This essay discusses the lived experiences and opinions of people living or working in so-called “vulnerable areas” in Sweden, predominantly in relation to issues of immigration and organized crime. Theoretically, the study uses Pierre Bourdieu’s framework surrounding capital and habitus and Norbert Elias concept of “the outsiders and the established”, while also drawing on the work of Gregory Bateson, Edward Said and more. This discourse analysis is based on empirical findings and interviews from fieldwork made in vulnerable areas in and around the Stockholm region, and aims to problematize the general discourse surrounding immigrants and their place in Swedish society by contrasting the views of the local population to the general narrative surrounding the areas. Generally, in Swedish media and amongst political representatives, vulnerable areas are often portrayed as dangerous areas inhabited primarily by immigrants, that culturally differs from the rest of Sweden and thus is seen to exist outside of general Swedish society. This essay argues the point of the studies respondents, which is that while it is to an extent understandable that these areas are associated with gang violence and disarray, it is highly stigmatizing and further drives a dichotomization between swedes and “non-swedes”. It also overlooks decades of exposure to segregation and socioeconomic disadvantages that migrant populations in Sweden have been subjected to, that has led to poverty and a subsequent rise in crime, as well as the emergence of parallel societies within Sweden.

Flertalet motioner som berör förslag om visitationszoner i utsatta områden har överlämnats till Sveriges riksdag. Förslagen behandlar att polisen, efter åklagarbeslut, bör ges möjlighet att upprätta tidsbegränsade samt geografiskt avgränsade visitationszoner, där kroppsvisitation och husrannsakan får företas utan att någon konkret misstanke om brott föreligger. Samtliga motioner framhåller ett påtagligt behov av det utökade tillämpningsområdet. Behovet motiveras med hänvisning till en oroväckande brottsutveckling. I synnerhet bedöms ökningen av narkotika- och våldsbrottslighet utgöra ett allvarligt hot. Visitationszonernas potentiella införande har emellertid kritiserats mot bakgrund av deras ingripande i integriteten, reproduktion av fördomar samt att de riskerar undergräva förtroendet som polisen söker främja i det brottsförebyggande arbetet i utsatta områden. Uppsatsen syftar till att analysera hur legitimeringen av utökade polisiära befogenheter kan problematiseras utifrån teorin om ontologisk säkerhet, med ett fördjupande tillägg av ett perspektiv på politisk geografi, samt en postkolonial förståelse. Uppsatsen tillämpar Lene Hansens (2006) poststrukturalistiskt grundade diskursanalys med material av de till dags dato 32 framlagda motioner som förespråkar visitationszoner. Den ontologiska säkerhetsteorin kontextualiserar ett subjekts självuppfattning, vilken avses upprätthållas vid mötet med ett existentiell hot. Den postkoloniala teorin möjliggör vidare en maktorienterad förståelse som ger en historisk kontinuitet till det samtida upplevda behovet av säkerhetssökande strategier. Uppsatsen visar hur den Andra i utsatta områden konstrueras som ett hot gentemot stabiliteten i den svenska ontologiska säkerheten. Upprätthållandet av den svenska ontologiska säkerheten blir därmed avhängig utökad kontroll av den Andra genom geografiskt avgränsade visitationszoner. Genom uppsatsens teoretiska integrering möjliggörs en nyanserad förståelse kring hur visitationszoner i utsatta områden legitimeras. Genom detta tillskrivs den svenska ontologiska säkerhetens politiska geografi en historisk kontinuitet som grundas i det postkoloniala arvet samt dess samtida neokoloniala maktstrukturer.

