Fältarbete är ett nytt tillvägagångsätt som allt fler kommuner börjar intressera sig för, samtidigt som allt fler myndighetsrapporter visar på att socialt fältarbete är beskrivet i en begränsad utsträckning, sett ur både juridisk och ett forskningsperspektiv. Mot bakgrund av detta har studiens syfte varit att undersöka fältarbetarnas erfarenheter av att jobba med barn och unga i riskzon och vilka riskfaktorer som fältarbetare identifierar i relation till ungdomskriminalitet, samt de utmaningar som finns i deras uppsökande arbete med barn och unga. Tillvägagångssättet har varit 4 kvalitativa intervjuer med fältarbetare i Linköpings kommun där de samtliga respondenterna hade ca sju månaders erfarenhet av fältarbete sedan uppstarten av verksamheten. Det empiriska materialet från intervjuerna bearbetades och analyserades med hjälp av tematisk analysmetod och stämplingsteori. Studiens resultat visar att riskfaktorer som är förekommande och relaterade till ungdomskriminalitet berör främst den miljömässiga och sociala aspekter av barn och ungas liv och bör därmed förstås i relation till deras omgivning och livsmiljö. I studien framkommer också att det saknas speciella metoder för fältarbetarna att utgå ifrån i sitt dagliga arbete, vilket lämnar stort utrymme för fältarbetarna att själva strukturera sitt arbete, vilket lämnar ett stort ansvar på fältarbetarna. Studiens resultat visar också att fältarbetare möts av stora utmaningar när det gäller arbete med ungdomskriminalitet, då det av fältarbetarna framhålls som något komplext och inte tycks finnas en enkel lösning till. Dessa utmaningar förutsätter att fältarbetarna är flexibla, har rätt kompetens och goda kunskaper om barn och ungas komplexa behov.

Följande uppsats ämnar undersöka hur Örebros allmännyttiga bostadsbolag Örebrobostäder (ÖBO) och andra aktörer arbetar med social hållbarhet inom Örebros utsatta områden Vivalla, Oxhagen och Varberga. Dessa är med på den lista som Polismyndighetens Nationella operativa avdelning (NOA 2017, s.41) format för att belysa områden där den låga socioekonomiska statusen i samband med ökad kriminalitet kräver extra resurser och sociala investeringar; socialt utsatta områden. Studiens resultat har formats och analyserats genom tidigare forskning, främst inom social hållbarhet, socialt kapital och segregation. Tillvägagångssättet har utgjorts av en fallstudie med kvalitativ metod där vi samlat in data från tjänstemän inom ÖBO, Partnerskap Örebro samt privatpersoner som är boende inom våra valda studieområden. Utifrån studiens syfte har vi format frågeställningarna: ● Vad har Polisens klassificering ”utsatta områden” för effekt på invånare i denna typ av områden i Örebro kommun? ● Hur arbetar ÖBO för att stärka den sociala hållbarheten i Örebros utsatta områden? ● Hur påverkar den socioekonomiska statusen individers möjlighet att fritt välja bostad? Resultatet visar att ÖBO tillsammans med Polisen och Partnerskap Örebro satsat på sociala investeringar för att stärka invånarnas socioekonomiska status i utsatta områden, där de skapar aktiviteter för att engagera människor i sin stadsdel, renoverar bostäder och skapar sysselsättning för de sysslolösa. Detta anses vara satsningar för att minska bostadssegregationen i dessa områden, och bidra till att förändra den stigmatiserande bilden utsatta områden blivit stämplade för. Polisens klassificering är enligt våra slutsatser en polariserande faktor gentemot hur invånare uppfattar de utsatta områdena, då de klassas som “problemområden” i folkmun. Intervjupersoner från Vivalla och Oxhagen vittnar om att den stigmatiserade bilden av utsatta områden inte speglar deras verklighet, och att gemenskapen i området är hög vilket tyder på ett starkt socialt kapital trots sociala utmaningar. Intervjupersonerna poängterar att även om de vill flytta i framtiden så existerar det idag många hinder för att detta ska vara möjligt - hyreskostnaden kan fortfarande styra individens val av bostadsområde, trots att antalet ködagar (köpoäng) räcker för andra områden utanför de socialt utsatta områdena.

