Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka om det förekommer något samband mellan total distans, högintensiva löpningar och totalt inspelade poäng i damernas och herrarnas FIFA World Cup år 2015 respektive 2018. Vidare avser författarna att undersöka om damernas och herrarnas totala distans skiljer sig mellan respektive FIFA World Cup. Området är en viktig del av dagens fotboll och resultaten i studien är användbara för tränare, spelare och fotbollsverksamheter. Studiens frågeställningar är därför: Förekommer det något samband mellan poäng och total distans i damernas och herrarnas FIFA World Cup från 2015 respektive 2018? Förekommer det något samband mellan poäng och högintensiva löpningar i damernas och herrarnas FIFA World Cup från 2015 respektive 2018? Skiljer sig den totala distansen mellan damer och herrar under FIFA World Cup 2015 respektive 2018? Metod Studien genomfördes med en kvantitativ metod och en retrospektiv studiedesign. I studien analyserades 200st fotbollsmatcher, som motsvarar alla spelade matcher vid damernas och herrarnas FIFA World Cup 2015 respektive 2018. Data som analyserades var total distans, högintensiva löpningar och poäng. Datainsamlingen gjordes genom FIFAs officiellt publicerade rapporter gällande respektive FIFA World Cup. Resultat Resultaten visade en signifikant korrelation mellan total distans och poäng samt högintensiva löpningar och poäng för damernas FIFA World Cup. Inget samband upptäcktes med likadana analyser under herrarnas FIFA World Cup. Studien upptäckte en skillnad mellan damernas och herrarnas totala distans, där distansen var längre för damer jämfört med herrar (p= 0,003). Slutsats Studien påvisar skillnader mellan dam- och herrfotboll. Den fysiska förmågan verkar ha större betydelse för matchavgörande i damernas 2015 jämfört med herrarnas FIFA World Cup 2018. Resultaten som redovisas lämnar utrymme för argumentet att damfotbollen bör tillämpa träningsplaneringar som kopplas till spelares fysiska kapacitet. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Syfte och frågeställning Syftet med denna studie var att granska hur rekryteringsansvariga talar om sina principer för urval på manliga ungdomssidan från 14 år och uppåt inom fotboll och ishockey. Frågeställningar: Selektering och urvalsprocessen inom fotboll och ishockey, hur upplevs den i praktiken av rekryteringsansvariga? Vilka egenskaper letar man efter hos unga spelare? Vad för metoder används för att bedöma spelare? Tittar man mer efter potential eller spelare som är bäst för stunden? Metod Studien har använt sig av en kvalitativ ansats vilket innebär att studien syftar på att undersökatränares tankar och åsikter om det som avses att undersökas. Intervjuer genomfördes medsammanlagt tio rekryteringsansvariga inom fotboll och ishockey med hjälp av en intervjuguide som är semistrukturerad. Alla deltagare var över 18 år och arbetar eller har arbetat inom en elitklubb eller NIU.  Resultat Resultatet visar att när det gäller metoder för att bedöma spelare så blir det ofta en subjektiv bedömning utifrån rekryteringansvarigas åsikter och tyckanden. Däremot försöker man vara många i processen och utgå ifrån mallar för att göra det så objektivt som möjligt. De egenskaper man söker är framförallt viljan att träna, speluppfattning samt spetsegenskaper. Överlag så känner inte rekryteringsansvariga någon större press i urvalsprocesser, den press som uppstår är oftast uppbyggd av klubbar själva inom ishockeyn. Det som är gemensamt för båda idrotterna och är vanligt förekommande är föräldrahetsen vad gäller selektering och urvalsprocessen. Inom fotboll så upplevs även en press från agenter i viss mån. Potential anses viktigare än de spelare som är bäst för stunden. Slutsats Slutsatsen är att rekryteringsansvariga ofta upplever att det blir en subjektiv bedömning gällande spelarna, däremot försöker de göra bedömningarna så objektiva som möjligt. Degemensamma slutsatserna visar på att de generellt inte upplever någon större press utifrån, förutom föräldrahetsen som kan uppstå vid framförallt selektering och urvalsprocesser. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka lagidrottande ungdomars upplevelse av stöd eller press från föräldrar och tränare, samt att undersöka vilka behov av stöd som lagidrottande ungdomar har. - Upplever lagidrottande ungdomar stöd eller press från föräldrar och tränare?- Vilka behov har lagidrottande ungdomar relaterat till stöd från föräldrar och tränare?- Är det någon skillnad i upplevelse och behov av stöd eller press mellan pojkar och flickor?  Metod Denna studie har använt sig av en kvantitativ ansats, där mätinstrumentet var en enkät som delades ut till respondenterna i samband med deras idrottsträning. Urvalet var 15-18-åriga handboll- och fotbollsspelare. Antalet som genomförde enkäten med svar som användes i studien var 145 personer, 74 pojkar och 71 flickor.  Resultat Lagidrottande ungdomar upplever ofta stöd från både föräldrar och tränare. De upplever sällan press från föräldrar och ibland press från tränare. Från föräldrar är behov som känslomässigt stöd och uppskattning det mest önskvärda. Hos tränare är det informativa stödet det som är mest önskvärt. I båda grupperna är det praktiska stödet det som upplevs vara minst önskvärt. Det fanns ingen signifikant skillnad i upplevelse och behov av stöd mellan pojkar och flickor.  Slutsats Enligt vår studie så är det ingen statistisk signifikant skillnad mellan pojkar och flickor i vad som upplevs som stödjande och pressande. Det är svårt att kunna avgöra hur man ska vara som stödjande förälder och tränare, det finns många delar man bör beakta för att rätt stöd ska kunna appliceras på en lagidrottande ungdom. Föräldrar och tränare måste förstå att deras roller och relationer påverkar vilket behov av stöd en lagidrottande ungdom behöver. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott.</p>

Syfte och frågeställningar Inom internationell fotboll verkar högre bollinnehav vara en viktig faktor för framgång, däremot är det inte påvisat om detta även gäller inom svensk fotboll. Syftet med studien var således att undersöka bollinnehavets betydelse inom svensk elitfotboll. Studien kommer besvara frågeställningarna om ett högre bollinnehav leder till en vinst, samt om ett högre bollinnehav leder till fler avslut på mål. Studien kommer även besvara frågeställningen om elittränare anser att bollinnehavet har en betydelse för resultatet i en match.   Metod Studien har en kvantitativ ansats och baseras primärt på matchstatistik från Allsvenskan och Superettan, säsongerna 2019 och 2020, och sekundärt på en enkät riktad till huvudtränarna i dessa två serier. Den statistik som inhämtades var matchresultat, bollinnehav och avslut på mål. Den potentiella skillnaden i bollinnehav vid vinst respektive förlust och skillnaden mellan högre bollinnehav och avslut på mål utvärderades via ett oberoende parat T-test. För undersökning av sambandet mellan bollinnehav och avslut på mål genomfördes ett Pearson´s korrelationstest. Undersökningen av tränarnas åsikter gällande bollinnehavets betydelse utformades via ett digitalt formulärverktyg till en enkät som skickades ut till huvudtränarna.   Resultat I detta underlag hade det vinnande laget ett medelbollinnehav på 48.7 %, vilket var signifikant lägre än det förlorande laget (p &lt;0.05). Det lag som hade högre bollinnehav hade däremot fler avslut på mål med ett medelbollinnehav på 51.0 % (p &lt;0.05). Vidare visade ett högre bollinnehav ett svagt men signifikant samband med fler avslut på mål (R=0.16, p &lt;0.0001). Majoriteten av tränarna ansåg att bollinnehavet är av betydelse för utgången i en match och att det är av vikt att träna på att inneha bollinnehav. De tränar även på att förbättra sitt lags bollinnehav och använder det som en aktiv strategi.   Slutsats I direkt motsats till den första hypotesen så hade lagen som vann matcherna ett lägre bollinnehav, trots detta genererade lagen med ett högre bollinnehav fler avslut på mål. Den större delen av tränare i Allsvenskan och Superettan anser dock att bollinnehavet har en betydande faktor för utgången i en match.

