimulerande effekter på människan, granskningar av lagtexter och föreskrifter samt analyser av kommunala plandokument. Det för att se vad planeraren har att förhålla sig till när det gäller färgsättning av stadsmiljön, men också på vilket sätt de gör det. Även observationer av byggnader i Uppsala och Linköping har gjorts för att sedan undersöka vad deras tillhörande plandokument säger om dess färgsättning.  Förhoppningen är att arbetet ska bidra till ökat intresse och kunskap angående färgers påverkan på människan för att därigenom även bidra till väl gestaltade livsmiljöer som är färgsatta med omsorg.

De senaste decennierna har kommunerna i allt större utsträckning initierat nya stadsutvecklingsprojekt längs med sina vattenfronter. Det handlar i många fall om hamnområden som tidigare varit aktiva industrier och verksamheter. Genom att utnyttja dessa hamnområden kan kommunerna förverkliga sina ambitioner att skapa nya attraktiva och dynamiska stadsmiljöer. Vidare ser man dessa hamnområden som ett sätt att knyta an vattnet med stadens mest centrala delar, en slags förlängning som växer. Det är vidare också ett sätt för kommunerna att stärka sin ”image” som moderna och innovativa städer. Den främsta ambitionen är att skapa så kallade ”levande stad” i vattennära lägen. Det här arbetet har utifrån detta format två teoretiska utgångspunkter ”levande stad” och ”vattenfrontsprojekt”. Med utgångspunkt i dessa teorier har ett planförslag utformats för att visa på hur fysisk planering kan konkret möjliggöra den “levande staden”. Platsen för planförslaget utspelar sig i Nyhamnen i Malmö, beläget strax norr om Malmö Centralstation och som inom sfären för stadsplanering i regionen benämns som ”ett stadsutvecklingsområde med Södra Sveriges mest centrala läge”.

<p>Munksjökajen is an old industrial estate on the western shore of Munksjön in Jönköping. The purpose of this thesis is to develop Munksjökajen in accordance with the program for Jönköping’s future development – Stadsbyggnadsvisionen – drawn up by the city council.</p><p>Munksjökajens relations to the surrounding areas have been investigated as well as the need for public transport and possibilities for commercial, municipal and private businesses to operate in the area.</p><p>The final proposal has a relatively high degree of preserved industrial buildings. New buildings vary in shape and expression in order to create an interesting and diverse environment. The proximity to the lake adds character to the neighbourhood and the water is accentuated by the integration of it in the area.</p>

Munksjökajen is an old industrial estate on the western shore of Munksjön in Jönköping. The purpose of this thesis is to develop Munksjökajen in accordance with the program for Jönköping’s future development – Stadsbyggnadsvisionen – drawn up by the city council. Munksjökajens relations to the surrounding areas have been investigated as well as the need for public transport and possibilities for commercial, municipal and private businesses to operate in the area. The final proposal has a relatively high degree of preserved industrial buildings. New buildings vary in shape and expression in order to create an interesting and diverse environment. The proximity to the lake adds character to the neighbourhood and the water is accentuated by the integration of it in the area.

