Den här uppsatsen handlar om hur vi på Yrkeslärarprogrammet vid Linnéuniversitetetarbetar med att utveckla lärarens yrkeskunskap hos blivande yrkeslärare genom dialogseminariemetoden och om det är möjligt att tradera yrkeskunnande hos yrkeslärare med nämnda metod. Dialogseminariemetoden går ut på att tillvarata erfarna yrkesmänniskors kunskap. Erfarenheten väcks genom läsning av olika texter och gestaltas sedan i exempel/berättelser som delges en grupp i ett dialogseminarium. Metoden används i yrkeslärarutbildningen för att utveckla yrkeskunnande bland annat inom den verksamhetsförlagda utbildningen. Den här uppsatsens utgångspunkt är de deltagande studenternas erfarenhet gestaltade i ett antal exempel. De utvalda exemplen berör studenternas ursprungsyrke och mötet man har med avnämarna (kunder, vårdtagare, anhöriga etc.) i detta yrke samt den första ensamma tiden i läraryrket då man har vaga begrepp om det man gör i klassrummet är ett korrekt sätt att agera. Något exempel berör tiden när man har arbetat ett tag som lärare och har börjat reflektera kring sin vardag och sitt agerande och börjar knyta det till sina erfarenheter i ursprungsyrket.

Med lång erfarenhet från yrkeslivet inom handel respektive vård, har vi under lärarutbildningen fått se våra arbetsplatser ur ett annat perspektiv. Skolan anförtror kontrollen på utbildningen till handledaren under en försvarlig del av den totala utbildningstiden. Handledaren ansvarar i praktiken för en betydande del av utbildningen som sker på arbetsplatsen. Handledaren blir en viktig part i elevers möjlighet till ökad förståelse och färdighet inom yrket. Syftet med studien är att beskriva handledningens funktion på APU- (arbetsplatsförlagd utbildning) samt handledarens roll där. Vilken uppfattning har APU-handledarna om sitt uppdrag? Vad är handledning?  Hur kan man förstå den kompetens som krävs för handledningsuppdraget? Studiens teoretiska utgångspunkter är begreppen handledning, kunskap, kompetens samt yrkeskompetens – tyst kunskap. Handledning beskrivs som ett komplext uppdrag och en pågående process, där lärlingsmodellen och handling och reflektionsmodellen är två traditioner . Begreppet kunskap studeras genom de fyra kunskapsformerna fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Yrkeskompetens och tyst kunskap är den personliga kunskap eller förtrogenhetskunskap som kännetecknar yrkeskunnandet inom ett specifikt yrke. En kvalitativ forskningsansats har använts vid intervjuer med sex APU-handledare från den kommunala och privata verksamheten. I studiens resultat framkommer två inriktningar av handledning. Handledning där eleven förväntas vara självgående och handledning där eleven ska vara följsam. Ingen av handledningsmodellerna kan beskrivas vara av reflekterande karaktär. Vidare framkommer att handledare har en dubbel och motsägelsefull roll. Rollen som arbetskamrat och socialiserande samt rollen att driva elevens process för att sen bedöma och godkänna resultatet. Det är på så sätt ett komplext uppdrag som kräver etisk kompetens. Att handledare förstår sitt uppdrag och sin roll är därför avgörande för framgång. I studiens resultatdiskussion påvisar vi behovet av handledarutbildning och vad en sådan utbildning behöver ha för innehåll och mål. / With a long experience from working life in the commerce and health care areas respectively, we have been able to see our work places from a different perspective during our teacher education. The university delegates the control of the education to the supervisor during a considerable time period of the total education. The supervisor is in reality responsible for a considerable part of the education taking place at the work place. The APU (workplace education) supervisor becomes an important part in students’ possibility of enhanced understanding and skill within the profession. The aim is to describe the function of the supervisor in a workplace located education, and the role of the supervisor there. What is the perception of the supervisor about his assignment? What is supervision? How to understand the competence needed for the supervisor assignment? Study´s theoretical starting points supervision, knowledge, competence and professional knowledge (silent knowledge). Supervision is described as a complex mission and an ongoing process.  There apprentice Model and the Action and reflection model are two traditions. The concept of knowledge is studied by the four forms of knowledge; facts, understanding, skill and confidence. Professional knowledge, the silent knowledge, is personal knowledge, or knowledge of confidence, characteristics of professionalism in a specific profession. A qualitative research approach was used. Interviews were performed with six APU supervisors from both public and private operations. The results of the study reveals two branches of supervision emerge; supervision where the student expected to be self-driven and supervision where the student to be adaptable. None of the supervision models can be described to be of a reflecting nature. Further, the study showed that supervisors have double and contradicting roles; the role as a colleague and socializing as well as the role of driving the process of the student and judging the result. This makes the supervision a complex mission which requires ethical competence. It is therefore crucial that the supervisor understands his mission and his role to be successful. The study further showed the need for supervisor training and the contents and aim necessary of such training.