Syfte och frågeställningar  Studien undersöker hur fotbollsspelande flickors idrottande och vilja att fortsätt idrotta påverkas av tränare.  - Vad betyder idrotten för fotbollsspelande flickor?  - Vilket förhållningssätt önskar fotbollsspelande flickor att tränare ska ha för att få dem att fortsätta spela fotboll? - Hur ser fotbollsspelande flickor på att vara fysiskt aktiva i framtiden? Metod  Studien har en kvalitativ ansats där intervjuer används som datainsamlingsmetod. Fem respondenter varav fyra som spelar och en som lagt av med fotboll. De är i åldrarna 16-17. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades genom att kategorisera teman. Studiens teoretiska utgångspunkt är KASAM med begreppen meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet. Resultat  Det är tydligt att respondenterna fortsatt med idrott så pass länge tack vare att de har haft ett bra socialt umgänge vilket både har motiverat dem och ökat glädjen med att spela fotboll. Så länge som kamraterna fortfarande spelar har respondenterna inga planer på att sluta med sin idrott. Respondenterna förklarar att de inte enbart spelar fotboll för att umgås med sina kompisar utan faktiskt för att bli bättre och utvecklas. De tydliggör att fotbollen trots allt blir roligare när man utvecklas och vinner även fast det inte är huvudfokuset för flera av respondenterna. För att de ska fortsätta med fotboll nämner de att tränaren ska vara engagerad och visa att den vill vara där. Det leder till att även spelarna känner mer glädje och blir motiverade till att kämpa och prestera. Fotbollen har skapat ett intresse för fysisk aktivitet och flera av respondenterna nämner det som en vana. Slutsats  Studien visar att tränaren har en påverkan för ett fortsatt idrottande, däremot är det inte avgörande. För att flickspelare ska fortsätta idrotta behöver tränaren skapa en miljö där spelarna trivs, är glada och motiverade. Oavsett om de känner att de klarar av allt inom fotbollen eller begriper varför de gör som de gör fortsätter de eftersom meningsfullheten och det sociala är så pass starkt. Flera av respondenterna betonar att så länge kamraterna fortsätter kommer de också göra det. Respondenterna förklarar att det är tack vare fotbollen som de känner att de vill vara fysiskt aktiva i framtiden till följd av positiva konsekvenser som bättre humör, mer energi och bättre hälsa. Keywords: Tränare, fotbollsspelande flickor, KASAM, salutogent, fysisk aktivitet / Aim and questions The study examines how football-playing girls' desire to play sports and to continue playing is influenced by coaches. - What does the sport mean to football-playing girls? - What approach do football-playing girls want coaches to have in order to get them tocontinue playing football? - How do football-playing girls view being physically active in the future? Method The study has a qualitative approach where interviews are used as a data collection method. Five respondents, four of whom play and one who has given up football. They are aged 16-17. The interviews were recorded, transcribed and analyzed by categorizing themes. The study's theoretical view is SOC with the concepts of meaningfulness, manageability and comprehensibility. Results It is clear that the respondents continued with sports for so long due to having good socialinteraction, which has both motivated them and increased the joy of playing football. As longas their peers are still playing, the respondents have no plans to stop playing. The respondents explain that they do not only play football to associate with their friends. They wish to get better and develop as well. They make it clear that after all, football becomes more fun when you develop and win, even if it is not the main focus for several of the respondents. In order for them to continue with football, they mention that the coach must be committed and show that he wants to be there. This leads to the players also feeling more joy and being motivated to fight and perform. Football has created an interest in physical activity and several of the respondents mention it as a habit. Discussion The study shows that the coach has an influence on continuation in sports, however, it is not decisive. In order for football-playing girls to continue, the coach needs to create an environment where