The laws regulating the financial markets allow the Swedish Financial Supervisory Authority (SFSA) and the courts to consider certain mitigating circumstances when deciding which sanctions to impose on an undertaking that has violated its obligations under the relevant laws. One such mitigating circumstance is cooperation with the SFSA during its investigation of the violation. Chapter 15 section 1 c of the Banking and Financing Business Act (2004:297), for example, states that the SFSA may consider whether the undertaking, to a significant extent, through active coop­eration, has facilitated the SFSA’s investigation. This paper explores two aspects of cooperation as a mitigating circumstance; first, by studying the law, relevant preparatory works, similar provisions in competition law and criminal law, and legal literature, what kind and extent of cooperation may be considered in decisions on sanctions, and second, by examining decisions by the SFSA and the courts regarding sanctions, how the law is applied in practice. The key finding is that such cooperation that significantly facilitates the SFSA’s ability to prove a violation should be considered relevant. This should arguably include cooperation making the SFSA aware of a committed violation – self-incrimination – as well as cooperation that takes place after the SFSA has initiated an investigation. It is also clear that only cooperation that goes beyond the expected level of cooperation is relevant. Cooperation with the SFSA has not been considered a factor in the decision on which sanction to impose in any of the cases decided during the investigated period. Due to a consistent lack of thorough explanations for the grounds of the decisions, no convincing conclusions may be drawn from the study regarding how the SFSA and the courts apply the law. However, cooperation with the SFSA is only one of several circumstances that should be considered when deciding on sanctions. It is therefore not unlikely, as some cases do indicate, that the SFSA and the courts in individual cases may disregard cooperation that would be considered sufficiently extensive, when other factors, such as the severity of the violation, support an overall view that it is not appropriate to consider mitigating circumstances in that particular case.

Since New Public Management's alteration of the public administration during the 1980s and 1990s, the role of the state has shifted from producing the welfare services itself to instead taking a regulatory position. The shift towards an increasingly decentralized welfare has resulted in an increasingly extensive public audit, and a contradiction within the public administration has been made visible: the relationship between control and trust.The purpose of this study is to contribute to a greater understanding of the relationship between public audit and professional autonomy; in this study, the Swedish School Inspectorate's quality inspections are a case of public audit, and teachers' discretion is a case of professional autonomy. By applying a qualitative content analysis this study investigates how the Swedish School Inspectorate's quality inspections have changed over time with regard to its possible impact on teachers' professional autonomy; whether the changes indicate a strengthened or weakened professional autonomy. The results of the study show that the quality inspections have become more comprehensive, and that the Swedish School Inspectorate has become more detailed in its definition of quality and more specific in its feedback to the schools. The combination of an increased external control and a more detailed and elaborate method could weaken professional autonomy. However, more research is needed in the area, partly to enable an explanation for the changes, partly to be able to gain more evidence that the professional autonomy has been weakened.

The aim of this study was to understand how evaluations are implemented and used in procured nursing homes for elderly. Our methodological approach consisted of a single-case study research. The case in this study was Växjö municipality. Three procured nursing homes for elderly were chosen in the municipality as examples of implementation and use of evaluation. The method for retrieving empirical data and the analyzing of it was based on triangulation. The empirical data was retrieved by semi-structured interviews with representatives from Växjö municipality and the suppliers. Empirical data was also retrieved from documents concerning the procurements and the evaluation process present in this study. The empirical data was analyzed on the basis of the neo-institutional theory and previous research that explain the implementation and use of evaluations. The result shows that evaluations are used as audit to control the suppliers and occur at three different levels in the municipality. The result also shows that the context and legitimacy of an organization affects the implementation and use of the evaluations. The result has made us question the use of evaluation at the overall level in view of the political debate at this level. The source of our doubts lies in that there are ideological differences in how politicians value procurement that may influence the use of evaluation. The ways the municipality implements and uses evaluations appear to be institutionalized.

