No description available.

Syftet med denna studie har varit att undersöka deltagarnas självbeskrivna vändpunkter som möjliggjort upphörandet från kriminalitet och droger, samt vilka faktorer som beskrivits som centrala i upprätthållandet av den nya livsstilen. Studien har baserats på sex intervjuer med personer som tidigare levt ett kriminellt liv. Vändpunkterna har beskrivits som en individuell kombination av en romantisk relation till en partner, brutna sociala band till viktiga närstående (exempelvis barn eller föräldrar), upplevd skadlig hälsopåverkan, anhopning av konsekvenser, personlig mognad och en nyfunnen gudstro. Upprätthållandet har beskrivits som framgångsrikt genom att deltagarna kontinuerligt utvärderat sin situation och arbetat på att bibehålla sin nya identitet. Detta har bland annat möjliggjorts genom att underhålla nya, sunda relationer; att ha en stimulerande arbetssituation; samt att vara goda förebilder, föräldrar och partners. Alla i gruppen lever idag i tolvstegsprogrammet, vilket de är övertygade om bidrar till en bestående förändring och en kontinuerlig personlig utveckling. / The purpose of this study has been to examine the participants’ self-described turning points that has enabled desistance from criminality and drugs, together with what factors described as central in the persistence of their new lifestyle. The study was based on interviews with six former offenders. The turning points were described as a unique combination of a romantic relationship to a partner, broken social bonds to important relatives, perceived adverse health effects, accumulation of consequences, personal maturity, and a newfound faith in God. The persistence were described as successful by continuously evaluating their situation and working to maintain their new identity. This was done by maintaining new, healthy relationships; a stimulating work situation; and being good role models, parents and partners. Everyone in the group is currently living with the twelve step program, since they believe it contributes to a lasting change and a continuous personal development.

No description available.

No description available.

Detta är en kvalitativ studie om hur förvaltningsrätten konstruerar barnets bästa vid upphörande av vård enligt 21 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Den 21 § LVU, handlar kort sammanfattat om huruvida vården om ett omhändertaget barn skall upphöra eller inte (se mer i stycke 3.1.2). I vår studie granskade vi 20 domstolsbeslut från förvaltningsrätten. Vi använde oss av en tematisk analys med kodning som tillvägagångssätt, för att sedan hitta teman som vi baserat vårt resultat på. Teorin vi har utgått från i studien var socialkonstruktionism samt fyra begrepp från barndomssociologin som är delaktighet, barns rättigheter, barnperspektiv & barnets perspektiv. Vi har utifrån vårt resultat kopplat teorin och de teoretiska begreppen. Vårt resultat gällande förvaltningsrättens konstruktion av barnet bästa vid upphörande av vård är att förvaltningsrätten själva gör en bedömning kring vad de anser är det bästa för barnet. Resultatet pekar på att domstolen utgår från antaganden om att de biologiska föräldrarna ska kunna tillgodose barnens behov. Förvaltningsrätten vill samtidigt se en långvarig och stor förändring hos de biologiska föräldrarnas för att vården ska upphöra. I vår studie upphörde vården enligt den 21 § LVU inte i något fall. Umgänge var även något vi fann hade betydelse för förvaltningsrättens konstruktion av barnets bästa vid upphörande av vård. Vi fann även att barnskyddet prioriteras framför att barnets röst skulle bli hört vid de rättsliga processer. Utifrån vårt resultat är alltså barnskyddet något som ingår i förvaltningsrättens konstruktioner gällande barnets bästa vid upphörande av vård.  I vårt resultat granskade vi också förvaltningsrättens konstruktioner ur ett barndomssociologiskt perspektiv. Förvaltningsrätten utgår från ett barnperspektiv i majoriteten av fallen vilket innebär att domstolen gör en bedömning av det de tror är bäst för barnet. Vi fann även att domstolen i vissa fall utgick från barns rättigheter när det handlade om umgängets betydelse. Anknytningens betydelse och barnets röst som är en del av ett barnperspektiv, var emellertid något som saknades i rättsfallen. Begreppet barnets perspektiv var något som förvaltningsdomstolen inte använde sig av. De begrepp vi saknade i resultatet var delaktighet gällande barnets röst.  Vi anser att denna studie är behövlig då det saknas forskning inom detta område. Sådan forskning är av betydelse för att kunna utveckla begreppet barnets bästa.

