Rapporten presenterar en analys av Tändsticksområdet i Jönköping ur ett stadsutvecklingsperspektiv, med syfte att lyfta betydelsen av kulturhistoriska miljöer för hållbar utveckling av stadsdelar. Studien utfördes som fallstudie, med intervjuer, observationer och dokumentstudie som datainsamlingstekniker. Data sammanställs i grafiska scheman med analysmetoderna SWOT och Gehl’s tolv kvalitetskriterier. Avgränsningar har skett genom att undersöka ett specifikt, avgränsat geografiskt område och intervju av verksamheter där medverkande varit aktiva på Tändsticksområdet i minst tio år. Utifrån analysen har det visats att Tändsticksområdet är i behov av förändring. Under de senaste tio åren har det inte utförts några stora förändringar och bristande underhåll har lett till förfall av området. Genom SWOT-analysen som sammanställts utifrån intervjuer och observationer har prishöjningar och kommunala prioriteringar konstaterats som hot. Områdets styrkor anses vara dess geografiska placering och byggnadsminnesförklaringen som täcker samtlig bebyggelse. Svagheter som identifierats är den instängda utformningen med murar och bommar. De möjligheter som har identifierats är utveckling av samverkan för att skapa en helhet i området och verksamheterna emellan. Analys baserat på de tolv kvalitetskriterierna visade att de största bristerna i området är kopplat till utformningen av stadsrummet. I områdets urbana miljö ges få möjligheter till att kunna stanna upp och spendera tid utomhus. Det leder till att Tändsticksområdets gator och torg främst nyttjas som passage genom området eller till verksamheterna. De brister som pekats ut stödjs av teori gällande aktiviteter i kulturhistoriska miljöer, kulturhistorisk betydelse och hållbar utveckling av stadsdelar. Studien har visat att kulturhistoria har stor betydelse för invånare och kan inkorporeras i deras vardagliga rörelsemönster genom att skapa fler möjligheter till aktivitet i området. Det krävs fortfarande flera åtgärder för att Tändsticksområdet ska nå en hållbar utveckling. / The report presents an analysis of Tändsticksområdet in Jönköping from a city development perspective, with the purpose to raise the importance of culturally meaningful environments for sustainable development of districts. The study was performed as a case study, with interviews, observations, and a document study as data collection techniques. Data has been gathered in graphic schemes based on the analysis methods SWOT and Gehl’s twelve quality criteria. Boundaries has been set by investigating a specific, limited geographic area and interview of businesses where participants have been active in Tändsticksområdet during a minimum of ten years. Based on the research, it has been shown that Tändsticksområdet needs change. In the last ten years, no major changes have been executed and lack of maintenance has led to a disrepair of the area. Through the SWOT analysis compiled from interviews and observations, price increases and municipal priorities have been identified as threats. The area's strengths are its geographical location and the “building heritage declaration” that covers all buildings. Weaknesses identified are the enclosing formation with walls and traffic barriers. The opportunities that have been identified are developed of cooperation to create ensemble in the area and between the businesses. Analysis based on the twelve quality criteria showed that the biggest deficiencies in the area are linked to the inadequate design of the urban space. In the area's urban environment, there are few opportunities to stop and spend time outdoors. This leads to that Tändsticksområdets streets and squares are primarily used as passages through the area or to the businesses. The shortcomings that have been pointed out, are supported by theory regarding activities in cultural-historical environments, cultural historical significance, and sustainable development of city districts. The study has shown that cultural history is of great importance to inhabitants and can be incorporated into their everyday movement patterns by creating more opportunities for activity in the area. Several measures are still required for Tändsticksområdet to reach a sustainable development.

