Detta examensarbete handlar om hur gymnasielärare i svenskämnet tänker och reflekterar i sina val av skönlitteratur i litteraturundervisningen. Lärarnas utsagor har sedan analyserats ur ett normkritiskt perspektiv då syftet har varit att undersöka huruvida lärarna använder litteratur för att problematisera normer. Informanterna som intervjuats för studien har varit sju gymnasielärare som undervisar i ämnet svenska i en medelstor stad i Mellansverige. Informanterna har valts ut efter olika variabler som kön, ålder och erfarenhet av läraryrket för att studien, trots sin kvalitativa karaktär, ska ämna ge en så representativ bild som möjligt av lärarnas didaktiska val. Undersökningens resultat har visat att de flesta lärarna i studien anser att syftet med litteraturundervisningen är att göra eleverna mer empatiska genom att skapa förståelse för människors livssituationer genom historien. Utifrån detta resultat är vår tolkning att lärarna inte anser att normkritik är huvudsyftet med litteraturundervisning.

Detta examensarbete har fokuserat på vilka normer som finns i åtta likabehandlingsplaner från gymnasieskolor i Uppsala kommun. De normer som finns i styrdokumenten är en del i hur likabehandlingsarbetet sedan byggs upp och ger en grund för att bryta eller återskapa normer i verksamheterna. Utifrån Kumashiros fyra olika kategorier har delar av skolornas likabehandlingsarbete kunnat synliggöras som antingen normkritiskt eller toleranspedagogiskt. Ingen av planerna är i sin helhet antingen det ena eller det andra. Förändringsstrategier och behov hos skolorna ser olika ut.

Det här är en kvalitativ intervjustudie som syftar till att undersöka hur religionskunskapslärare undervisar om sexualitet i skiljelinjen mellan att upprätthålla antidiskrimineringslagen och värdegrunden, i samband med att skapa förståelse för religioners synsätt på sexualitet. Med kvalitativ forskningsintervju som metod, intervjuades fem religionskunskapslärare som undervisar på både gymnasiet och för grundskolans senare år. Därefter analyserades lärarnas utsagor utifrån toleranspedagogik, normkritisk pedagogik och existentiell relationspedagogik som teoretiska ramverk i syfte att tolka vilka didaktiska aspekter, möjligheter och svårigheter som är förknippat med deras undervisning om sexualitet. Resultatet visade att det fanns många likheter i hur de bedrev sin undervisning. Samtliga lärare upplevde att det finns en spänning mellan att värna om antidiskriminering och att skapa förståelse för religioners synsätt på sexualitet. Mangrant värnade de om rätten till att styra över sitt eget liv men också att det fanns nyansskillnader i vad man tryckte på i värdegrunden. Lärarna beskrev att de hanterade värdegrundskonflikter genom att markera, dra gränser mellan religionens och samhällets normer och diskutera. Vidare beskrev lärarna både didaktiska möjligheter och svårigheter med att undervisa om sexualitet inom religionsämnet och att de upplevde detta på olika sätt. För en stor del av de intervjuade fanns en gemensam nämnare i att det förekom didaktiska svårigheter förknippat med elevers negativa inställningar till homosexualitet men också om det fanns elever som tidigare varit utsatt för något. / <p>Religion</p>

<p>Samuelsson, Camilla & Solca, Marlene (2010). <em>Den normkritiska dramapedagogen?</em><em> –En undersökning om dramapedagogers uppfattningar av att arbeta normkritiskt</em>. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle.</p><p>Syftet med undersökningen är att belysa och problematisera vad det kan innebära för dramapedagoger att arbeta utifrån ett normkritiskt förhållningssätt. Det undersöks med frågeställningarna:</p><p>- <em>Hur går det att förstå och tolka dramapedagogers erfarenhet av att arbeta normkritiskt? </em>- <em>Vilka strategier går det att finna i dramapedagogers normkritiska arbete? </em>- <em>Vilka styrkor för att arbeta normkritiskt går det att finna inom dramapedagogiken? </em>- <em>Finns det några svårigheter i mötet mellan dramapedagogik och normkritisk pedagogik?</em></p><p>Undersökningen är kvalitativ med en hermeneutisk ansats som utgår från queer- och intersektionalitetsteorier och <em>anti-opressive education. </em>Forskningsmetoden är fokussamtal med dramapedagoger som arbetar med ett normkritiskt förhållningssätt.</p><p>Empirin resulterade i en analys med två tydliga huvudgrenar: styrkor som dramapedagog i ett normkritiskt arbete och strategier för att arbeta normkritiskt. Analysen är kopplad till litteratur om icke förtryckande, normkritisk och dramapedagogisk verksamhet.</p>