The purpose of this study was to identify materials and products in preschools that may contain harmful chemicals and to suggest possible areas of improvement. Another purpose was to examine if a supervisory project focused on chemicals leads to reduced incidence of harmful chemicals and improved routines in preschools. Inspection reports from 46 preschools in Lidingö were examined to see what routines, materials and products that currently existed. The results were compared with inventories of preschools in two other municipalities and a national inventory project. Follow-up questionnaires were sent to 41 of the preschools in Lidingö to examine if the preschools continued to work for a non-toxic environment after the supervision period ended. Preschools at Lidingö showed similar results as the rest of the country, except that the prevalence of old electronics was much lower. Vinyl gloves, soft plastic toys and other plastic objects appeared in more than half of the preschools, and the presence of inappropriate material showed that there is a need for initiatives that promote a non-toxic preschool. The follow-up survey showed that inspections focused on chemicals generally leads to improvements in many areas and can therefore be a good method. The respondents in this study consider the inspectors to be an important support in the process of eliminating harmful substances. Proper cleaning and good purchasing procedures are important to avoid exposure to harmful substances and the removal of phthalates and plastic kitchenware should be a priority for future inspections.

Detta är en vetenskaplig essä som undersöker relationen mellan risk och ansvarstagande när det kommer till barnens lek. Arbetet består av två dilemmatexter som vi författare själva upplevt och det är utifrån dessa berättelser som reflektionen utgår ifrån. Syftet med arbetet är att bredda vår förståelsehorisont när vi hamnar i liknande situationer. Vi kommer genom metoden vetenskaplig essä reflektera över våra självupplevda dilemman med hjälp av olika teorier och litteratur. Genom våra reflektioner kom vi fram till att det är våra värderingar som styr hur vi handlar när vi hamnar i en situation där vi behöver ta ställning gällande barnens risktagande kontra vårt ansvar att se till så att dem är trygga och säkra i skolan. / This is a scientific essay that examines the relationship between risk and responsibility when it comes to children's play. The work consists of two dilemma texts based on what we authors ourselves experienced and it is based on these stories from which the reflection is based. The purpose of the work is to broaden our understanding horizon when we end up in similar situations. Through the scientific essay we will reflect on our self-perceived dilemmas with the help of different theories and literature. Through our reflections, we realized that our values govern how we act when we end up in a situation where we need to take a stand on the children's risk-taking versus our responsibility to ensure that they are safe and secure at school.

<p>Företagsrekonstruktion är ett speciellt insolvensrättsligt förfarande som ger en näringsidkare med betalningssvårigheter möjlighet att genom ett särskilt förfarande rekonstruera sin verksamhet. Lagen om företagsrekonstruktion (1996:764), LFR, började tillämpas i september 1996 och har således varit i kraft i över tio år.</p><p>Vid en företagsrekonstruktion ska en utsedd rekonstruktör hjälpa företagets ledning att få företaget på ”fötter igen”. Rekonstruktören tar således inte över ledningen av företaget som en konkursförvaltare tar över och leder ett konkursbo.</p><p>Konkurslagstiftningen bygger på principen att alla tillgångar en skuldsatt gäldenär har tas om hand i ett konkursbo och används för att betala av skulder som gäldenären har. Konkursinstitutets funktion är således att fördela gäldenärens tillgångar bland borgenärerna så att borgenärerna delar den uppkomna förlusten lika och proportionellt med hänsyn till fordringarnas storlek.</p><p>Gäldenären förlorar genom konkursbeslutet rådigheten över sin egendom och sin rättsliga förmåga att förfoga över egendomen genom att ingå förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Istället tar konkursförvaltaren helt över ledningen av företaget under konkursförfarandet. En förvaltare ska enligt lag ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, men det finns även ett krav på att förvaltaren även i övrigt ska vara lämplig för uppdraget.