Landskapsarkitekter i Stockholm, samlades augusti 2015 på en skolgård i Årsta för att protestera mot vad de upplevde som en allt sämre möjlighet att bidra till kvalitativa miljöer. Mer specifikt protesterade de mot att kraven på vinst prioriterades över kvaliteten på de miljöer som byggdes, med effekten att bostadsgårdar, och förskolegårdar blir allt mindre och som de såg det, otillräckliga. I en doktorsavhandling från 2008 konstaterades det att arkitektens praktiska roll saknar plats för kunskapsåterföring av brukares synpunkter på färdigställda projekt. En sådan uppföljning utförs sällan och arkitektkontor saknar vetenskapliga metoder för att systematiskt utvärdera slutanvändares upplevelser och användning av dessa miljöer. En utvidgad kunskapsgrund kan användas för att stärka rollen samt fungera som underlag för arkitekterna i förhandlingar med byggherrar och entreprenörer där de kan påvisa tydliga argument för att upprätthålla goda kvaliteter. Den här rapporten undersöker hur rollen som arkitekt, planarkitekt och landskapsarkitekt kan utvecklas till att vara en mer kunskapsåterförande, detta genom att dra lärdom om hur brukare upplever och använder sig av färdiga miljöer och öka kunskapen kring detta inför framtida projekt. Arbetet syftar till att undersöka vilka vetenskapliga metoder som mest effektivt kan kartlägga hur brukare upplever och använder sig av de färdigställa miljöerna. Det har gjorts genom en fallstudie där tre stycken bostadsgårdar i Stockholmsområdet undersöktes genom metoderna platsobservation, enkät och intervju, med syftet att generera data vilken ska besvara hur de upplevs och används. Men också för att utforska hur en mer kunskapsåterförande eller återkopplande arkitekturpraktik skulle kunna se ut. Urvalet av fallen i form av tre olika bostadsgårdar belägna i Stockholmsregionen, gjordes i samråd med handledare från White Arkitekter efter förslag från kontorets landskapsarkitekter. För att bättre förstå tankar bakom utformningen av bostadsgårdarna utfördes även fyra intervjuer med totalt fem stycken landskapsarkitekter som alla var inblandade i utformningen. Platsobservationer utfördes vid sex tillfällen under fallstudiens gång för att dokumentera användningen av gården. En enkät utformades med ambitionen att samla in främst kvantitativ data från de boende i kvarteren gällande deras användning, upplevelser och åsikter om gården. Intervjuer valdes som metod för att på ett mer djupgående vis än i enkätundersökningen ta reda på hur de boende upplever och använder bostadsgården. Empirin samlad genom metoderna visar på att användarna av gårdarna är barn och familjer men på alla gårdar finns en uttryckt önskan och ett behov av att funktioner och ytor skapas för vuxna att koppla av och hitta plats för att sätta sig ned och fika, äta eller grilla ute på gårdarna. Möbleringen uppfattades som okej till bristfällig och bord och stolar var det som flest saknade i alla fallen. Boende i alla tre fallstudier svarade att gårdsmiljön upplevs som trygg men i två av fallen fanns indikationer på att belysningen särskilt kvällstid uppfattades som bristfällig. Grönskan däremot ansåg boende var okej till tillfredsställande på gårdarna. Sammanfattningsvis kunde ingen av de tre metoderna, platsobservation, enkät och intervju, direkt avfärdas som en olämplig metod för kunskapsåterföring av brukares användning och upplevelser av färdigställda miljöer. De har alla tre karaktärsdrag och kvaliteter som i grunden är oersättliga. De har också alla tre svagheter när det gäller vilken sorts data de kan samla in och hur väl den datan står sig på egen hand. Samtliga tre metoder bör användas i kombination för kunskapsåterföring om det är möjligt. I analysen kunde det konstateras att metoderna bör anpassas för att vara realistiskt genomförbara ur en konsults perspektiv, då tidsåtgången för genomförandet av metoderna är av största vikt. En standardisering av samtliga metoder är en förutsättning för det och aspekter som platsobservationer med kortare varaktighet, enkätundersökning utan skrivsvar samt genskjutsintervjuer istället för djupintervjuer är lösningar som möjliggör detta. Som avslutning presenteras ett förslag utformat med tanken att systematiskt användas efter färdigställda projekt, ett arbetssätt som kan inkluderas i projektbudgetar genom kontraktskrivningen mellan entreprenör och arkitekter. / Landscape architects in Stockholm, gathered in August 2015 on a schoolyard in Årsta to protest against what they experienced as an increasing challenge to create environments with good quality. They protested more specifically against the fact that profit is prioritized over quality in the built environment and that the effect is that residential yards and schoolyards are increasingly getting reduced in size and in their view becoming insufficient. Research has shown that the role of the architect rarely includes knowledge transfer regarding the users views on completed projects. Such follow-ups are rarely being made and the architectural firms are lacking methods to systematically evaluate the end-users experience and usage of these environments. A broadened knowledge base could be used to strengthen the role and further work as a basis for architects in negotiations with developers, where they can present clear arguments for maintaining certain good