Samuelsson, Camilla &amp; Solca, Marlene (2010). Den normkritiska dramapedagogen? –En undersökning om dramapedagogers uppfattningar av att arbeta normkritiskt. C-uppsats i dramapedagogik, Akademin för utbildning och ekonomi, Högskolan i Gävle. Syftet med undersökningen är att belysa och problematisera vad det kan innebära för dramapedagoger att arbeta utifrån ett normkritiskt förhållningssätt. Det undersöks med frågeställningarna: - Hur går det att förstå och tolka dramapedagogers erfarenhet av att arbeta normkritiskt? - Vilka strategier går det att finna i dramapedagogers normkritiska arbete? - Vilka styrkor för att arbeta normkritiskt går det att finna inom dramapedagogiken? - Finns det några svårigheter i mötet mellan dramapedagogik och normkritisk pedagogik? Undersökningen är kvalitativ med en hermeneutisk ansats som utgår från queer- och intersektionalitetsteorier och anti-opressive education. Forskningsmetoden är fokussamtal med dramapedagoger som arbetar med ett normkritiskt förhållningssätt. Empirin resulterade i en analys med två tydliga huvudgrenar: styrkor som dramapedagog i ett normkritiskt arbete och strategier för att arbeta normkritiskt. Analysen är kopplad till litteratur om icke förtryckande, normkritisk och dramapedagogisk verksamhet.

Syftet med föreliggande studie var att ge en fördjupad förståelse för förskollärarnas kunskaper kring normer och normkritisk pedagogik. Vi har genom semistrukturerade intervjuer gjort vår datainsamling med nio förskollärare på nio olika förskolor i tre olika kommuner. För en fördjupad kunskap i ämnet har vi även sökt efter tidigare forskning i litteratur, avhandlingar och vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att definitionen av normkritik skiljer sig åt mellan respondenterna men att alla tycker att det är ett viktigt ämne och har ambitionen att arbeta utifrån normkritisk pedagogik. Dock verkar det finnas en viss osäkerhet kring hur arbetet ska ske i praktiken och mer utbildning önskas av samtliga. Genus tenderar hamna i fokus och det visade sig att det är en balansgång mellan normkritisk pedagogik och toleranspedagogik. Slutsatsen vi kommit fram till är att respondenternas syn på normkritisk pedagogik är avgörande för barns fria identitetsutveckling.

Syftet med vår studie har varit att undersöka fyra förskollärares samt fyra specialpedagogers syn på relationer och samspel i förskolan genom en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer. I denna studie valdes relationell pedagogik som huvudteori eftersom forskning har visat att goda relationer mellan vuxna och barn har främjat elevers lärande i skolan (Aspelin &amp; Persson 2011). Författarnas beskrivningar om relationell pedagogik kunde kopplas till Bubers filosofi om ett öppet och genuint möte mellan två individer, där verklig förståelse för varandra kunde infinna sig. Även Goffmans syn på socialt samspel belystes i teoridelen eftersom utsagorna skildrade pedagoger vilka betedde sig sig på ett annat sätt än det uttalade. Goffman (2014) menade att människor presenterade en dubbelhet och hade möjlighet till att dela in sitt uppträdande i enskilt och allmänt. Mötet med andra människor var en teater där vi tänkte på hur vi uttryckte oss och där vi visade våra bästa sidor. De sämre karaktärsdragen hamnade i skymundan i det direkta mötet med andra individer. Vi har kommit fram till att förskolan är viktig i relationsbyggandet utifrån förskollärarnas och specialpedagogernas berättelser, forskning samt teorival. Resultatet visade att det var betydelsefullt med ett positivt förhållningssätt gentemot de barn respondenterna hade mött i förskolan. Genuina relationer var även något som betonades i informanternas utsagor. Det dilemma vi stötte på under studiens gång har varit att vissa barn inte har fått sina behov tillgodosedda och har därmed inte blivit bekräftade som andra barn. Utåtriktade barn har ibland fått mer uppmärksamhet än de barn som har varit lågmälda och försiktiga. De introverta barnen skulle ha kunnat riskera att hamna utanför barngruppen på grund av det. Utifrån de intervjuades skildringar så framkom det att alla vuxna som verkade i förskolan har haft behov av ytterligare kunskaper gällande relationell pedagogik. Organisation och de resurser vilka existerade i förskolan var också något som belystes av respondenterna, det hade en påverkan på samspel samt relationsbyggandet i förskolan. Ett normkritiskt förhållningssätt har varit av betydelse för att pedagogerna i förskolan, ska kunna motverka djupt ingrodda mönster som vissa barn har kommit i kontakt med och som skulle kunna påverka relationerna under uppväxten.