</p><p>Konkursförvaltare står under tillsyn av tillsynsmyndigheten, TSM och som tillsynsmyndighet agerar kronofogdemyndigheten. Det är tillsynsmyndighetens uppgift att opartiskt övervaka förvaltningen och då förvaltarna i konkurser.</p><p>Förvaltaren i en konkurs har även ett skadeståndsrättsligt ansvar. Förvaltaren är skyldig att ersätta de skador han vållat konkursboet, en enskild borgenär, gäldenären men även tredje man. Skadeståndsansvaret bygger på culpaprincipen och gäller både sak- och personskada och ren förmögenhetsskada.</p><p>En företagsrekonstruktör har till uppgift att undersöka om verksamheten i ett gäldenärsföretag kan fortsätta helt eller delvis och hur detta ska ske, vilket ger honom en central roll i förfarandet. I 2:11 LFR stadgas att rekonstruktören ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Han ska ha borgenärernas förtroende och även i övrigt vara lämplig för uppdraget.</p><p>Det finns ingen tillsyn över själva förfarandet företagsrekonstruktion och följaktligen ingen kontroll över rekonstruktören på det sätt en förvaltare blir kontrollerad under ett konkursförfarande. Emellertid finns det tillsyn över området utbetalning av lönegaranti vid företagsrekonstruktion enligt Lönegarantilagen (1992:497).</p><p>En tillsyn över rekonstruktörer finns inte i nuläget och inte heller verkar det finnas något intresse i den förestående utredningen (kommittédirektiv (Dir. 2007:29) om ett Samordnat insolvensförfarande) för en utvidgning av tillsynen. Att det finns en väl utarbetad kontroll över förvaltare men inget intresse för motsvarande vid företagsrekonstruktioner är i högsta grad förvånande.</p><p>I LFR regleras inte rekonstruktörens ansvar. Frånvaron av en ansvarsreglering liknande den i konkurslagen, ska emellertid enligt doktrin, inte tolkas som att lagstiftaren tagit ställning i denna fråga. Åsikterna går emellertid isär hur rekonstruktörens ansvar ska bedömas. Viss doktrin säger att det är rättstillämpningen som ska avgöra under vilket ansvar en rekonstruktör handhar en rekonstruktion medan andra menar att en reglering av rekonstruktörens ansvar bör införas i LFR.</p><p>Det är nära till hands att jämföra ett eventuellt ansvar för en rekonstruktör med förvaltarens ansvar i konkurser. En förvaltare har skadeståndsansvar gentemot gäldenären, borgenärerna och konkursboet för den skada han orsakar när han fullgör sitt uppdrag.</p><p>Den stora skillnaden mellan förvaltaren och rekonstruktören är dock, som nämnts, att den senare vid en rekonstruktion ska arbeta för att uppnå rekonstruktionens syfte medan gäldenärsföretaget fortfarande har visst rådrum.</p><p>Vissa författare inom den juridiska litteraturen på området håller inte med om att förvaltarens ansvar ska användas som utgångspunkt vid bedömningen utan anser att förvaltarens och rekonstruktörens roller är väldigt olika och betonar att rekonstruktören endast anses vara en fristående rådgivare. Det anses att eftersom arbetsuppgifterna för en förvaltare respektive en rekonstruktör är så pass artskilda är det fel att anse att de ska ha samma ansvar.</p><p>En fråga som uppkommer i sammanhanget är även hur rekonstruktörens ansvar ska anpassas till det ansvar som gäldenärsföretagets ledning har och i vilken utsträckning de ordinarie bolagsorganen i ett aktiebolag kan undgå ansvar med hänvisning till att de följt en rekonstruktörs råd i en viss situation.</p><p>Vid en eventuell reglering av rekonstruktörers ansvar kommer troligen även andra problem uppstå vid bedömningen av en rekonstruktörs ansvar. Detta beror på att det är svårt att fastställa hur ingripande roll en rekonstruktör har i en rekonstruktion. Rekonstruktörens roll kan skifta från rekonstruktion till rekonstruktion och inte heller sakkunniga på området är eniga i denna fråga.</p><p>Om det inte finns ett uttryckligt stöd för rekonstruktörens ansvar i en paragraf eller en hänvisning till Konkurslagen (1987:672) eller skadeståndslagen (1972:207) kan resultatet bli att gäldenärsföretaget inte känner sig benäget att välja företagsrekonstruktionsförfarandet. Istället väljer kanske företaget att kämpa vidare tills det tvingas gå i konkurs.</p><p>Resultatet kan av allt att döma bli att företaget trots allt känner sig tryggare med ett konkursförfarande då företaget genom konkursen i alla fall omfattas av ett gammalt beprövat förfarande. Detta även om konkursförfarandet gör att både gäldenärsföretaget, borgenärerna och ofta staten förlorar mer genom konkursen än om företaget rekonstrueras.</p><p>Under våren 2007 har det fastställts att en utredning ska tillsättas där utredningen bl.a. har till uppgift att se över rekonstruktörens ansvar. Detta kan möjligtvis göra att en ansvarsreglering för rekonstruktörer blir verklighet inom en inte allt för avlägsen framtid.</p>