Planeringsprocessen av två svenska stadsbyggnadsprojekt, Hammarby Sjöstad i Stockholm och Västra Hamnen i Malmö, med mål att nå hållbar energianvändning (förnybar energi och energisnåla hus), analyseras från vision till uppföljning. En ambition i bägge stadsdelarna var att bli internationella exempel på miljöanpassat byggande och boende, med ny teknik och förändring av de boendes beteende som strategier för att nå målen. Besluten om miljösatsningar togs av kommunpolitikerna. I Stockholm skedde styrningen genom att den kommunala förvaltningen tog fram mål och planer och i Malmö skulle en utomstående organisation styra planeringsprocessen i samverkan med kommunen. Såväl elmarknaden som bostadsmarknaden avreglerades under 1990-talet och merparten av de byggföretag och energibolag som engagerades i genomförandefasen var privata, eller privatiserades. Dessa hade delvis andra intressen än politikerna och ville främst använda beprövad teknik och ny teknik främst för ”showcase”. Styrningen från de formella styrorganisationerna hanterades olika. Projektet i Stockholm präglades av målstyrning och projektet i Malmö av samråd med målet att nå konsensus i frågor om mål och detaljutformning av områdets energilösning. Detta ledde exempelvis till att i Hammarby Sjöstad fick byggherrar och energibolag själva hitta partners för att testa nya energilösningar för exempelvis energiförsörjning. I Västra Hamnen bildade staden, energibolag och den utomstående styrorganisationen en koalition för val av lösning för energiförsörjning. I båda projekten bygger energiförsörjningen på storskaliga lösningar. Avhandlingen visar att planerings- och byggprocessens organisering, liksom byggherrarnas agerande, hade betydelse för resultatet. En slutsats är att när byggherrarna inte inbjudits att delta i framtagande av mål och planer och var missnöjda, exempelvis med förslagna mål för energiförbrukningen i Hammarby Sjöstad, bildade de hindrande koalitioner och tog makt i processerna. Oavsett om mål om begränsad energianvändning sätts i konsensus eller inte nedprioriterades livscykelperspektivet av byggherrarna av marknadsskäl, exempelvis valdes stora fönster medan installation av individuell elmätning i allmänhet valdes bort och lägenheterna utrustades för resursstarka kunder. Gestaltningsmässiga frågor prioriterades samt att bygga för resursstarka hushåll vilket innebar att byggherrarnas och kommunernas intressen delvis sammanföll. Resursstarka hushåll ger exempelvis ökade skatteintäkter för kommunerna. En slutsats är att kriteriedriven styrning, t ex tävlingar och ekonomiska bidrag, kan stimulera byggherrar att satsa extra, exempelvis på ny teknik, för att nå energimålen, men främst då i enstaka hus. De boende deltog inte i planeringsprocesserna och blev beroende av de lösningar som valts. I bägge stadsdelarna har en del hushåll haft problem med bristande värmekomfort vilket de kopplar ihop med slarv, korta byggtider och bristande kompetens i bygg- och bostadsbolagen. Uppföljning och utvärdering av projekten är framförallt kopplade till de bidrag som erhållits från svenska staten respektive från EU. / In this thesis I examine how issues regarding sustainable energy use are handled in the development of two city districts in two of Sweden’s largest cities: Hammarby Sjöstad in Stockholm and Västra Hamnen in Malmö. The political goal was to build apartments with renewable energy supply and restricted energy use. The planning processes are analyzed from plans and visions to the evaluation phase. Both areas were meant to be outstanding examples of ecological housing development. The documentation pertaining to the objectives in both projects states that, firstly, new technology will contribute to the realisation of the goals, and, secondly, that the residents’ way of living will be decisive for whether the energy objectives are reached or not. The planning of Hammarby Sjöstad village was executed by the public administration of Stockholm City, and the planning of Västra Hamnen was carried out in cooperation with the Bo01-organisation. Deregulations took place in many areas in Sweden in the 1990s, for example subsidies for housing development decreased and the market for electricity was deregulated. This led to the involvement of privately owned buildingproprietors and energy companies in the projects. These actors partly had other interests than the politicians in that the private companies wanted to use time tested technology with new technology mainly as a “showcase”. The planning in Stockholm was characterized by objective oriented steering while the project in Malmö was characterized by consultations with the goal of reaching consensus in questions concerning the goals and design of the project’s energy solutions. In both these areas the solutions for energy supply became large-scale. This thesis shows that the organization of the planning- and building processes and the extra subsidies from the government to environmentally friendly solutions affected the results. One conclusion is that when the building proprietors were not invited to partake in the planning process and was dissatisfied, for example with the goal for reduced energy use (Hammarby Sjöstad), they formed a hindering coalition and took over power in the process. Irrespective of if the energy goals were decided in consensus or not, the lifecycle perspective was not given priority from the building proprietors’ side, for example, large windows were chosen while installations for individual metering were, in general, not chosen and the apartments were well equipped with prosperous consumers in focus. Here the interests of the building proprietors and the interests of the municipalities partly coincided, as the buildings proprietors wanted to build for prosperous groups and the municipalities, in one way, saw that these households could increase the taxes for the municipality. One conclusion is that criteria-driven governing, for example trough competition, can stimulate building proprietors to contribute with an extra effort and test new technology in separate houses. No residents took part in the planning of either district. In both city districts some residents have problems with deficient warmth and comfort which they attribute to an excessively short time for construction, negligence and sometimes lack of competence. Follow-up of the projects is connected to the subsidies given to the projects from the government and the EU-level.

Uppsatsen tar upp breddningen av Kungsgatan i Norrköping. Här listas orsakerna till varför ingreppet genomfördes, konsekvenserna detta fick för kulturmiljöerna och motståndet som uppstod när hotet började realiseras. Uppsatsen tittar på vilka faktorer (politiska, stadsplanemässiga, kulturvårdande, ekonomiska) som påverkar en gatas förändring och vad som värderas högst.