Studiens syfte är att kartlägga hur de studie- och yrkesvägledare som är aktiva inom högskola, universitet och vuxenutbildning upplever att de grävande, samt de relationsskapande processerna fungerar under ett vägledningssamtal som sker på distans via digitala plattformar jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal. De frågeställningar som ämnar besvara studiens syfte är: Hur upplever studie- och yrkesvägledarna att den grävande samtalsmetodiken i ett vägledningssamtal fungerar när det sker på distans via en digital plattform jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal?; Hur upplever studie- och yrkesvägledarna att det fungerar att skapa ett empatiskt samtalsklimat i ett vägledningssamtal som sker på distans via en digital plattform jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal?; samt Hur upplever studie- och yrkesvägledarna att relationsskapandet mellan studie- och yrkesvägledaren och den sökande fungerar i ett vägledningssamtal som sker på distans via en digital plattform jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal? Problemformuleringen grundar sig i att digital vägledning historiskt sett använts mer till att förmedla information snarare än att förmedla valkompetens. Problematiken handlar således om huruvida det empatiska samtalsklimatet, de relationsskapande processerna, samt den grävande samtalsmetodiken (probing) är lika högkvalitativ i ett digitalt vägledningssamtal som i ett fysiskt. Studien använder sig av en kvalitativ metod där sex studie- och yrkesvägledare aktiva inom högskola, universitet eller vuxenutbildningen intervjuas genom semistrukturerade intervjuer. Empirin analyseras utifrån Egans The skilled helper model, samt Malténs kommunikationsteori. Resultaten visar att informanterna generellt inte upplever någon betydande kvalitetsskillnad när grävande samtalsmetodik används i ett digitalt vägledningssamtal jämfört med i ett fysiskt vägledningssamtal. De upplever också att de relationsskapande processerna, den personliga kontakten, och samtalsklimatet är annorlunda i det digitala samtalet jämfört med i det fysiska. Det går dock inte att dra några slutsatser kring om detta är hämmande för det digitala vägledningssamtalets kvalitet.

Vägledning är betydelsefullt enligt litteraturen, dock visar ett antal studier och granskningar på brister i arbetet med studie- och yrkesvägledning inom skolväsendet. Det som främst behöver utvecklas och stärkas är vägledning som hela skolans ansvar; organisering, ledning och styrning. Fokus för den här studien är gymnasiementorers upplevelse av sitt uppdrag relaterat till studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar, samt hur mentorer ser på sina förutsättningar att utöva och utveckla studie- och yrkesvägledningen utifrån sitt uppdrag. Förhoppningen är att studiens resultat ska bidra till att utveckla och stärka studie- och yrkesvägledning för att skapa hållbara effekter för både människor och samhället i stort. För studien valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Sju gymnasiementorer vid en kommunal gymnasieskola intervjuades. Mentorerna är samtliga anställda som lärare vid både högskoleförberedande och yrkesprogram. Resultatet visar på att mentorerna upplever att de har och tar visst ansvar för studie- och yrkesvägledning, men att de har begränsade formella förutsättningar för mentoruppdraget generellt. Det finns få uttalade förväntningar och ingen formell beskrivning avseende vägledning specifikt för mentorerna. Studien visar även att mentorskap och vägledning har klara beröringspunkter med fler likheter än skillnader. Mentorerna i studien beskriver sitt arbete påfallande likt snäv/individuell vägledning. Utifrån studiens resultat framstår det som att skolväsendet och andra berörda aktörer skulle kunna dra nytta av ett vidgat perspektiv på vägledningens och mentorskapets former samt vilka funktioner som skulle kunna bidra till att utveckla studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar. I teorin se till forskning, i praktiken prova; exempelvis leda och organisera för att skapa förutsättningar för reflektion, samverkan och samarbete mellan olika funktioner i olika former.