qualities. This report will investigate how the role of the architect, urban planner and landscape architect can be developed to include knowledge transfer. This can be made by learning how users experience and use completed environments and increase the awareness of this for future projects. The report aims to investigate which scientific methods that most efficiently can map how users experience and use these completed projects. This has been made through a case study where three residential yards in the Stockholm area were examined through the methods: site observation, survey and interviews. The purpose was to generate data which would answer how the yards was experienced and used, but also to research how a more reentrant practice of architects could look like with more knowledge transfer. The selection of the cases of three different residential yards where made in consultation with the supervisors from White Architects, selecting from proposals made by the landscape architects from White. Four interviews were held with five landscape architects responsible for the design of the residential yards in order to better understand the thoughts behind the design. Site observations were made on six occasions with the purpose of documenting the usage of the three cases. A survey was designed with the ambition to mainly collect quantitative data from the residents regarding their usage, experiences and views on the yards. Interviews were chosen with the purpose of reaching more in-depth and qualitative data regarding the residents sage and experiences of the yard. The collected data of all three methods showed that the yards were mainly used by kids and families. But on all yards there was a wish for more functions and space where adults can relax and find a place for drinking a cup of coffee, to eat or barbeque on the yard. The furnishing of the yard were experiences as inadequate and a common denominator was that the residents were missing tables and chairs in all the cases. In all vases the residents responded that they feel safe, but in two of the cases there was indicators showing that the lighting of the yard during night time was inadequate. The greenery ranged from okey to satisfying in the three different yards. In summary, none of the three methods, site observation, survey or interview, could be dismissed as an inappropriate method for knowledge transfer of users usage and experience of completed environments. All three methods have characteristics and qualities that are virtually irreplaceable. All three also has weaknesses regarding what kind of data they can produce and how well that data can stand on its own. The methods should for greatest effect be used in combination if possible when performing knowledge transfer. It was however stated in the analysis that the methods should be customized in order to be realistic to perform by a consultant. The time that the methods will take to perform will have a big impact on whether they can by systematically implemented by architects. A standardization of all methods is a basis for time efficiency and can further be achieved by having shorter site observations, surveys without writing as well as short unplanned interviews made in combination with the observations. In the discussion a proposal is presented with the purpose of being used systematically after complete projects, a proposed way of working that can be included in the budget for projects by contracts between the developer and the architects.

I detta arbete undersöks huruvida planering och resultat angående infrastruktur och expansion av bebyggelse kan ha en påverkan på dagens socioekonomiska förhållanden. Arbetet ska genom dokumentstudier av äldre general-, trafik-, översikts- och detaljplaner från 1920- till 1990-talet samt litteraturstudier angående stadsbyggnadsprinciper besvara detta. Dessutom granskas resvaneundersökningar för respektive stad samt dagens utbud, tidtabeller och restider. De valda förorterna är Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen och Rinkeby i Storstockholm samt Långedrag, Kortedala, Länsmansgården och Rannebergen i Storgöteborg. Alla förorter är etablerade under 1900-talet och ligger geografiskt sett ungefär lika långt från deras respektive stadskärna.  Arbetets frågeställning är vilka stadsbyggnadsprinciper som påverkar infrastrukturen i förorter, i vilken utsträckning planeringen av infrastrukturen skiljer sig jämfört med dagens läge och om det finns ett samband mellan socioekonomiska skillnader och ej genomförda planer. Tidigare forskning visar på många faktorer till varför olika förorter blivit socioekonomiskt utsatta, exempelvis bidrar den monotona och storskaliga arkitekturen till sämre attraktivitet.   