Sveriges riksdag tog 2008 ett beslut som ändrade reglerna i lagen om allmän försäkring. Dessa ändringar trädde i kraft den 1 juli 2008. De nya reglerna innebär bland annat att sjukskrivna som huvudregel blir utförsäkrade efter ett år. Detta medför att en redan utsatt grupp kan drabbas ännu hårdare. Syftet med den här undersökningen är att se hur långtidssjukskrivna upplever den hjälp och vägledning de får och om de anser att de får den hjälp de behöver för att kunna gå vidare till en fungerande sysselsättning. För att få svar på detta gjorde vi en kvalitativ intervju av sex personer i en medelstor stad i Sverige.Vi valde de långtidssjukskrivna som riskerar att bli arbetslösa. För att få veta vilken hjälp de sjukskrivna får innefattar undersökningen även en informativ intervju med fyra olika myndigheter/instanser i samma stad. Dessa intervjuer tog sikte på vilka möjligheter och resurser myndigheterna/instanserna har och hur de används. Med utgångspunkt från intervjuerna har sedan gjorts en analys av om de sjukskrivna får en vägledning de anser sig ha behov av och om myndigheter/instanser har resurser som motsvarar behoven. Undersökningen visar att arbetsförmedlingen idag inte är rustad för att ta hand om denna grupp av klienter. Den visar också att myndigheter/instanser använder sig mer av matchning än av vägledning och att det finns ett behov av fler professionella vägledare. Samtidigt är det viktigt att påpeka att inte alla har lika stort behov av professionell vägledning. Idag används inte den professionella vägledningen kontinuerligt i myndigheternas/instansernas verksamhet och därför glömmer man kanske bort den. Det personliga mötet är ändå viktigt för de långtidssjukskrivna och det bör ske så tidigt som möjligt.

Mitt syfte med detta arbete var att undersöka om det existerar vägledning på arbetsförmedlingen och försöka ge en bild av hur studie- och yrkesvägledare arbetar med vägledning på arbetsförmedlingen. För att kunna genomföra detta så valde jag att intervjua sex vägledare. Mitt kriterier i detta fallet var att det skulle vara utbildade studie- och yrkesvägledare. Jag valde att intervjua personer vid fem olika arbetsförmedlingskontor, detta bl.a. för att se om jag kunde finna någon skillnad i deras arbetssätt. Det jag kom fram till var att det inte existerar någon renodlad vägledningsverksamhet och samtliga intervjupersoner önskade att de hade mer tid och resurser till att ha mer vägledningssamtal. Det kom även fram att samtliga ansåg att deras utbildning varit relevant inför ett arbete på arbetsförmedlingen, främst då förhållningssättet man tillägnar sig samt samtalsmetodiken.

Detta examensarbete har skrivits med syftet att få en djupare förståelse av och ökad kunskap om hur studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom på gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Syftet har också varit att undersöka vilka teorier och metoder studie- och yrkesvägledarna använder sig av i mötet med elever med Aspergers syndrom. Då allt fler elever blir diagnostiserade med Aspergers syndrom anser vi att som blivande studie- och yrkesvägledare ligger det i vårt intresse att få ta del av hur studie- och yrkesvägledare bemöter dessa elever. Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide och intervjuerna har genomförts med fem utbildade studie- och yrkesvägledare. Resultatet av undersökningen visar att de intervjuade vägledarna bemötte eleverna med Aspergers syndrom utifrån ett empatiskt förhållningssätt. Vägledarna poängterade vikten av att utgå från den enskilda elevens behov och förutsättningar. Elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga än elever utan någon diagnos. Det framkom av resultatet att vägledarna var tydligare i sin stuktur och kommunikation samt mer flexibla och tålmodiga gentemot elever med Aspergers syndrom. Undersökningen visade också att majoriteten av vägledarna ansåg att en metod eller teori inte passade alla elever, men gemensamt för vägledarna var att de arbetade med att finna varje elevs starka sidor för att på så vis stärka elevens självkänsla. Sammanfattningsvis visar detta examensarbete att det är betydelsefullt för studie- och yrkesvägledare att ha kunskap om elevers funktionshinder, men att samtidigt utgå från varje enskild individs behov och förutsättningar för att kunna bemöta eleverna på ett korrekt och adekvat sätt.

