Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur och med vilka verktyg vårt urval av vägledare och lärare arbetar med att rusta elever på estetiska programmet för framtida studie- och yrkesliv, i förhållande till elevernas karriärmål/drömmar. Karriär-mål/drömmar som kan rikta sig mot den, enligt Arbetsförmedlingens yrkesprognos, svåretablerade arbetsmarknaden inom kulturbranschen.Vi har genom en kvalitativ metod intervjuat fyra studie- och yrkesvägledare samt två lärare på gymnasieskolans estetiska program. Vi har därefter analyserat resultatet genom relevanta begrepp tagna från kapitlet tidigare forskning samt Social cognitive career theory och begreppen upplevd självförmåga (self-efficacy), personliga mål (personal goals), och förväntade utfall (outcome expectation. Vidare har vi analyserar resultatet utifrån Sociodynamic Counselling: a practical approach to meaning making och begreppen verktyg, att konstruera sin egen framtid (future buildning), empowerment och att konstruera tillsammans (joint action). Vi använder även begreppen utvidga (pushing up), begränsa (cooling out) samt institutionell aktör i syfte att analysera resultatet av vår empiri.Vårt resultat visar på att majoriteten av våra respondenter har ett uppmuntrande förhållningssätt mot eleverna och deras karriärmål/drömmar att arbeta inom kultur-branschen. Det samverkas dock inte kring arbetet med att rusta eleverna för vägarna vidare efter gymnasiet men vägledare och lärare kompletterar varandra omedvetet genom att vägledare rustar dem inför eftergymnasiala studier och lärare inför ett kommande arbetsliv. Sammanfattningsvis har vi genom analysen kommit fram till att vi ser att det kan vara en balansgång för vägledare och lärare att vara uppmuntrande mot elevernas val av framtida karriär och samtidigt få dem att drömma realistiskt. Detta utan att uppfattas som institutionella aktörer som begränsar vad eleverna ser som möjligt att uppnå utifrån vad professionerna själva ser som förnuftigt.

Valkompetens definieras utifrån individens förmåga att fatta beslut i relation till valmöjligheter och självkännedom, men forskning visar att definitionen inte är samstämmig. Valkompetens som arbetsform bortprioriteras till förmån för andra skolämnen och utvärderingar i relation till utveckling av elevers valkompetens genomförs inte i tillräckligt hög grad. Med utgångspunkt i ovanstående ämnar denna studie undersöka hur studie- och yrkesvägledare definierar valkompetens, arbetar med att utveckla elevers valkompetens och hur arbetet utvärderas. Syftet besvaras utifrån följande frågeställningar: Hur definierar studie- och yrkesvägledare på högstadienivå begreppet valkompetens? Hur arbetar studie- och yrkesvägledare på högstadienivå med att utveckla elevers valkompetens? Hur beskriver studie- och yrkesvägledare att elevers utveckling av valkompetens utvärderas? En kvalitativ ansats har använts i studien varav sex intervjuer har genomförts med utbildade och yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare på högstadienivå. Empirin analyseras utifrån följande centrala begrepp och teorier: individuell vägledning, generell vägledning, formativ utvärdering, DOTS, The Careership Theory och STF-skolmodellen. Studiens resultat visar att studie- och yrkesvägledarnas definition av begreppet valkompetens anses innefatta exempelvis: självkännedom, målsättning, medvetna beslut och yrkesmöjligheter. Resultatet visar på vikten av samverkan mellan professioner i skolan samt att arbetet bör vara processinriktat. Det framkommer att studie- och yrkesvägledare arbetar på flera sätt med valkompetens, exempelvis genom gruppvägledning och lektioner om arbetslivet. Slutligen visar resultatet att utvärderingar delvis genomförs, men att tidsbrist och en bristande samverkan bidrar till att utvärderingsarbetet i många fall uteblir.

