Uppsatsens syfte är att komparativt studera fornskandinavisk sejd och samisk schamanism. Traditionernas likheter och skillnader behandlas. En jämförelse görs av dessa religiösa uttrycks specialist, attribut, extas och syfte. Anmärkningsvärt är att ritualernas kultledare har skilda genus. God argumentation kring ämnets likheter och skillnader kräver orientering i genusproblematiken. Forskningshistorisk översikt ges därmed av traditionernas relation och genusperspektiv, då egen uppfattning framträder nyanserat i ljuset av tidigare forskning. De fornskandinaviska källor som används är tre skriftliga källor från 1200-talet. Uppsatsens samiska källmaterial består av skriftliga källor från 1600- och 1700-talet. Samtliga är författade av kristna. Således är det inte de praktiserandes syn som framträder. En litteraturstudie redovisar källmaterialets författare och kulturella kontext. Uppsatsen visar utifrån ny forskning att fornskandinavisk sejd och samisk schamanism i förestående form kan ha utgjort enhetligt religiöst uttryck. Förhållandet innebär att traditionernas likheter härleds till gemensamt ursprung, medan skillnader förklaras med kulturell distinktion. I uppsatsen är den kulturella applicering genomgående. Min slutsats blir att traditionernas genusproblematik har sin förklaring i skillnad av agrar- och jägarfångstkultur.

Denna uppsats är resultatet av en studie som genomförts i Norrala socken, med betoningen på folktro, vidskeplighet och skrock bland den äldre generationen jordbrukare på Hälsingegårdar. Även folktron bland nuvarande generationer hälsingebönder finns representerad, eftersom de yngre utgör dagens representanter på Hälsingegårdarna. Studien baseras på semistrukturella intervjuer utförda i maj 2007 och analysen av studien härleds till Ebbe Schöns teorier gällande folktron, där nödvändigheten av magi och vidskepelse bland bönder är framträdande. Sammanfattningen visar att folktro och vidskeplighet är begränsad, både bland de yngre och äldre generationerna i Norrala, även om de yngre till synes har en större förståelse för vidskeplighet och även anammar valda delar. Resultatet av studien visar att det finns möjliga samband mellan folktro, skrock och vidskeplighet, kristen tro och fornskandinavisk religion. / This essay is the result of a study carried out in Norrala County, which focuses on folklore and superstitious beliefs among older farmhouse holders in Hälsingland. The representation of folklore and superstition among younger generations is also dealt with, as they represent the Farmhouses of Hälsingland today. The study is based upon semi-structured interviews, carried out in May 2007 and the analysis is linked to the theories of Ebbe Schön, dealing with aspects of folklore as well as the necessity of magic and superstition among farmers from a historical perspective. The outcome shows that folklore and superstition is limited among the older generations in the Norrala surroundings as well as among the younger generation although the latter seem to have greater understandings towards superstitious beliefs and at times adhere to it. Furthermore, there are possible links to be found between folklore and superstitious beliefs, Christian worship and Old Norse Religions.

Uppsatsens syfte är att undersöka litteraturen efter agenterna och deras handlingar vid de religiösa sammankomsterna, i Tröndelag, så som det beskrivs av Snorre Sturlason i ”Håkon den Godes saga” Följande frågor fokuseras: Hur ser det rituella gästabudet ut i Snorres text? Vilka var det som agerade i den fornskandinaviska kulten och varför? Vad säger källorna om rituella gästabud och kultfunktionärer? Speglar texten autentiska traditioner?