Studiens syfte är att ge en bild av hantverkskunnande i dramaledarskap och beskriva erfarna dramaledares expertis. Med en kvalitativ ansats och med en deskriptiv fallstudie som metod kombineras litteraturstudier med deltagande observation samt intervjuer. Resultatet diskuteras med stöd av teorier om hantverkskunnande med särskilt fokus på Dreyfus modell ”från novis till expert” samt Hoffmans modell ”från okunnig till mästare och superexpert” (min översättning). Dramaledarnas iscensättning av dramaprocessen analyseras utifrån Sternudds dramapedagogiska perspektiv.                       Enligt studien är dramaledarskap ett lärarhantverk med spår av teaterhantverk och scenkonst som praxisgemenskap. Hantverkets material, process, verktyg och produkt diskuteras. Dramaledarna i studien kan betecknas som experter på dramaledarskap och lärarledarskap men också som superexperter eller mästare i och med att de handleder blivande dramaledare. Dramaledarna anpassar ledarskapet efter situation och kontext och leder processer främst inom det konstpedagogiska och det personlighetsutvecklande perspektivet. De använder sig av dramapedagogiska komponenter men sällan av specifika dramapedagogiska metoder. Gestaltning i teater är vanligt. Dramaledarna använder sig av flera dramaledarverktyg. Att ställa frågor är ett vanligt pedagogiskt grepp, vilket har betydelse för reflektionsmomentet. Verktyg från tidigare forskning kompletteras i studien med anekdoten. Genom anekdoten kan dramaledarna mediera dramat samt överföra kunskaper och erfarenheter till deltagare, kollegor och auskulterande studenter. Dramats produkt är förändrad förståelse och lärande. / The study's purpose is to focus craftsmanship in drama leadership and describe experienced drama teachers expertise. With a qualitative approach and a descriptive case study as method the study combines a reading of drama handbooks with participant observation and interviews. The result is discussed on the basis of theories of craftsmanship with a particular focus on Dreyfus model "from novice to expert" and Hoffman's model "from naïve to expert and master". The drama teachers staging of the drama process has been analyzed through Sternudds perspectives on drama. The study shows that teaching drama is a craft with traces of craftsmanship within the theater and the performing arts as community of practice. Material, process, tools and product is discussed. The drama teachers in the study can be described as experts in drama leadership and teaching but also as super expert or masters because they supervise drama teacher students. The drama teachers adjust their leadership according to the situation and context and leads processes mainly within the artistically oriented perspective and the personal development perspective. They use drama components, but seldom specific drama teaching methods. Theater as expression is common. The drama teachers use several tools of drama leadership. To ask questions is a common pedagogical approach, important for a reflective process. Tools highlighted by previous research can by the studie be supplemented with the anecdote. Through the anecdote the drama teachers mediate the drama and transfer knowledge and experience to participants, colleagues and drama teacher students. The product of the dramaprocess is altered understanding and learning.

Masteruppsatsen Elektronikingenjörens vardag - ett rymdäventyr är skriven inom programmet yrkeskunnande och professionsutveckling vid Linnéuniversitetet. Uppsatsen beskriver ett yrkeskunnande som både innehåller avancerade datorsimuleringar och handfasta lödningar av elektriska komponenter, där teori och praktik samverkar. Uppsatsen är skriven i essäform, där händelser och situationer i yrkeslivet utforskas. Uppsatsen är skriven för att belysa yrkeskunnandet hos en elektronikingenjör från olika synvinklar; arbetslivet, lärandet och moralen. Genom att behandla tre olika sidor av yrket är tanken att få en större insikt om yrkets helhet.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur personalen upplever att arbetet inom Marinen har utvecklats över tid. Vilka skillnader upplevdes under perioden år 1957-2010? Hur utvecklades verksamheten och arbetsuppgifterna? Vilken kompetens behövdes? Ändrades kompetenskraven under perioden, och i så fall hur? Hur påverkade tekniska framsteg arbetssättet? Dominerade civilt eller militärt betonade uppgifter?

I likhet med övriga yrkesprogram, ingår arbetsplatsförlagd utbildning (APL) som en viktig del i Restaurang- och Livsmedelsprogrammet. Detta då eleverna inte enbart kan tillgodogöra sig alla de kunskaper som krävs för yrket i en skolmiljö. Dock visar flera rapporter från Skolverket och Skolinspektionen att samarbetet mellan skola och APL-platser brister. Syftet med studien är att få en ökad kunskap om hur yrkeslärare och handledare samverkar kring bedömning av elevers kunskaper under APL samt vilka förmågor och färdigheter eleverna bedöms på under APL. Genom att använda kvalitativa intervjuer, med sex yrkeslärare och sex handledare gavs möjlighet att få en större förståelse för hur dessa två grupper uppfattar och beskriver samarbetet med att bedöma elever under APL. Resultatet av studien visar hur dessa två grupper har svårt att mötas i ett gemensamt språk kring bedömning. Som en följd av detta försöker yrkeslärare bland annat skapa egna bedömningsmatriser, ett sätt att översätta betygskriterierna, vilket skapar otydlighet hos handledare om vad som ska bedömas. Vidare framträder hur yrkeslärare och handledare inte tolkar värdeorden i betygskriterierna på samma sätt. Vilket ytterligare kan bidra till att kommunikationen brister. Slutligen visar resultaten att yrkeslärare och handledare beskriver bedömning av elevens förmågor och färdigheter utifrån den kontext de själva verkar inom, där yrkeslärare bedömer eleverna utifrån skolans perspektiv och handledare efter ett branschperspektiv, att de ska bli anställningsbara. Detta skapar svårighet, hos eleven, att veta vad denne verkligen blir bedömd på under sin APL.