Resultatet för detta arbete tyder på att även planer som inte fullständigt genomförts skulle kunna ha en negativ effekt på det socioekonomiska indexet och därmed varför vissa förorter blivit utsatta och mindre attraktiva. Detta eftersom det finns skillnad i planeringen av ABC- och sovstäder då det finns ett större behov av fungerande infrastruktur där det inte finns möjlighet att arbeta där man bor. I Rannebergen fullföljdes aldrig planerna om varken en spårväg, centrum eller arbetsmöjligheter i närområdet och detta område har även ett av de lägre socioekonomiska indexen idag. I både Rannebergen och Rinkeby färdigställdes kollektivtrafiken först flera år efter att de första invånarna flyttade till platserna och liksom Rannebergen har Rinkeby ett lägre socioekonomiskt index idag. Däremot finns inga tydliga mönster vad gäller frekvenser och restider mellan stadsdelarna och deras socioekonomiska situationer. Slutsatsen av detta arbete är att planer angående exempelvis centrum, arbetsplatser och infrastruktur bör fullföljas enligt planerna och färdigställas så snabbt som möjligt för stadsdelar som inte är självförsörjande gällande exempelvis centrum och arbetsplatser. / In this paper it is investigated whether planning and the results regarding infrastructure and expansion of settlements of some suburbs have an impact on today’s socioeconomic situation. This paper will answer this by doing document studies of the older plans, general plans, traffic plans, overview plans, detail plans, between the 1920s and the 1990s, as well as making literature studies regarding principles in urban planning. In addition to this, habit surveys for traveling for each city as well as today’s situation, timetables and travel times are analyzed. The chosen suburbs are Saltsjöbaden, Vällingby, Skärholmen and Rinkeby in Stockholm and Långedrag, Kortedala, Länsmansgården and Rannebergen in Gothenburg. All of the chosen suburbs were established during the 19th century and are located at the same distance from the city center.  The question in this paper is which principle in the urban planning affects the infrastructure in the suburb and to what extent the planning of the infrastructure differs in comparison to today’s situation and lastly if there is a pattern between socioeconomic index and unimplemented plans. Previous research points towards different factors to why various suburbs are socioeconomic vulnerable, for example the monotonous and large-scale architecture contribute to poorer attractiveness.  The result of this paper points towards that plans which not fully are implemented also could have a negative impact on the socioeconomic situation and could be a reason why different suburbs are vulnerable and not as attractive as others. This is because there are differences in the planning of ABC-cities and dormitory suburbs as there is a greater need for functioning infrastructure where it is not possible to work where you live. In Rannebergen the plans were not completed concerning neither the tramway, the city center or work opportunities in the immediate area and this area also has a lower socioeconomic situation today. In both Rannebergen and Rinkeby the public transport were completed several years after the first inhabitants moved to the areas and like Rannebergen, Rinkeby also has a lower socioeconomic situation today. However, there are no clear patterns in terms of frequencies and journey times between the areas and their socioeconomic situations. The conclusion of this paper is that the plans concerning for example city centers, working opportunities and infrastructure should be completed as quickly as possible for districts that are not self-sustaining concerning for example city centers and working opportunities.

Rörelse i staden är avgörande för hur staden fungerar. Platser och stråk med stora flöden har annorlunda förutsättningar än platser och stråk med små flöden. Flödena påverkas i sin tur av stadens struktur.  Det här examensarbetet handlar om hur förtätning kan vara en del i en medveten förändring av stadsstrukturen och hur man genom förändringar i stadsstrukturen kan skapa varierande rumsliga förutsättningar som kan utgöra ett ramverk för framtida utformning. Föremålet för den här studien är området runt Årstabergs pendeltågsstation i södra Stockholm. Området är en viktig kollektivtrafikknutpunkt och många människor passerar här dagligen för att byta mellan olika kollektivtrafikslag. Men det finns få rumsliga förutsättningar för att man ska röra sig här till fots av någon annan anledning. Genom att förbättra den rumsliga integrationen mellan Årstaberg och omkringliggande stadsdelar och genom förtätning i strategiska lägen skapas en diversitet av rumsliga förutsättningar i området. Baserat på dessa olika förutsättningar utvecklas principer fram för program, offentliga platser och byggnadernas möte med det offentliga rummet. / Movement in a city is crucial for how the city works. Streets and spaces with big flows of people have different potential than streets and spaces where few people moves. The flow of people is in turn influenced by the urban structure. This master thesis examines how densification can be a part of a transformation of the urban structure and how changes of the urban structure can create a variety of spatial conditions that forms a framework for future urban design. The case for this study is the area around Årstaberg commuter station in southern Stockholm. The area is an important transit hub and many people passes here every day to switch between transport modes. But there are few spatial conditions that promote walking here for any other reason. Through changes of the spatial integration and densification in strategic locations a diversity of spatial conditions are created. Based on these different conditions principles for the program, public spaces and building frontages are developed.

