Vår studie, som omfattar sex intervjuer, fokuserar på genusmedvetenhet hos vägledare. På vilket sätt de arbetar med genus i mötet med elever för att vidga perspektiv och på vilket sätt de kan tänka sig att arbeta med att skapa en genusmedvetenhet hos elever i år 4-6. Vårt resultat visar att genusmedvetenhet är ett svårt begrepp som har olika betydelse för vägledarna. Vägledarna menar att de inte arbetar på ett planerat genusmedvetet arbetssätt idag men vi ser att de omedvetet arbetar med genusperspektivet genom olika aktiviteter. I arbetet med elever i år 4-6, vill vägledarna bidra på olika sätt med att vidga elevernas perspektiv gällande självuppfattning, yrken och arbetsmarknad. Sammantaget visar resultatet på att vägledarna är positivt inställda till att vara en bidragande faktor för att öka möjligheten till att elevers val grundas på det ”fria valet”, inte utifrån kön. Our study, which comprises six interviews, has focus on awareness of gender among counsellors. How they work with gender in the meeting with students to wide the student’s perspective and in which way they imagine to work to be able to create a awareness of gender in intermediate level. The result of the study shows that awareness of gender is a difficult conception which has different meaning for the counsellors. The counsellors mean that the ways they work today are not a planned way of working but we see that they are unaware of it. They work with gender in different ways. At the intermediate level the counsellors like to contribute in different ways to wide the student’s perspective concern self-knowledge, occupation and labour market. All in all the result shows that the counsellors have a positive attitude to take part in the work, to increase the possibility for students to make choices based on the “free choice” and not based on their sex.

Syftet med denna kvalitativa studie i form av sju semistrukturerade intervjuer var att undersökahur olika aktörer arbetar för att stödja sina klienter mot en positiv framtid. Avsikten var att belysa klienternas behov, hur väl dessa stämmer överens med det stöd aktörerna erbjuder samt att undersöka om detta stöd har likheter med det sätt på vilket studie- och yrkesvägledare arbetar. Resultatet visar att klienternas behov är komplexa men till stor del handlar om stöd i att skapa en bättre självbild och stöd i samverkan mellan olika instanser. Detta stämmer väl överrens med det stöd verksamheterna erbjuder. Inom samtliga verksamheter används också för studie- och yrkesvägledare `typiska´ aktiviteter. Slutsatsen blev därför att denna yrkesgrupp i hög grad har de kompetenser som krävs för att stödja aktörernas klienter mot en positiv framtid. / The purpose of this qualitative study in the form of seven semi-structured interviews was to investigate how different actors in the Swedish society work to support their clients towards a positive future. The intention was to highlight the needs of clients, how well those needs match the support the actors offer and to investigate whether this support has similarities with the way in which career counselors are working. The results show that clients' needs are complex but largely involves support in creating a better self-image and support regarding collaboration between different actors. The support offered by the actors matches those needs well. The support offered also has great similarities with the way in which career counselors are working. It was therefore concluded that these professionals have the skills necessary to bolster the actors' clients towards a positive future.

