No description available.

<p>Upphandlingsförfarandet är inte någon enkel sak, en upphandling måste följa både svensk lagstiftning och EG-rätten, vilket gör det hela till en relativt invecklad process. De grundläggande principer som utgör lagstiftningen bygger på en vilja att all upphandling ska ske på marknadens villkor och att det är på så sätt de mest optimala förutsättningarna ges. På senare år när principen om en hållbar utveckling fått en allt högre prioritet inom Sverige och Europa har det blivit aktuellt att ställa miljökrav i samband med offentliga upphandlingar, något som inte är helt okomplicerat. Hos flera aktörer i samhället går meningarna isär om vilka miljökrav som faktiskt kan ställas vid offentlig upphandling, utan att bryta mot lagstiftningen. Det finns många faktorer som kan vara en bidragande faktor till att miljökrav inte ställs vid upphandlingar, till exempel ekonomi, tid, ledning och organisation för att nämna några. Denna studie fokuserar däremot i huvudsak på lagstiftningen och vilka problem den ger upphov till. Det är svårt att säga exakt vilka miljökrav som kan ställas, mycket beroende på att praxis för hur stränga miljökrav som kan ställas är mycket begränsad. Studien avser även belysa hur just upphandlarna upplever sin situation och de möjligheter och eventuella hinder de stöter på. För att bemöta dessa frågor genomfördes kvalitativa intervjuer med tre stycken upphandlare på Norrköpings kommuns upphandlingsenhet. Intervjuerna visar att bilden av vilka svårigheter som finns med att bedriva miljöanpassad upphandling inte är helt entydig. Samtliga upphandlare ställer på ett eller annat sätt miljökrav vid upphandling, men de upplever trots detta att det finns vissa svårigheter med att bedriva en miljöanpassad offentlig upphandling. Upphandlarna efterlyser en helhetssyn för att enklare kunna bedriva miljöanpassad upphandling. Något som också anses vara av stor vikt är prejudikat inom området, dessa kan vara en stor hjälp när det gäller att veta vilka krav som går att ställa eftersom de lagar som finns i viss utsträckning utgör en gråzon.</p>

<p>Bakgrund: Det har blivit allt vanligare att organisationer väljer att köpa in tjänster idag. Detta kan till viss del förklaras av att organisationer i allt större utsträckning väljer att koncentrera sig på sin kärnverksamhet istället för att producera tjänsten inom organisationen. Det specifika med tjänster är att heterogeniteten är stor, som ligger i tjänstens natur. Möjligheten att inspektera tjänsten innan köp är mycket begränsad, då en tjänst är en process som handlar om att nå ett specifikt resultat. Denna tjänst blir då svår att mäta och värdera. Det finns idag inga vedertagna existerande modeller som kan tillämpas på tjänsteupphandlingar. </p><p>Syfte: Vårt syfte är att studera upphandlingsprocessen av kunskaps- och informationsintensiva tjänster, samt belysa vilka svårigheter det finns kring denna process och hur dessa svårigheter kan hanteras. </p><p>Avgränsningar: De avgränsningar vi har valt att göra är att lägga fokus på kunskaps- och informationsintensiva tjänster, samt urvalsavgränsningar, i form av geografisk och storleksmässig avgränsning. </p><p>Metod: Studien utgör en fallstudie genomförd på tio organisationer från både privat och offentlig sektor som verkar i flera olika branscher. Den empiriska datan har samlats in med hjälp av 14 intervjuer som sedan har analyserats för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar och uppfylla dess syfte i en avslutande diskussion. </p><p>Resultat: Då tjänster ofta är svåra att mäta och värdera innan köp medför det att det finns tveksamheter huruvida en objektiv värdering kan göras. Detta medför även svårigheter att utforma kravspecifikation, och det finns en risk för att organisationen saknar rätt kompetens för att upphandla tjänsten. Undersökningen har visat på att skillnaderna mellan organisationers upphandlingsförfarande främst ligger i de grundläggande förutsättningarna för den enstaka organisationen, vilket påverkar resultatet av upphandlingsprocessen. Vi ser svårigheter med att kunna generalisera tjänster inom samma tjänstekategori, vilket medför att det är svårt att utveckla en upphandlingsmodell för alla typer av tjänster, men även för att organisationer har olika interna och externa förutsättningar.</p>