Undersökningen bygger på åtta kvalitativa intervjuer. Respondenterna är komvuxelever med utländsk bakgrund som har kommit till Sverige av olika anledningar. Syftet med intervjuerna har varit att undersöka hur eleverna funderar kring sina framtidsplaner och hur de upplever att befinna sig i två kulturer. Vidare har vi undersökt deras erfarenheter av studie- och yrkesvägledning. Vi har också utgått från teorier om kriser, migration, kultur, identitet och vägledning. Resultatet av vår undersökning visar att några individer vill stanna i Sverige medan andra har planer på att flytta vidare. Anknytningsgraden till Sverige avgör ofta hur flyttningsbenägen man är, men det kan också bero på hur kulturellt och geografiskt nära hemlandet man emigrerar ifrån ligger. Några respondenter uppger att de ser studierna på Komvux som en nystart, medan andra menar att det är ett tidsfördriv i väntan på att deras meriter från hemlandet valideras av VHS. Samtliga har emellertid som mål att få behörighet till högre studier. Den långa väntan på validering upplevs dock som frustrerande av flera intervjupersoner i studien. Andra problem som kan finnas är känslor av ensamhet eftersom kontakten med svenskar är begränsad hos några av respondenterna. Språksvårigheter och kulturella skillnader kan vara orsaken till detta. Respondenternas erfarenheter av studie- och yrkesvägledning är övervägande posita. De anser med något enstaka undantag att de har fått den hjälp som de har behövt.

Vårt examensarbete har som syfte att undersöka om studie- och yrkesvägledarens roll på gymnasiet kan förändras med den nya gymnasiereform som föreslås i gymnasie-utredningen. Vi har med hjälp av intervjuer undersökt vad som påverkat eleverna till valet av yrkesförberedande gymnasieprogram samt vad de har för tankar kring fortsatta studier och arbete. Det empiriska materialet har samlats in på en gymnasieskola i Skåne genom tio kvalitativa intervjuer med elever, varav fem elever från ”Fordonsprogram-met” och fem elever från ”Hotell- och Restaurangprogrammet”, samt fyra intervjuer med vägledare. Vi har använt oss av teorier och tidigare forskning som förklarar påverkansfaktorer, framtidstankar och vägledarens roll. I vårt resultat har den stora gemensamma påverkansfaktorn bland eleverna varit deras stora intresse för respektive program. Att eleverna anser sig vara praktiskt lagda är en annan stor faktor till varför de valt yrkesförberedande gymnasieprogram då de anser att det passar dem bättre än ett studieförberedande program. Den stora gemensamma nämnaren gällande framtidstankar är att majoriteten av eleverna kan tänka sig fortsatta studier efter att ha arbetat ett par år inom det de utbildar sig till under gymnasietiden. I vårt resultat har det framkommit att vägledarna anser att den stora skillnaden för deras yrkesroll är om studie- och yrkesvägledning skrivs in i skollagen.

I vårt examensarbete har vi undersökt hur det kommunala uppföljningsansvaret organiseras i Växjö kommun. Vi har också undersökt på vilket sätt ungdomarna motiveras till sysselsättning av de personer som kommer i kontakt med dem samt om ungdomarna får vägledning. I och med den nya lagen i skollagen fick kommunerna i Sverige från den 1 juli 2005 ansvar över att veta vad samtliga ungdomar mellan 16-20 år är sysselsatta med. Genom att ta del av rapporter, ut-redningar och annan för vårt arbete relevant litteratur har vi tillsammans med vårt resultat kommit fram till att Växjö kommun både har och genomför en upp-följning av ungdomar som står utanför gymnasieskolan. En person arbetar sedan hösten 2005 heltid som samordnare för det kommunala uppföljningsansvaret. Arbetet kring dessa ungdomar organiseras genom en samverkan mellan arbets-förmedlingen, ungdomscentrum, praktiksamordnaren för det tre kommunala gymnasieskolorna och socialförvaltningen. Dessa aktörer är på olika sätt knutna till kommunens samordnare vilken kan konstateras vara nyckelperson. Vi har använt oss av kvalitativ metod och utgått från intervjuer främst med de olika ak-törer som omfattas av det kommunala uppföljningsansvaret. För att motivera ungdomarna till sysselsättning har det startats mindre studiegrupper på andra ställen än skolan. Där är miljön lugnare och läraren hinner med att uppfylla ele-vernas behov för att kunna ta till sig kunskap. En del studiegrupper har även va-rit knutna till ungdomarnas intresse t.ex. musik. Vill de absolut inte studera er-bjuds ungdomarna praktik. Antingen praktiserar de heltid eller kombinerar de praktiken med att läsa upp de ämnen/betyg som fattas för dem. I de flesta fall är ungdomarna då inskrivna på det individuella programmet. Samtliga aktörer kommer mer eller mindre i kontakt med vägledning på något sätt med ungdo-marna. Det är främst enskild vägledning men i vissa fall förekommer gruppväg-ledning. Det är helt beroende på individen om det är vägledning enskilt eller i grupp som passar.