The purpose of this study was to examine guidance activities in an employment office and to explain the significance these activities have for the job seekers' way towards an occupation. The method used was literature studies and qualitative interviews with respondents in three categories: a manager, two workingmediators and three job seekers, all at the same employment service office. The results that emerged was that there are different kinds of guidance in the employment service, both in the narrow sense and broad sense. The different categories of respondents describe and define the guidance activities in different ways and have different descriptions of how these activities can help job seekers into employment. The conclusions drawn where that the manager sees everything on the employment service as guidance, workingmediators differ in their roles as advisers and counselors. The job seekers does not see the activities they had access to as guidance. The employees at the employment office considers that the guidance are more helpful in the process towards finding an occupation than job seekers think. / Syftet med studien var att undersöka vägledningsaktiviteter på ett arbetsförmedlingskontor samt att redogöra för vilken betydelse dessa aktiviteter har för de arbetssökandes process mot en sysselsättning. Metoden som använts var litteraturstudier samt kvalitativa intervjuer med intervjupersoner av tre olika kategorier: en chef på arbetsförmedlingen två arbetsförmedlare samt tre arbetssökande, alla vid samma arbetsförmedlingskontor. Resultaten som framkom var att de finns olika slags vägledning inom arbetsförmedling, både i snäv bemärkelse och vid bemärkelse. De olika kategorierna av intervjupersoner beskriver och definierar vägledningsaktiviteterna på olika sätt och de har olika beskrivningar på hur dessa aktiviteter kan hjälpa arbetssökande till sysselsättning. Slutsatser som dragits är att chefen ser allt på arbetsförmedlingen som vägledning, arbetsförmedlarna skiljer på sina roller som arbetsförmedlare och vägledare. De arbetssökande ser inte de aktiviteter de fått ta del av som vägledning. De anställda på arbetsförmedlingen anser att insatserna och aktiviteterna som finns är till större hjälp i processen mot en sysselsättning än vad de arbetssökande tycker.

The point of the study is to investigate educational and vocational counselors' strategies on drop in calls. In order to answer the purpose, the issues concerning the educational and vocational counselors' strategies and guidance models/methods at drop-in calls investigated. Qualitative interviews were conducted with six educational and vocational counselors'. In the study it appears that the educational and vocational counselors' are unable to have any strategies for drop-in conversation because the applicant will come spontaneously and the educational and vocational counselors' lack information about the individual and its purpose of the interview. Guidance models/methods designed to facilitate for the applicant and give them a sense of understanding about them selves there environment and results in a clarification of the election, not often used during the drop-in calls.These are not often used due to the lack of time because the intention of the call is to provide with information to the applicant in as little time as possible. In an educational and vocational counselors’ perspective the guidance that is offered at drop-in calls defective.

Många svenska organisationer har idag en bristfällig förmåga att planera och förbereda en storskalig utrymning. Enligt MSB:s vägledning om utrymning 2014 anses dagens planering ofta vara förlegad och återföring av erfarenheter sker godtyckligt. Vidare varierar tolkning och tillämpning av gällande lagstiftning. Denna upplevs generellt som otydlig och ansvarsförhållandet mellan olika organisationer behöver tydliggöras. Syftet med studien är att utifrån erfarenheter från internationella exempel och allmänna principer för storskalig utrymning jämföra det med svensk kontext. Hypotesen är att avsaknaden av erfarenheter från att faktiskt genomföra utrymning i större omfattning sannolikt påverkar hur samhällets beredskap ser ut idag. Vald metod är semistrukturerade intervjuer som genomfördes med personer i nyckelfunktioner vid olika myndigheter på lokal och regional nivå i Halmstad, Halland. Materialet behandlades med kvalitativ innehållsanalys. Studien består också av en fallstudie där Halmstads kommun utgör en avgränsning och ett fall att studera. Resultatet påvisar att kunskap och förmåga att genomföra storskalig utrymning är bristfällig eller saknas. Samtliga organisationer som deltog i studien saknar praktisk erfarenhet från storskaliga utrymningar och ser genomförandet som en stor utmaning. Behov finns för åtgärder, dels planering i egen organisation dels gemensam planering med berörda organisationer. Det anses också att det finns kompetens inom organisationerna där exempelvis Varbergs och Kungsbackas kommuner tillsammans med Polismyndigheten Väst har mångårig erfarenhet av utrymningsplanering och övningar rörande kärnteknisk olycka. En gemensam utbildningsinsats, utifrån allmänna principer, med målsättning att skapa en gemensam inriktning och handlingsstruktur för storskalig utrymning rekommenderas. / Today many Swedish organizations have weak capacity to plan and prepare for a large-scale evacuation. According to MSB:s guide on evacuation 2014 todays planning is often considered outdated and feedback of experience is done arbitrarily. Furthermore, interpretation and application of existing legislation is varying. The legislation is generally perceived as unclear and responsibilities between different organizations need to be clarified. The purpose of the study is, based on the experience of international examples and general principles for large-scale evacuation compare it with Swedish context. The hypothesis is that the lack of experience actually implementing the evacuation on a large scale is likely affecting how society's preparedness looks today. Semi-structured interviews were conducted with people in key positions at various agencies on local and regional level in Halmstad, Halland. A qualitative content analysis was used. The study also consists of a case study where Halmstad Municipality and its proximity to the nuclear power plant in Ringhals represent delimitation and a case study. The result demonstrates that knowledge and ability to carry out large-scale evacuation is incomplete or missing. All organizations miss practical experience of large-scale evacuations and envision the implementation as a major challenge. There is a need for planning, in own organization and joint with interested organizations. It is also considered to be expertise within the organizations, as example Varbergs and Kungsbackas municipalities together with Police Authority West has many years of experience in emergency planning and exercises related to nuclear accidents. A joint training program, from general principles, with the aim of creating a common focus and action structure for large-scale evacuation is recommended.