<p>I dagens läge behöver organisationer ha bättre uppsikt över sin miljöpåverkan. I dag saknas en metod för att se upphandlingens miljöpåverkan för en organisation. Med upphandling menas i denna studie alla varor/tjänster som köps in till en organisation. Miljöpåverkan för varor/tjänster syftar på de emissioner som uppstår från upptag av råvara, förädling och transporter av varor/tjänster framtill att de köps in till organisationen. Det finns en metod som testats en gång, denna studie utgår ifrån den. </p><p>Syftet med studien är att utifrån den tidigare studien om indirekt miljöpåverkan vid upphandling, testa metoden miljöexpanderad input-outputanalys. Syftet är att testa och utveckla metoden, för att se om det går att använda metoden för att se miljöpåverkan vid upphandling för en hel organisation. Samtidigt utförs en metodstudie, för att se vilka svårigheterna är med metoden. Metoden testas praktiskt på Linköping Universitets miljöpåverkan vid upphandling. </p><p>Input-outputanalysen (IOA) skapades av Wassily Leontief i slutet på 1930-talet. IOA har därefter tillämpats på en uppsjö av ekonomiska problem. Enligt Leontief finns det ett samband mellan alla branscher, genom det ekonomiska systemet tydliggör han det sambandet. Miljöexpanderad input-outputanalys (MIOA) lägger på den miljöpåverkan som sker i samband med de ekonomiska aktiviteterna. Om en vara köps in har den i tidigare led miljöpåverkan genom de utsläpp som sker vid utvinning, förädling osv. MIOA samlar upp alla de leden/sambanden och lägger på miljöpåverkan som sker framtill att varan/tjänsten köps in av en organisation. </p><p>Slutsaten är den att det går att tillämpa MIOA för att se upphandlingens miljöpåverkan för en hel organisation. Det finns några svagheter med verktyget idag, men de kommer att lösas i framtiden. </p><p>Linköpings Universitet har en betydande miljöpåverkan via upphandlingen. Speciellt de konsulttjänster som köps in är miljöpåverkande.</p>

<p>Genom de omarbetade direktiven, 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), har det tillkommit nya regleringar beträffande offentlig upphandling. De nya direktiven har till syfte att förbättra regelsystemet för att bättre uppnå syftet med lagstiftningen om offentlig upphandling. I båda direktiven har det tillkommit bestämmelser om användningen av ramavtal samt bestämmelser om de båda nya tilldelningsförfarandena elektronisk auktion och dynamiska inköpssystem. I det klassiska direktivet har det tillkommit ett nytt upphandlingsförfarande, konkurrenspräglad dialog. I dessa nya bestämmelser i de konsoliderade direktiven om offentlig upphandling kommer regleringar som bl a innehåller skrivningen att de upphandlande enheterna inte får använda det aktuella förfarandet på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen.Denna skrivning tycks vara hämtad från konkurrensbegränsningsreglerna i artikel 81 och 82 i EG-fördraget. Uppsatsen behandlar vad denna skrivning i det klassiska - direktivet har för betydelse inom upphandlingsrätten. Innebär skrivningen att den upphandlande enheten inte får hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på ett sätt som är förbjudet enligt artikel 81 och 82 i EGF, d.v.s. skall man göra en analog tillämpning av förbuden i artikel 81 och 82 EGF vid tolkningen av skrivningen. Alternativt finns det en för offentlig upphandling egen modell för vad som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen. Uppsatsen fokuserar i mångt och mycket på förhållandet mellan ”skrivningen” och artikel 2 (i det klassiska direktivet) som ger uttryck för de EG-rättsliga principerna som ligger till grund för att syftet med upphandlingsreglerna uppnås, d.v.s. att offentlig upphandling öppnas för konkurrens. Ger ”skrivningen” något utökat skydd utöver det skydd som de EG-rättsliga principerna ger för att en upphandlande enhet inte skall snedvrida konkurrensen.</p> / <p>Through the revised directives, 2004/18/EG (The Classical directive) and 2004/17/EG (The Directive of supply), new rules have been brought in concerning public procurement. The new directives have the purpose to improve the system of regulation to better achieve the purpose with the legislation of public procurement. In both directives new regulations about the new procedures of awarding contracts, Dynamic purchasing systems and Electronic auctions, and the use of Framework agreements have been brought in. In the Classical directive a new procedure of public procurement has been brought in, i.e. so-called Competitive dialogue. In these new regulations there are rules which, among other things, contains the writing “contracting authorities may not use the procedure in such a way as to prevent, restrict or distort competition”. This writing seem to be descended from the rules of limiting competition in article 81 and 82 in the EC-treaty. This thesis is about the meaning of this writing in the Classical directive of public procurement within the law of public procurement. Is the meaning of the writing that a contracting authority may not prevent, restrict or distort competition in a way that is forbidden in article 81 and 82 in the EC-treaty, i.e. will you make an analogue application of the prohibitions in article 81 and 82 in the interpretation of the writing. Alternatively is there a special model in the law of public procurement of what prevents, restricts or distorts competition? This thesis is, in a large extent, focusing on the relationship between “the writing” and article 2 in the Classical directive. Article 2 express the principles of EC-law which is fundamental for the purpose of the law of public procurement to be achieved, i.e. that public procurement is being opened-up to competition. Does the “writing” give any further protection exceeding that protection being given by the principles of EC-law, article 2, for a contracting authority not to distort the competition?</p>