Studien undersöker hur olika politiska aktörer uttrycker sig om den svenska statens förmåga att upprätthålla ett våldsmonopol och vad detta kan få för implikationer för Sverige. Studien vilar på Max Webers definition av staten som ett mänskligt samhälle som framgångsrikt hävdar monopolet på det legitima användandet av fysiskt våld inom ett givet territorium. Med denna definition som grund genomförs en diskursanalys av den svenska statens brister i debatten kring ”no-go zoner” i svenska utanförskapsområden. Mer specifikt analyserar uppsatsen ett nationellt och internationellt urval politiska aktörer som i den politiska debatten antingen legitimerar eller de-legitimerar den svenska staten i Webers mening. Utifrån konstruktivistiska antaganden om att statens existens är socialt konstruerad och diskursivt formerad visar resultaten att aktörernas sätt att uttrycka sig i debatten kring svenska utanförskapsområden ger grogrund för ett ifrågasättande av statens existens

The purpose of this essay is to understand how young adult men experience the environment and the growing conditions that exist in so-called particularly vulnerable areas. And on the basis of these, figure out how they relate to and distance themselves from crime as a way of life. The method used to answer the study's purpose and questions was a qualitative method in which six young adult males aged between 24 - 25 years grown or residing in so-called particularly vulnerable areas were interviewed. The study is based on a thematic analysis with the aim of capturing reflections and experiences. By using semi-structured questions, the respondents were able to contribute with more nuanced answers regarding their reflections and experiences concerning the phenomenon in question. Results showed that the respondents who grew up in these so-called particularly vulnerable areas, experienced worse conditions and fewer opportunities in life comparing to children who grew up in areas with higher socioeconomic status. The respondents relate to their area through strong social friendships and solidarity groups with shared meanings. Within these groups, some respondents feel that there are unwritten rules and norms, such as the way to dress or the way to talk. In order to integrate within these groups, it is usually required to have similar attitudes, common interests and a background from the area to understand the internal symbols and language. Respondents in the so-called particularly vulnerable area later develop a social maturity through a greater consistency thinking and a future thinking. The experience of high expectations from parents, friends and the pursuit of a good self-image are the driving forces to distance themselves from crime. To avoid getting into criminal habits, respondents express that it is essential to have a good education and established schools with resources that can handle the younger ones who run the risk of getting into crime. According to the respondents' experience, you can also distance yourself from crime through sports, hobbies, education, or employment.

Sammanfattning  Utgångspunkten i studien är att belysa problematiken kring skolsegregationens påverkan på elevers skolresultat. Syftet med denna studie är att undersöka hur skolledare samt skolnämnden upplever skolsegregation. Studien har en teoretisk ansats där Bourdieus teorier om kapital, fält och habitus appliceras på resultatet. Vi använder en kvalitativ metod i studien, som baseras på sju semistrukturerade intervjuer. Informanterna består av sex stycken rektorer som verkar inom en segregerad stad, samt en representant från skolnämnden i samma kommun. Samtliga informanter, stadens namn samt områden i staden är alla anonymiserade. Insamlad empiri har transkriberats och reducerats inför analysarbetet. Vår slutats utifrån det bearbetade resultatet är att aktörer finner förklaringarna främst i boendesegregationen och det fria skolvalet. Det kapital som värdesätts i skolan är det svenska språket. För att motverka segregationen krävs kompensatoriskt arbete i verksamheten. Ansvariga för motverkande av segregation återfinns på en politisk nivå, medan skolsegregationens effekter kan motverkas på skolnivå.

Med ökningen av dödligt våld, sprängningar och skjutningar har frågan om gängkriminalitet blivit en av de viktigaste politiska frågorna i Sverige. Det ökade intresset för kriminalpolitik har resulterat i förslag om skärpta straff för gängrelaterad brottslighet och narkotikabrott. Syftet med denna studie är att undersöka ifall straffskärpningar för försäljning av narkotika framställs som nödvändiga och vilka möjliga implikationer som införandet av straffskärpningen kan ha på individer i utsatta områden och samhället i stort. Forskningsfrågorna besvaras genom en tematisk analys av statliga dokument utifrån stämplingsteorin och critical race theory samt det teoretiska begreppet inkludering och exkludering av välfärden. En tematisk analys av SOU 2021:68, Proposition 2022/23:53, Lagrådsremiss och remissvar visar att försäljning av narkotika framställs som en del av en bred samhällsproblematik som riskerar att skada välfärdssamhället och andra grupper än just kriminella nätverk. Vidare visar den tematiska analysen att grupper och områden som redan är stämplade med stigma riskerar att stigmatiseras ytterligare genom skärpning av narkotikastrafflagen. Dessutom visar analysen att straffskärpningen kan potentiellt ha negativa kriminogena effekter på lång sikt såsom ökad brottslighet och ökad våldsutövning.