I uppsatsen behandlas vad kultkontinuitet innebär och hur begreppet ska tolkas. Genom en jämförelse av förkristna teofora ortnamn och tidiga kyrkplatser undersöks kultplatskontinuiteten i Hälsingland mellan vikingatidens religion och kristendom. Även landskapets runstenar granskas i syfte att finna kontinuitet mellan religionerna. Den sammantagna slutsatsen är att kultplatskontinuitet med en särskilt begränsad definition inte kan styrkas, utan endast bosättningskontinuitet. Runstenarna däremot uppvisar ett flertal tecken på kultkontinuitet.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hästoffer i den fornnordiska religionen. Jag kommer att koncentrera innehållet i undersökningen kring tiden för yngre järnålder: folkvandringstid (år 400 – 550), vendeltid (år 550 – 800) och vikingatid (år 800 – 1060). I vissa fall kan exemplen vara från både tidigare och senare tid än den avsedda. Detta material kan ändå vara relevant att ha med i sammanhanget för att få en bred inblick i offrandet av hästar i nordisk, förkristen sed. Huvuddelen av det presenterade materialet kommer dock att behandla yngre järnålder. Uppsatsen kommer att behandla följande frågeställningar: <ul type="disc">Varför offrades hästar i den fornnordiska religionen? På vilka sätt offrades hästar i den fornnordiska religionen och vilka olika betydelser hade hästoffret i olika ritualer? Vad finns det för likheter och skillnader av hästoffer i det som beskrivs i litteraturen och i det som det arkeologiska materialet visar?

I den här uppsatsen analyseras Ibn Fadlans beskrivning av rûs hövdingabegravning. Till skillnad från tidigare dekontextuell forskning sätts fokus på det kontextuella. Begravningen beskrivs som en livskris där olika maktförhållanden uppstår. Olika sociala relationer inom gruppen lyfts fram. Ibn Fadlan beskriver hur gods och föremål strukturerades och förbrukades i och runt gravhögen. De kan liknas vid rituella objekt och kan knytas till rûs vardagliga sedvänjor och deras ekonomiska förhållanden. Både den döde hövdingen och den utvalda slavinnan får ta del av dessa objekt. De blev delaktiga i ett symboliskt kapital. Rûs utförde rituellt dödande under begravningen. Under den typen av handlingar verkar traditionen motiverande och legitimerande. Rûs hade en föreställning om paradiset som kan stämma överens med fornskandinaviska förhållanden. Man genomförde likvård och kremering av kroppar som visar på själsliga föreställningar intimt förknippade med de eskatologiska föreställningarna. För gruppen blir begravningen en kris då samhället måste genomgå förändring. Det gällde att kapa banden till den döde och samtidigt tillfredställa honom. Man knöt nya band med omgivningen. Man försökte därför skapa rituella uttryck för gemenskap både med den döde och med varandra. Slavinnan och hövdingen genomgick olika rites de passage och förändrade respektive förstärkte sina positioner.

Min ambition med denna uppsats har varit att visa på hur Loke har utsatts för ett justitiemord. Han anklagas för att ligga bakom mordet på Balder, och därigenom förlusten av odödlighet i den fornnordiska gudavärlden. Jag har velat visa hur Loke till sin karaktär är en maliciös trixter, detta genom att jämför hans roll med andra trixters, och hur ovanlig hans utveckling till att bli fiendens härförare egentligen är. Vid jämförelser av de tre föreliggande källorna: Den Poetiska Eddan, Snorres edda och Saxos Den Store Danmarkshistorie, har det visat sig att de har väldigt olika saker att säga om Loke, och den roll han eventuellt spelar i omständigheterna kring Balders död. I polemik med den store auktoriteten på området, George Dumézil, som vill hävda att Loke är identisk med den indoeuropeiska Duryodhana vill jag hävda att Dumézils tes i alltför hög grad bygger på Lokes agerande i Snorres version av händelserna kring Balders död och att de två andra källorna avviker från denna beskrivning av det inträffade.

