I psykoterapidebatten finns två läger, som hävdar gemensamma respektive specifika faktorers betydelse för utfallet i psykoterapi. I forskningen finns brist på studier som lyfter fram klientens subjektiva upplevelse av terapins nytta. Uppsatsens syfte var att undersöka hur psykoterapiklienter integrerar och använder erfarenheter från terapin i sin vardag, samt vilka faktorer som har underlättat terapiprocessen. Tretton klienter som genomgått psykodynamisk terapi (PDT) eller kognitiv beteendeterapi (KBT) intervjuades. Data analyserades tematiskt och sammanställdes som fyra idealtyper. Resultaten visade att gruppen PDT-klienters breda problemformuleringar utvecklades via förändrade tankemönster till konkreta användningsområden. KBT-klienternas avgränsade problemformulering utvecklades via bemästrande av avgränsat problem till generaliserad användning av strategier. Viktiga gemensamma inslag i terapiprocessen var insikt, förmåga att se sig själv utifrån och möjlighet eller vilja till konkret applicering av nya erfarenheter. Underlättande faktorer var klientens beredskap och aktiva deltagande, i kombination med förtroende för terapeuten och tro på terapimodellen. Användning som alternativt utfallsmått diskuteras, liksom resultatens implikationer för terapeutisk verksamhet och synen på utvärdering av psykoterapi.

Background: It is required that health care professionals continuously work with patient safety and quality improvements, and the skills of registered nurses are significant in this work. However, quality improvement also requires commitment and knowledge about how to improve health care and ensure patient safety. There is a lack of studies that highlights the importance of supportive functions for this work. Nurses in clinical settings can be utilized as facilitators that make things easier for other health care professionals who are engaged in quality improvement and patient safety. In order to gain understanding about the significance and needs of nurses with a role of facilitator, it is urgent to learn from their experiences of facilitating quality improvement in health care. Aim: The aim was to study nurses’ experiences of facilitating quality improvement of nursing care, patient safety and multi-professional collaboration in health care. Method: Semi-structured qualitative interviews were performed with ten registered nurses who had experience of being in the role of facilitators. The interviews were analyzed with qualitative content analysis. Findings: In the findings, three main categories (with  a number of subcategories) were identified; raises interest for improvement, leads systematic improvement and facilitates cross-professional collaboration. The underlying meaning of these categories was explored and interpreted into three themes: encouraging others to act rather than doing for others, balancing between following and leading, and being close to reducing the fear of change. Discussion: The interviewed nurses often tended to facilitate multi-professional patient safety work with a focus on checklists, the introduction of procedures for risk assessment and monitoring of adherence to various health and safety regulations. The nurses tended less often to facilitate improvements with a focus on patient and nursing care. Facilitators can make great contributions to the clinical quality improvement work by promote for the teams to reflect on nursing content and quality, and to encourage others to act rather than do for others. Future studies about how appropriate support and enablement from the facilitators can be drafted, and how the actual process of nursing care improvement is done, are suggested. / Bakgrund: Det ställs krav på att vårdens personal fortlöpande ska verka för en god och säker vård och sjuksköterskans kompetens innebär en avgörande skillnad i detta arbete. Förbättringsarbete kräver engagemang och kunskap och för en sjuksköterska räcker det troligen inte med den professionella omvårdnadskunskapen, utan denna måste kombineras med kunskaper om hur man gör för att utveckla och förbättra vårdens innehåll. Alltför få studier lyfter fram betydelsen av stödfunktioner som kan underlätta arbetet med förbättringar av omvårdnad och patientsäkerhet. Underlättare kan vara kliniskt verksamma sjuksköterskor med uppdrag att fungera som underlättare. Det är angeläget att öka kunskapen om vilka erfarenheter de har av att underlätta för andra i förbättringsarbete för att bidra till förståelsen av den betydelse som underlättande sjuksköterskor kan ha för förbättringsarbete. Syfte: Att studera sjuksköterskors erfarenheter av att underlätta förbättringsarbete inom omvårdnad, patientsäkerhet och tvärprofessionellt samarbete. Metod: En kvalitativ ansats valdes med enskilda semistrukturerade intervjuer av tio legitimerade sjuksköterskor. För att analysera och tolka de utskrivna intervjuerna valdes kvalitativ innehållsanalys som ger möjlighet till tolkning av resultatet, på olika nivåer. Resultat: I resultatet identifierades tre kategorier (och ett antal subkategorier); väcker intresse för förbättringar, leder systematiskt förbättringsarbete och underlättar tvärprofessionellt samarbete. Den underliggandetenta meningen i dessa kategorier lyftes fram och tolkades i tre teman; uppmuntra andra att handla snarare än att göra åt andra, balansera mellan att följa och leda och vara nära för att minska rädsla för förändring. Diskussion: De intervjuade sjuksköterskorna underlättade oftast ett tvärprofessionellt patientsäkerhetsarbete med fokus på checklistor, införande av rutiner för riskbedömningar och uppföljning av följsamhet till olika hygien- och säkerhetsregler. Mer sällan underlättade sjuksköterskorna förbättringar med fokus på patienten och omvårdnaden. Underlättare kan göra stor skillnad i förbättringsarbete genom att främja teamets reflektion över omvårdnadens innehåll och kvalitet, och uppmuntra andra att handla snarare än att göra åt andra. Hur ett lämpligt stöd och möjliggörande från underlättare kan utformas liksom hur själva genomförandet av omvårdnadsförbättringar går till kan behöva undersökas i fler studier.