Bakgrund: Revisorers grundläggande ledord hög integritet, moral och etik samt oberoende har efter ett antal uppmärksammade redovisningsskandaler försvagats. Eftersom stora redovisningsbrott inte har upptäckts trots revision försämras förtroendet för revisorer. Om en revisors arbete i större utsträckning blir övervakat finns en möjlighet att revisorn granskar mer noggrant. Därmed kan antalet upptäckter och anmärkningar i revisionsberättelser stiga och revisorers förtroende upprätthållas. Den finansiella krisen under 2000-talet har visat att övervakningssystemen av revisorer behöver förbättras. Revisorsnämnden är en myndighet som bland annat har till uppgift att utöva tillsyn över revisorer. En del av denna kvalitetskontroll har delegerats till branschorganisationen Far. När en kvalificerad revisor har åsidosatt sina skyldigheter ska ett beslut om disciplinär åtgärd meddelas, vilket sedan blir praxis och utvecklar god revisions- och revisorssed. Bakgrund: Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur svenska myndigheters och branschorganisationers tillsyn över revisorer fungerar och att genom studier av Revisorsnämndens disciplinärenden utläsa vilka de största problemområdena är samt att belysa hur dessa problem kan förebyggas. Genomförande: Studien är kvalitativ med kvantitativa inslag. Den har även en induktiv ansats med deduktiva inslag. Utifrån Revisorsnämndens disciplinärenden har det utlästs vilka som är de största problemområdena, vilket är en del av empirin. Intervjuer har genomförts med RN, Far och andra kunniga inom ämnet för att få olika synvinklar på problemet. Resultat: Tillsynssystemet fungerar någorlunda väl men det finns ett antal möjliga förbättringsåtgärder för att revisorers förtroende ska upprätthållas. Fyra problemområden som RN i större mån behöver koncentrera sig på är dokumentation, oberoende/jäv, årsredovisning samt varulager. Det måste ställas krav på vad revisorers fortbildning ska innehålla och att kvalitetskontrollanters utbildning utökas. RN konstateras behöva meddela den disciplinära åtgärden upphävning av revisorslicens oftare i framtiden. / Background: The fundamental guiding principles of auditor’s morality and ethics, high integrity and independence have after some accounting scandals weakened. Since large accounting crimes have not been detected even though audit has been done the confidence of auditors has deteriorated. If the enforcement of an auditor’s work should be more supervised there is an opportunity that the auditors inspect more closely. This can result in that the number of discoveries rise and the confidence of auditors maintain. The financial crisis during the 21th century has shown that the enforcement system of auditors is in need of improvements. The Swedish Enforcement of Auditor Board is an authority and a part of the quality control system that has been delegated to a trade organization called Far. When an auditor has infringed, a decision of a disciplinary action should be reported which then develop praxis of auditors. Aim: The purpose of this study is to examine how the Swedish authorities’ and trade organizations’ enforcement of auditors operates and to see which the biggest problem areas are and to illuminate how these problems can be prevented, by studying the Swedish Enforcement of Auditor Board’s matters of discipline. Method: The study is qualitative with quantitative elements. It also has an inductive approach with deductive elements. The empirical data consists of studies about matters of discipline and interviews with the Swedish Enforcement of Auditor Board, the trade organization Far and other knowledgeable persons. This to receive different perspectives of the problem. Results: The Swedish system of enforcement is working fairly well but there are some possible improvements in order to maintain the confidence of auditors. There are four problem areas that should be more observed. These are documentation, independence/conflict of interest, annual reporting and inventory. The content of the further education of auditors should be demanded. The further education of employees at the Swedish Enforcement of Auditor Board should be expanded. The maximum disciplinary measure should be used more often in the future.