Trygghet är en väsentlig fråga eftersom det är grundläggande för ökat välmående och därmed en mänsklig rättighet. Trygghetskänslan och att alla ska känna sig trygga på offentliga samt privata platser är därför något som bör prioriteras.  I det här kandidatarbetet undersöks vad som kan påverka trygghetskänslan och hur den fysiska miljön kan utformas för att öka den upplevda tryggheten. Syftet är att få en djupare förståelse för den fysiska planeringens roll vad gäller trygghetsskapande åtgärder och hur den fysiska planeringen kan främja trygga platser. För att besvara frågeställningarna görs en kunskapsöversikt bestående av myndighetsrapporter, vetenskapliga artikar och forskningsarbeten, samt även en platsanalys och observationer. Arbetet resulterar i ett gestaltningsförslag av ett bostadsområde som idag har trygghetsproblem, där kunskapen som getts av kunskapsöversikten, platsanalysen och observationerna tillämpas. Avslutningsvis ges en slutsats där frågeställningarna besvaras och en kort diskussion om resultatet och även förslag på vidareforskning.

This qualitative research study examines community police officers (CPO) in communities that are classified as socially vulnerable areas according to the police authority. The research on community policing in Sweden in these areas is still generally underdeveloped and the purpose of this study is to fill a part of that knowledge gap. This study focuses on local crime preventive work as a community police officer that especially has this mandate in preventive work. The authors have made interviews with police officers from three areas with similar problems. 2015 made the police authorities in Sweden the most extensive reorganization ever made. One of the main ideas was to give the 95 local police authorities more mandate over their own district and their own local problems. In this study, we understand that it is not completed as the management had as a main target. In this study our goal was to bring some clearance about the community police officers feeling about there´s own work situation and role. In the study when the authors did the interviews, we got information from the respondents that it depended on who the different local police management use the community police officer’s duty. In one local police area the management had an idea that everybody who had worked as a police officer for three years got the label as a community police officer even if its main work wasn´t in the crime prevention area. The conclusion in this study is that it needs more commitment for the local problems and more support to the community police officers that works in these vulnerable areas for a long time for the target to reduce the crime and increase the safety for the citizens.

I den här kvalitativa studien har vi lyft fram hur tystnadskultur och misstro gentemot myndigheter påverkar det professionella arbetet. Syftet med studien var att förstå hur misstro mot myndigheter och valet att inte samarbeta eller prata med myndigheter påverkar det professionella arbetet med ungdomar. Det bristande förtroendet är förknippat med negativa erfarenheter som utsatthet och okunskap samt brist på kommunikation mellan ungdomar och professionella inom det sociala arbetet. Tystnadskultur grundar sig på kollektiva normer men även individuella skäl. Genom våra frågeställningar och intervjuer kunde vi undersöka vilka utmaningar som professionella möter i deras arbete relaterat till våra frågeställningar. Resultatet visar att misstro och tystnadskultur grundar sig på olika faktorer som negativa erfarenheter, normer i utsatta områden och ungdomars inflytande på varandra samt tankesätt.

Bakgrunden till arbetet grundar sig i den kriminella utbredning som sker i Sverige kopplat till utsatta områden. Det är tydligt huruvida utsatta områden har fångat flertal aktörers intresse såsom politiker, media och polis, men trots detta inte kommit underfund med lösningen på problematiken i fråga. Tidigare forskning har avgränsats sig inom stadens gränser i sökandet efter lösningen, varpå detta arbete ämnar frambringa landsbygden som en viktig jämförelsepunkt genom att synliggöra skillnaderna i (o)likheterna. Anledningen är att landsbygden och utsatta områden faller under samma premisser vad avser bristen av lokala företag och lokalt förankrad arbetskraft, bristen på lokala skolor och ungdomsverksamhet samt låg politisk representation och kommunikation. Syftet med arbetet är därmed att lyfta fram landsbygden som en viktig jämförelsepunkt för att kunna bidra till lösningen av den särskilda problematik som sker inom utsatta områden. Det metodologiska tillvägagångssättet ter sin form utifrån kvalitativ semistrukturerad forskningsintervju som därigenom är vårt empiriska material. Detta i kombination med kvantitativ metod vad avser sekundära källor i form av publicerad statistik. Det resultat som funnits tyder starkt på att intervjurespondenternas svar skildrar den faktiska verklighet som präglas inom respektive område, vilket statistiken enbart ger en förenklad bild av. Slutsatserna utifrån undersökningen mynnar ut i att landsbygd och utsatta områden skiljer sig främst utifrån indikatorer som tillit och institutionell tillit, vilket i sin tur försvårar arbetet mot att uppnå högt socialt kapital och hög social rättvisa i utsatta områden.