I detta arbete undersöks de nya designverktyg som samlas under begreppet databaserad design, som bygger på kvantitativa värden, och huruvida dessa verktyg kan utvecklas för arbete med trivsel i centrum i byggd miljö, med särskild hänsyn tas till kvalitativa värden ‒ specifikt dagsljus. Arbetet börjar med att ta reda på vad databaserad design innebär, hur det används i Sverige idag, och om det kan hjälpa oss med att uppnå vad vi uppfattar som trivsamt dagsljus. Slutligen ska arbetet undersöka möjligheten till att uppnå ett resultat som uppfattas som trivsamt och att kvalitet sätts före kvantitet, med hjälp av datorns beräkningskapacitet. Trivsel som område stöds av ett brett forskningsunderlag, medan mycket av den forskning som görs inom datadriven design sker ‘in-house’, inom FoU-avdelningar på större företag.  Idag styrs dimensionering och utformning av ljusinsläpp i svensk arkitektur nästan uteslutande av rekommendationer i BBR. Dessa gränsvärden ‒ definierade som den lägsta accepterade nivån för det som byggs ‒ har blivit vedertagna riktlinjer, och det är upp till varje aktör att utöver dessa rekommendationer se till att god arkitektur skapas. Att arbeta med datadriven design ger vissa fördelar över traditionella designmetoder, men det för också med sig fallgropar. Beräkningskraften i dagens datorer, och möjligheterna för dess användningsområden är till synes oändliga, men att förlita sig på siffror utan att förstå vad de betyder för med sig risken att datan kan missuppfattas. Detta arbete genomfördes i flera skeden. Först hämtades kunskap och information om ämnet från litteratur och andra källor. Sedan kontaktades sakkunniga inom området. Utifrån samtal och möten med flera stora aktörer inom arkitektur och stadsutveckling i Sverige byggdes en tydligare bild av dagsläget upp. Här bekräftades också behovet av metodutveckling inom området för trivsel och dagsljus, och hur vi mäter dem. De rekommendationer som används för dagsljusets mängd och kvalitet i byggd miljö idag borde utvärderas och förnyas utifrån moderna förutsättningar. Baserat på den kunskap, utveckling och forskning som kartlagts och analyserats, genomfördes ett försök att tillämpa kunskapen i en praktisk situation. Detta mynnade ut i ett gestaltningsförslag med målsättningen att skapa trivsamt dagsljus med hjälp av databaserad design. Gestaltningen utgjordes av moduler som modifierar dagsljus, parametriskt utformade utifrån den insamlade datan ‒ väderstreck, geografiskt läge och behov utifrån specifik verksamhet eller miljö ‒ vare sig det är en bostad, ett kontor, ett bibliotek, en offentlig paviljong eller något annat. Genom att  kvantifiera kvalitativa parametrar är det möjligt att få in mjuka kvaliteter i databaserad design – med det sagt går det inte att förlita sig på data och förvänta sig ett resultat som innebär god arkitektur. Den kanske största utmaningen är att försöka kvantifiera värden som anses vara subjektiva. Metoderna ifråga funkar bäst med utgångspunkt i att de kan komplettera papper och penna, fysiska modeller och andra traditionella metoder i arkitektens verktygslåda. Databaserad design används idag sällan genomgående i hela designprocessen, och här finns stor potential för framtida utveckling. / This thesis explores a new field of design called computational design and the tools covered therein. Specifically, it focusses on quantitative values, and whether this method can be developed to center on well-being in relation to qualitative values in the built environment ‒ specifically daylight. The paper explores what computation design is, how it is implemented in Sweden today, and whether it can help us achieve what we perceive as comfortable daylight. This thesis aimed to investigate whether an alternative design method could be construed for this purpose: a method that is easy to incorporate, while ensuring high quality before quantity, using modern computational power. The subject of well-being has been thoroughly researched, while a majority of the research within computational design is conducted ‘in-house’ ‒ as part of R&D departments of large actors in the field. As of today, virtually all decision-making concerning daylight in Swedish architecture relies upon the Swedish building regulations, BBR. With time, these recommendations ‒ defined as the lowest accepted level for that which is built ‒ have become established guidelines for industry actors. Every actor has a responsibility to, while ensuring the recommendations are fulfilled, to also create good architecture. Working with computational design offers some benefits over traditional design methods, but it also carries with it some pitfalls. The technology is immensely powerful, with seemingly endless possibilities, but there is an integral risk in trusting digits without really knowing what their implications are: this leads to misguidance. The project was conducted in a series of phases. First of all, information and general knowledge about computational design and daylighting was gathered through reviewing literature and previous research. Then, key Swedish professionals in the fields of architecture and computational design were identified and contacted to get some insight and background on the topic. The interviews with these influential actors in architecture and urban design confirmed the need for a methodical development within