Syftet med studien var att utforska bibliotekariers utsagor om samarbete med lärare och hur dessa bidrar till olika positionskategorier. Genom en onlineundersökning via webbforumet EasyQuest inbjöds bibliotekarier genom Facebookgrupper och nätverk via epost att delta, förutsatt att de är eller har varit anställda på bibliotek inom de senaste 5 åren. Resultatet kom att bestå av 67 utsagor som bearbetades enligt en femstegsanalys inspirerad av Burr (2003) och Willig (2013) utifrån Foucaults maktperspektiv. Två diskurser synliggjordes genom bibliotekariernas utsagor om samarbete och deras upplevelse av det senaste tillfälle som ett möte med en lärare skett. Dels Den praktiskt målfokuserade diskursen dels Den stöttande serviceinriktade diskursen. Gemensamma uttryck sorterades fram och genererade tre subjektspositioneringar. Det var den integrerade bibliotekarien, den serviceinriktade bibliotekarien och till sist den strävande bibliotekarien. Den integrerade bibliotekarien har ett vi-perspektiv, den serviceinriktade bibliotekarien ett de-perspektiv och den strävande bibliotekarien har ett vi OCH de perspektiv. De möjligheter och begränsningar dessa bidrog till synliggjordes genom reflektioner kring hur bibliotekarierna uppfattade sig själva under det senaste mötet med en lärare. Genom att synliggöra och diskutera de maktförhållanden som diskurser och subjektspositioneringar kan leda till kan bibliotekarier medvetengöra sig om följder och konsekvenser. Detta kan på sikt leda till nya förändringsprocesser inom samarbete mellan lärare och bibliotekarier.

I den här uppsatsen undersöks genom kritisk diskursanalys hur Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN) och Riksförbundet för Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling (RFHL) konstruerar begreppet missbrukare och hur dom ser på missbrukaren och dennes relationer. Uppsatsen bygger på organisationernas egna material, främst deras tidningar Anhörig (FMN) och Oberoende (RFHL) från åren 2012-2014. I uppsatsen redogör vi för hur FMN konstruerar missbrukaren som en kriminell, farlig person som själv bär ansvaret för sitt missbruk, medan RFHL konstruerar missbrukaren som en person med en sjukdom som fallit offer för omständigheter denne inte kunnat påverka. Författarna menar att hur vi skriver och pratar om saker får betydelse för vad vi tycker och tänker om sagda fenomen och därmed hur vi handlar gentemot dessa. Därför är det enligt oss viktigt att undersöka hur organisationer med makt att påverka den samhälleliga diskursen konstruerar begrepp som missbrukare eftersom detta kan få konsekvenser för hur vi behandlar missbrukare i vårt samhälle, till exempel genom den narkotikapolitik som förs.

Detta examensarbete behandlar genus inom cosplaykulturen, specifikt den delen av kulturendär man väljer att ändra på en karaktärs identitet genom genderbend. Karaktären i fråga får enny könsidentitet. Jag som forskare är själv aktiv medlem och väl bekant med cosplaykulturen.Att arbeta med genus inom skola är viktigt, speciellt för de ungdomar som själva är mitt iprocessen av att finna sin plats i sig själv och i samhället. Cosplay är en kultur som för mångaungdomar blir en del av deras liv och ett sätt för identitetskapande. Att säga att cosplay endastär en skaparhobby som inte skulle ha något med identitetskapande är ignorant och därförviktigt att undersöka den som en ungdomskultur. Syftet med undersökningen är att se hurgenusidentiteter framträder inom cosplay, både bland karaktärerna och bland de som iklär sigde. Syftet är även att få en fördjupad kunskap om unga och deras identitetsarbete i relation tillen skolkontext.Denna undersökning lyckades jag även identifiera hur mitt cosplayskapande ser ut, där jagtvärt emot min fokusgrupp är intresserad av att bli så lik en karaktär som möjligt. Medansderas motiv till att förändra en karaktärs identitet hade att göra med att de anpassadekaraktären till sin egen identitet och därmed låta sig själva få skina igenom karaktären när deär utklädda, vill jag snarare att karaktärens identitet ska ta över min så att jag för tillfället kanfå vara lite mer ut av en pirat eller en prinsessa istället för mig själv. Detta presenteras främst imin gestaltning där jag skapat ett altarliknande monument som kretsar kring en specifikkaraktär jag vill fortsätta jobba med efter denna undersökning. Altaret är byggt på material,tyger, skisser och anteckningar som jag samlat på mig under processen av denna karaktär.Altaret var ett sätt att låta betraktare få en känsla och förståelse för hur jag kan uppfattacosplayprocessen, där det både kan vara en inspirerande underkastelse till karaktären likt ettandaktigt avgudande, men också något dramatiskt och överväldigande.