Både rapporter och tidigare forskning har synliggjort att generella vägledningsinsatser inom ramen för samverkan mellan skola och arbetsliv är betydelsefulla för att stärka elevers valkompetens. Vad som synliggörs är att insatserna behöver samordnas, vilket medför att en samordningsfunktion efterfrågas. Syftet med föreliggande studie är att med hjälp av kvalitativa intervjuer undersöka skola-arbetslivsutvecklares upplevelser av att samordna samverkan mellan skola och arbetsliv. Frågeställningarna är: Hur resonerar informanterna kring funktionen som samordnare för insatser där skola och arbetsliv samverkar? Hur resonerar informanterna kring faktorer som kan tänkas påverka samordningen av samverkan mellan skola och arbetsliv? Hur resonerar informanterna kring elevers tidiga kontakter med arbetslivet och dess betydelse för elevers förmåga att utveckla valkompetens? Resultatet analyseras genom Danermark (2000) och Danermark och Germundssons (2007) teoretiska begrepp organisatoriska förhållanden, skilda synsätt och regelverk samt Hodkinson och Sparkes (1997) och Hodkinsons (2008) begrepp handlingshorisont med tillhörande begrepp fält och kapital.  Resultatet visar att skola-arbetslivsutvecklare ser sig som en central mittfunktion vilken samordnar, leder och stödjer insatser inom ramen för samverkan mellan skola och arbetsliv så att dessa fortlöper över tid. En främjande faktor är om samverkan mellan skola och arbetsliv är politiskt förankrad i arbets- och utvecklingsplaner. Skola-arbetslivsutvecklare som samordningsfunktion tycks därför krävas för att stödja såväl studie- och yrkesvägledare [SYV] och lärare, som arbetsliv och omvärld i uppdrag att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för en relevant och betydelsefull samverkan mellan skola och arbetsliv. Detta för att ge eleverna förmåga att utveckla valkompetens i syfte att göra väl underbyggda studie- och yrkesval.

Inom högstadieskolan är det flera yrkesprofessioner som bör samarbeta med skolans studie- och yrkesvägledningsuppdrag för att eleverna ska få med sig rätt förutsättningar till att kunna göra väl underbyggda studie- och yrkesval. Forskning har visat att det är viktigt med tydlighet kring studie- och yrkesvägledningens organisering och mål för att få arbetet med vid vägledning att fungera. Historiskt sett har lärare haft en central roll i skolans studie- och yrkesvägledning. I tidigare läroplaner har studie- och yrkesvägledning ingått i samtliga ämnen och idag har läraren fortfarande ett ansvar över att stärka elevers självkännedom som underlag för val. Syftet med den här studien är därför att undersöka hur högstadielärare ser på den vida vägledningen och hur uppdraget studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar arbetas med. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts med åtta yrkesverksamma högstadielärare. En tematisk analys visade att högstadielärarna har bristande kännedom om sin roll i arbetet med studie- och yrkesvägledning eftersom de inte fått någon utbildning i ämnet. Viljan och engagemanget bland informanterna parallellt med att det finns ett behov av att ge lärarna rätt förutsättningar för att kunna fullfölja det som står i läroplanen diskuteras.

Enligt Skolinspektionen värderas studie-och yrkesvägledningen inte högt på skolor, trots uttalad kunskap gällande elevernas sämre förutsättningar. Skolinspektionen lyfter även att det  ofta saknas ett systematiskt arbete med studie-och yrkesvägledning samt möjligheter för samverkan inom personalen. Syftet med denna studie är att kartlägga elevers behov av kompensatorisk vägledning på en högindexskola för att undersöka möjligheten att utforma en arbetsplan, i både vid och snäv bemärkelse, som kan öka elevernas valkompetens och resultera i väl underbyggda val. Studien utgår från kvalitativa intervjuer med en studie-och yrkesvägledare, en rektor, en specialpedagog, en kurator och en lärare på en högindexskola, samt en representant för det kommunala aktivitetsansvaret i samma kommun som  högindexskolan. Resultatet i denna studie redogör för hur ett första steg till en arbetsplan gällande kompensatorisk vägledning kan utformas och genomföras genom att kartlägga en högindexskolas arbete med kompensatorisk vägledning. Studien visar på, utifrån The Gatsby Benchmarks, genom insikt, utsikt, framsikt och förmågan att genomföra beslut att det arbetas med kompensatorisk vägledning på högindexskolan. Däremot finns det möjligheter att fördjupa och öka insatserna så att elevernas behov av vägledning tillgodoses och säkerställs, med hänsyn till deras sociala och personliga hinder. Att använda The Gatsby Benchmarks som riktlinjer för att systematisera arbetet med vägledning skulle kunna garantera samverkan mellan yrkesprofessionerna och relationsbyggandet med eleverna. Detta så att den undersökta högindexskolan kan bidra till ökad valkompetens och möjliggöra en bättre övergång för eleverna.