I en granskning av Skolinspektionen framkom att ansvaret för vägledningen i skolan ligger på den enskilda studie- och yrkesvägledaren, vilket betonas i de styrdokument som reglerar vägledning i skolan. Syftet med studien är att få en inblick i hur studie- och yrkesvägledare inom grundskolan uppfattar och beskriver skolans arbete med vägledning i vid bemärkelse. Trots tydliga styrdokument som framhäver den vida vägledningens betydelse för eleverna, finns det stora brister i hur skolorna arbetar med detta. Forskning visar att vägledning i vid bemärkelse fungerar bäst när den är förankrad på alla nivåer i kommunen med tydliga mål. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex studie- och yrkesvägledare och resultatet analyserades med stöd av karriärteorier samt styrdokument och tidigare forskning. Resultaten visar att för att elevernas valkompetens ska kunna utvecklas behövs vägledning i vid bemärkelse där flera professioner samverkar med varandra. Framtida forskning i ämnet skulle kunna vara att skapa en likvärdig nationell plan för studie- och yrkesvägledare som alla skolor arbetar utifrån. / A review by the Swedish Schools Inspectorate revealed that the responsibility for guidance in the school lies with the individual study and career counsellor, which is emphasized in the governing documents that regulate guidance in the school. The purpose of the study is to gain an insight into how study and career counsellors in compulsory school perceive and describe the school's work with guidance in a broad sense. Despite clear governing documents that emphasize the importance of broad guidance for students, there are major shortcomings in how the schools work with this. Research shows that guidance in the broadest sense works best when it is anchored at all levels in the municipality with clear goals. Qualitative interviews were conducted with six study and career counsellors and the results were analysed with the support of career theories as well as governing documents and previous research. The results show that in order for the students' choice competence to be developed, guidance is needed in a broad sense where several professions collaborate with each other. Future research in the subject could be to create an equivalent national plan for study and career counselors from which all schools work.

Studie- och yrkesvägledning utgör en central funktion för introduktionsprogrammens elever redan på gymnasiet. Men intresset för karriär och vägledning är ofta litet. Forskning visar att det kan vara en effekt av att det finns brister i kompensatoriskt stöd från skola och vägledning där faktorer som dålig självkänsla, psykisk ohälsa och otillräckligt stöd till elever med NPF-diagnoser ofta är vanliga bland dessa elever. Brytpunkten efter gymnasiet är en viktig händelse där både hämmande och främjande faktorer påverkar övergången till vidare studier för introduktionsprogrammets elever och tidigare studier visar att intresset för vägledning blir viktigare för deras karriärval. Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera vägledares erfarenhet och upplevelser av vägledning och övergången till vuxenutbildningen för elever som gått de olika introduktionsprogrammen på gymnasiet. Detta undersöks i två frågeställningar där den ena är: Faktorer som främjar eller hämmar (motivationen) till vidare studier på vuxenutbildningen och den andra frågeställningen utforskar hur vägledare på vuxenutbildningen använder karriärteorier och modeller i vägledningen av dessa individer. För att besvara studiens frågeställningar använde vi oss av en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor till nio verksamma studie- och yrkesvägledare. Tidigare forskning, styrdokument och begrepp från karriärteorierna Careershipteorin och SCCT har använts i resultatanalysen av empirin. Studiens resultat visar att det kompensatoriska stödet från skola och vägledning är en viktig faktor som ofta brister, främst för elever från introduktionsprogrammet. Det visar sig också att det kompensatoriska stödet skiljer sig mellan olika skolformer. Valfriheten på vuxenutbildning är en viktig främjande faktor för dessa individers motivation att studera vidare samtidigt som det egna ansvaret på vuxenutbildningen kan bli för stort.Andra resultat påvisar att karriärteorier sällan används som analysram i vägledningssamtal utan i stället används karriärmodeller och metoder som stöd i vägledningsprocessen.

Vårt alltmer mångkulturella samhälle, ställer krav på interkulturell kompetens i undervisnings- och vägledningssammanhang, inte minst i mötet med nyanlända elever på Språkintroduktion. Beroende på elevernas olika skolbakgrund och förutsättningar har många av dessa elever svårigheter att uppnå de kunskapskrav som behövs för att få behörighet till gymnasiet eller fullfölja gymnasieutbildningen. Språkintroduktion kan konstateras vara en komplex verksamhet och därmed finns svårigheter att skapa de förutsättningar som behövs för eleverna att göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Studiens syfte är att öka kunskapen om hur studie- och yrkesvägledare arbetar med interkulturell vägledning med nyanlända ungdomar. Val av teoretisk utgångspunkt i studien är karriärteorin SCCT, dock kommer denna teori mesta att behandla en av frågeställningarna, där den upplevda självförmågan kopplas till självinsikt och motivation hos eleverna. Vidare fördjupas studien i sin helhet, genom koppling av tidigare forskning om kulturmöten och vägledningsstrategier i olika kulturella kontexter. Syftet är att öka förståelsen för dels vilka synsätt som ligger bakom de resonemang som förs av respondenterna, dels lyfta de framgångsfaktorer som beskrivs för ett interkulturellt möte. Studien har en kvalitativ ansats där intervjuer med sju verksamma studie- och yrkesvägledare på Språkintroduktion har genomförts. Resultatet visar att studie- och yrkesvägledarna besitter en interkulturell kompetens, vilket innebär att både förhållningssätt och vägledningsstrategi anpassas till den målgrupp de möter. De utmaningar som uppkommer på grund av både språkliga och kulturella skillnader, bemöts genom skapande av förtroendefulla relationer mellan vägledaren och den vägledde samt att hänsyn tas till den nyanländas livssituation. Genom nyfikenhet och uppmuntran kan vägledningssamtalen mynna ut i effektiva möten för att diskutera elevernas framtida studie- och yrkesval. Hur eleven ser på sina möjligheter i det nya landet speglas av hur hen upplever sig klara av att hantera utmaningarna (upplevd självförmåga), där motivationen kan förstärkas för framtida steg. För framtida forskning hade intervjuer med elever på Språkintroduktion varit givande för att få en inblick i deras upplevelse av deras studie- och yrkesval i ett nytt land.