Följande studie behandlar hur den visuella estetiken konstrueras i förskolans styrdokument och vilka subjektiviteter som skapas genom dessa konstruktioner. Det finns en tydlig problematik gällande avvecklandet av estetiska inlärningsprocesser och koncept relaterade till det i förskola och skola. Dessutom ges den visuella estetiken mindre utrymme i förskolans styrdokument än andra ämnen. Syftet med föreliggande studie är att analysera hur estetiken framställs och konstrueras i styrdokument för förskolan och hur subjekten konstrueras genom dessa framställningar. Det sker utifrån forskningsfrågorna: Vilka diskurser konstrueras om visuell estetik i förskolan? Vilka subjektiviteter skapas genom dessa konstruktioner? Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv samt diskursteori där en diskursanalytisk ansats har valts. I analysen har följande frågor ställts till textutdragen: Hur konstrueras estetik i texten? Hur positioneras subjekten i texten? Estetiken konstrueras som något kommunikativt förskolan “ska” skapa förutsättningar för. Förskollärare positioneras som den professionella som besitter kunskap samtidigt som barn beskrivs vara kompetenta till eget skapande och lärande. Slutligen konstrueras tre diskurser i styrdokumenten som mest framträdande: barns lärande genom estetik, barns estetiska uttryck samt kreerade barn och kurerande pedagoger.

How is women positioned in conflict? A critical discourse analysis of UN resolution 1325 UN resolution 1325 was adopted in the year of 2000 with the purpose to raise awareness regarding the impact that armed conflict has on women and the importance of their participation in conflict resolution and peace-building operations. This thesis aims to analyze UN resolution 1325 and deconstruct the language in it in order to make visible how power structures affect women. Furthermore, with postcolonial feministic theory, this thesis examines the colonial power structures that are maintained within the resolution. Using a modified version of Norman Fairclough’s critical discourse analysis (CDA), this study examines which subject positions are given to women within the realm of the resolution and furthermore how it affects their agency. This paper has framed three subject positions that make available; women as victims, women as or with children and women as a means for peace. The result show that these affect women's political agency as they are reduced to homogeneous oppressed, as peaceful by nature and as non-political beings, which partly upholds colonial power structures and partly consolidates female gender roles.

Detta är en etnografisk undersökning med socialkonstruktionistisk ram med syftet att synliggöra hur barn använder det material som utomhusrummet erbjuder till sitt eget subjektsskapande. Detta medför att undersökningen utgår från synen på förskolebarn som en kompetent och kulturskapande människa. För att undersöka detta används frågeställningarna; Hur använder förskolebarn det material som utomhusrummet erbjuder? Vad använder de materialet till? Vad berättar barnen med hjälp av materialet? Studien handlar om förskolebarnens användande, utforskande och experimenterande i utomhusrummet utan direkt medverkan av pedagogerna, i den fria utomhusleken. Med hjälp av fotodokumentation, mikrointervjuer, loggbok och bildelicitering synliggörs det som händer utanför den pedagoginitierade verksamheten i förskolans utomhusmiljö. För att beskriva synen på barnen och deras subjektsskapande samt synen på förskolebarnen ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv används litteratur av exempelvis Kenneth Hultqvist, Elisabeth- Nordin Hultman, Hillevi Lenz Taguchi, Ulla Lind och Simon Lindgren. Detta förstärks av teorier om synen på barn och lärande hämtade från Reggio Emilia filosofin. Även Birgitta Knutsdotter Olofssons teorier om lek används för att analysera och belysa materialet ytterligare. Barnen i undersökningen omvärderar och utmanar hela tiden sina kunskaper med hjälp av kommunikation och språk genom leken. Detta kan man se i deras förmåga till att kommunicera med varandra, med hjälp av språket, men också i deras förmåga att utveckla användandet, utforskandet och experimenterandet med hjälp av förhandlingar mellan varandra. Språket och förmågan till kommunikation blir centralt. Leken, användandet, utforskandet och experimenterandets verklighet utvecklas i det oändliga av förskolebarnen i undersökningen med en ständig inverkan från yttervärlden.