Företagsrekonstruktion är ett speciellt insolvensrättsligt förfarande som ger en näringsidkare med betalningssvårigheter möjlighet att genom ett särskilt förfarande rekonstruera sin verksamhet. Lagen om företagsrekonstruktion (1996:764), LFR, började tillämpas i september 1996 och har således varit i kraft i över tio år. Vid en företagsrekonstruktion ska en utsedd rekonstruktör hjälpa företagets ledning att få företaget på ”fötter igen”. Rekonstruktören tar således inte över ledningen av företaget som en konkursförvaltare tar över och leder ett konkursbo. Konkurslagstiftningen bygger på principen att alla tillgångar en skuldsatt gäldenär har tas om hand i ett konkursbo och används för att betala av skulder som gäldenären har. Konkursinstitutets funktion är således att fördela gäldenärens tillgångar bland borgenärerna så att borgenärerna delar den uppkomna förlusten lika och proportionellt med hänsyn till fordringarnas storlek. Gäldenären förlorar genom konkursbeslutet rådigheten över sin egendom och sin rättsliga förmåga att förfoga över egendomen genom att ingå förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Istället tar konkursförvaltaren helt över ledningen av företaget under konkursförfarandet. En förvaltare ska enligt lag ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, men det finns även ett krav på att förvaltaren även i övrigt ska vara lämplig för uppdraget. Konkursförvaltare står under tillsyn av tillsynsmyndigheten, TSM och som tillsynsmyndighet agerar kronofogdemyndigheten. Det är tillsynsmyndighetens uppgift att opartiskt övervaka förvaltningen och då förvaltarna i konkurser. Förvaltaren i en konkurs har även ett skadeståndsrättsligt ansvar. Förvaltaren är skyldig att ersätta de skador han vållat konkursboet, en enskild borgenär, gäldenären men även tredje man. Skadeståndsansvaret bygger på culpaprincipen och gäller både sak- och personskada och ren förmögenhetsskada. En företagsrekonstruktör har till uppgift att undersöka om verksamheten i ett gäldenärsföretag kan fortsätta helt eller delvis och hur detta ska ske, vilket ger honom en central roll i förfarandet. I 2:11 LFR stadgas att rekonstruktören ska ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver. Han ska ha borgenärernas förtroende och även i övrigt vara lämplig för uppdraget. Det finns ingen tillsyn över själva förfarandet företagsrekonstruktion och följaktligen ingen kontroll över rekonstruktören på det sätt en förvaltare blir kontrollerad under ett konkursförfarande. Emellertid finns det tillsyn över området utbetalning av lönegaranti vid företagsrekonstruktion enligt Lönegarantilagen (1992:497). En tillsyn över rekonstruktörer finns inte i nuläget och inte heller verkar det finnas något intresse i den förestående utredningen (kommittédirektiv (Dir. 2007:29) om ett Samordnat insolvensförfarande) för en utvidgning av tillsynen. Att det finns en väl utarbetad kontroll över förvaltare men inget intresse för motsvarande vid företagsrekonstruktioner är i högsta grad förvånande. I LFR regleras inte