the subject of well-being and daylighting. In particular, a need was identified for reassessing methods used for calculating the amount – and quality – of daylight, based on modern conditions. After mapping and analysing the empirical findings of the study, the conclusions were implemented in a practical design task. This culminated in a design proposal for adaptable modules that modify daylight using computational design. The modules were parametrically designed based on the assembled data ‒ the direction; the location and the specific needs depending on the type of function or environment ‒ be it a residence, an office, a library, a public pavilion or something else. By quantifying qualitative parameters, it’s possible to incorporate softer qualities in computational design ‒ keeping in mind that relying on these data won’t guarantee good architecture. The biggest challenge with the task at hand is to quantify values generally considered to be subjective. The methods in question are best applied when thought of as complements to traditional design methods ‒ pen and paper, physical models and other components in the architect's toolbox. Computational design is today rarely used throughout the whole design process, and this leaves potential for future development.

The aim of this thesis is to explore the institutional design of Participatory Budgeting (PB) in Sweden and how the design may contribute to realize central democratic goods. The study records the different PB experiences in Sweden and focuses on one particular case, which is the only case that successfully qualifies as a genuine PB-process according to international standards and definitions. To examine this, the following questions are asked: which municipalities in Sweden have implemented Participatory Budgeting? How can the institutional design of Participatory Budgeting be described and to what extent does it enable the realization of central democratic goods? To what extent does the institutional design enable the realization of the democratic goods inclusion, popular control, considered judgment and transparency? To what extent does the institutional design enable the realization of the institutional goods of efficiency and transferability? The study is based on an institutional theory of democracy. The method used is a mixed method ideal type analysis that combines document analysis, surveys and interviews. The results of the study indicates that the PB-institutions has multiple flaws regarding the way it enables the realization of numerous of the democratic goods analyzed. The institutional design does not pay enough attention to inclusion of different social groups including marginalized groups, popular control is restricted to issues of low political salience and the PB process does not live up to the transparency level expected from a democratic institution. On the other hand, the institutional design of the PB process does take into account some aspects of inclusion among the youth inhabitants and the process has been effective in the sense that it has delivered physical results quickly.

Mitt syfte med projektet är att vitalisera stadsdelen Husby i nordvästra Stockholm. Bryta upp zonerade områden och addera fler och varierade funktioner som definierar nya stråk, länka samman omtyckta områden och överbrygga platser som upplevs otrygga. Sammantaget ger det förutsättningar för ett mer levande stadsliv som attraherar fler att vilja bo, bo kvar och göra bostadskarriär i Husby. Centrala begrepp i projektet är mångfald, trygghet, flexibilitet och hållbarhet. Jag har arbetat med att identifiera, bevara och utveckla kvaliteter i kombination med att öppna upp befintlig bebyggelse som präglas av upprepning, slutenhet och rationella byggmetoder samt addera ny bebyggelse för att få en större mångfald och ett mer flexibelt utbud av både lokaler, bokaler och bostäder men även genom att analysera och bearbeta områdets struktur. Fokus har legat på de trafikseparerade miljöerna och hur de kan vidareutvecklas genom att bland annat addera gångvägar och skapa nya stråk längst tillfartsgatorna och samtidigt bevara kvaliteter som de nivåseparerade korsningarna mellan gångvägarna och bilvägarna erbjuder med säker skolväg och en trygg bilfri miljö för barnen. / My purpose of this project is to revitalize the District of Husby in northwestern Stockholm. Diversify zoned areas by adding and varying functions that define new pathways, link popular areas and overcome sites experienced as insecure. Overall, it may provide the conditions for a more vibrant city life attracting more people to stay on and climb the property ladder in Husby. The key concepts of the project is diversity, security, flexibility and sustainability. I have been working on preserving and developing qualities of the area in order to change existing buildings characterised by repetition, closed facades, rational building design and construction methods to obtain a greater diversity and a more flexible range of both business premises, housing and live-in commercial properties and also by analysing and transforming the city structure. Focus has been on the traffic separation environment and how it could be further developed by adding walkways along the access roads while still preserving qualities such as a car free environment for the children living in the area.