Identitetens roll i upphörande av brott och drogbruk har tidigare undersökts i ett antal studier som visat på dess betydelse i processen. Drogbrukande individer är en särskilt utsatt grupp i samhället och därav av intresse för kriminologin. Det existerar dock en brist på forskning om kvinnor inom fältet. Denna studie syftade därför till att belysa kvinnor med drogbruksproblematik genom att undersöka vilka externa faktorer som innehar mest betydelse i deras utveckling till en drogfri identitet. Detta undersöktes genom en analys av kvalitativa ostrukturerade livshistorier på tio kvinnor. Det största fyndet var att modersidentiteten och barn spelade en betydande roll för kvinnorna, både genom att bidra till en identitetsförändring samt genom en yttre kontroll. Viktiga personer och vården hade en positiv inverkan i de fall där de ökat en förståelse hos kvinnorna inför sitt egna bruk, vad det innebar och då den tillförde nya synsätt och inte i de fall när de fungerade som en informell kontroll. Vi fann, trots tidigare fokus inom kriminologin, inget som styrkte att fritidsaktiviteter hade någon som helst inverkan på en förändrad identitet till drogfrihet. Framtida interventioner bör lägga fokus på betydelsen av modersidentiteten då denna tidpunkt i kvinnornas liv visade på högst nivå av motivation men även på den information som ges till kvinnorna angående drogbruk då detta visade sig ha en positiv inverkan på deras identiteter. / The role of identity in the desistance of crime- and drug use careers has previously been examined in a number of studies which has shown its significance in the process. Drug users are a particularly vulnerable group in society and hence of interest in criminology. There is, however, a lack of research on women in the criminological field. This study therefore aimed to highlight women with drug use problems by examining which external factors that are of most importance in their development into a drug-free identity. This was examined through an analysis of ten qualitative unstructured narratives with women. The major finding was that maternal identity and children played a significant role for women, both by contributing to identity change and through external control. Important people and health care facilities had a positive impact on the women’s identities only in those cases where it increased the understanding for their own use, what it meant and when it brought new perspectives and not when it served as a type of informal control. We found, despite former focus in criminology, nothing that suggested that recreational activities had any impact on a changed identity towards drug-freeness. Future interventions should focus on the importance of maternal identity because this point of time in the women's lives showed the highest degree of motivation but also on the information given to women about drug use in general, as this proved to have a positive impact on their identities.

Studiens syfte var att undersöka hur unga vuxna (18–35 år) som tidigare har varit placerade inom familjehem, stödboende eller HVB, har erfarit sin övergång mot vuxenlivet, när placeringen upphört. Studien är kvalitativ och sex semistrukturerade intervjuer utfördes. Tidigare forskning inom området har använts som kunskapsgrund för att stärka studiens tillförlitlighet. Denna studie tyder på liknande resultat som forskningen, att tidigare placerade unga saknade delvis stöd och delaktighet i sin utslussningsprocess och i övergången mot vuxenlivet. Empowerment och KASAM ligger som teoretisk grund i studien.En tematisk analys ledde fram till två centrala teman: Vikten av sociala hållbara relationer och, känsla av maktlöshet och brist på stöd. Hållbara sociala relationer var av vikt utifrån teorierna då kontinuitet och trygga relationer kunde stärka ungdomarnas egenmakt och förmåga att ta egna beslut samt göra övergången begriplig, hanterbar och meningsfull. Brister som identifierades var att en del av ungdomarna uppgav att de blev helt ”släppta” när de lämnade sin placering och inte fick något stöd efter det att de fyllt 18 år, vilket gjorde dem sårbara. Slutsatsen visar att det krävs en förändring i form av skärpta riktlinjer kring eftervården och uppföljningsansvar efter ungdomar har avslutat sin placering. / The purpose of the study was to investigate how young adults (18–35 years) that hadpreviously been placed in foster care, supported housing or HVB, have experienced their transition towards adulthood, when the placement has ended. The study is qualitative and six semi-structured interviews were conducted. Previous research has been used to strengthen the study and indicates that previously placed youths lacked support and participation in their aftercare and transition towards adulthood. Empowerment and KASAM form the theoretical basis of the study. A Thematic Analysis led the study to identify two themes: The importance of sustainable social relationships and, Feeling of powerlessness and deficiencies in support. Sustainable social relationships were important as continuity and secure relationships could strengthen young people's empowerment, ability to make their own decisions and make the transition understandable, manageable, and meaningful. Deficienciesthat were identified were that some of the informants were "let go" when they left their placement and did not receive any support after they turned 18, which made them vulnerable. Furthermore, the results indicate that a change is required in the form of stricter guidelines regarding aftercare and follow-up responsibility.