rekonstruktörens ansvar. Frånvaron av en ansvarsreglering liknande den i konkurslagen, ska emellertid enligt doktrin, inte tolkas som att lagstiftaren tagit ställning i denna fråga. Åsikterna går emellertid isär hur rekonstruktörens ansvar ska bedömas. Viss doktrin säger att det är rättstillämpningen som ska avgöra under vilket ansvar en rekonstruktör handhar en rekonstruktion medan andra menar att en reglering av rekonstruktörens ansvar bör införas i LFR. Det är nära till hands att jämföra ett eventuellt ansvar för en rekonstruktör med förvaltarens ansvar i konkurser. En förvaltare har skadeståndsansvar gentemot gäldenären, borgenärerna och konkursboet för den skada han orsakar när han fullgör sitt uppdrag. Den stora skillnaden mellan förvaltaren och rekonstruktören är dock, som nämnts, att den senare vid en rekonstruktion ska arbeta för att uppnå rekonstruktionens syfte medan gäldenärsföretaget fortfarande har visst rådrum. Vissa författare inom den juridiska litteraturen på området håller inte med om att förvaltarens ansvar ska användas som utgångspunkt vid bedömningen utan anser att förvaltarens och rekonstruktörens roller är väldigt olika och betonar att rekonstruktören endast anses vara en fristående rådgivare. Det anses att eftersom arbetsuppgifterna för en förvaltare respektive en rekonstruktör är så pass artskilda är det fel att anse att de ska ha samma ansvar. En fråga som uppkommer i sammanhanget är även hur rekonstruktörens ansvar ska anpassas till det ansvar som gäldenärsföretagets ledning har och i vilken utsträckning de ordinarie bolagsorganen i ett aktiebolag kan undgå ansvar med hänvisning till att de följt en rekonstruktörs råd i en viss situation. Vid en eventuell reglering av rekonstruktörers ansvar kommer troligen även andra problem uppstå vid bedömningen av en rekonstruktörs ansvar. Detta beror på att det är svårt att fastställa hur ingripande roll en rekonstruktör har i en rekonstruktion. Rekonstruktörens roll kan skifta från rekonstruktion till rekonstruktion och inte heller sakkunniga på området är eniga i denna fråga. Om det inte finns ett uttryckligt stöd för rekonstruktörens ansvar i en paragraf eller en hänvisning till Konkurslagen (1987:672) eller skadeståndslagen (1972:207) kan resultatet bli att gäldenärsföretaget inte känner sig benäget att välja företagsrekonstruktionsförfarandet. Istället väljer kanske företaget att kämpa vidare tills det tvingas gå i konkurs. Resultatet kan av allt att döma bli att företaget trots allt känner sig tryggare med ett konkursförfarande då företaget genom konkursen i alla fall omfattas av ett gammalt beprövat förfarande. Detta även om konkursförfarandet gör att både gäldenärsföretaget, borgenärerna och ofta staten förlorar mer genom konkursen än om företaget rekonstrueras. Under våren 2007 har det fastställts att en utredning ska tillsättas där utredningen bl.a. har till uppgift att se över rekonstruktörens ansvar. Detta kan möjligtvis göra att en ansvarsreglering för rekonstruktörer blir verklighet inom en inte allt för avlägsen framtid.