Fler personer än någonsin flyttar in till städer världen runt och efterfrågan på nyakommersiella byggnader och bostadsfastigheter beräknas fördubblas till år 2050. Det innebäratt bostadsbyggandet ställs på sin spets. Det är viktigt att bygga i den takt som speglas av denökande befolkningsökningen men på ett så hållbart sätt som möjligt. Denna uppsats inriktarsig mot vad social hållbarhet innebär, och kan bidra med inom stadsbyggnad ochsamhällsplanering samt hur den kan gestalta sig och appliceras till bostadsfastigheter.Hur är våra samhällsproblem länkade till social hållbarhet? Är det att kasta pengarna i sjön,att investera i socioekonomiskt utsatta områden? Hur kan vi vända en samhällsutveckling därklyftorna och segregationen växer? Varför kan det bli katastrofala följder av att försummaden sociala hållbarheten? Det här är några frågor som berörs men ämnet är flyktigt ochkomplicerat varvid det krävs att samhället lägger akademiska resurser kontinuerligt. Inomsamhällsbyggnad finns viljan och ambitionerna för att ställa om ekologiskt hållbart. Det somnu behövs är att detta kombineras med ett “know how” och att aktörerna inom branschenutvecklar en förståelse för alla de viktiga sociala mekanismerna som bör ingå i ett suntsamhällsklimat. Det sociala kan måhända komma med en kostnad men sett i det storaperspektivet borde det snarare ses som en investering.Genom den enkätstudie som genomförts i denna utredande uppsats kan det utrönas en slutsatssom inte från början förväntades. Denna anknyter till litteraturstudien där det framkom frånflera källor att behov av medborgardialoger föreligger. Det engagemang som många i enkätenvisade, bekräftade att åsikter och viljan att påverka finns där och att det bara handlar om attfinna sätt att ta tillvara på dem. Sammantaget finns det en mångfald av lösningar som kantillämpas i, på och runt bostadsfastigheter för att utveckla mer attraktiva grannskap. Exempelpå detta kan vara implementeringen av takterrasser, träningsytor och vegetation. Verktygen iform av kunskap, erfarenhet och plattformar finns. Det handlar nu vidare om att utveckla ochkoordinera dessa på bästa och mest effektiva sätt. / It is estimated that the demand for new commercial and residential buildings will double,internationally, by the year 2050 based on population growths and urbanisation. This pushesthe construction sector to its limits. It’s important to build at a pace that matches theincreasing population in the most sustainable manner possible. This report is written with thefundamental task of explaining what social sustainability is within societal planning andbuilding as well as how these methods can be applied to residential buildings.How are our societal problems linked to social sustainability? How should investments inlower-income areas be spent? How can developments be made where segregation andeconomic inequality gaps are growing larger? What catastrophic consequences could becomea result of abandoning social sustainability policies? These are some of the questions that thisuniversity essay aims to tackle but the subject matter is complex and requires continualacademic resources. The organisations behind structural and societal planning have the willand ambition in order to adapt to environmental sustainability. What’s needed now is a deeperunderstanding from concerned actors to improve and consolidate all the important socialmechanisms that are needed to create a harmonic and social climate. Improving socialconditions on a societal or national level may come with a cost but in the greater picture, thisshould be seen as a vital investment.With the use of a survey, a conclusion could be ascertained complimented by the literarystudy, expressing the importance of communication among citizens and organisations. Asubstantial number of people in the survey showed engagement and proved that the will isthere in order to make a change but there need to be ways to make these changes a reality.There's a multitude of solutions that can be applied in and around residential buildings togenerate more attractive neighbourhoods. Some examples of this can be the application ofrooftop terraces, exercising areas and vegetation. The required data banks and platforms forknowledge and experience exist. All that needs to be done now is to coordinate theseresources in the most efficient and effective way possible.