I Sverige år 2024 räknas cirka 160 500 ungdomar mellan åldrarna 15–24 som arbetslösa, vilket motsvarar en arbetslöshetsgrad på 25,1%. Utifrån denna tämligen höga grad av arbetslöshet i denna grupp av befolkningen är syftet i denna studie att få ökad förståelse om hur studie- och yrkesvägledare på gymnasiet arbetar med att förebygga ungdomsarbetslöshet. En kvalitativ metod har använts i studien och åtta semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma vägledare på olika gymnasieskolor i Sverige har genomförts. Resultatet visar på att studie- och yrkesvägledarna förebygger ungdomsarbetslöshet genom individuella vägledningssamtal med elever, samarbeten med övrig skolpersonal samt samverkan med externa aktörer. Resultaten har analyserats med hjälp av en tematisk analys och utfallet indikerar att vägledare med goda kunskaper om hur de kan stärka elevers självtillit kan ha bättre möjligheter att förebygga arbetslöshet, att elevers kapital och habitus påverkar deras karriärval samt att brytpunkter under skolgången har en inverkan på elevers karriärutveckling. De viktigaste slutsatserna i studien var att studie- och yrkesvägledning har en central funktion för att öka elevers valkompetens och självkännedom, att alla elever inte nyttjar vägledning då de inte ser värdet med vägledning samt att tidiga vägledningsinsatser tycks vara en viktig komponent för att förebygga ungdomsarbetslöshet. Avslutningsvis föreslås vidare forskning med fokus på bland annat hur elever uppfattar att vägledning i skolan har hjälpt dem i deras studie- och yrkesliv samt vilka strategier som används i praktiken av vägledarna.

Idén bakom studien är sprungen ur tanken att hitta en aktivitet för studie- och yrkesvägledare där man i den vida vägledningen ges möjlighet att både arbeta med kunskap och värdegrundande arbete; skolans dubbla uppdrag. Det deliberativa samtalet blev den aktiviteten som kom att testas i denna studie och också det som blev syftet med studien. Vad jag ville undersöka var om elever upplever effekter i form av ökade kunskaper och ökad medvetenhet kring begränsningsfaktorn kön, vilket kan leda till ökad valkompetens och perspektivvidgning. Studien genomfördes som ett fältexperiment med en experimentgrupp och en kontrollgrupp där deliberativa samtal var den nyckelvariabel som testades. Genom ett kunskapsprov samt genom semistrukturerad intervju i en fokusgrupp har empiri samlats in och analyserats. Således begagnar sig studien både av kvalitativ samt kvantitativ ansats. Resultaten visar att deliberativa samtal är en gångbar pedagogisk metod att använda sig av i den vida vägledningen, främst kopplat till medvetandegörandet hos elever gällande rådande strukturella förhållanden vid val till gymnasiet. Detta eftersom elevernas perspektiv vidgas. Metoden har viss positiv inverkan på elevers självkännedom, vilket påverkar valkompetensen i positiv bemärkelse. Gällande ökande kunskaper är metoden inte sämre än andra pedagogiska metoder och för vissa till och med bättre. / The idea behind the study has sprung from the thought of finding an activity for career counselors, where you in school based guidance is provided with the opportunity to work with knowledge and value-based work; school's dual assignment. The deliberative conversation became the activity that was being tested in this study and also what became the purpose of the study. What I wanted to investigate was whether students experience effects in terms of increased knowledge and increased awareness about the gender as limitation factor, which could lead to increased career management skills and perspective enlargement. The study was conducted as a field experiment with an experimental group and a control group where deliberative conversations were the key variables that were tested. Through a knowledge test and through semistructured interviews in a focus group, empirics have been collected and analyzed. Thus, the study uses both qualitative and quantitative approaches. The results show that deliberative conversations are a viable educational method to use in school based guidance, primarily linked to make pupils aware of current structural conditions regarding their choice of further education. This is because the students' perspective is widened. The method has a certain positive impact on pupils' self-knowledge, which influences career management skills in a positive sense. Existing increasing knowledge, the method is not worse than other educational methods and for some even better.