Från när det första fallet av covid-19 upptäcktes i Sverige i början på 2020, tills att restriktionerna lyftes och covid-19 inte längre klassades som en samhällsfarlig sjukdom i början på våren 2022, har studie- och yrkesvägledare behövt anpassa sitt arbete från fysisk vägledning på campus till digital vägledning genom program som Zoom och Google Meet. Just därför är studiens syfte att undersöka studie- och yrkesvägledares upplevelse av den digitala vägledningen under coronapandemin och om digitaliseringen har ändrat hur vägledare arbetar. Studiens frågeställningar är hur har coronapandemin påverkat förutsättningarna för vägledningssamtal och hur har studie- och yrkesvägledares upplevelse varit av den digitala vägledningen under coronapandemin? Studien använder sig av en kvalitativ intervjumetod men en semistrukturerad intervjuguide för att tillåta vägledarna att utveckla sina svar. Svaren har kategoriserats i fyra teman och dessa teman har analyserats med hjälp av Arne Malténs kommunikationsteori och Gerard Egans SOLER-modell för att förklara studie- och yrkesvägledares upplevelse av den digitala vägledningen. Begrepp som verbal kommunikation, icke-verbala kommunikation, kontext, en- och tvåvägskommunikation används för att förklara studie- och yrkesvägledarnas upplevelse av den digitala vägledningen. Resultatet som studien kommer fram till är att digital vägledning upplevs sakna icke verbal kommunikation men att vägledarna kan använda det som ett komplement till fysisk vägledning.

Syfte: Syftet med studien var att utifrån deltagarnas tidigare erfarenheter av individuell coachning undersöka vilka faktorer som kan vara viktiga för en fungerande individuell digital hälsovägledning. Metod: Studien utfördes med en kvalitativ metod utifrån fokusgrupper med totalt tio deltagare, fördelat i tre grupper, där de diskuterade frågor utifrån en intervjuguide. Resultat: Genom en manifest innehållsanalys framkom en huvudkategori och tre underkategorier. Huvudkategorin var “Skapa personlig relation” och underkategorierna var “Bygga förtroende genom videosamtal & uppföljning”, “Tillgodose behov genom individanpassning” och “Skapa större frihet genom flexibilitet & tillgänglighet”. Resultatet visade att en personlig relation mellan kund och hälsovägledare var det viktigaste för en fungerande digital vägledning. Denna relation kunde enligt deltagarna skapas genom videosamtal och regelbunden uppföljning. Deltagarna menade att tillgodose behov genom individanpassad vägledning var en viktig faktor, och för att kunna göra det var den personliga relationen viktig. Slutligen ansågs den frihet som skapas till följd av flexibiliteten och tillgängligheten vara både en fördel, men också en viktig faktor för en fungerande digital hälsovägledning. Slutsats: Resultatet visar konkreta faktorer som hälsovägledare och andra yrken inom hälsopromotion kan ha användning av vid digitalt arbete.