Om världen till följd av klimatförändringarna blir mycket varmare kommer förutsättningarna för hur vi planerar städer, infrastruktur och jordbruk helt att vändas upp och ner. De delar av världen som idag står för världens livsmedelsproduktion kommer vid bara några graders förändring bli obrukbara som betes och odlingsmark. Dessa förändringar kan komma att starta konflikter, och stora flyktingströmmar som tillsammans med förändrade klimatzoner helt kommer att rita om världskartan. i Skandinavien är det då troligt att vi behöver bygga samhällen och städer för miljontals nya immigranter, och detta samtidigt som vi befinner oss mitt i den mest fruktbara jordbruksmarken i världen. Om hundra år måste vi dessutom, oavsett detta, dubbla livsmedelsproduktionen globalt sett. Vårt samhälle blir allt mer rörligt och infrastrukturen utvecklas i allt snabbare takt. Tåget, bilen och flyget har alla förändrat världen och staden, och i framtiden kommer vi kanske förflytta oss med nya typer av till exempel supersnabbtåg. De kommer ge avstånd en allt mindre betydelse. Om vi använder oss av de förutsättningar en sådan ny infrastruktur ger, och bygger både horisontellt och vertikalt uppstår en ny typologi för staden. Stannar man vid detta inser man snart att det är en hissnande tanke, och det är just det som detta examensarbete  undersöker. Ett narrativt projekt som spekulerar i frågan om det här händer, kan då också det här hända? / If the world as a result of the climate changes will be much warmer, the conditions for how we plan cities, infrastructure and agriculture will be completely turned upside down. Parts of the world which today account for the world's food production will at just a few degrees of temperature change become unusable for cultivation. These changes may result in conflicts, and massive refugee flows. Changes of the climate zones will completely redraw the map of the world. In Scandinavia, is it likely that we will need to build societies and cities for millions of new immigrants. At the same moment Scandinavian countries are in the midst of the most fertile farmland in the world. And also, in one hundred years we must, notwithstanding this, double our food production globally. Our society gets more and more mobile and the infrastructure is developing more and more. The train, the car and the airplane as concepts have all changed the world and the cities when they where introduced. The future, might move us towards new types of super-fast speed trains that will give an even smaller importance to distances. And if we use the textures of these new infrastructures, it might lead us to build both horizontally and vertically. Then it appears a new type of typology of cities. If you stay at this thought, you realize that it is completely staggering, and that is exactly what the thesis project investigates. It is a narrative project that speculates on the question; "If this happens, might then also this happen?"

Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen om vilka förutsättningar som påverkar kommunernas handlingsutrymme att styra mot ökat byggande i trä. Utgångspunkten är att ökat byggande i trä är en viktig hörnsten i Sveriges arbete för att nå klimatmål om minskade koldioxidutsläpp. I fallstudie undersöker jag Växjö och Skellefteå kommun som sedan länge arbetat aktivt med att öka byggande i trä och båda antagit kommunala träbyggandsstrategier. I fallstudie undersöker jag hur såväl kontextuella (projektspecifika och informella förutsättningar) som formella förutsättningar påverkar kommunens handlingsutrymme. Resultatet visar att processer för att identifiera planförutsättningar och överbrygga olika perspektiv är avgörande för att skapa ett kontextuellt handlingsutrymme. Resultatet visar vidare att kontextuella förutsättningar även har potential att till viss del skapa handlingsutrymme utanför det formella handlingsutrymmets ”uppenbara” ramar. / The aim of this study in to increase the knowledge of municipal possibilities and constraints to increase building in wood by examining the municipal planning conditions. Point of departure is that building in wood is a prerequisite to reach the Swedish climate targets of drastically reducing national CO2-emissions. In a case study two municipalities are examined, Växjö and Skellefteå, two municipalities with strategies to increase building in wood and with long experience in doing so. The study explores how contextual planning conditions (project specific and informal conditions) alongside formal planning conditions affects the municipal space of action. The result shows that processes to identify planning conditions and to bridge different perspectives are crucial in order to create a contextual space of action. The result further demonstrates that contextual planning condition withhold the potential to, to a certain degree, create space of action outside the presupposed boundaries of the formal planning system.