Uppsatsen är en studie av det sätt på vilket författaren Johanne Hildebrandt har använts sig av den fornskandinaviska mytologin när hon skrivit sin trilogi om Freja och Valhalla. Hon har använt flera karaktärer, myter och beskrivningar från bronsålder, Skandinaviens i allmänhet och Sveriges i synnerhet, och lagt dem som grund för sina böcker. Hon väljer att vinkla boken ur ett feministiskt perspektiv och sätter stort fokus på matriarkatet. Ingen vet säkert hur samhället var uppbyggt för 2700 år sedan, och Hildebrandt såg sin chans att skriva boken ur ett perspektiv där kvinnan och Gudinnan stod i centrum. Hon har onekligen använt mycket från mytologin. Ju mer påläst man är om fornskandinavisk religion desto mer kopplingar märker man. Hildebrandt har på ett mer eller mindre framträdande sätt lagt in olika likheter och olikheter. Jag har valt att lägga fokus på de tre kvinnorna som givit namn åt de olika böckerna, Freja, Idun och Saga. Freja och Saga är de gudinnor som likar sina förebilder, mytologins Freyja och Sága, mest. Fokus läggs på den starka kvinnan som klarar sig med hjälp av egen vilja och maskin. Hildebrandt har fokuserat på det passionerade och handlingskraftiga hos dessa kvinnor. Idun, som har mytologins Iðunn som grundare, har däremot getts en svagare roll. Idun är undfallande och är mycket osäker på sig själv. Hildebrandt väljer här att lägga fokus på Iduns moderlighet. Karaktärerna i boken är lättare att översätta till dagens samhälle än hela den struktur samhället i Hildebrandts bok är uppbyggt på. Inget samhälle idag kretsar kring kvinnan vilket ter sig mer som ett önsketänkande från Hildebrandts sida. Böckernas syfte är trots allt att underhålla.

<p>This essay is about how the aesir are used as an ideal image of the original Nordic aspects and as a symbol of heroism and pure strength. The main subject of this essay is to look at how this ideal of masculinity is represented in the art produced during the era of romantic nationalism. The choice of focusing on this era in particular is made due to the fact that it was during this time that the modern images of the aesir and the Vikings were made. The purpose of this study is to examine how the ideal of masculinity reflects upon the artistic interpretations of the Norse mythology in a selected group of art work produced during the 1800’s. Further more research is done in order to look for the possible political messages that could be connected to these works of art.</p><p>The writing of this essay has meant a search for facts in books concerning romantic nationalism, Norse mythology and interpretation of Norse mythology, and finally depiction of the Norse mythology in the romantic nationalistic art during the 19^th century.  This work has been combined with analyses of a selected number of works of art produced during the 1800’s. Some limitations have been done in selecting this art, considering the year of completion and the motif. Due to these limitations, all of the selected works were made within the time of the 19^th century and depict male gods of the Norse mythology.</p><p>Following conclusions can be made from this study: (1) that during periods of the 19^th century the aesir were seen as strong warriors with a clearly Nordic origin; (2) this ideology was expressed in different ways in the art of the time and was later on also used by the racial ideological sciences.</p> / <p>Detta arbete handlar om användandet av asagudarna som en idealbild för urtypen av det nordiska och som en symbol för hjältemod och råstyrka. Undersökningen är inriktad på framställningen av detta mansideal i konsten från tiden för nationalromantiken. Valet av tidsperiod beror på att det var under nationalromantiken som den moderna bilden av vikingen och asagudarna skapades. Studiens syfte är att undersöka hur de konstnärliga tolkningarna av asamyten i valda verk speglar mansidealet under 1800-talet. Vidare undersöks de möjliga politiska budskapen i dessa verk.</p><p>Genomförandet har inneburit främst litteraturgranskning kring ämnena nationalromantik, nationalromantisk konst, asatro och tolkning av asatro, samt framställning av asatron inom den nationalromantiska konsten under 1800-talet. Detta har sedan kombinerats med en analys av utvalda nationalromantiska konstverk. Begränsningar som gjorts i urvalet rör verkens tillkomstperiod och motiv. Samtliga av de sex verk som valts är därför skapade inom 1800-talet och avbildar på varierande sätt främst manliga asagudar.</p><p>Studiens frågeställningar har varit följande; </p><ul><li>Hur framställs asatrons mytologi i de utvalda nationalromantiska konstverken?</li><li>Vilka drag i den nordiska mytologin och religionen framhävs inom de valda nationalromantiska konstverken; vad var det som lockade med denna mytologi och vilka teman är populärast?</li><li>Hur framställs det manliga i de valda verken? Stämmer den bilden med de historiska källornas bild av myten och vilka ideal presenteras i framställningarna?</li><li>Vilka politiska budskap förmedlas av konstnärerna i de valda verken?</li></ul><p>Samtliga av arbetets frågeställningar har varit möjliga att besvara. Resultatet av analyserna visar att konstverkens framställningar är mer beroende av idealen hos konstnären och rådande förhållanden under tillkomstperioden, än av de historiska källornas information. Påpekas bör dock att konstnärerna i viss mån har dragit nytta av källorna i sina framställningar. Detta syns i användandet av specifika attribut för de avbildade gudomarna. Asarna har i de utvalda konstverken framställts som ett ljust krigarfolk. Med två undantag innehåller alla valda verk avbildningar av vapen och samtliga målningar visar asarna som ljushyade. Mytologin i övrigt blir genom dessa detaljer framställd som mäktig och asarna blir således en sorts maktsymboler.</p><p>I två av de valda verkens motiv syns bl.a. scener tagna ur asamytologins berättelse om världens undergång. Ett tredje verk visar en av asarna i strid mot representanter för mörkrets makter. Tre verk visar asar tagna ur sina mytologiska kontexter. I tre av de valda verken syns åskguden Tor avbildad. Andra gudomar som är avbildade i mer än ett verk är Oden, Balder och Loke. Således är de populäraste motiven, med utgångspunkt från denna betraktelse, förknippade med dessa gudar. Vidare kan de avbildade händelserna ur mytologin kopplas till kampen mellan "ljus" och "mörker".</p><p>Manlighet framställs i de valda verken som förknippat med styrka, mod, stridsduglighet, reslighet och handlingskraft. Utöver detta syns även skäggväxt som ett tecken på manlig mognad. I analysen framkommer även en motsatsbild till detta ideal. Denna yttrar sig i avbildandet av fienden som vekt byggd, falsk och vild. Vad gäller hur framställningarna stämmer överrens med de historiska källorna, så innehåller de valda verken en del konstnärliga friheter. Bland dessa detaljer syns frånvaron av Odens enögdhet samt tydliga influenser av de klassiska avbildningar som tidigare gjorts av grekiska gudar. I överlag tycks dock hänsyn ha tagits till de framställningar som gjorts i de historiska källorna. Detta innebär att varje as eller asynja som framställts har gjorts så med koppling till attribut eller tydliga markeringar av rollen i det valda motivet.</p><p>Budskap som kan tolkas ligga i de valda verkens utföranden är av varierande art. Dessa budskap kan dock sammanfattas med ett framhävande av det nordiska folkets styrka och egenart. Vidare kan budskapen sägas göra en urskiljning av vilka folkslag som hör till de goda, respektive onda makterna, utifrån detaljer i utseendet.</p><p>Följande slutsatser kan dras utifrån denna studie: (1) att asarna periodvis under 1800-talet sågs som starka krigare med tydligt nordiskt ursprung; (2) denna ideologi kom att uttryckas på varierande sätt i konsten och kom även att användas av den rasideologiska vetenskapen.</p>