I Sverige finns det idag 61 områden som anses vara utsatta eller särskilt utsatta på den nivån att polisen har svårigheter att genomföra sitt arbete. Stadsdelen Skäggetorp i Linköping är ett av dessa områden. Sen 2015 har stadsdelen klassats som ett särskilt utsatt område där den kriminella aktiviteter har en stor inverkan på lokal samhället.  Stadsdelen har uppmärksammats i media då den under en senare period har präglats alltmer av våldsbrott, två tydliga exempel på detta är mordet som skedde under dagtid på en restaurang, 2021, och upploppen under påskhelgen, 2022. Det finns dock en annan sida som är mindre tydlig, organisationen Världens mammor, arbetar hårt i Skäggetorp mot att skapa en trygg plats för föräldrar och barn. Även de har synts i media då de bland annat bjöd in miljöpartiets språkrör Märta Stenevi för att få leva en dag som en mamma i Skäggetorp. Stadsdelen har dock inte alltid haft en negativ bild över sig, utan när den grundades under miljonprogrammet såg den istället som det vänliga Skäggetorp. Många anser att stadsdelen har ett flertal goda kvalitéer såsom grönytor och stora öppna gårdar. Däremot saknades det olika former av mötesplatser, framför allt mötesplatser för ungdomar, vilket generade i att ungdomsgäng strosade runt på gatan. Stadsdelen hade även det underlag som är vanligt vid bildandet av ungdomsgäng såsom hyresrätter och en låg andel vuxna jämfört med ungdomar och barn.  I den här uppsatsen undersöks mötesplatsens vikt för tryggheten i särskilt utsatta stadsdelar, med fokus på Skäggetorp. Undersökningen inleds med  att skapa en grund till begreppet social infrastruktur vilket skulle kunna vara en del av lösningen till problemen i Skäggetorp och andra säkrsilt utsatta områden. Sociala infrastrukturer finns överallt och kan vara både icke-kommersiella och kommersiella mötesplatser som till exempel skolor, bibliotek, kyrkor och grönområden. Dessutom redogörs för forskning om segregation, social inkludering och exkludering, trygghet och otrygghet samt om hur den fysiska miljön påverkar dessa aspekter. Detta leder sedan vidare till det teoretiska kapitlet där den valda teorin är socialt kapital, med särskilt fokus på det överbryggande sociala kapitalet. Överbryggande socialt kapital handlar om hur människor integrerar med andra och prövar olika åsikter mot varandra. Detta binds även samman med den sociala infrastrukturen som kan ses som en plats där människor kan bygga upp sitt sociala kapital.  Undersökningen har gjorts i form av en fallstudie över Skäggetorp i Linköping. Detta är, som tidigare nämndes, en stadsdel som präglas av oroligheter och våldsbrott. Stadsdelen är segregerad, detta gäller tre former av segregation: socioekonomisk, socio-rumslig och boendesegregerat i form av att boende är åtskilda från resterande av Linköping och att boende är åtskilda inom stadsdelen. Det insamlade materialet och analyserna presenteras i text, bild och kartor för att ge en så tydlig bild över stadsdelen och läget som möjligt.  Resultatet av fallstudien visar att det finns en befintlig social infrastruktur i stadsdelen som inte används optimalt och därför bör utvecklas. Det nybyggda kulturhuset Agora används främst av barn i mellanstadieåldern som bor i stadsdelen, målet för denna mötesplats var dock att folk i alla åldrar och runtom Linköping skulle besöka Agora. Detta har tyvärr inte skett, något som kan ha påverkats av den negativa bilden av Skäggetorp. Detta avslutas med en diskussion samt en del åtgärdsförslag som kan göras för att de befintliga sociala infrastrukturerna men också för att utveckla nya som skulle kunna bidra till att Skäggetorpsbor lämnar tryggheten i sina hem och möter sina grannar och då inte bara i den egna satsdelen utan också i hela Linköping.  Avslutningsvis dras det både ett antal generella slutsatser som är applicerbart på flera olika bostadsområden, samt en del platsspecifika slutsatser.