I dagsläget är det oklart vilka aktiviteter lärare utför och som främjar elevers valkompetens. Det saknas även kunskap om vad dessa aktiviteter utvecklar för kunskap hos eleverna. Syftet med studien är att få en inblick i samt synliggöra de inslag som lärare bidrar med för att utveckla elevernas valkompetens och som uppfattas stärka elevernas i deras utveckling. Det görs genom frågeställningarna vilka inslag av valkompetens upplevs förekomma i undervisningen enligt lärare och vad utvecklar de genomförda momenten relaterade till valkompetens hos eleverna enligt vad lärare uppger. För att svara på studiens frågeställning har en kvalitativ metod använts genom att intervjua behöriga lärare som arbetar i årskurserna ett till sex och som varit yrkesverksamma i minst två år. Empirin har analyserats med begreppen insikt, utsikt, framsikt, handlingshorisont, begränsningar och kompromisser samt lärande aktiviteter. Studien tyder på att lärare utför ett antal aktiviteter för att utveckla elevers valkompetens. Aktiviteterna består av bland annat studiebesök, diskussioner och temaarbeten. De genomförda aktiviteterna kan vara både planerade och spontana. Vad aktiviteterna bidrar med för att stärka elevernas valkompetens är däremot svårare att få ett tydligt svar på.

Denna studies syfte är att undersöka hur arbete med vid vägledning på lågstadiet utförs av, och fördelas mellan, studie- och yrkesvägledare och lågstadielärare. Syftet inbegriper även hur intervjupersonerna upplever att den vida vägledningen på lågstadiet påverkar eleverna. Bakgrunden till valet av detta ämne är bristen på forskning om studie- och yrkesvägledning på lågstadiet. Undersökningen kommer genomföras med hjälp av kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare och lågstadielärare. Resultatet av intervjuerna kommer analyseras med hjälp av, bland annat, Bolman och Deals strukturella perspektiv, vilket härstammar ur deras organisationsteori The four frame – model. Resultatet av studien visar att arbetet med vid vägledning på lågstadiet existerar, men skiljer sig åt i utformning mellan de olika grundskolorna i studien. Det framkommer även att det finns mål för den vida vägledningen, men att det verkar behövas tydligare riktlinjer för arbetets utformning. Någonting annat som framkom var att den vida vägledningen på lågstadiet verkar ha haft störts inverkan på hur många yrken eleverna kan räkna upp.

Alla elever i grundskolan når inte behörighet att påbörja studier inom de nationella gymnasieprogrammen utan går vidare till introduktionsprogrammen. Obehöriga elever inom introduktionsprogrammen är den målgrupp som verkligen behöver studie- och yrkesvägledning eftersom de ofta har stora stödbehov. Syftet med denna studie är att öka förståelsen för hur eleverna inom introduktionsprogrammet individuellt alternativ (IMA) upplever sin studietid inom programmet samt deras erfarenheter, upplevelser och behov av studie- och yrkesvägledning inom sitt program. Metoden för att uppnå syftet är kvalitativa intervjuer med fem elever inom IMA. Den teoretiska utgångspunkten är Careership. Respondenterna i denna studie uttrycker att deras motivation till att gå i skolan har ökat under studietiden inom IMA. De har inte några större erfarenheter av den vida studie- och yrkesvägledningen, men däremot av den snäva vägledningen. Respondenterna har inte fått möjlighet att utveckla sin valkompetens. De är nöjda med den vägledning som de har fått inom sitt program. Elever inom IMA befinner sig i en brytpunkt och i en period av rutin som möjliggör en positiv förändring för dem. Ett tydligt ansvarstagande för studie- och yrkesvägledningen inom IMA kan på längre sikt minska både individers utanförskap samt samhällets kostnader för de individer som inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden. Framtida forskning skulle kunna vara en större longitudinell studie som undersöker hur studie- och yrkesvägledning kan göra skillnad för elever inom IMA och hur studie- och yrkesvägledning kan påverka de stora samhällskostnader som alla unga utan fullständig utbildning innebär.