No description available.

No description available.

Syfte och frågeställningar Studien skall ge en inblick i den vardag som professionella tränare verkar i, vilket kan skapa en vidare utveckling på hur man i denna yrkesroll kan förbereda sig själv och anhöriga för den framtid som väntar. Frågeställningarna är: Hur ser den professionella tränaren på sin arbetsmiljö?  Hur ser den professionella tränaren på sin yrkesroll?  Metod För att på bästa sätt få fram värdefull data till denna uppsats så valdes den kvalitativa intervjun. Däri valdes den semistrukturerade intervjumetoden, där grundbasen utgörs av fasta frågor men där följdfrågor kan skapas efterhand beroende på vad intervjupersonen kommer med för svar. Fyra manliga fotbollstränare med erfarenhet från den professionella elitnivån i Sverige valdes ut till intervjuer. Intervjuerna gjordes på överenskommen plats och pågick mellan 30 - 90 min. Intervjuerna spelades in på en digital diktafon.   Resultat Utsattheten hos tränarna har ökat. Risken för utbrändhet, våld och hot likaså. Den ekonomiska förtjänsten har stigit och kan idag likställas med en riksdagsman. Arbetsotryggheten är större då kravet på framgång ökar från media, sponsorer och supportrar. Tränarna anser att ta sig tid för anhöriga är viktigare än att ständigt se på fotboll. Passionen till idrotten är det som håller dessa tränare kvar i yrket. Samtliga anser att de har ett samhällsnyttigt värde där det agerar både tränare, lärare och ledandeförebilder för en personal av idrottsmän i skiftande åldrar 16-40. Slutsats Fotbollen har gått från en idrottsligt styrande verksamhet till en samhällsindustri där utomstående krafter har en mer betydande roll för fotbollen än tidigare. Tränarrollen har sedan 1990-talet gått från en ledande roll i idrottsklubben till en professionell position med en bredare betydelse än att bara ta hand om sina spelare. Den idrottskultur som länge stöttats av demokratiska värderingar ur folkhemmet har med den globala ekonomin skapat en tuffare arbetsmiljö. Långsiktiga satsningar blir svårare att genomföra då spelare inte längre är klubbarna trogna utan ses idag som ett säsongsprojekt. Detta gör att dagens elittränare tvingas att använda sig av pragmatiskt ledarskap.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna undersökning var att studera rörelsemönster och ingripanden hos en Allsvensk toppklubbs herrfotbollsmålvakter under matcher säsongen 2013. Studien är en fallstudie av deskriptiv karaktär. Följande frågeställningar formulerades:  Vilka aktioner används av målvakter i försvars- respektive anfallsspel?  Vilka faktorer och aktioner är det som inverkar mest på målvakten i samband med insläppta mål? Metod För att besvara syftet och frågeställningarna har videoinspelningar av målvakters agerande under matcher gjorts. Studien omfattade tre herrmålvakter i en Allsvensk toppklubb under säsongen 2013. Med hjälp av tidigare utförda studier och kontakt med olika aktörer, förbund, kommittéer samt individer, gavs möjligheten att skapa en struktur för vilka egenskaper och kapaciteter som skulle analyseras vid granskningen av de gjorda videoinspelningarna. För varje match studerades vilka och hur många aktioner målvakterna utfördes, både i försvars- och anfallsspel samt deras aktionstid. Dessutom analyserades målvakternas agerande i samband med insläppta mål. Resultat Den mest och minst förekommande försvarsaktionen var när målvakten hoppade i sidled (61,9 gånger/match) respektive gjorde en box (0,4 gånger/match). Vid anfallsaktioner var den mest och minst använda en utspark (13,4 gånger/match) respektive en inpass (2,4 gånger/match). Förhållandet mellan dessa två grupper visa att en match består utav 75 % försvarsaktioner och 25 % anfallsaktioner. De aktioner och faktorer som inverkade mest på målvakterna i samband med insläppta mål var dels missbedömningar av situationer som ledde till antingen ingen aktion alls eller till en felaktig aktion, dels långsamma förflyttningar som ledde till felaktiga aktioner. Slutsats Slutsatsen av studien är att fler matcher och betydligt fler målvakter måste ingå i en undersökning av detta slag för att resultaten skulle kunna ligga till grund för att skapa en kravprofil för fotbollsmålvakter.