Valkompetens definieras utifrån individens förmåga att fatta beslut i relation till valmöjligheter och självkännedom, men forskning visar att definitionen inte är samstämmig. Valkompetens som arbetsform bortprioriteras till förmån för andra skolämnen och utvärderingar i relation till utveckling av elevers valkompetens genomförs inte i tillräckligt hög grad. Med utgångspunkt i ovanstående ämnar denna studie undersöka hur studie- och yrkesvägledare definierar valkompetens, arbetar med att utveckla elevers valkompetens och hur arbetet utvärderas. Syftet besvaras utifrån följande frågeställningar: Hur definierar studie- och yrkesvägledare på högstadienivå begreppet valkompetens? Hur arbetar studie- och yrkesvägledare på högstadienivå med att utveckla elevers valkompetens? Hur beskriver studie- och yrkesvägledare att elevers utveckling av valkompetens utvärderas? En kvalitativ ansats har använts i studien varav sex intervjuer har genomförts med utbildade och yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare på högstadienivå. Empirin analyseras utifrån följande centrala begrepp och teorier: individuell vägledning, generell vägledning, formativ utvärdering, DOTS, The Careership Theory och STF-skolmodellen. Studiens resultat visar att studie- och yrkesvägledarnas definition av begreppet valkompetens anses innefatta exempelvis: självkännedom, målsättning, medvetna beslut och yrkesmöjligheter. Resultatet visar på vikten av samverkan mellan professioner i skolan samt att arbetet bör vara processinriktat. Det framkommer att studie- och yrkesvägledare arbetar på flera sätt med valkompetens, exempelvis genom gruppvägledning och lektioner om arbetslivet. Slutligen visar resultatet att utvärderingar delvis genomförs, men att tidsbrist och en bristande samverkan bidrar till att utvärderingsarbetet i många fall uteblir.

Både rapporter och tidigare forskning har synliggjort att generella vägledningsinsatser inom ramen för samverkan mellan skola och arbetsliv är betydelsefulla för att stärka elevers valkompetens. Vad som synliggörs är att insatserna behöver samordnas, vilket medför att en samordningsfunktion efterfrågas. Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöka skola-arbetslivsutvecklares upplevelser av att samordna samverkan mellan skola och arbetsliv. Frågeställningarna är: Hur resonerar informanterna kring funktionen som samordnare för insatser där skola och arbetsliv samverkar? Hur resonerar informanterna kring faktorer som kan tänkas påverka samordningen av samverkan mellan skola och arbetsliv? Hur resonerar informanterna kring elevers tidiga kontakter med arbetslivet och dess betydelse för elevers förmåga att utveckla valkompetens? Resultatet analyseras genom Danermark (2000) och Danermark och Germundssons (2007) teoretiska begrepp organisatoriska förhållanden, skilda synsätt och regelverk samt Hodkinson och Sparkes (1997) och Hodkinsons (2008) begrepp handlingshorisont med tillhörande begrepp fält och kapital.  Resultatet visar att skola-arbetslivsutvecklare ser sig som en central mittfunktion vilken samordnar, leder och stödjer insatser inom ramen för samverkan mellan skola och arbetsliv så att dessa fortlöper över tid. En främjande faktor är om samverkan mellan skola och arbetsliv är politiskt förankrad i arbets- och utvecklingsplaner. Skola-arbetslivsutvecklare som samordningsfunktion tycks därför krävas för att stödja såväl studie- och yrkesvägledare [SYV] och lärare, som arbetsliv och omvärld i uppdrag att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för en relevant och betydelsefull samverkan mellan skola och arbetsliv. Detta för att ge eleverna förmåga att utveckla valkompetens i syfte att göra väl underbyggda studie- och yrkesval.