This thesis aims to examine the importance of the organization Process Kedjan regarding youth’s termination of delinquency and drug abuse. It also aims to examine in which extent the organization helps the youths in different ways than authorities, as well as how the organization can function as a complement to authorities. The thesis is designed as a case study and is based on the perspective of the organization’s members. The study was performed by using qualitative interviews with five boys who have received or still are receiving help from the organization. Three of them are still receiving support and two of them are now working in the organization. They are all in the ages between 18 and 25, and has been active in delinquency and drug abuse in the ages between approximately 12 and 20. The theory of age-graded informal social control by Laub and Sampson was applied in the analysis. In the processing of the empirical material it emerged that Process Kedjan has been of great importance for the youths in their desistance of delinquency and drug abuse. Other factors of significance has been: close relationships, daily routines and activities and a sense of guilt for the harm they have caused other human beings. Another finding in the study was that Process Kedjan has qualities that cannot be found in authorities. These qualities are summarized in four different terms: identification, reliance, accessibility and fellowship. By the result we could find that Process Kedjan is an important complement to the authorities work regarding to prevent relapse in delinquency and drug abuse among youths, but collaboration between the organization and different authorities is required to be able to help a youth. The organization has contributed to a better view on authorities among the youths, they now understand the importance of dealing with for instance social services. / Denna uppsats syftar till att undersöka vilken betydelse organisationen Process Kedjan har för ungdomars upphörande av kriminalitet och missbruk. Den syftar även till att undersöka i vilken utsträckning organisationen hjälper ungdomar på andra sätt än myndigheter samt hur organisationen kan fungera som ett komplement till myndigheter. Uppsatsen är utformad som en fallstudie och utgår från medlemmarna i Process Kedjans perspektiv. Empirin har insamlats genom kvalitativa intervjuer med fem unga män som får eller har fått hjälp av organisationen. Tre av dem tar fortfarande emot hjälp och två arbetar numera i organisationen. I analysen tillämpades Laub och Sampsons teori om upphörandeprocesser, vändpunkter och sociala band. Vid bearbetning av det empiriska materialet framkom det att Process Kedjan har varit av stor betydelse för att ungdomarna ska kunna upprätthålla ett liv utan brott och missbruk. Andra viktiga faktorer har varit: nära relationer framför allt med familj, dagliga rutiner och aktiviteter samt en skuldkänsla av att ha orsakat skada hos andra människor. Det framkom också att Process Kedjans verksamhet innehåller delar som inte går att finna hos myndigheter. Dessa har sammanfattats i fyra olika begrepp: identifikation, tillit, tillgänglighet och gemenskap. I resultatet går det att utläsa att Process Kedjan är ett viktigt komplement till det arbete som myndigheter utför angående att förebygga återfall i kriminalitet och missbruk bland ungdomar, men för att kunna hjälpa en ungdom krävs ett samarbete mellan organisationen och olika myndigheter. Med hjälp av stöd från organisationens personal har ungdomarna fått en förändrad syn på myndigheter och ser nu vikten av att ha en kontakt med exempelvis socialtjänsten.