De stora börsbolagen i Sverige får mycket plats i massmedia då det diskuteras flitigt om hur bolagsstyrelserna ser ut och hur de agerar. Men börsbolagen står endast för en bråkdel av alla aktiebolag i Sverige. De mindre och medelstora aktiebolagen skrivs det inte om lika mycket utan de arbetar i skymundan, i alla fall styrelsen. Stora börsbolag består ofta av flera olika ägare i motsats till medelstora företag. De måste följa regleringar och formaliteter gällande styrelsearbete i större utsträckning än vad små privata enmansaktiebolag behöver göra och därför finner vi det intressant att undersöka till vilken grad de mellanstora aktiebolagen gör det. Skillnaderna i styrelsearbetet kan bero på flera faktorer, exempelvis finns det små aktiebolag som inte kräver något betydande styrelsearbete då deras verksamhet inte är tillräckligt stor eller att åsikterna om styrelsens roll är skilda.  Syftet med denna uppsats var att undersöka styrelsearbetet i ett fåtal mellanstora företag, med varierande ägarstruktur, för att se hur aktivt de arbetade. Vidare ville vi få en djupare insikt i vad företagen anser att styrelsens roll är, om den var övervakande eller sågs som en resurs samt om detta påverkade valet av styrelseledamöter. Resultatet samlades in från fyra företag av olika storlek inom kategorin medelstora bolag, genom intervjuer. En slutsats som kom fram var att graden av aktivt styrelsearbete varierade mycket beroende på vad företagen ansåg att styrelsens roll var samt hur ägarstrukturen såg ut. Vidare kunde vi se att ju aktivare styrelsearbetet var desto noggrannare var styrelsen med tillsättningen.

Inledning: I Sverige har alla blivande föräldrar rätt till fri mödravård. I stort sett alla kvinnor utnyttjar den förmånen. Barnmorskor vid MVC är ofta den första kontakten som de blivande föräldrarna träffar under graviditeten, och har också huvudansvaret för graviditeten ända fram till barnets födelse. Under de senare åren har mödravården alltmer fokuserat på det ofödda barnets hälsa. Förutom de rutinmässiga undersökningarna och samtalen är barnmorskans uppgift också att ge information kring olika fosterdiagnostiska metoder och genetiska avvikelser som kan upptäckas. Utifrån informationen ska de blivande föräldrarna kunna fatta egna beslut kring fosterdiagnostik, och ofta ta ett snabbt beslut. Det är därför viktigt att den information som ges är tydlig och detaljerad. Barnmorskans information ska göra att man känner sig trygg med de beslut man tar. Den utökade kunskapen, medvetenheten och känsligare tekniken ökar den enskilda förälderns önskan om relevant information och därför ställs högre krav på barnmorskor i rollen som förmedlare av information kring genetik och fosterdiagnostik. Därför är det viktigt att undersöka hur barnmorskorna själva upplever sin kunskapsnivå inom dessa områden, om de själva anser sig ha fått tillräcklig utbildning för att ge denna information till de blivande föräldrarna. Syftet med studien var att undersöka hur barnmorskor upplever sin kunskapsnivå och utbildning inom fosterdiagnostik och genetik samt att undersöka vilka behov för utökade resurser inom dessa ämnen barnmorskorna ansågs föreligga. Material och metod: Totalt 200 barnmorskor på MVC, fördelade mellan olika regioner av Sverige, deltog i en enkätundersökning våren 2005. Svarsutfallet var 30 %. Frågeformuläret innehöll 49 frågor med både fasta och öppna svarsalternativ. Formuläret var bearbetat och utformat för denna studie. Resultat: Majoriteten av barnmorskorna ansåg sig ha bristfällig kunskap inom fosterdiagnostik och genetik. Många barnmorskor ansåg sig ha lite, men ej tillräcklig, kunskap kring ultraljud och moderkaks- och fostervattenprov. En fjärdedel av barnmorskorna ansåg sig inte ha någon kunskap alls kring NUPP eller genetik. Barnmorskorna ansåg också att de har fått för lite eller ingen utbildning alls inom dessa områden. Så stor andel som 67 % önskar ytterligare utbildning inom ovanstående ämnen. En liten andel (6 %) anser att det vore bra om några få barnmorskor fick ytterligare utbildning och på så sätt få en ökad kompetens. 