Inom högstadieskolan är det flera yrkesprofessioner som bör samarbeta med skolans studie- och yrkesvägledningsuppdrag för att eleverna ska få med sig rätt förutsättningar till att kunna göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Forskning har visat att det är viktigt med tydlighet kring studie- och yrkesvägledningens organisering och mål för att få arbetet med vid vägledning att fungera. Historiskt sett har lärare haft en central roll i skolans studie- och yrkesvägledning. I tidigare läroplaner har studie- och yrkesvägledning ingått i samtliga ämnen och idag har läraren fortfarande ett ansvar över att stärka elevers självkännedom som underlag för val. Syftet med den här studien är därför att undersöka hur högstadielärare ser på den vida vägledningen och hur uppdraget studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar arbetas med. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta yrkesverksamma högstadielärare. En tematisk analys visade att högstadielärarna har bristande kännedom om sin roll i arbetet med studie- och yrkesvägledning eftersom de inte fått någon utbildning i ämnet. Viljan och engagemanget bland informanterna parallellt med att det finns ett behov av att ge lärarna rätt förutsättningar för att kunna fullfölja det som står i läroplanen diskuteras.

Idén bakom studien är sprungen ur tanken att hitta en aktivitet för studie- och yrkesvägledare där man i den vida vägledningen ges möjlighet att både arbeta med kunskap och värdegrundande arbete; skolans dubbla uppdrag. Det deliberativa samtalet blev den aktiviteten som kom att testas i denna studie och också det som blev syftet med studien. Vad jag ville undersöka var om elever upplever effekter i form av ökade kunskaper och ökad medvetenhet kring begränsningsfaktorn kön, vilket kan leda till ökad valkompetens och perspektivvidgning. Studien genomfördes som ett fältexperiment med en experimentgrupp och en kontrollgrupp där deliberativa samtal var den nyckelvariabel som testades. Genom ett kunskapsprov samt genom semistrukturerad intervju i en fokusgrupp har empiri samlats in och analyserats. Således begagnar sig studien både av kvalitativ samt kvantitativ ansats. Resultaten visar att deliberativa samtal är en gångbar pedagogisk metod att använda sig av i den vida vägledningen, främst kopplat till medvetandegörandet hos elever gällande rådande strukturella förhållanden vid val till gymnasiet. Detta eftersom elevernas perspektiv vidgas. Metoden har viss positiv inverkan på elevers självkännedom, vilket påverkar valkompetensen i positiv bemärkelse. Gällande ökande kunskaper är metoden inte sämre än andra pedagogiska metoder och för vissa till och med bättre. / The idea behind the study has sprung from the thought of finding an activity for career counselors, where you in school based guidance is provided with the opportunity to work with knowledge and value-based work; school's dual assignment. The deliberative conversation became the activity that was being tested in this study and also what became the purpose of the study. What I wanted to investigate was whether students experience effects in terms of increased knowledge and increased awareness about the gender as limitation factor, which could lead to increased career management skills and perspective enlargement. The study was conducted as a field experiment with an experimental group and a control group where deliberative conversations were the key variables that were tested. Through a knowledge test and through semistructured interviews in a focus group, empirics have been collected and analyzed. Thus, the study uses both qualitative and quantitative approaches. The results show that deliberative conversations are a viable educational method to use in school based guidance, primarily linked to make pupils aware of current structural conditions regarding their choice of further education. This is because the students' perspective is widened. The method has a certain positive impact on pupils' self-knowledge, which influences career management skills in a positive sense. Existing increasing knowledge, the method is not worse than other educational methods and for some even better.