Syftet med arbete är att undersöka hur pedagoger arbetar med barns konflikter med andra barn där frågeställningarna är följande: Hur berättar pedagogerna utifrån sina erfarenheter om sin hantering av barns konflikter? samt Hur görs barnen delaktiga i konflikthanteringen enligt intervjupersonernas berättelser? Den teoretiska utgångspunkten i studien är socialkonstruktionismen, där språket ses som en social handling där vår verklighet är socialt konstruerad och utvecklas i sociala interaktioner med andra, samt det sociokulturella perspektivet. Insamlingen av empiri skedde i form av intervjuer med 4 pedagoger. Resultatet är uppdelat i två teman som lyder: Verbal kommunikation och Icke-verbal kommunikation. Slutsatsen i studien är att pedagoger ofta vill stötta och hjälpa barnen i konflikthanteringen genom att prata med dem och lyfta fram problemet tillsammans. Men också att vid enstaka fall så använder pedagoger strategiersom separerar eller distraherar barnen när de riskerar att skada sig. Det kan även dras slutsatsen att barn gör delaktiga i konflikthanteringen genom att pedagoger ger barnen möjligheten att framföra sina tankar, känslor och perspektiv på konfliktsituationer. / The purpose of this study is to acknowledge educators’ conflict resolutions strategies in children’s conflicts with other children. The questions at issue are the following: Based on their experiences, how do educators tell about their handling of children's conflicts? and How are children made involved in conflict management through the interviewers’ stories? The theoretical framework of this study is social constructionism, where language is seen as a social act and our reality is socially constructed in interactions with others, as well as the sociocultural perspective where human social experiences is formed in the reality that we are living in. The data in this study was collectedthrough interviews. The results are divided into three themes wish are the following: verbal communication, stop the conflict and non-verbal communication. The conclusion of this study is that educators more often want to scaffold children through cooperative strategies. But in some cases, educators need to use cessation strategies when children are at risk. There is also the conclusion that children are given the ability to be involved in conflict resolution when educators give them the ability to bring forth their own perspective during conflicts.

Denna uppsats handlar om föräldrar till barn som vårdas enligt 2 § LVU och syftade till att undersöka hur socialtjänsten konstruerar föräldrar i de utredningar som skrivs vid begäran om vårdens upphörande enligt 21 § LVU. Syftet var även att undersöka hur dessa konstruktioner kan förstås i relation till principen om barnets bästa. En kvalitativ innehållsanalys av sju utredningar har gjorts, vilket resulterat i att olika teman kring hur föräldrar konstrueras har identifierats. Vi har även kunnat urskilja att konstruktioner skapas på ett flertal olika sätt. De teman som identifierats är Arbetsallians, Förmåga/oförmåga, Barnperspektiv, Våld samt Riskfaktorer kring föräldrarna. De två första temana av hur föräldrarna konstrueras relaterar till huruvida de har lyckats förändra de aspekter som föranledde omhändertagandet av barnen, eller om brister fortfarande föreligger. Dessa två teman kan förstås utifrån syftet med utredningarna, som är att utreda om en förändring har skett eller ej.  I resterande tre teman, barnperspektiv, våld samt riskfaktorer kring föräldrarna, konstrueras föräldrarna snarare utifrån beskrivningar av deras karaktär, relaterat till deras bakgrund och sätt att vara. Denna typ av konstruktioner och sätt att beskriva föräldrarna relaterar inte direkt till syftet med utredningarna, utan kan istället förstås som ett sätt för socialtjänsten att framhålla varför en hemflytt eventuellt inte vore förenligt med barnets bästa. Vi konstaterar därtill att föräldrars arbetsallians konstrueras som något som kan förändras eller förbättras, medan föräldrars karaktär och förmåga/oförmåga ofta konstrueras som mer statiska förhållanden.