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka perfektionism och prestationsångest relaterat till varandra samt till ålder och erfarenhet hos kvinnliga elitfotbollsspelare. Hur samvarierar ålder och antal år på elitnivå med typen av perfektionism och graden av prestationsångest? Hur vanligt förekommande är adaptiv och maladaptiv perfektionism samt prestationsångest hos kvinnliga elitfotbollsspelare? Samvarierar typen av perfektionism med graden av prestationsångest? Metod I studien medverkade 93 spelare från tre lag i Damallsvenskan, ett lag i Elitettan och åtta lag i Naisten Liiga.  En webbaserad enkät som innefattar egenkonstruerade bakgrundsfrågor samt två mätinstrument: Sports Multidimensional Perfectionism Scale-2 och Sports Competition Anxiety Test användes. Data analyserades med hjälp av Chi²-test samt Spearmans korrelationstest. Resultat Ålder och antal år på elitnivå visade inga signifikanta samband med perfektionism eller med prestationsångest. Det visade sig att 18 % av spelarna inte kunde definieras som perfektionister och att 82 % av spelarna kunde definieras som perfektionister. Av de spelare som kunde definieras som perfektionister, hade 81 % adaptiv perfektionism. Av spelarna hade 19 % låg prestationsångest, 58 % medelhög prestationsångest och 23 % hög prestationsångest. Inget statistiskt signifikant samband hittades mellan perfektionism och prestationsångest (r=-.097, p=.381). En måttlig korrelation hittades mellan två maladaptiva dimensioner av perfektionism och prestationsångest. De dimensioner som korrelerade måttligt var Concern Over Mistakes (r=.355) och Doubts About Actions (r=.462). Slutsats Varken perfektionism eller prestationsångest verkade vara vanligt förekommande hos kvinnliga elitfotbollspelare. Dessa två aspekter verkade inte heller samvariera med ålder eller antal år på elitnivå.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att jämföra två olika fotbollsuppvärmningar och hur de gynnar den upplevda prestationen. Studien har utgått från följande frågeställning: Gynnas den upplevda prestationen mest av traditionell uppvärmning med tre faser eller en uppvärmningsform som innehåller smålagsspel? Metod För att besvara frågeställningen har en kvantitativ tvärsnittsstudie med hjälp av enkätundersökning använts. Två olika uppvärmningsformer jämfördes utifrån trötthet, uppvärmningens innehåll, mental förberedelse och duration. Den ena uppvärmningsformen hade en längd på 15 minuter och bestod av en allmän del på sex minuter följd av smålagspel på nio aktiva minuter. Den andra uppvärmningsformen bestod av tre olika faser, aktiveringsfas, dynamisk rörlighet och grenspecifik fas. Denna uppvärmningsform pågick under 20 minuter och tiden fördelades jämt över de tre faserna. Resultat Studien visade på en positiv signifikant skillnad gällande durationen, dock upptäcktes ingen signifikant skillnad gällande trötthet, uppvärmningsinnehåll eller mentalförberedelse. Slutsats Slutsatsen som kan dras av denna studie är att en traditionell uppvärmningsform på 20 minuter inte ger en signifikant bättre upplevd prestationseffekt jämfört med en uppvärmningsform på 15 minuter innehållande smålagsspel. Även tidigare studier Chaáre et al. (2015) och Tillar & Heimburg (2016) har visat liknande resultat. Dessa resultat var dock baserade på mätning av den fysiska prestationen som sprint och hopphöjd och inte den upplevda prestationen. Vår studie tyder på att 15 minuters uppvärmning är fördelaktig då de resterande fem minuter kan användas för träna andra taktiska eller tekniska färdigheter och således inte slösa bort träningstiden (ibid).