Research has shown that the lgbtq community not always feels included and represented in the library’s collections and services. In the last 10 years the public libraries in Sweden have started active work towards the lgbtq community in changing this exclusion byengaging the lgbtq community in library services. One way to do that is to make the libraries undergo a process to get a lgbtq-certificate which many libraries in Sweden have done. The libraries in Umeå and Västerbotten have undergone a lgbtq-certificate process that recently hasbeen completed. This study has examined how the librarians in Umeå have experienced the process of getting the certificate. The result shows that libraries through their democratic mission have good pre-conditions to work towards lgbtq-people. The librarians experience that their knowledge about lgbtq has improved during the process, and the knowledge is expressed through increased insights about the needs of the community. The challenge the libraries in Umeå have after the process of getting the certificate is to manage the knowledge inside the organizations. The results show that there has been an increased cooperation between the libraries in Umeå in how they should work towards the lgbtq community, and that the work is less bounded to one person. The libraries now must work on how to manage the knowledge acquired as a result of the certificate process in each library in an effective way.

This litterature study is an analysis of the concept of tolerance, as it is a central value in the curriculum for the Swedish upper secondary school (Gy11) and therefore an important part of interpreting the specific curriculum for religious studies. The scientific approach is drawn from curriculum theory and the method of analysis is hermeneutic. Four different understandings of the concept are presented from academic literary sources. To further problematize the understandings of the concept, critique against a ”pedagogy of tolerance” as expressed by normcritical pedagogical writers and scholars is presented and analyzed. Implications regarding didactical practice are discussed in the light of previous analysis. Two main criteria for tolerance were found in all four understandings. These criterias outline the necessary components of an act of tolerance. The critique mainly focuses on said act, as it is an act of power and differentiation. This implies the didactical importance of awareness regarding the complexity of an act of tolerance.

Under arbetet med denna studie fann vi att toleranspedagogik är ett relativt outforskat område inom svensk förskola. Syftet med denna studie var att undersöka om och i så fall hur förskollärare använder sig av toleranspedagogik i relation till kulturell mångfald i sin yrkesutövning. I detta syfte ingick även att undersöka huruvida förskollärares kännedom om toleranspedagogik skiljer sig åt beroende på yrkeserfarenhet. För att undersöka detta har vi genomfört två delstudier som bestått av kvalitativa intervjuer. I varje delstudie har fem förskollärare med stor geografisk spridning intervjuats. I delstudie 1 intervjuades förskollärare med två års yrkeserfarenhet eller mindre, i delstudie 2 intervjuades förskollärare med 15 års yrkeserfarenhet eller mer. Databearbetning skedde genom riktad innehållsanalys där vi kodade materialet utifrån vår teoretiska ram. Vi valde att använda Kevin Kumashiros teori om antiförtryckande undervisning. Detta gav oss möjlighet att belysa förskolan som ett normativt landskap där diskriminering, stereotypisering och osynliggörande av olika kulturella identiteter kan ske. I Kumashiros teori ingår fyra förändringsstrategier för antiförtryckande undervisning, vilka främst fokuserats i vår databearbetning. Delstudiernas sammanställda resultat indikerar att toleranspedagogik var ett välanvänt pedagogiskt arbetssätt hos de förskollärare som ingick i studien. Dock visade resultatet att ingen av de deltagande förskollärarna hade en kännedom om toleranspedagogikens innebörd. Delstudiernas resultat visade på en viss skillnad i mångkulturella arbetssätt mellan förskollärare med längre yrkeserfarenhet kontra kortare yrkeserfarenhet. Vidare fann vi i våra resultat att vissa arbetssätt inte gick att placera under Kumashiros fyra strategier. Därmed fann vi att i vissa barngrupper användes undervisningsstrategier vilka inte tog hänsyn till kulturell mångfald. Vi fann också att i många fall användes svenskhet som norm för undervisningen. Utifrån dessa resultat skulle det varit intressant att vidare undersöka vilka de långsiktiga konsekvenserna av toleranspedagogik skulle kunna bli.