11 % av barnmorskor ansåg att det vore bra med personer med specialkompetens, genetiska vägledare, knutna till mödravården, som de kan hänvisa blivande föräldrar till. Konklusion: Denna studie har resulterat i en sammanställning av hur de tillfrågade barnmorskorna vid MVC själva uppfattar sin kompetens och utbildning inom genetik och fosterdiagnostik. Då barnmorskorna själva ansåg sig ha bristfällig kunskap inom fosterdiagnostik och genetik samt ansåg att de fått för lite utbildning inom dessa ämnen bör tillvägagångssättet för genetisk vägledning vid svensk mödravård ses över. Resultaten från denna studie kan ses som ett viktigt underlag för hur genetisk vägledning för blivande föräldrar kan förbättras i Sverige. / Introduction: In Sweden, all pregnant women have the right and access to free antenatal care. A midwife is often the first professional contact the expecting parents will encounter, and the midwife is also the person with the key responsibility for the pregnancy. In recent years, antenatal care has increasingly focussed on the health of the unborn child. In addition to routine examinations and conversation, the midwives role is to inform about prenatal diagnosis, the risk figures, and the genetic divergence that can be detected. The parents should, based on this information, be able to make a decision about prenatal diagosis. It is therefore crucial that the information conveyed is clear and sufficient. As the knowledge and awareness in this area increases and as thetechniques gets more accurate, parents desire more relevant information, and the demand on midwives as informers in this area increases proportionally. Therefore it is important to investigate how the midwives experience their own knowledge about prenatal diagnosis and genetics, and if they consider that they have sufficient education in this area. Aims of the study: to investigate how midwives experience their own knowledge about prenatal diagnosis and genetics, to investigate if they consider that they have sufficient education in this area and to investigate what kind of needs for increased resources within this area the midwivesconsider to be important. Material and method: In total 200 antenatal care midwives from various towns of different sizes and from various regions throughout Sweden were invited to take part in a survey in the course of spring 2005. A questionnaire containing 49 questions was distributed by e- mail. About 30 % of the questionnaires were answered and returned. This questionairre was designed for this study. Results:Most midwives considered that they had insufficient knowledge about prenatal diagnosis and genetics. Many midwives said that they had some, but insufficient knowledge about ultrasound and chorionic villus sampling and amniocentesis. As many as 25% of the midwives thought that they had no knowledge about NUPP and genetics. The midwives also considered that they had none or only little education in prenatal diagnosis and genetics. Most midwives (67 %) answered that they would like additional education within prenatal diagnosis and genetics. A few (6 %) think it would be valuable if a few midwives could get extra education and thus increased competence. Others (11 %) consider it a good idea to employ genetic councellors within antenatal care. Conclusion: This study shows how midwives within antenatal care in Sweden assess their own knowledge and education within genetics and prenatal diagnosis. As the midwives consider that they have insufficient knowledge and education in this area, the way of giving this kind of information and genetic councelling within antenatal care in Sweden should be investigated.The results from this study can be regarded as a basis of how geneic councelling for expecting parents could be improved in Sweden.