Feminism as a tool has lately been used more frequently by governments and institutions, but has been criticized for only representing a Western point of view which has ignored perspectives of women in the so-called Global South. This thesis aims to investigate if Canada, in its recently launched Canada’s Feminist International Assistance Policy, describe women in developing countries from a Western view or if they have incorporated a postcolonial perspective in their policy. By applying a feminist postcolonial theory on Canada’s feminist development policy and with the inspiration of Norman Fairclough’s critical discourse analysis, a shift in in the creation of subject positions of women in developing countries was noticed. The concluding remark emphasize that Canada should keep the postcolonial thought in mind while exercising their policy in the field of development in order to gain trust in the feminist belief.

Feminism as a tool has lately been used more frequently by governments and institutions, but has been criticized for only representing a Western point of view which has ignored perspectives of women in the so-called Global South. This thesis aims to investigate if Canada, in its recently launched Canada’s Feminist International Assistance Policy, describe women in developing countries from a Western view or if they have incorporated a postcolonial perspective in their policy. By applying a feminist postcolonial theory on Canada’s feminist development policy and with the inspiration of Norman Fairclough’s critical discourse analysis, a shift in in the creation of subject positions of women in developing countries was noticed. The concluding remark emphasize that Canada should keep the postcolonial thought in mind while exercising their policy in the field of development in order to gain trust in the feminist belief.

This ethnographic study explores treatment practices and staff-resident interaction at a detention home for young men, drawing on video recorded conversations and interviews. It investigates ideological dilemmas inherent in the institutional setting and how these produce complex subject positions to uptake, negotiate or refuse. Study I explores a core treatment dilemma: coercion vs. freedom, involving the dual institutional goal of coercing residents into norm abiding behavior and of producing individuals who behave "properly" out of their own free will. It focuses on staff members’ talk about token economy, illuminating rhetorical resources deployed to avoid the troubled subject position of a disciplinarian. Study II investigates disciplinary humor, illuminating how humor is used both to impose and disrupt social order. It shows how staff members and youths skillfully deploy humor in negotiating local hierarchies related to authority, generation, and age. Humor was also found to be a useful way of navigating ideological dilemmas. Study III explores behavior modification practices, focusing on how selfassessment practices can be conceptualized as responsibilization that emphasizes self-regulation. It documents the participants’ engagement in strategic deployment of specific subject position relations, “young boy”-caregiver rather than delinquent-disciplinarian. In brief, the thesis shows that subject positions are essentially co-constructed, and how positions related to age are highly relevant in this institutional setting. Paradoxical aspects of subject positions provide discursive resources that can be deployed to navigate ideological dilemmas such as that of coercion vs. freedom, but also to handle issues of authenticity. / Denna etnografiska studie undersöker behandlingspraktiker och interaktion mellan personal och ungdomar på ett särskilt ungdomshem för unga män. Materialet består framförallt av videoinspelad interaktion och intervjuer. I studien utforskas ideologiska dilemman samt hur dessa producerar komplexa subjektspositioner att uppta, förhandla om eller neka. Studie I undersöker ett huvuddilemma: tvång vs. frihet, vilket involverar de dubbla institutionella målen att tvinga ungdomarna till önskvärt beteende och att producera individer som beter sig ”korrekt” av egen fri vilja. Fokus ligger på personalens tal om teckenekonomi och studien synliggör retoriska resurser som används för att undvika positionen ”disciplinär personal”. Studie II utforskar disciplinerande humor och synliggör hur humor används både för att skapa och omskapa den sociala ordningen. Studien visar hur personal och ungdomar skickligt använder humor i förhandlingar om lokala hierarkier relaterade till auktoritet, generation och ålder. Humor var också ett sätt att navigera ideologiska dilemman. Studie III undersöker beteendemodifieringspraktiker, med fokus på hur självutvärdering kan förstås som responsibilisering med fokus på själv-reglering. Studien dokumenterar deltagarnas strategiska användning av specifika subjektspositionsrelationer, ”liten pojke”-vårdare snarare än ungdomsbrottsling-disciplinär personal. Sammantaget visar avhandlingen att subjektspositioner i grunden är samkonstruerade och att positioner rörande ålder är ytterst relevanta i denna kontext. Paradoxala aspekter av subjektspositioner bidrar med diskursiva resurser vilka kan användas för att hantera ideologiska dilemman och för att hantera frågor rörande autenticitet.