För att kunna främja god folkhälsa och omvårdnad samt utjämna ojämlik hälsa ställer den ökade migrationen med en ökad andel utrikesfödda högre krav på distriktssköterskors och sjuksköterskors kommunikation i vårdmötet. Syfte: Att undersöka vilka strategier distriktssköterskan/sjuksköterskan inom primärvård använde för att överbrygga språkbarriärer samt att undersöka om det fanns något samband mellan dessa strategier och hur sjuksköterskan uppfattade kvaliteten i omvårdnaden. Metod: Jämförande och deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter sändes ut till sjuksköterskor på vårdcentraler i kommuner med hög andel utrikesfödda.  Resultat: De strategier vilka framförallt användes var kroppsspråk samt professionell tolk.  Sjuksköterskorna uppfattade att kvaliteten i omvårdnaden vid språkbarriärer var relativt hög. Medelstarka samband framkom dels mellan uppfattad patientdelaktighet och användande av professionell tolk och dels mellan omvårdnadskvalitet och användande av material för omvårdnadsåtgärder. Signifikanta skillnader gällande omvårdnadskvalitet samt hur sjuksköterskorna uppfattade kvaliteten i kommunikationen framkom.  Slutsats: Förutom att sjuksköterskor på ett adekvat sätt använder samt utvecklar olika strategier för att överbrygga språkbarriärer, kan även ett varmt och professionellt bemötande ha betydelse i kommunikationen för att uppnå god omvårdnad samt folkhälsa. / To promote good public health and quality of care as well as to equalise health inequalities, the increased migration with more foreign-born individuals put more demands on district nurses and nurses' communication in the health care encounter. Purpose: To investigate which strategies the nurse in primary care used to bridge language barriers and to investigate whether there was any correlation between these strategies and how they perceived the quality of care.  Method: A comparative cross-sectional and descriptive study with quantitative approach. Questionnaires were mailed to nurses in health care clinics in municipalities with a high share of foreign-born.  Results: The primarily used strategies was body language as well as professional interpreter.  The nurses perceived that the quality of care was relatively high whenever it occurred a language barrier. Moderate correlation was seen between perceived patient participation and the use of professional interpreters and between quality of care and the use of materials for nursing interventions. Significant differences in the quality of care and how nurses perceived the quality of communication was found.  Conclusion: Besides that nurses adequately use and develop different strategies in bridging language barriers, also a warm and professional approach may have an important role in the communication to achieve appropriate nursing and public health.