<p>Regelverket för offentlig upphandling håller för närvarande på att förändras. Det är direktiven 2004/18/EG (klassiska direktivet) och 2004/17/EG (försörjningsdirektivet), som har omarbetats. Andledningen till en regelförändring är att omvärlden har förändrats, vilket innebär att tekniken har utvecklats och behoven för nya rutiner inom offentlig upphandling är nödvändiga. Bland de nyheter som återfinns i direktiven återfinns ett nytt upphandlingsförfarande, den så kallade konkurrenspräglade dialogen. Förfarandet är avsett att tillämpas vid situationer då det inte är möjligt att i de tekniska specifikationerna ange vad som krävs för att tillgodose den upphandlande myndighetens behov. Utöver denna nyhet, presenteras också en ny inköpsprocess, det så kallade dynamiska inköpssystemet. Det karaktäristiska för denna inköpsprocess är att den är helt elektronisk och skall möjliggöra ett stort urval för beställare att förfoga över. Slutligen är en ny form av tilldelning av kontrakt framtagen, den så kallade elektroniska auktionen. Detta senare förfarande är inte ett självständigt upphandlingsförfarande. Processen skall i det närmast ses som en fortsättning på öppet, selektivt och i vissa fall, förhandlat förfarande. Det handlar om tilldelning av kontrakt.</p><p>Aktörer inom offentlig upphandling står således inför nya utmaningar. Det är dock grundläggande att försäkra att viktiga principer inte förringas eller ignoreras vid införande och tillämpning av nya element i regelverket. De principer som avses är principen om likabehandling, principen om insyn och öppenhet, samt proportionalitetsprincipen.</p><p>Uppsatsen är en kritisk studie av konkurrenspräglad dialog, dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner. Hur verkar dessa element i förhållande till viktiga principer såsom, likabehandling, insyn och öppenhet och proportionalitetsprincipen?</p><p>I och med klarläggande hur dessa system är ämnade att fungera, uppkommer följande frågor;</p><p>Vilka möjligheter medför användandet av de nya elementen?</p><p>Vilka är de eventuella riskerna med de nya elementen i offentlig upphandling?</p><p>Studien visar att tillämpning konkurrenspräglad dialog</p><p>- förbättrar och höjer nivån av exakthet i förfrågningsunderlaget,</p><p>- ger upphov till osäkerhet om vad ett särskilt komplicerat kontrakt är,</p><p>- kan åsidosätta likabehandlingsprincipen</p><p>- hotar att utesluta små- och medelstora leverantörer.</p><p>Studien visar att tillämpning av dynamiska inköpssystem</p><p>- kommer att resultera i en ökad konkurrens, dock en blygsam ökning,</p><p>- öppenheten för nya aktörer kommer att gagnas,</p><p>- ökar antalet aktörer i upphandlingsprocessen och därmed också ökar den administrativa bördan,</p><p>- gynnar större leverantörer på grund av stordriftsfördelar,</p><p>- små- och medelstora företag kan komma att känna sig hämmade att delta i systemet.</p><p>Studien visar att tillämpning av elektroniska auktioner</p><p>- förenklar upphandlingsprocessen vid kontraktstilldelning och reducerar kostnader för både upphandlande enhet och leverantör,</p><p>- innebär ett riskmoment för bevarandet sekretess av vissa material.</p>