the players thrive, are happy and motivated. Regardless of whether they feel they can handle everything in football or understand why they do what they do, they continue due to the meaningfulness and the social aspect being so strong. Several of the respondents emphasize that as long as the comrades continue, they will too. The respondents explain that football is the reason that they feel they want to be physically active in the futureas a result of positive consequences such as better mood, more energy and better health.' Keywords: Coach, football-playing girls, SOC, salutogenic, physical activity / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Syfte Studiens syfte var att undersöka om det finns skillnader mellan damlag- och herrlagsspelares intresse, motiv och hinder till att anta en tränarroll.     Metoden En kvantitativ enkät baserad på resultat från kvalitativa studier togs fram för att undersöka intresset att anta olika tränarroller samt olika faktorer som påverkade detta intresse. Totalt deltog 61 respondenter i studien, varav 39 damlagsspelare och 22 herrlagsspelare.   Resultat Det fanns inga könsskillnader i intresset att bli tränare, men det fanns statistiska signifikanta (p=0,001) skillnader i vilken typ av tränaruppdrag som spelarna kunde tänka sig. Damlagsspelarna hade ett större intresse för att bli assisterande tränare (p=0,048), samt barn- och ungdomstränare (p=0,007) än herrlagsspelarna. Bland en rad påverkansfaktorer som undersöktes fann studien att damlagsspelarna i högre grad anser att barnpassning skulle underlätta ett tränaruppdrag och att tidsbrist och svårigheter att kombinera tränaruppdraget med familjen var faktorer som hindrade möjligheten att anta tränaruppdrag.    Slutsats De stora skillnaderna mellan antalet kvinnor och män som är fotbollstränare verkar inte bero på skillnader i intresset att bli tränare utan på upplevda hinder. Insatser för att få fler kvinnliga tränare bör därför riktas mot dessa faktorer. Om fler kvinnliga tränare gavs möjligheter att engagera sig som tränare skulle antalet tränare kunna öka drastiskt vilket förväntas öka kvalitén på tränarkåren i alla sektioner och minska tränarbristen inom föreningslivet. / Purpose The purpose of the study was to investigate whether there are differences between female and male team players' interest, motives, and barriers to adopting a coaching role.    Method A quantitative survey, based on the results from qualitative studies, was developed to examine interest in adopting various coaching roles and different factors influencing this interest. A total of 61 respondents participated in the study, including 39 female team players and 22 male team players.   Results There were no gender differences in the interest in becoming a coach, but there were significant differences (p=0.001) in the type of coaching roles players could envision. Female team players showed a greater interest in becoming assistant coaches (p=0.048) and coaches for children and youth (p=0.007) compared to male team players. Among several influencing factors examined, the study found that female team players were more likely to consider childcare as facilitating a coaching role, while time constraints and difficulties combining coaching with family were factors hindering the possibility of taking on coaching roles.   Conclusion The significant differences in the number of women and men who are football coaches do not seem to be due to differences in the interest in becoming coaches but rather perceived barriers. Efforts to increase the number of female coaches should therefore be targeted at these factors. If more female coaches were given opportunities to engage as coaches, the number of coaches could increase dramatically, which is expected to improve the quality of coaching across all sections and reduce the shortage of coaches in community sports. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p><p>  </p>

Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka betydelsen av relationen tränare har till sina spelare och huruvida detta påverkar motivationen och motivationsklimatet. Frågeställningar: -       Finns det ett samband mellan upplevd relation till tränare och motivationen? -       Finns det ett samband mellan upplevd relation till tränare och upplevt motivationsklimat? -       Finns det skillnader i motivationsnivå och motivationsklimat beroende på spelarnas kön, ålder, samt tränarnas erfarenhet eller tränarnas utbildningsnivå? Metod: Urvalet bestod av åtta fotbollslag i Stockholmsområdet med totalt 102 fotbollsspelare i åldrarna 12–14 (12 år = 44, 13 år = 45, 14 år = 13) samt åtta tränare, en för varje lag som deltog. För att mäta relationen mellan tränare och spelare användes Coach-Athlete Relationship Questionnaire, för motivationen användes Sports Motivation Scale och slutligen för upplevt motivationsklimat Perceived Motivational Climate Scale. Korrelationsanalyser genomfördes med hjälp av bivariat analys i SPSS. För att se skillnader jämförde vi medelvärden med hjälp av T-test samt MANOVA-test för skillnader mellan flera grupper. Resultat: Det fanns statistiskt signifikanta samband mellan upplevd relation till sin tränare och motivation, mellan upplevd relation till sin tränare och upplevt motivationsklimat. Spelare som hade tränare med eftergymnasial utbildning upplevde högre motivation. Ju mer erfaren tränare desto mindre engagemang upplevde spelare från sin tränare och motivationsklimatet upplevdes då också som mer resultatinriktat. Slutsats: Studien visade att genom en god relation till sina spelare skapar tränare goda förutsättningar för att främja inre motivation hos fotbollsspelare. Vilket motivationsklimat som tränare skapar speglar spelares syn på sig själva och kan båda öka eller sänka den motivation som spelare upplever. Genom att arbeta uppgiftsorienterat ökar chansen att spelare känner sig mer motiverade. Även andra faktorer kan påverka resultaten såsom lagets prestationer och sammansättningen av spelare, därför behövs studier där förändringen av beteende hos tränare undersöks för att se om samma resultat uppstår. Tränare bör jobba uppgiftsorienterat för att främja den inre motivationen hos spelare och minimera risker för avhopp samt jobba individanpassat för att bibehålla en god relation med spelare. / <p>Ämneslärarprogram, Specialidrott</p>

<p><p><p><strong>Syfte och frågeställningar</strong><p>Syftet med den här studien var att ta reda på hur lagidrottstränare (representeras av fotboll) respektive tränare inom individuell idrott (representeras av friidrott) ser på sin relation till idrottaren. Frågeställningar: Hur uppfattar tränaren närheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren samspelet mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren långsiktigheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren förståelsen mellan sig och idrottaren?<p><strong>Metod</strong><p> </p><p><p><p>Insamlingsmetoden i denna studie var att utföra kvalitativa djupintervjuer med sex manliga tränare på elitnivå i två olika idrotter, fotboll och friidrott. Tränarnas ålder var 43 till 56 år, med ett genomsnitt på 50,5 år. Intervjuerna baserades på en vetenskaplig utgångspunkt och genomfördes först i form av två pilotintervjuer och därefter med tränarna i deras hemmiljö. <p> </p><p><p><p><p><p><p><p><p><p><p><strong>Resultat</strong><p><strong>Closeness</strong> - Fotbollstränarna antydde att man bör ha en viss distans i sin relation till idrottaren medan friidrottstränarna hade en större önskan att komma idrottaren nära.<p> </p><p><p><p><p><p><p><p><p><p><strong>Complementarity</strong> – Att kommunicera genom att lyssna och ställa frågor är viktigt i relationen. Friidrottstränarna anpassar sig till idrottaren, medan fotbollstränarna ser det som svårt att anpassa sig till en trupp på 24 spelare. Därför strävar de efter att arbeta i ledarteam.<p><strong>Commitment </strong>- Fotbollstränarna ser deras relation till spelarna som ett jobb medan friidrottstränarna ser relationen som ett livsprojekt.<p> </p><p><p><p><p><p><p><strong>Co-orientation </strong>- Samtliga tränare sade att de och idrottarna hade kunskap och förståelse för varandra som inte gick att ta på. De kunde läsa av varandras kroppsspråk och undermedvetna signaler.<p> </p><p><p><p><p><p><p><p><strong>Slutsats</strong><p> </p><p><p><p><p><p><p>Kvaliteten i relationen är framförallt beroende av hur mycket tid och kommunikation tränaren och idrottaren tillgodoser varandra med. Detta är dock inte tillräckligt för att säkerställa kvaliteten i relationen. Relationen är också beroende av vad tiden och kommunikationenrymmer för innehåll. Innehållet har genom det här arbetet tolkats som omfånget och kvaliteten av de fyra C: na, dvs.: närheten, samspelet, långsiktigheten och förståelsen i relationen tränare - idrottare emellan.</p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>