Syfte: Att undersöka vilka faktorer personer med cervikal dystoni (CD) anser underlättar respektive hindrar deras möjlighet till fysisk aktivitet.  Design och metod: Explorativ och deskriptiv design. Kvalitativ innehållsanalys och kvantitativ frekvensberäkning av svar på två öppna frågor i en enkät (n=144). Utifrån graden av upplevt aktivitetshinder på grund av CD gjordes även uppdelning i subgrupper. Resultat: Sju kategorier (och 28 subkategorier) underlättande faktorer framkom.  De tre största var ”Rörlig i vardagen”, ”Psykiska faktorer” och ”Nytta av hjälpmedel”. Vid större grad av aktivitetshinder angavs ”Nytta av hjälpmedel” oftare än ”Psykiska faktorer”. Vid mindre grad av aktivitetshinder utgjorde istället ”Psykiska faktorer” största kategorin följt av ”Rörlig i vardagen” och ”Träningsrelaterade faktorer”. Åtta kategorier (och 24 subkategorier) hindrande faktorer framkom. De tre största var ”Nackrelaterade besvär”, ”Psykiska begränsningar” och ”Andra fysiska besvär”. Vid större grad av aktivitetshinder angavs ”Nackrelaterade besvär” mest frekvent, följt av ”Andra fysiska besvär” och ”Begränsningar i vardaglig fysisk aktivitet”. Vid mindre grad av aktivitetshinder angavs istället oftast ”Psykiska begränsningar” följt av ”Nackrelaterade besvär” och ”Andra fysiska besvär”. Konklusion: För att optimera möjligheten till fysisk aktivitet hos personer med CD bör fysioterapiinsatser förutom fokus på reducering av sjukdomsrelaterade besvär även inkludera ett evidensbaserat beteendemedicinskt förhållningssätt. Insatserna bör påbörjas i ett tidigt skede av sjukdomen. / Purpose: To investigate the self-perceived facilitators and barriers to physical activity among people with cervical dystonia (CD). Design and method: Explorative and descriptive design. Qualitative content analysis and quantitative frequency analysis of two open-ended questions in a survey (n= 144). Subgroups based on self-perceived CD-related limitations in activity were also formed. Result: Seven categories (and 28 subcategories) facilitators emerged. The three most commonly reported were “Motion in everyday life”, “Psychological factors” and “Supportive aid”. Patients with major activity limitation mentioned more frequent “Supportive aid” than” Psychological factors”. Among patients with minor activity limitation “Psychological factors” was the largest category followed by “Motion in everyday live” and “Exercise-related factors”. Eight categories (and 24 subcategories) barriers emerged. The three most commonly reported were “Neck-related problems”, “Psychological limitations” and “Other physical disabilities”. People with major activity limitation most frequent experienced “Neck-related problems” followed by “Other physical disabilities” and “Limitations in everyday physical activities”, while “Psychological limitations” was most frequent mentioned by patients with minor activity limitation, followed by “Neck-related problems” and “Other physical disabilities”. Conclusion: To optimize the possibility for people with CD to be physical active, physical therapy interventions should not only focus on reducing disease-related complications but also incorporate an evidence-based behavioral medicine approach. Interventions should begin at an early stage of the disease.

Bakgrund: Psykisk sjukdom är ett fortsatt växande folkhälsoproblem. Fysisk aktivitet har en evidensbaserad effekt mot olika psykiatriska sjukdomar, både i ett preventivt och behandlande syfte. Däremot tyder forskning på att trots information genomför patienten inte fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd. Sjuksköterskan har ett hälsofrämjande ansvar och utgör en stor roll i att stötta patienter till hälsosamma livsstilsförändringar.Syfte: Studiens syfte var att genom en systematisk litteraturstudie undersöka patienters positiva eller negativa upplevelser av fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd vid psykisk sjukdom; vad finns det för möjliga underlättande eller hindrande faktorer för fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd?Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes, där underlaget i studien utgjordes av 14 vetenskapliga artiklar, efter databassökningar i CINAHL, PubMed och PsychINFO.Resultat: Fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd vid psykisk sjukdom är en komplex process där följsamheten påverkas av flertalet faktorer. Två övergripande teman identifierades; upplevda underlättande faktorer och upplevda barriärer till fysisk aktivitet. Inom temat upplevda underlättande faktorer identifierades tre underteman; personcentrerad omvårdnad, olika former av stöd samt positiva effekter av träningen. Inom temat upplevda barriärer identifierades också tre underteman; konkreta barriärer, känslomässiga barriärer samt sjukdomen som barriär.Konklusion: Ett holistiskt perspektiv samt Antonovskys salutogena synsätt och KASAM-teorin kan ge riktlinjer om hur sjuksköterskan kan arbeta för att skapa förutsättningar för patienten att genomföra fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd, genom att göra situationen mer begriplig, hanterbar och meningsfull för patienten. / Background: Mental illness is a continuing public health problem. Physical activity has an evidence-based effect on various psychiatric diseases, both in a preventative and therapeutic aspect. On the contrary, previous research suggests that despite patient information, the patient does not perform physical activity as an act of nursing care. The nurse has a responsibility in health promotion and plays a major role in supporting patients for healthy lifestyle changes. Aim: The aim of the study was to describe mental ill patients’ positive or negative experiences of physical activity as a nursing method, through a systematic literature study. What are the possible promoting or impeding factors for physical activity as an act of nursing care? Method: A systematic literature study was conducted. The result was based on 14 scientific articles, after database searches in CINAHL, PubMed and PsychINFO. Results: Physical activity as an act of nursing care when mentally ill is a complex process in which compliance is influenced by many factors. Two overall themes were identified; experienced facilitators and perceived barriers to physical activity. Within the theme of experienced facilitators, three sub-themes were identified; person-centered care, different forms of support and positive effects of exercise. Within the theme of barriers, three sub-themes emerged; concrete barriers, emotional barriers as well as the disease as a barrier.Conclusion: A holistic perspective as well as the use of Antonovsky's salutogenic approach, the SOC-theory (Sense of Coherence) can provide guidelines on how the nurse can work to create the conditions for the patient to perform physical activity as an act of nursing care, by making the situation more comprehensible, manageable and meaningful to the patient.