<p>Den här uppsatsen har behandlat de hälsingska bonaderna, Skogbonaden och Överhogdalsbonaderna och deras rika bildvärld. Dessa bonaders tillverkningstid infaller vid kristendomens inträde och begynnande etablering i Norden. Jag har frågat mig om det går att se någon religiös kontinuitet i bonadernas bilder, och har därför studerat dem i ett syfte att söka se spår av anpassningsfenomen såsom ackulturation och synkretism i mötet mellan den fornskandinaviska religionen och kristendomen.</p><p>Olika forskare ger olika betydelse åt begreppen ackulturation och synkretism. Här har jag valt att arbeta med Anders Hultgårds begrepp där ackulturation avser anpassningsfenomen och inflytande som inte påverkar de centrala delarna av en religion och synkretism avser mer djupgående förändringar som kan ske i ett religionsmöte. Jag gör detta genom att visa exempel på integrering i ett ofta försummat material i kristnandeprocessen från min egen hemtrakt, Hälsingland. Jag undersöker bonaderna från Överhogdal och Skog och visar på att mytiska motiv var integrerade i kristna föreställningar från tidig medeltid, vilket pekar på en kontinuitetsaspekt där religion blandas samman i synkretism och ackulturation.</p><p>Min frågeställning har varit:</p><p>Visar Överhogdalsbonaderna och Skogbonaden på något sätt religiös kontinuitet såsom ackulturation och synkretism?</p>