Syftet med denna studie var att skapa förståelse för komplexiteten av att beskriva arbetsplatsrelaterat hot respektive våld mot poliser som arbetar i särskilt utsatta områden, med utgångspunkt i den begreppsmässiga problematiken. Genom semi-strukturerade intervjuer med fem poliser som arbetar i särskilt utsatta områden fann vi att det råder en begreppsförvirring avseende arbetsplatsrelaterat hot respektive våld. Det framkom att hot var mer svårdefinierat än våld samtidigt som det var möjligt att identifiera en ambivalens som påvisade att inget av begreppen erhöll en självklar definition. Definitionen baserades dels på vilka uttryck och handlingar som inkluderades respektive exkluderades, dels på vem som sätter gränserna för hot respektive våld. Definitionen baserades även på vem som utför handlingarna. Studiens viktigaste slutsats var att det inte med säkerhet bör gå att dra slutsatser kring omfattning och karaktär utan att ta hänsyn till den begreppsmässiga problematiken som råder avseende arbetsplatsrelaterat hot respektive våld i särskilt utsatta områden. / The purpose of this study was to create an understanding regarding the complexity of describing workplace violence against police officers who work in particularly vulnerable areas, based on the definitional problem. Through semi-structured interviews with five police officers who work in particularly vulnerable areas, we found that there is a definitional confusion regarding workplace violence. It emerged that threats were more difficult to define than violence, while it was possible to identify an ambivalence that showed that none of the concepts received a definite definition. The definition was based partly on which expressions and actions were included and excluded, respectively, on who sets the boundaries regarding threat and violence, but was also based on who is performing the actions. The main conclusion of the study was that it may not be possible to draw conclusions about range and character with certainty, without taking into account the definitional problem that prevails regarding workplace violence in particularly vulnerable areas.

Studien intresserar sig för nyhetsmediernas konstruktion av de platser som benämns som no go-zoner i artiklarna. Uppsatsen behandlar tryckta artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressenoch Svenska Dagbladetunder en fyraårig period, 28 oktober 2014 till 28 oktober 2018. Syftet är att analysera hur så kallade no go-zoner konstrueras i svensk morgon- och kvällspress, med avsikten att vidare analysera och diskutera hur journalistiken gestaltar annorlundaheter (otherness) och svenskhet samt undersöka huruvida rasism uttrycks i artiklarna. Frågeställningarna berör hur no go-zonerna representeras i artiklarna, hur identiteter konstrueras, vilka framträdande teman som återfinns samt vilka platser som är mest återkommande i materialet. För att besvara frågeställningarna genomförs inledningsvis en kvantitativ innehållsanalys av hela materialet i syfte att kartlägga materialets omfattning. Vidare görs en kritisk diskursanalys inspirerad av Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell. I den kvalitativa textanalysen görs en närläsning av fyra artiklar. Teorier hämtade från framförallt Stuart Hall används för att identifiera hur kultur och identitet konstrueras i artiklarna. För att identifiera stereotyper används teorier hämtade från Richard Dyer, Stuart Hall och Ylva Brune. Teun A. van Dijks teorier om vår tids nya rasism används dels för att identifiera hur kulturella skillnader uttrycks i gestaltandet av no go-zoner, samt för att sätta texten i ett socialt sammanhang. Studien visar att våld och kriminalitet är det mest framträdande temat, samt Sverigebilden och motstånd är återkommande. Hur begreppet no go-zoner används i tidningsartiklarna för att beskriva vissa områden kan förstås som ett retoriskt verktyg för att reducera en redan ojämlik maktfördelning men också för att bekräfta det som inte är no go-zon.