Syfte och frågeställningarSyftet med den här studien var att ta reda på hur lagidrottstränare (representeras av fotboll) respektive tränare inom individuell idrott (representeras av friidrott) ser på sin relation till idrottaren. Frågeställningar: Hur uppfattar tränaren närheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren samspelet mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren långsiktigheten mellan sig och idrottaren? Hur uppfattar tränaren förståelsen mellan sig och idrottaren?Metod  Insamlingsmetoden i denna studie var att utföra kvalitativa djupintervjuer med sex manliga tränare på elitnivå i två olika idrotter, fotboll och friidrott. Tränarnas ålder var 43 till 56 år, med ett genomsnitt på 50,5 år. Intervjuerna baserades på en vetenskaplig utgångspunkt och genomfördes först i form av två pilotintervjuer och därefter med tränarna i deras hemmiljö.   ResultatCloseness - Fotbollstränarna antydde att man bör ha en viss distans i sin relation till idrottaren medan friidrottstränarna hade en större önskan att komma idrottaren nära.  Complementarity – Att kommunicera genom att lyssna och ställa frågor är viktigt i relationen. Friidrottstränarna anpassar sig till idrottaren, medan fotbollstränarna ser det som svårt att anpassa sig till en trupp på 24 spelare. Därför strävar de efter att arbeta i ledarteam.Commitment - Fotbollstränarna ser deras relation till spelarna som ett jobb medan friidrottstränarna ser relationen som ett livsprojekt.  Co-orientation - Samtliga tränare sade att de och idrottarna hade kunskap och förståelse för varandra som inte gick att ta på. De kunde läsa av varandras kroppsspråk och undermedvetna signaler.  Slutsats  Kvaliteten i relationen är framförallt beroende av hur mycket tid och kommunikation tränaren och idrottaren tillgodoser varandra med. Detta är dock inte tillräckligt för att säkerställa kvaliteten i relationen. Relationen är också beroende av vad tiden och kommunikationenrymmer för innehåll. Innehållet har genom det här arbetet tolkats som omfånget och kvaliteten av de fyra C: na, dvs.: närheten, samspelet, långsiktigheten och förståelsen i relationen tränare - idrottare emellan.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka hur en resultatorienterad träningsmiljö tar sig i uttryck i ett lag med pojkfotbollsspelare. Vad karaktäriserar den resultatorienterade miljön? Hur upplevs träningsmetodiken av barnen? Påverkar ett resultatorienterat klimat barnens inre respektive yttre motivation? Metod I studien deltog 19 fotbollsspelare födda år 2000. Under en femveckorsperiod genomfördes nio träningspass i ett resultatorienterat motivationsklimat där spelarnas prestationer stimulerades och utvärderades utifrån uppnådda resultat i övningar (vinster eller förluster). Laget hade sedan tidigare inte arbetat med en resultatorienterad träningsmetodik. I studien iscensattes en förändring och ett nytt klimat. Som metod användes deltagande observation samt frågeformulär. Resultat Den resultatorienterade miljön karaktäriserades av att barnen i stor utsträckning jämförde sig med, och blev tillfredsställda av att besegra, andra. Att vinna var således det som räknades och för att nå det målet brukade barnen bland annat fusk och kom på olika taktiker som skulle gynna det egna laget.   Att vinna, ”utklassa” och hamna högre upp i den totala poängställningen var det som gav spelarna tillfredsställelse och, om inte detta blev verklighet, framkom en viss frustration och besvikelse hos spelarna.   Inga förändringar när det gällde spelarnas motivation kunde konstateras. Dock visade vissa tendenser att spelarna upplevde motivationsklimatet som mer resultatorienterat efter studiens avslutande. Slutsats Den här studien kan fastslå att tränaren i allra högsta grad kan påverka sina adepter genom motivationsklimatet och bestämma vad som är accepterat, eftersträvansvärt och viktigt. Implikationerna blir således att tränarens pedagogiska roll i barn- och ungdomsidrotten bör uppmärksammas då denna roll får konsekvenser för barnens idrottande.