Undersökningar visar att 34 000 människor i Sverige är hemlösa. Detta trots att kommunerna har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla dess innevånare stöd och hjälp. Syftet med studien var att identifiera och beskriva upplevelser av hindrande respektive underlättande faktorer vid utträde ur hemlöshet samt erfarenheter av samhälleligt stöd kopplat till detta. Narrativa intervjuer genomfördes med två personer vilka tagit sig ur långvarig hemlöshet. Resultatet, som analyserades med stämplingsteorin och exitteorin, visade att missbruk var det mest framträdande hindret tillsammans med exempelvis svaga nätverk, skam, att ej vara berättigad till försörjningsstöd samt psykiska problem. Underlättande faktorer beskrevs bland annat som; stödjande nätverk, undvikande av tidigare umgänge samt andlig upplevelse. Socialtjänstens stöd framställdes som bristfälligt och en djup frustration uttrycktes över motkraven på drogfrihet. Merparten av resultatet gick i linje med tidigare forskning, men studiens resultat påvisade även nya påverkansfaktorer såsom ”att ej vara berättigad till försörjningsstöd” samt ”andliga upplevelser”.

No description available.

Bakgrund: Vårdrelaterade infektioner är ett världsomfattande problem som genererar lidande och samhällsekonomiska förluster. Problemets omfattning kan minskas genom ett fungerande hygienarbete, vilket i sig förutsätter att hälso- och sjukvårdspersonal är följsam till rådande riktlinjer och rutiner. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskans underlättande av faktorer som påverkar följsamheten till hygienrutiner för att främja patientsäkerheten. Metod: En litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod. Resultat: Identifierade faktorer som påverkar följsamheten till hygienrutiner är indelade i följande huvudkategorier; Attityder, kompetensutveckling, arbetsorganisation och ledarskap. Sjuksköterskan kan underlätta följsamheten genom att vara en förebild, arbeta med fortbildning och uppmuntra till reflektion. Teamarbete kan främjas genom att arbeta med rak och tydlig kommunikation, gemensamma mål samt genom att ge återkoppling på prestation och resultat. Slutsats: För att minska vårdrelaterade infektioner och främja patientsäkerheten behöver sjuksköterskan förstå att de faktorer som påverkar följsamheten till hygienrutiner är beroende av varandra i ett komplext samspel. Beteendet följsamhet kan till stor del underlättas genom att sjuksköterskan strävar efter att förbättra medarbetarnas attityd i det hygienförebyggande arbetet. / Background: Health care-related infections are a worldwide problem and generate suffering and socioeconomic losses. The extent of the problem can be decreased through proper hygiene, which in itself requires that healthcare professionals comply with current guidelines and procedures. Purpose: The purpose of the literature review was to highlight the nurse's facilitation of factors that affect the compliance with hygiene routines to promote patient safety. Method: A literature review based on 15 scientific articles of qualitative, quantitative and mixed method. Results: Identified factors that affect compliance with hygiene routines are divided into the following main categories: Attitudes, skills development, work organization and leadership. The nurse can facilitate compliance by being a role model, by working with continuing training and by encouraging reflection. Teamwork can be promoted by working with straightforward communication, common goals, and feedback on performance and results. Conclusion: To reduce health care-related infections and promote patient safety, the nurse need to understand that the factors that affect compliance with hygiene routines are dependent on each other in a complex interaction. The behavior of compliance can be facilitated by the nurse striving to improve the employees' attitude towards hygiene prevention.

Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelser av att leva med KOL samt identifiera eventuella faktorer som underlättar det dagliga livet. För att göra detta genomfördes en litteraturstudie där artiklar analyserades efter Carnevalis (1999) Dagligt Liv ↔ Funktionellt Hälsotillstånd-modell. Patienter upplever svårigheter, krav, i det dagliga livet relaterat till hygien, måltids-situationer och sociala situationer. Patienterna får anpassa sin aktivitetsnivå till sitt aktuella hälsotillstånd. Underlättande faktorer, inre resurser sprungna ur patienter-na själv och yttre resurser, hjälper till att balansera upp kraven i det dagliga livet. Genom att ytterligare stärka patientens inre och yttre resurser anses livskvaliteten hos KOL-patienten förbättras genom att högre nivåer av balans uppnås. / The aim of this study was to explore patients’ experiences of living with COPD and to identify factors to facilitate daily life. To do this a literature review was performed where articles were analysed through Carnevali’s (1999) Daily Life ↔ Functional Health status-model. Patients’ experience difficulties, demands, in daily life related to hygiene, meal-related situations and social situa-tions. Patients need to adapt their level of activity to their current health status. Facilitating factors, inner resources from the patient him/herself and outer resources helps to balance the demands in daily life. Strengthening the patients’ inner and outer resources is believed to increase the COPD patients’ quality of life through higher levels of balance.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av vad som underlättade och hindrade evidensbaserad vård av ben- och fotsår inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor. Samtliga arbetade på hälsocentraler i södra Hälsingland. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk referensram användes PARIHS modellen. Huvudresultat: I studien framkom olika faktorer som underlättar respektive hindrar distriktssköterskor inom primärvården att arbeta efter en rutin för ben- och fotsår. Det som underlättade var ett välfungerande teamarbete på arbetsplatsen, att rutinen var anpassad så att den var lätt att arbeta efter och att den fanns lättillgänglig i datasystemet, specifik kunskap om sårvård och ett engagemang för patienten och för ämnet sårvård samt att patienten behöver stöd och utbildning för att kunna medverka i vården. Det som hindrade var bristande förståelse och engagemang från chef och kollegor, svårigheter att motivera patienterna till att medverka till behandling samt att journalsystemet inte var anpassat efter ben- och fotsårsrutinen. Slutsats: I studien framkom olika faktorer som underlättade och hindrade distriktssköterskor att använda sig av evidensbaserad vård av ben- och fotsår i det dagliga arbetet. Det som påverkade distriktssköterskornas användning av rutinen var i störst utsträckning faktorer i omgivningen. För att underlätta för distriktssköterskor att kunna arbeta enligt evidensbaserad sårvård måste ansträngningar göras för att undanröja hinder. PARIHS modellen kan användas som stödjande verktyg före, under och efter implementeringsprocessen. / Purpose: The purpose of the study was to describe district nurses' experiences of the facilitating and preventative factors that influence the use of evidence-based wound care in primary healthcare. Method : A qualitative interview study with semi-structured interviews was conducted with eight district nurses. All worked at health centers in southern Hälsingland. The interviews were transcribed and analyzed by qualitative content analysis. As a theoretical reference frame, the PARIHS model was used. Main outcome : The study revealed different factors that facilitate or prevent district nurses in primary healthcare to work for a routine for leg and foot ulcers. What facilitated was a well-functioning team work at the workplace, that the routine was adapted so that it was easy to work after and was easily accessible in the computer system, specific knowledge about wound care and commitment to the patient and on the subject of wound care and that the patient needs support and education to be able to participate in healthcare. What was prevented was insufficient understanding and commitment from the boss and colleagues, difficulty in motivating patients to participate in treatment and that the journal system was not adapted to the leg and foot routine. Conclusion : The study identified various factors which facilitated and prevented district nurses from using evidence-based care of leg and foot ulcers in their daily work. What influenced the use of the routine by district nurses was to the greatest extent factors in the environment. In order to facilitate district nurses to work according to evidence-based wound care, efforts must be made to eliminate obstacles. The PARIHS model can be used as a supporting tool before, during and after the implementation process.