I denna studie undersöks mediabilden av utsatta områden genom rapporteringen av kameraövervakningen. Syftet med denna uppsats är att med kvalitativ innehållsanalys undersöka nyhetsartiklar som framställer utsatta områden och invånarna bosatta där. Med hjälp av ett sociologiskt perspektiv ämnas att förklara och skapa förståelse för mediabilden av utsatta områden. De teorier som ligger till grund för denna studie är ”stämplingsteorin” och ”etablerade och outsiders-teorin. Metodansatsen valdes för att kunna få en djupare förståelse för innehållet och det bakomliggande budskapet i de undersökta artiklarna, alltså på vilket sätt utsatta områden och boende beskrivs i medierapporteringen. I undersökningen har relevanta citat sammanhang och ordval i artiklarna analyserats. Det empiriska textmaterialet baserades på nyhetsartiklar som handlar om kameraövervakning i utsatta områden. Artiklarna hämtades från sju olika nyhetshemsidor SVT Nyheter, Skånska dagbladet, Sydsvenskan, Stockholm direkt, Expressen, Lokaltidningen Malmö Limhamn och Svenska Dagbladet. Medierapporteringen kännetecknas av att utsatta områden är i behov av kameraövervakning för att kunna återinföra kontroll och trygghet i dessa platser. Det beskrivs i artiklarna att kameraövervakningen har bidragit till att boende och näringsidkare upplever ökad trygghet. Det finns också nyhetsartiklar som nyanserar bilden som ges av kameraövervakningen. Dessa menar att det i utsatta områden också är viktigt med andra typer av åtgärder såsom mer synliga poliser, och att övervakning inte borde vara första steget. Det betonas i artiklarna att kameraövervakning inte är lösningen på alla problem i utsatta platser. Nyhetsartiklarna framställer utsatta områden med beskrivningar av kriminalitet och våldsyttringar. I nyhetsrapporteringen skildras utsatta områden som präglade av problematik, där det pågår brottslighet och finns farliga platser. Det beskrivs i artiklarna att kameraövervakning bland annat ska fungera för att förbygga brott, bättre kontrollera utsatta platser och lösa brott. Invånarna bosatta i utsatta områden tillskrivs främst avvikande egenskaper och påstås vara utanför det svenska rättssystemet samt inte tillmötesgående för att vittna om brott.

The purpose of this study is to investigate which factors have been important for young men from the Järva-area to not develop a criminal lifestyle. The study also examines what it means for the interviewees to live in the Järva-area. This is to find out if the Järva-area has limited the interviewees or given them skills. This is because the Järva-area has been classified in media as a problem area. Which means that the people of Järva are stigmatized and stamped. The study is qualitatively designed, and the empirical material is collected from six interviews. All participants are young men aged 20–35 who grew up in different areas around the Järva field. The results of the collected empirical evidence suggest that family and friendships are the most important factors for the young men to not end up choosing a criminal lifestyle. The place Järva has meant an incredible sense of community for all participants in the explicit exclusion of society. The participants experience the most stigmatization and stamping when they are in surroundings outside of the Järva community. Growing up in Järva does not mean that all young men become criminals. / Syftet med denna studie är att undersöka vilka faktorer som varit av betydelse för att unga vuxna män från Järvaområdet inte ska utveckla en kriminell livsstil. Studien undersöker även vad det innebär för intervjupersonerna att bo i Järvafältet och hur bostadsområdet begränsar och möjliggör olika förutsättningar. Eftersom Järvaområdet inom den mediala sfären klassats som ett problemområde, har detta lett till att Järvaborna stämplats och stigmatiserats av. Studien är kvalitativt utformad och det empiriska materialet är insamlad med hjälp av fem intervjuer. Samtliga intervjupersoner är unga vuxna män i åldrarna 20–35 som växt upp i olika områden i Järvafältet. Resultatet av den insamlade empirin tyder på att familj och vänskapsrelationer är de mest betydelsefulla faktorerna för att de unga vuxna männen inte hamnat i kriminella livsbanor. Platsen Järva har för intervjupersonerna inneburit en gemenskap i det upplevda utanförskapet. Stigmatisering och stämplingen har upplevts som starkast när intervjupersonerna befunnit sig utanför Järvaområdet. Att växa upp i Järvafältet innebär inte att alla unga vuxna män blir kriminella.