This study illustrates how drama methods and career counselling might interact. The aim is to investigate whether drama methods can enhance career counselling methods. Drama is here defined as an umbrella term that includes all forms of action methods used in psychology and education. A literature survey was carried out in parallel with qualitative research interviews. Three professional drama leaders were interviewed separately. This was followed by a group interview with five upper secondary school students, who had all taken a course in drama with a focus on personal development. The findings show that there are common and consistent goals and values between drama and career counselling. Both methods aim to raise the students’ awareness of themselves and their surrounding world. Also, both are in a field between psychology and education, which must be acknowledged and addressed. It further emerged that drama could contribute positively to the development of career counselling methods. Participating in a drama group could provide greater self-knowledge and give a broader vision of possibilities in the future. Interpretation of the results indicates that some drama techniques are particularly suited for use in career counselling. These include: values clarification practices, mirroring and role reversal, all techniques which involve the participants’ personal experiences. But even role playing which does not involve personal experience is probably appropriate, as long as the participants feel engaged in the topic and then given ample space for reflection. The techniques mentioned above are used (more or less) in drama methods like psychodrama, playback theater, role play, sociodrama, rainbow of desire and values clarification exercises. Some possible models for the interaction between drama and career counselling were discussed in the interviews: Career counselors could take an active part in an ongoing drama course (with a focus on personal development) by going into and be involved in certain stages of the interaction with the drama leader.  Career counselors could receive training in drama methodology (psychodrama training or similar) and then run their own courses. Career counselors could receive training in drama methodology (short courses) and bring elements of drama into counseling groups and classroom instruction, or into individual counselling sessions. People educated in drama could learn more about career counselling and bring questions around career into the drama groups. The results of the study may be useful for career counsellors who are interested in method development. Although this study has a particular focus on upper secondary school it does not exclude other school forms and organizations where career counselling is conducted. Since professionals, other than career counselors, may also have an interest in developing methods of career issues, the result could be useful for them as well, especially for professionals in the field of drama. / Detta är en studie som belyser metoderna drama och vägledning samt hur de eventuellt skulle kunna samverka. Syftet är att undersöka om drama skulle kunna bidra till en metodutveckling av vägledning. Drama definieras här som ett paraplybegrepp innefattande alla metoder där handling och gestaltning används, både från psykologins och pedagogikens områden. En litteraturstudie genomfördes parallellt med en intervjustudie. Tre professionella inom drama intervjuades enskilt. Sedan genomfördes en gruppintervju med fem gymnasieelever. De hade alla gått en kurs i drama med inriktning mot personlig utveckling. I resultatet framkom att det finns överensstämmande mål och värdegrund mellan drama och vägledning. Båda metoderna strävar mot att höja individens medvetenhet om sig själv och omvärlden. De befinner sig bägge i ett fält mellan psykologi och pedagogik och måste förhålla sig till detta. Vidare framkom att drama skulle kunna bidra positivt till en metodutveckling av vägledning. Deltagande i en dramagrupp kan ge ökad självkännedom och en bredare syn på framtida möjligheter. Tolkningen av resultatet indikerar att vissa dramatekniker är särskilt lämpade att använda i vägledningssyfte. I första hand