Sjukskrivningar i Sverige är ett aktuellt samhällsproblem som orsakar stora kostnader och mänskligt lidande för de drabbade. Sjukskrivnas situation påverkas av både personliga och kontextuella faktorer vilket medför utmaningar i deras återgång till arbete. Dessa utmaningar kräver samlade stödinsatser från samhället, varav det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är en del. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sjukskrivna upplever sin rehabiliteringsprocess inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Malmö. Vidare undersöks vilka faktorer som de upplever har hämmat respektive främjat deras rehabiliteringsprocess. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta intervjuer med sjukskrivna som är eller har varit inskrivna i det förstärkta samarbetet. Studiens teoretiska utgångspunkter är Careership Theory av Hodkinson och Sparkes (1997) och Social Cognitive Career Theory av Lent (2005). Begreppen vi utgår från är brytpunkter, handlingshorisont, upplevd självförmåga, förväntat utfall samt personliga mål.Resultatet visar att sjukskrivnas upplevelser av att ingå i det förstärka samarbetet samtvad som hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess skiljer sig åt. Det framkommer i intervjuerna att informanter tagit del av få vägledningsinsatser inom det förstärkta samarbetet och att arbetsträning som är en insats har varit mycket betydelsefull. Intervjuerna visar att informanter har fått ett gott bemötandet från handläggarna på Arbetsförmedlingen vilket varit främjande i rehabiliteringsprocessen. Ett intressant resultat visar att handläggarna behövt arbeta bromsande med informanterna i större utsträckning än motiverande för att förhindra en försämring av hälsotillstånd. Det framkommer under intervjuerna att informanternas olika personligheter samt varieradetilltro till sin egen förmåga medför att de har olika förutsättningar för en återgång till arbete. Slutsatsen är att god samverkan runt sjukskrivna, ett gott bemötande, socialt stödsamt individanpassade stödåtgärder i rehabiliteringsprocessen, varav vägledning är endel, främjar sjukskrivnas återgång till arbete.

Arbetslösheten i Sverige har ökat och långtidsarbetslösheten bedöms vara den stora utmaningen i samhället de närmsta åren samtidigt som undersökningar visar att insatser inte har eller har haft önskvärd effektivitet. Undersökningar visar att en fördjupad vägledning skulle vara mer effektiv för långtidsarbetslösa, samt att fokus på insatser bör ligga på ett stöttande av humankapital före utlärandet av jobbsökningsfärdigheter. Syftet med denna studie var att synliggöra studie- och yrkesvägledarnas syn på vilka metoder de ansåg vara effektiva i vägledningsarbetet för långtidsarbetslösa, på vilka grunder metoder valdes, hur de såg på utmaningarna hos långtidsarbetslösa och hur de ansåg att dessa skulle adresseras. Studien var en kvalitativ undersökning som har utförts genom intervjuer med åtta studie- och yrkesvägledare som arbetar med eller har arbetat med långtidsarbetslösa. Studien utfördes utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Tematiska analyser av materialet har genomförts. Resultaten blev att många olika metoder framkom och några mer frekvent men utan stora skillnader mellan dessa. Bakom valet av metoder framkom teorier i ett eklektiskt synsätt direkt eller indirekt utifrån individen och dennes situation. De ofta förekommande utmaningarna för långtidsarbetslösa som framkom var bland annat dåligt självförtroende och låg motivation. För hanterandet av dessa framkom ett fokus på styrkor och ett stöttande motivationsarbete i vägledningen. Några slutsatser ur studien är att kunskap om många metoder ökar möjligheterna för ett individanpassat val för ökad effektivitet i vägledningen. Att utmaningar hanterades genom ett fokus på individen och att denne äger lösningarna.

Studien har till syfte att beskriva och analysera hur studie- och yrkesvägledare på olika gymnasieskolor upplever digitala förändringar i det faktiska vägledningsarbetet med elever under coronapandemin. Tidigare forskning inom ämnet belyser både det historiska användandet av digital vägledning men även hur den används idag. Den teoretiska referensram som använts för studien är sociokulturellt perspektiv och kommunikationsteori. Åtta studie- och yrkesvägledare har intervjuats och därefter har intervjuerna analyserats utifrån en fenomenologisk ansats. I studiens resultat framkommer det att respondenterna har en gemensam upplevelse gällande det faktiska arbetet med digital vägledning, hur den har påverkats av den digitala vägledningen samt vilka möjligheter och hinder det finns i arbetet med digital vägledning. Respondenternas upplevelse är att tillgängligheten har ökat och att studie- och yrkesvägledningen når både fler elever och föräldrar med hjälp av den digitala vägledningen. Ytterligare en möjlighet med den digitala vägledningen är att elever med psykosocial problematik har blivit lättare att nå och etablera relation med. Ett hinder som respondenterna lyfter är att de pauser som tidigare funnits i samband med förflyttning mellan fysiska möten har försvunnit och till följd av detta får de inte tid att mentalt bearbeta ett möte innan de går in i ett nytt. Ytterligare ett hinder med den digitala vägledningen är avsaknaden av att kunna avläsa kroppsspråk och sinnesstämning vilket påverkar relationsskapandet..