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur en tränare i ett ungdomsakademilag bedrev fotbollsträning och interagerade med spelarna utifrån ett motivations- och inlärningsperspektiv. Detta ledde fram till följande frågeställningar: Utifrån Self-Determination Theory, var tränaren i sitt interagerande med spelarna övervägande autonomistödjande eller kontrollerande? Utifrån Achievement Goal Theory, var tränaren i sitt interagerande med spelarna övervägande uppgiftsorienterad eller ego-orienterad? Hur stor del av fotbollsträningen var isolerad kontra funktionell? Metod I studien deltog en tränare för ett akademilag i fotboll. Tränaren var 30 år gammal och hade en avslutad kandidatexamen i idrott samt var innehavare av UEFA Advanced Level Diploma. Tränaren videofilmades och observerades i efterhand utifrån ACT (Assessment of Coaching Tone). Omfånget var 5 träningspass och tiden i isolerade kontra funktionella övningar klockades. Resultat Tränarens interageranden var 11% Autonomy supportive, 37% Neutral och 52% Controlling. Evaluation related feedback var 22% Mastery-oriented, 32% Neutral och 46% Ego-oriented. Övningsformerna var till 95% funktionellt uppbyggda och till 5% isolerade. Slutsats Utifrån Assessment of Coaching Tone verkar tränaren i sina interageranden med spelarna vara övervägande kontrollerande samt skapa ett resultatorienterat motivationsklimat. Utifrån Self-Determination Theory och Achievement Goal Theory försvårar sannolikt dessa interageranden spelarnas möjlighet att utveckla självbestämmande motivation. Övningsformerna är i hög grad funktionella vilket sannolikt ökar chansen för att spelarna kan utveckla en perceptuell-kognitiv förmåga som krävs för att nå elitnivå.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka om Game Performance Evaluation Tool (GPET) kan särskilja fotbollsprestation hos spelare på junior-elit nivå. Som tillförlitlig utgångspunkt för jämförelse används en samlad subjektiv bedömning av fotbollsförmåga utifrån två oberoende erfarna och kunniga tränare. Frågeställningarna var: (1) Korrelerar den subjektiva bedömningen av fotbollsprestation med GPET-verktygets resultat? (2) Korrelerar den subjektiva bedömningen med GPET-verktygets resultat gällande spelarnas utförande, beslutsfattande och agerande utifrån taktisk kontext? Metod Studien har genom en kvantitativ ansats genomförts med blind observation vid ett tillfälle, vilket har lagrats och i efterhand kodats med GPET. Juniorelit-spelare (n=12, 17,3 ± 0,5 år), har valts ut och delats upp i två grupper av deras två tränare. (n=6) spelare, representerar enligt tränarna de som har kommit längst i sin fotbollskunskap (bra) och (n=6) spelare, representerar de som inom samma lag ansetts svagast sett till deras fotbollskunskap (sämre). Resultat Totalt har 96 minuter film kodats och analyserats. 649 aktioner har registrerats (utan boll 60,3%, med boll 26,5%, och “andra” 13,2%). 32% i taktisk kontext 1A; 65% i kontext 2A samt 3% i kontext 3A. I den totala sammanställningen, medelvärdet av poängen på alla aktioner spelarna lyckats med, nådde grupp “bra” ett resultat av 94,4 ± 3,5 medan grupp “sämre” fick medelvärde 89,7 ± 4,2. Ett oberoende t-test visade en trend mot skillnad mellan grupperna (p &lt; 0,065).   Slutsats GPET verkar kunna särskilja grupperna då resultatet visar en procentuell skillnad på samtliga kodade delar samt den totala sammanställningen vilket är resultatet av spelarnas fotbollsprestation. Verktyget verkar även vara praktiskt tillämpbart då kodningen är relativt tidseffektiv och ger möjlighet att skapa en mer samlad och objektiv bild av fotbollsspelares prestation. Studiens resultat bör tolkas kritiskt på grund av det begränsade urvalet samt det limiterade antal spelsituationer spelarna ställdes inför. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka vilken av de två träningsmetoderna, svänghjulsträning och friviktsträning som eventuellt är mest effektiv för ökad fysisk prestation hos fotbollsspelare. Frågeställningar som besvarades var: Vilka eventuella effekter har svänghjulsträning och friviktsträning på 1RM knäböj med skivstång samt på hopphöjd och sprinttid? Metod 21 manliga fotbollsspelare (16–18 år) deltog i studien. Efter testning i 1RM knäböj, sprint över 5, 10 och 20 meter, samt hopptesterna counter movement jump (CMJ) och squat jump (SJ), lottades testpersonerna (TP) in i en svänghjulsgrupp (SG), en friviktsgrupp (FG) och en kontrollgrupp (KG). SG och FG utförde under fem veckor en vetenskapligt förankrad träningsintervention bestående av knäböj i antingen svänghjulsmaskin eller med skivstång. Därefter testades alla grupper igen för att se eventuella skillnader efter interventionsperioden. Resultat FG visade signifikant förbättring (p = 0,0001) i 1RM knäböj där de ursprungligen lyfte 85,8 ± 11,4 kg och slutligen 107,5 ± 9,9 kg. SG gick från 85,0 ± 7,6 kg till 99,2 ± 10,2 kg (p = 0,0004) och KG från 83,3 ± 5,4 kg till 89,2 ± 7,9 kg (p = 0,0127). KG påvisade tendens (p = 0,0738; p = 0,0599) till försämring genom att på sträckorna 10 m samt 20 m gå från 1,80 ± 0,04 s till 1,85 ± 0,07 s respektive 3,12 ± 0,09 s till 3,21 ± 0,15 s. Därutöver påvisades inga signifikanta resultat i varken sprinttid eller hopphöjd hos någon av grupperna. Slutsats Denna studie visade på signifikanta höjningar av 1RM knäböj efter fem veckors träning med svänghjulsmaskin och fria vikter hos en population av unga fotbollsspelare på breddnivå. Den största höjningen tillskrevs den grupp som tränade med fria vikter. Dock diskuterades andra vinningar av att träna på svänghjulsmaskin, som visats vara skadeförebyggande. Inga förbättringar kunde noteras för sprinttid eller hopphöjd. Ytterligare forskning behövs där studiepopulationen är större och jämnare i nivå, så att tydligare slutsatser kan dras kring vilken av de två träningsmetoderna svänghjulsträning och friviktsträning som är mest effektiv.