Skolverkets riktlinjer fastslår att lärare bör involveras i det breda och långsiktiga arbetet med vägledning i grundskolan. Skolinspektionens granskning från 2013 visar dock att i realiteten läggs ansvaret nästan uteslutande på studie- och yrkesvägledaren, involvering från resterande skolpersonal är sällsynt. Denna studie vill utöka kunskapen om lärares tankar kring studie- och yrkesvägledning. Hur ser lärare på sin egen roll i arbetet med bred vägledning? Hur ser de på samarbetet med studie- och yrkesvägledare? Vilka hinder och vilka förbättringsmöjligheter ser lärare i arbetet med bred vägledning? Sex kvalitativa intervjuer har genomförts med högstadielärare från olika skolor i Skåne. Resultatet av intervjuerna har analyserats med hjälp av begreppet bred vägledning, Hodkinson och Sparkes Careershipteori samt Bergs Frirumsmodell. Resultatet visar att de undersökta skolorna saknar ett brett och långsiktigt vägledningsarbete samt att samarbetet mellan lärarna och studie- och yrkesvägledarna är skralt. Lärarna är positivt inställda till vägledning men prioriterar andra arbetsuppgifter i första hand. De kan se positiva effekter i att förbättra den breda vägledningen och efterfrågar en strukturerad plan, dock anses ansvaret ligga hos ”någon annan”.

No description available.

Rehabilitering är en process som bland annat hjälper klienten att återgå till arbete och även skapa en förändring i livet. Arbetssättet sker på olika sätt i avsikt att klienterna ska kunna uppnå det som krävs för att kunna komma ut på arbetsmarknaden. Undersökningens fokus är sjukskrivning, då detta skapar ett hinder för människan att komma ut på arbetsmarknaden. I den här studien undersöks hur utbildade studie- och yrkesvägledare arbetar med sina klienter för att hjälpa dem att finna motivationen till att återgå till arbete samt hur de utskrivna klienterna upplevde sin tid på rehabiliteringen på Arbetslivsresurs. Vi har utgått ifrån en kvalitativ metod där intervjuerna genomfördes med tre studie- och yrkesvägledare och fem klienter. Utifrån de teorier som kan kopplas till studien så valde vi att arbeta med samtliga teorier: behov, brytpunkter och yrkesval, motivation, ”möjliga själv” samt samtalsmodell och coaching, som beskrivs utförligt i teoridelen. Av resultatet framkom det att studie- och yrkesvägledarna är licenserade coacher och att de arbetar olika beroende på klienterna och deras tillstånd. De olika klienterna har olika uppfattningar av rehabiliteringen, men de flesta anser att rehabiliteringen var gynnsam och hjälpande. Dessutom att återhämtningen tar sin tid. Studien visar att alla människor är olika och att det existerar olika brytpunkter att befinnas i där motivation krävs för att en förändring ska kunna ske. Denna förändring har syftet att skapa en bättre hälsa och ett lyckligare liv för människan.

Som elitidrottare lägger man ner enormt med tid och möda på sin idrott. När man väl bestämmer sig för att man är nöjd med sin karriär och planerar ett avslut, vad händer då? Vad händer med de elitidrottare som på grund av skadeproblem tvingas sluta? Vi har studerat forskningsrapporter om elitidrottare som avslutat sin karriär där resultaten visat att ett bra avslut ger bättre förutsättningar för arbete eller studier och mindre bra avslut ger sämre förutsättningar för arbete eller studier. Målet med denna studie har varit att undersöka hur elitidrottare tänker kring och upplever avslutet av sin karriär samt övergången till civil karriär, och på vilket sätt vägledning kan komma till nytta inom idrottsfältet. Med hjälp av kvalitativa intervjuer insamlades intervjudata från sju informanter som samtliga utövat idrott på hög nivå, både nationellt och internationellt. För att uppnå syftet med studien användes olika teoretiska begrepp och tidigare forskning inom området för att analysera resultatet. Huvudresultatet av studien visar på att samtliga informanter anser det är viktigt med vägledning inom det idrottsliga fältet oavsett skede i karriären. Således borde vägledning få ett större utrymme i en elitidrottares vardag. Informanterna var rörande överens om att vägledning kan bidra till vidgade perspektiv och större utnyttjande av handlingshorisont.