Syftet med den här essän är att undersöka om det går att synliggöra ett mellanrum som upplevs finnas mellan tillsynsansvarigs upplevelse av förskolans kvalitet, hur förskolan beskriver sin kvalitet och vad kvalitet är för barnen i deras vardag på förskolan. Mellanrummet gestaltar sig som ett fält med information som är svår att få syn på. Essän utgår ifrån två berättelser om hur barn kan uppleva sin vardag på förskolan och vad kvalitet kan vara utifrån ett barnperspektiv. Berättelserna har också fokus på mötet mellan tillsynsansvarig, förskolechefer och pedagoger. Deras roller prövas utifrån att vara nyckelpersoner som har att föra in begreppet kvalitet i förskolan.Teorier och styrdokument om vad kvalitet är i förskolan ställs i relation till tillsynsansvarigs, förskolechefers och pedagogers roll. Aristoteles kunskapsbegrepp fronesis blir ett stöd för att få syn på den praktiska kunskap som nyckelpersonerna äger och utövar. Tillsynsbesöket granskas i skrivandet som ett kontrollerande möte men också som ett möte med möjlighet till utveckling. I mötet har tillsynsansvarig två roller som lyfts fram, den kontrollerande och den vägledande. Det prövas också som ett gränsobjekt för deltagarna att förenas runt. Synen på begreppet kvalitet studeras i spänningsfältet mellan tillsynsansvarigs syn på kvalitet och förskolechefers och pedagogers syn på kvalitet. Under skivandet träder nya perspektiv på kvalitetsbegreppet fram. Ett intresse för fortsatt utforskande väcks, där begrepp som makt, interaktion, profession och självkännedom blir intressanta.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur användbart Augmented Reality (AR) är för fastighetsförvaltning. Målet är att ta fram en kravspecifikation av en AR-baserad mobilapplikation för fastighetsförvaltning som ska vara generell och kunna användas av många olika förvaltningsföretag. Kravspecifikationen är framtagen baserat på den empiri som har samlats in och sedan har blivit analyserad av författarna. Metod: Studien innefattar en fallstudie med litteraturstudie, observationer och intervjuer. Litteraturstudien valdes för att skapa en större förståelse och fördjupning av ämnet och för att bygga upp studiens teoretiska ramverk. Observationsstudie för att få ett bredare perspektiv på hur samarbetsföretaget Vätterhem jobbar idag i förvaltningen. Semistrukturerade intervjuer valdes även för att få ett mer ingående perspektiv på hur fastighetsförvaltningsföretag jobbar idag samt deras syn på AR-tekniken. Resultat: AR-teknik kan användas av fastighetsskötarna i fastighetsförvaltningsföretag för att ge möjlighet till tidseffektivisering. Tekniken kan även fungera som stöd för kvalitetssäkring. AR har visat sig vara lämpligt för att presentera instruerande- och objektrelaterad information för fastighetsskötarna. Detta bedöms vara lämpligt vid upplärning av nya fastighetsskötare eller då en fastighetsskötare ska utföra arbete i ett område som ej är fastighetsskötarens ordinarie område. Konsekvenser: Undersökningen visar att AR-teknik kan tidseffektivisera den utvändiga tillsynen och underhållet i fastighetsförvaltning. Vidare studier kan göras genom att utveckla en mobilapplikation med hjälp av den framtagna kravspecifikationen i denna studie, och använda den i ett experiment. Kostnader för implementering av AR-tekniken bedöms också vara ett lämpligt nästa steg. Begränsningar: Arbetet är avgränsat till att omfatta ronderingar av lekplatser, vilket är en del av fastighetsförvaltning. Ett bredare undersökningsområde skulle möjliggöra chans till att finna fler användningsområden för AR-teknik. / Purpose: The purpose of the study is to investigate the usability of Augmented Reality (AR) for facility management tasks. The aim is to develop a specification of a mobile based AR application for facility management. The specification should be general, and it should be possible for many different facility management companies to use it. The specification is created based on the empirical evidence collected during the study. Method: The study includes a case study with literature study, observations and interviews. The literature study was conducted to create a broader and deeper understanding of the subject and to develop the study’s theoretical framework. Observations were conducted to gain a better understanding of the way the collaboration company Vätterhem is working today in their facility management department. Semi-structured interviews were chosen to gain a more in-depth understanding of how facility management companies work today, and their opinion of Augmented Reality. Findings: AR-technology can be used by the facility caretakers in facility management companies to increase time efficiency. The technology can also be used to support quality assurance. AR has proven to be useful for presenting instructions and object related information for the facility managers. This is believed to be useful when teaching new facility managers or when a facility manager will conduct work in a new area. Implications: The study shows that AR-technology can make outdoor inspections and maintenance tasks more time efficient. Further studies can be conducted by developing a mobile based application with the help of the specification presented in this report and use it for an experiment. The next step is also to estimate the costs related to implementing AR-technology. Limitations: The study is limited to playground inspections, which is a part of facility management. A broader investigation, covering other tasks included in the facility caretakers work, would make further findings possible.