<p>Lagen (1992:1528) om Offentlig Upphandling [LOU] 1 kap. 4 § är en viktig paragraf som all offentlig upphandling skall genomsyras av. Ett korrekt uppfört förfrågningsunderlag skall vara tydligt och precist utformat. En leverantör skall i förfrågningsunderlaget inneha den information som är nödvändig för att kunna ge ett anbud. Har den upphandlande enheten utformat skall-krav och bör-krav i förfrågningsunderlaget så skall de uppställda skall-kraven vara uppfyllda. I annat fall skall anbudet förkastas. Vid utformningen av ett förfrågningsunderlag skall även de gemenskapsrättsliga principerna tas hänsyn till. Görs ej detta har den upphandlande enheten brutit mot kravet i LOU 1 kap. 4 § där det slås fast att all upphandling skall göras affärsmässigt.</p>

<p>When Swedish authorities are to purchase or rent something, public procurement is used as a means to an end. Authorities as well as suppliers are subjects to the fact that Swedish law regarding public procurement regulates the form of procurement in one set of particular regulations (LOU) and the form of contracts in another set of general regulations (AvtL). Suppliers and purchasing authorities close a contract regarding the subject of procurement and the law of public procurement regulates when such a contract can be closed, simultaneously the law of contracts regulates when parties are held to contracts and when contracts are to be rescinded. I investigate in this essay what these two types of regulations can result in for the contracting parties. As it is today agreements that have been entered into wrongfully still are valid, even if a court of law nullifies the procurement and sentences the purchasing authority to make a new public procurement. This state of things is currently causing contractual difficulties for parties in such circumstances. My investigation leads me to the conclusion that the law of public procurement should regulate, by a defeasance clause, agreements and contracts that has been entered and closed in a wrongful way; hence making such agreements invalid.</p>

<p>Abstract</p><p> </p><p>The objective of our study was to get knowledge about how teachers think when they make purchases to preschool. Do they consider making environmentally conscious purchases? Do they work actively to transfer environmental consciousness to the children?</p><p>We chose to interview nine preschool teachers and one cook in two different local municipalities. Our investigation showed that there was a very low engagement in these issues. The teachers said that they were very strictly bound to already existing public contracts and did not see any possibilities to influence the preschools consumption.</p><p>The teachers hade no idea that not only their work could result in environmental savings in the school, but also result in attitudes changes among the children, their parents and, in the long term, society in general. The teachers wished they had a concrete environmental mission and they did what they could with the available resources.</p><p>With our essay we aim to show teachers in the primary school that their choices are important and that it is possible to influence, even on a small scale.</p>

<p> </p><p> </p><p> </p><p>Officially, Sweden has a very low level of corruption and in 2008 topped Transparency International’s list in terms of the perception of a lack of corruption. However, on closer examination it would appear that the Swedish public sector is not as clean as the Transparency International list suggests. What appears to be relatively common and quite widely accepted in Sweden, especially in local government, are conflict of interest situations in which public officials use their position to obtain advantages for themselves, their friends and their colleagues, in particular with respect to public procurement.</p><p> </p><p>According to the Swedish constitution, the public administration shall be governed by the principles on legality and objectivity. Grave violations of these principles are deemed illegal and contrary to the penal code provisions relating to bribery, public misconduct and breach of confidentiality<em>.</em> This, however, is where the problem arises. The provisions of the law regarding public misconduct only cover those areas involving the exercise of public authority. Although the handling of public matters when a conflict of interest exists is prohibited, there are no sanctions in the penal code for occasions where these provisions are violated. As public procurement is considered to be a contractual matter rather than one that falls within the scope of public authority, there are technically no means, from a criminal law point of view, to address conflict of interest situations, unless the actions taken amount to for example bribery, fraud or a criminal breach of trust.</p><p> </p><p>The aim of this paper is to answer the following questions:</p><p> </p><p>Where does the improper influencing of public decisions due to a conflict of interest fit within the concept of corruption?</p><p>How can improper influence and conflict of interest be tackled from a criminal law point of view under the current Swedish legislation;</p><p>What changes, if any, would be required to permit that improper influence due to a conflict of interest can be properly addressed from a criminal law point of view?</p><p> </p><p>My research established that a situation in which public officials improperly influence the official decision-making process because of private interests falls within most international definitions of corruption, i.e. “the abuse of public office for private gain”. It was also established that this type of behaviour in the Swedish public service is often impossible to deal with through criminal prosecution, although it violates the legal provisions on public conflict of interest. This paper therefore concludes that the improper use of influence due to a conflict of interest should be regarded as corrupt activities and be criminalised, thus safeguarding the constitutional principles of the public administration.</p>