I dagsläget är det oklart vilka aktiviteter lärare utför och som främjar elevers valkompetens. Det saknas även kunskap om vad dessa aktiviteter utvecklar för kunskap hos eleverna. Syftet med studien är att få en inblick i samt synliggöra de inslag som lärare bidrar med för att utveckla elevernas valkompetens och som uppfattas stärka elevernas i deras utveckling. Det görs genom frågeställningarna vilka inslag av valkompetens upplevs förekomma i undervisningen enligt lärare och vad utvecklar de genomförda momenten relaterade till valkompetens hos eleverna enligt vad lärare uppger. För att svara på studiens frågeställning har en kvalitativ metod använts genom att intervjua behöriga lärare som arbetar i årskurserna ett till sex och som varit yrkesverksamma i minst två år. Empirin har analyserats med begreppen insikt, utsikt, framsikt, handlingshorisont, begränsningar och kompromisser samt lärande aktiviteter. Studien tyder på att lärare utför ett antal aktiviteter för att utveckla elevers valkompetens. Aktiviteterna består av bland annat studiebesök, diskussioner och temaarbeten. De genomförda aktiviteterna kan vara både planerade och spontana. Vad aktiviteterna bidrar med för att stärka elevernas valkompetens är däremot svårare att få ett tydligt svar på.

Denna studies syfte är att undersöka hur arbete med vid vägledning på lågstadiet utförs av, och fördelas mellan, studie- och yrkesvägledare och lågstadielärare. Syftet inbegriper även hur intervjupersonerna upplever att den vida vägledningen på lågstadiet påverkar eleverna. Bakgrunden till valet av detta ämne är bristen på forskning om studie- och yrkesvägledning på lågstadiet. Undersökningen kommer genomföras med hjälp av kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare och lågstadielärare. Resultatet av intervjuerna kommer analyseras med hjälp av, bland annat, Bolman och Deals strukturella perspektiv, vilket härstammar ur deras organisationsteori The four frame – model. Resultatet av studien visar att arbetet med vid vägledning på lågstadiet existerar, men skiljer sig åt i utformning mellan de olika grundskolorna i studien. Det framkommer även att det finns mål för den vida vägledningen, men att det verkar behövas tydligare riktlinjer för arbetets utformning. Någonting annat som framkom var att den vida vägledningen på lågstadiet verkar ha haft störts inverkan på hur många yrken eleverna kan räkna upp.

Alla elever i grundskolan når inte behörighet att påbörja studier inom de nationella gymnasieprogrammen utan går vidare till introduktionsprogrammen. Obehöriga elever inom introduktionsprogrammen är den målgrupp som verkligen behöver studie- och yrkesvägledning eftersom de ofta har stora stödbehov. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur eleverna inom introduktionsprogrammet individuellt alternativ (IMA) upplever sin studietid inom programmet samt deras erfarenheter, upplevelser och behov av studie- och yrkesvägledning inom sitt program. Metoden för att uppnå syftet är kvalitativa intervjuer med fem elever inom IMA. Den teoretiska utgångspunkten är Careership. Respondenterna i denna studie uttrycker att deras motivation till att gå i skolan har ökat under studietiden inom IMA. De har inte några större erfarenheter av den vida studie- och yrkesvägledningen, men däremot av den snäva vägledningen. Respondenterna har inte fått möjlighet att utveckla sin valkompetens. De är nöjda med den vägledning som de har fått inom sitt program. Elever inom IMA befinner sig i en brytpunkt och i en period av rutin som möjliggör en positiv förändring för dem. Ett tydligt ansvarstagande för studie- och yrkesvägledningen inom IMA kan på längre sikt minska både individers utanförskap samt samhällets kostnader för de individer som inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Framtida forskning skulle kunna vara en större longitudinell studie som undersöker hur studie- och yrkesvägledning kan göra skillnad för elever inom IMA och hur studie- och yrkesvägledning kan påverka de stora samhällskostnader som alla unga utan fullständig utbildning innebär.