värderingsövningar, speglingar och rollbyten med delar av sig själv, tekniker som alla involverar personligt material. Men även rollspel som inte är personliga är troligtvis lämpliga, så länge deltagarna är engagerade i temat och får utrymme att reflektera efteråt. Dessa tekniker ingår (mer eller mindre) i dramametoder som psykodrama, playbackteater, rollspel, sociodrama, värderingsövningar och rainbow of desire. Några möjliga modeller för samverkan mellan drama och vägledning diskuterades i intervjuerna:  -Vägledare skulle kunna ta en aktiv del i en pågående dramakurs (med inriktning mot personlig utveckling) genom att gå in och vara delaktiga i vissa moment i samverkan med dramaledaren.   -Vägledare skulle kunna fortbilda sig i dramametodik (psykodramautbildning eller liknande) och hålla egna kurser.  -Vägledare skulle kunna fortbilda sig i dramametodik (kortare kurser) och ha inslag av drama i vägledningsgrupper och klassrumsundervisning, kanske också göra enklare rollbyten i enskilda samtal. -Dramautbildade skulle kunna lära sig mer om vägledning och ta in vägledningsfrågor i dramagrupperna. Resultatet av studien kan vara till nytta för vägledare som är intresserade av metodutveckling. Även om denna studie har ett visst fokus på gymnasieskolan utesluter detta inte andra skolformer och organisationer där vägledning bedrivs. Eftersom även andra yrkesgrupper än vägledare kan ha intresse av metodutveckling av vägledningsfrågor kan resultatet vara till nytta även för dessa, särskilt yrkesverksamma inom dramaområdet.

Syftet med detta arbete var att skapa en bild av studie- och yrkesvägledares egen syn på behov av och möjligheter till kompetensutveckling, detta i förhållande till de kunskaper och färdigheter som de själva och gällande bestämmelser säger behövs för att klara av yrkets utmaningar. För att uppnå syftet och för att få svar på frågeställningarna valdes en kvalitativ intervjustudie med 15 stycken utbildade yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare och 5 stycken skolledare. När det gällde kompetensutveckling uttryckte samtliga respondenter i studien framförallt att för dem innebar det annat än kunskaper som utvecklas genom utbildning. Det de såg som kompetensutveckling var snarare egenskaper, erfarenheter och värderingar hos vägledaren som kunde utvecklas genom arbetet och samspelet med klienter och kollegor. Denna brist på kunskap hos vägledarna själva om de kunskaper de kan utveckla sina kompetenser inom kan ses bero på det faktum att studie- och yrkesvägledare inte har en arbetsbeskrivning för sitt yrke. Hade vägledarna haft en sådan skulle det vara enklare för dem att veta och visa på vilka kunskaper de bör ha i yrket, och vad de behöver kompetensutveckling inom. Att ungefär hälften av respondenterna saknade utvecklingsplan tyder även det på behovet av detta. En utvecklingsplan skulle då kunna kopplas till arbetsbeskrivningen för att få större tyngd. Respondenterna är rörande överens om att grundutbildning, återkommande kompetensutveckling och livslångt lärande tillhör de viktigaste framgångsfaktorerna för dem för att klara sig i sitt yrke i dagens snabbt föränderliga samhälle.

I styrdokumenten för studie- och yrkesvägledning står att läsa att elever behöver utveckla valkompetens för att kunna göra väl underbyggda val och att ansvaret för detta inte bara ligger på studie- och yrkesvägledare, utan även andra yrkesgrupper inom skolan. Syftet med denna studie är att undersöka genomförandet och betydelsen av studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse, inom skolan i två landsbygdskommuner i mellersta Sverige. Arbetet fokuserar på innebörden av vid vägledning via uttrycket “hela skolans ansvar” utifrånpolitikernas, rektorernas samt lärarnas perspektiv. För att undersöka detta genomfördes en kvalitativ studie i form av intervjuer med politiker, rektorer och lärare. Resultatet visar att ingen av yrkesgrupperna är bekanta med begreppet vid vägledning. Vidare tenderar såväl politiker som rektorer och lärare förknippa studie- och yrkesvägledning med den verksamma studie- och yrkesvägledaren. En slutsats är att studie- och yrkesvägledning fortfarande inte är hela skolans ansvar, trots tydliga styrdokument kring detta.