Background Power, sprint and agility abilities are important capacities in modern soccer and are often decisive for the outcome of the game. Finding ways to develop these as effective as possible and improve game related performance is important to optimize further physical development. Aim The aim of the present study was to investigate the effect of a five-week strength (SG) versus an agility training program (AG) regarding power, sprinting and agility performance in youth postpubertal soccer players. The purpose with the study plan was to be able to implement the results in training programs among the tested population.  Methods 15 post-pubertal non-elite male soccer players participated in the study; average age 16.6 ± 0.6 years, weight 65.8 ± 5.8 kg and height 176.4 ± 5.7 cm. Participants were randomized in two groups and followed science based training programs for five weeks. Power development, sprint and agility performance were tested through a test battery of four tests: drop jump (DJ), countermovement jump (CMJ), sprint 20-m (S-20) and T-test. Reactive strength index (RSI) was calculated by dividing DJ height (cm) with contact time (s). The tests were conducted before and after the training programs to evaluate the efficiency of the training programs.  Results The results demonstrated no significant difference between the groups. No significant improvement was measured for DJ in any group. Though significant improvements in CMJ for both groups (p &gt; 0.05). Significant improvements were also noted for sprint ability for AG (p &lt; 0.01) while moderate and non-significant changes for SG (p = 0.05). Significant improvements were measured in agility for both groups (p &gt; 0.01). Further, significant improvements in calculated RSI were noted for AG (p &lt; 0.05) but not for SG (p &lt; 0.05).  Conclusion The implementation of a five week strength training program induces a significant improvement in power development through CMJ and agility ability. The implementation of a five week agility training program induces a significant improvement on jumping, sprint and agility abilities. The practical implication is that since both training programs brought improvements, you as a coach can apply what best suits your group and resources. / Bakgrund Effektutveckling, sprint- och agilityförmåga är centrala, ofta matchavgörande förmågor inom dagens fotboll. Att hitta sätt att utveckla dessa förmågor så effektivt som möjligt och förbättra matchrelaterad prestationsförmåga blir viktigt för att optimera fortsatt fysisk utveckling. Syfte Syftet med studien var att undersöka effekten av ett femveckors styrke- (SG) kontra ett agilityträningsprogram (AG) gällande hopp-, sprint- och agilityförmåga hos unga fotbollsspelare. Avsikten med studiens upplägg var att det med enkelhet ska kunna implementeras i träningsplaneringen för den undersökta populationen. Metod 15 postpubertala fotbollsspelande pojkar på breddnivå deltog i studien; medelålder 16,6 ± 0,6 år, vikt 65,8 ± 5,8 kg och längd 176,4 ± 5,7 cm. Deltagarna randomiserades i två grupper och fick i fem veckor följa vetenskapligt förankrade träningsprogram. Effektutveckling, sprintoch agilityförmåga testades genom ett testbatteri av fyra tester: drop jump (DJ), counter movement jump (CMJ), sprint 20-m och T-test. Reaktiv styrkeindex (RSI) beräknades genom att dividera hopphöjd i DJ (cm) med markkontakttiden (s). Testerna genomfördes innan och efter genomförandet av träningsprogrammen för att utvärdera träningsprogrammen. Resultat Resultatet påvisade ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Ingen signifikant förbättring uppmättes för DJ i någon av grupperna. Däremot en signifikant förbättring av CMJ för båda grupperna (p &gt; 0.05). Signifikanta förbättringar noterades även på sprintförmåga för AG (p &lt; 0.01) medan måttliga, och icke-signifikanta förändringar för SG (p = 0.051). Signifikanta förbättringar uppmättes i agilityförmåga för båda grupper (p &lt;0.01). Vidare noterades signifikanta förbättringar i beräknat RSI för AG (p &lt; 0.05) men ej för SG (p &lt; 0.05). Slutsats Genomförandet av ett femveckors styrketräningsprogram ger signifikanta förbättringar på effektutveckling genom CMJ och agilityförmåga genom t-test på unga fotbollsspelare. Ett femveckors agilityträningsprogram ger signifikanta förbättringar på hopp-, sprint- och agilityförmåga. Den praktiska implikationen är att då båda träningsprogrammen medförde förbättringar kan man som tränare tillämpa det som passar bäst in för sin grupp och resurser. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>