I en granskning av Skolinspektionen framkom att ansvaret för vägledningen i skolan ligger på den enskilda studie- och yrkesvägledaren, vilket betonas i de styrdokument som reglerar vägledning i skolan. Syftet med studien är att få en inblick i hur studie- och yrkesvägledare inom grundskolan uppfattar och beskriver skolans arbete med vägledning i vid bemärkelse. Trots tydliga styrdokument som framhäver den vida vägledningens betydelse för eleverna, finns det stora brister i hur skolorna arbetar med detta. Forskning visar att vägledning i vid bemärkelse fungerar bäst när den är förankrad på alla nivåer i kommunen med tydliga mål. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex studie- och yrkesvägledare och resultatet analyserades med stöd av karriärteorier samt styrdokument och tidigare forskning. Resultaten visar att för att elevernas valkompetens ska kunna utvecklas behövs vägledning i vid bemärkelse där flera professioner samverkar med varandra. Framtida forskning i ämnet skulle kunna vara att skapa en likvärdig nationell plan för studie- och yrkesvägledare som alla skolor arbetar utifrån. / A review by the Swedish Schools Inspectorate revealed that the responsibility for guidance in the school lies with the individual study and career counsellor, which is emphasized in the governing documents that regulate guidance in the school. The purpose of the study is to gain an insight into how study and career counsellors in compulsory school perceive and describe the school's work with guidance in a broad sense. Despite clear governing documents that emphasize the importance of broad guidance for students, there are major shortcomings in how the schools work with this. Research shows that guidance in the broadest sense works best when it is anchored at all levels in the municipality with clear goals. Qualitative interviews were conducted with six study and career counsellors and the results were analysed with the support of career theories as well as governing documents and previous research. The results show that in order for the students' choice competence to be developed, guidance is needed in a broad sense where several professions collaborate with each other. Future research in the subject could be to create an equivalent national plan for study and career counselors from which all schools work.

Elevers skolavhopp som har sin grund i låg motivation och bristande valkompetens kostar samhället 260 miljarder kronor per årskull. Syftet med studien är att synliggöra hur verksamma studie- och yrkesvägledares kompetens nyttjas i arbetet med att upptäcka och stärka elever med låg studiemotivation i grundskolans senare år. De frågeställningar som vi använt oss av är: Hur vet studie- och yrkesvägledare vilka elever som har låg studiemotivation och hur söker de upp dessa? Hur arbetar studie- och yrkesvägledare med att motivera elever? Hur ser studie- och yrkesvägledares förutsättningar och villkor ut på skolorna för deras arbete med att motivera elever? Utifrån semi-strukturerade intervjuer med åtta studie- och yrkesvägledare visar resultatet att om rätt förutsättningar ges i form av tid, kontinuitet och samarbetsmöjligheter kan deras arbete stötta elever att stärka sin självkännedom, sätta upp mål och göra en handlingsplan i syfte att öka elevernas inre motivation och förhindra skolavhopp.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur vägledning i vid bemärkelse bedrivs på låg- och mellanstadiet samt vilken betydelse arbetet kan ha för elevernas utveckling av valkompetens utifrån lärares uppfattning. Problemformuleringen utgår från att alla elevers behov av vägledning ska tillgodoses i samtliga skolformer, däremot visar det sig att elever inte får kontinuerlig vägledning under sin utbildning. De frågeställningar som formuleras är: Hur beskriver informanterna på låg- och mellanstadiet att de arbetar med vägledning i vid bemärkelse?; Vilken betydelse anser informanterna att vägledning i vid bemärkelse på låg- och mellanstadiet har för elevernas valkompetens? I uppsatsen används kvalitativ metod där sex låg- och mellanstadielärare intervjuas. Empirin analyseras med begreppet den omsatta läroplanen, valda begrepp ur Career Construction Theory samt valda begrepp ur Theory of Circumscription and Compromise. Resultatet visar att låg- och mellanstadielärare arbetar med vägledning i vid bemärkelse på olika vis och att arbetet är betydelsefullt för elevers utveckling av valkompetens, självkännedom och kompetenser. Resultatet visar även att betydelsen av lärares arbete påverkas av elevers omgivande miljö såsom sociala medier, vänner och hemmet. Slutligen framkommer det att låg- och mellanstadielärare ser att dialog med studie- och yrkesvägledare skulle kunna möjliggöra utvecklingen av hur de arbetar med vägledning i vid bemärkelse.