Studiens syfte var att undersöka hur skolkuratorer uppfattar sitt och sina skolors arbete med ungdomskriminalitet i särskilt utsatta områden. För att besvara frågeställningarna så genomfördes tre semistrukturerade intervjuer med fyra kuratorer från tre skolor. För analysen av empirin valdes domänteori, handlingsutrymme, identitet och socialt utanförskap som teoretisk utgångspunkt. Analysen gjordes utifrån forskningsansatsen fenomenografi för att synliggöra deras uppfattningar och upplevelser, där arbetssätten var i fokus. Skolkuratorerna uppfattade brottslighet som en utmaning och att området försvårade arbetet då vissa elever inte känner sig som en del av samhället och riskerar att rekryteras av kriminella nätverk. De främsta arbetssätten för kuratorerna var relationsskapande, psykosocialt arbete, tillgänglighet och sociala kartläggningar. Kuratorerna menade att skolornas främsta strategier är samverkan med andra myndigheter, uppmärksamhet på skolfrånvaro och våldsförebyggande program. Tillgångar kuratorerna upplevde var vuxentäthet, kompetens och starka ledningar men de önskade mer tid och resurser. / This study’s purpose was to examine how school counselors perceive their own and their school’s work with criminality in excluded areas. To answer the study’s questions, three semi-structured interviews were conducted with counselors from three different schools. Domain theory, freedom of action, identity and social exclusion were the theoretical foundation for the analysis which was done with the research methodology phenomenography to highlight the counselor’s perceptions, with focus on their strategies. The counselors perceived criminality as a challenge and that the area made it difficult because of pupil’s risk of recruitment by criminal networks and their sense of not belonging. The counselors focused on relationship building, psychosocial work, availability and social mapping. They expressed that their school’s primary strategies were cooperation with other authorities, attentiveness on school absence and violence prevention. Assets the schools had were grownup density, competence and strong management but they wished for more time and resources.

Uppsatsens syfte var att undersöka unga kvinnors syn på faktorer till välbefinnande och jämföra synen med självskattad KASAM. Åtta unga kvinnor från ett särskilt utsatt område deltog i kvalitativa intervjuer och svarade på ett KASAM-13 frågeformulär. Empirin från dessa analyserades utifrån teorierna salutogenes och systemteori. Resultatet visade på att de unga kvinnorna hade en medvetenhet om vilka faktorer i det särskilt utsatta området som var viktiga för deras välmående. De viktigaste identifierade faktorerna till välbefinnande var relationer, känslan av gemenskap, naturen och vikten av det egna ansvaret. Resultatet från KASAM-13 frågeformuläret var spritt, då tre intervjupersoner låg under det svenska medelvärdet, två intervjupersoner låg nära det svenska medelvärdet och tre intervjupersoner låg över det svenska medelvärdet. Studien visade inte på några entydiga resultat om hur synen på faktorer till välbefinnande och självskattad KASAM påverkar varandra. / The purpose of this study was to explore young women’s perception of factors of wellbeing and compare this perception to their SOC. Eight young women from a socioeconomically vulnerable area participated in interviews and answered a SOC-13 questionnaire. The empirical material was analysed with the Salutogenesis theory and the Systems theory. The results showed that the young women were aware of which factors in the socioeconomically vulnerable area were important for their wellbeing, which were: relationships, sense of companionship, nature and their own responsibility. The results from the SOC-13 questionnaire were mixed, three of the participants were below the Swedish average, two participants were near the Swedish average and three participants were above Swedish average. The study does not show any clear results on how the perception of factors of wellbeing and SOC-13 affects each other.

Denna studie syftar till att studera om teorin kollektiv förmåga går att applicera i en svensk kontext. Mer specifikt genom att undersöka om områden som skiljer sig gällande socioekonomisk status, andelen utflyttningar och nivån av etnisk heterogenitet också skiljer sig gällande nivån av kollektiv förmåga. Vidare syftar studien till att studera sambandet mellan kollektiv förmåga och våldsbrott. Med detta som bakgrund krävs två områden som skiljer sig gällande samtliga aspekter som presenterats ovan. Vid genomgång av statistik ansågs Brommas och Skärholmens stadsdelsområden som lämpliga att inkludera i studien. Studiens primärdata samlas in med hjälp av enkäter, i syfte att mäta kollektiv förmåga i respektive område. Enkäterna analyseras med hjälp av korstabeller och regressionsanalyser. Resultaten visar att nivån av kollektiv förmåga skiljer sig mellan de två områdena. Vidare påvisas ett samband mellan kollektiv förmåga och våldsbrott. Detta samband kvarstår när en rad individbaserade variabler inkluderas i modellerna för att testa det ursprungliga sambandet. Slutsatsen är att teorins grundläggande antagande gällande strukturella faktorers inverkan på kollektiv förmåga kan påvisas i en svensk kontext. Vidare finns det också ett samband mellan högre kollektiv förmåga och lägre nivåer av våldsbrott.