Denna studie är yrkesdidaktisk och praktiknära med ett fenomenografiskt och variationsteoretiskt metodologiskt ramverk. I studien undersöks på vilka kvalitativt skilda sätt elva elever på barn- och fritidsprogrammet (gymnasieskola) erfar och hanterar reflektion om genomförda aktiviteter med en grupp barn. Datamaterialet består av elevtexter från uppgifter vilka eleverna skriver i samband med att de gör det arbetsplatsförlagda lärandet (apl). Genom fenomenografisk analys visar resultaten att eleverna erfar och hanterar reflektion om genomförda aktiviteter i barngrupp på fyra kvalitativt skilda sätt: 1) som att beskriva en aktivitet, 2) som att förklara viktiga moment, 3) som att problematisera viktiga moment, 4) som ett manifesterande av en yrkesidentitet. Dessa kategorier bygger på varandra och de är hierarkiska. Genom variationsteoretisk analys, vilket görs genom jämförelser mellan kategorierna, togs de kritiska aspekterna fram. Dessa aspekter är av särskild vikt för att gymnasielever ska utveckla reflektion om genomförda aktiviteter i barngrupp och de behöver synliggöras genom undervisning och i design av reflektionsuppgifter. Resultaten visar att eleverna behöver urskilja: (A) att viktiga moment behöver identifieras, (B) att de val som gjorts behöver motiveras, (C) att viktiga moment kan uppfattas och hanteras olika och (D) att olika ställningstaganden behöver prövas utifrån sig själv och ett yrkesspecifikt sammanhang. I diskussionen diskuteras resultaten, teori och tidigare forskning i relation till reflektionens syfte och roll i utvecklingen av ett yrkeskunnande och en yrkesidentitet, vad lärare kan göra för att stötta reflektionsprocessen och reflektionsuppgiftens design.

Läroplanerna (Skolverket, 2011, 2019) synliggör att skolan idag har ett uppdrag, med eleven i centrum, som ska möta elevernas olikheter och förutsättningar till lärande. De ska få det stöd de behöver för optimal kunskapsutveckling. Speciallärarens uppdrag och färdighet överspänner både individnivå, gruppnivå och organisationsnivå, i verksamheten. Studien utgår från Aristoteles kunskapsnivåer episteme, techne och fronesis som handlar om teoretisk kunskap, praktisk kunskap och praktiskt handlande, vilket leder in på begreppet tyst kunskap. Det är den form av kunskap som kännetecknas av att den är svår att sätta ord på och kan ses som intuitiv kunskap. Syftet är att synliggöra yrkeskunnandet hos några speciallärare i matematik, så som det framträder genom deras egna reflektioner kring sitt yrkesutövande. Detta undersöks genom dialogseminariemetoden där speciallärares inre reflektioner lyfts samt deras reflektioner i gruppsamtal. Resultatet visar att de reflekterar mycket kring undervisningens utformning och hur det påverkar elevernas inlärning och utveckling. Speciallärarna avspeglar även hur deras praktiska handlande till stor del handlar om bemötande av elever och lärare och betonar vikten av en fungerande relation för att få till stånd en god undervisning. Deras erfarenhet har haft stor betydelse för hur de handlar i praktiken och har utvecklat deras yrkeskunnande genom åren. Speciallärarnas kunskaper skildras inom både episteme, techne och fronesis, vilket är i linje med det didaktiska uppdraget som för en professionell lärare innebär att förmågorna omfattas av akademisk kunskap samt praktisk och etisk handlingskunskap. Det etiska handlandet visar sig bland annat i form av ett öppet förhållningssätt gentemot såväl elever som kollegor. Deras tysta kunskap framträder i exempelvis deras instinktiva uppfattning om rätt handlande i olika situationer.

I syfte att bidra med insikter om vad lärare anser krävs i läraryrket samt vad lärare anser om den lärarutbildning de genomgått genomfördes en intervjustudie. Fem grundskollärare i årskurserna F–6 intervjuades och datamaterialet analyserades genom en tematisk analys. Svaren analyserades med utgångspunkt i begreppen kunskaper och kompetenser och diskuterades därefter i relation till begreppet yrkeskunnande. Kunskapsbegreppet fick i studien två underkategorier: explicita (teoretiska) och implicita (praktiska) kunskaper. Resultaten visade att såväl explicita som implicita kunskaper ansågs krävas i yrket. De explicita kunskaperna ansågs viktiga framför allt gällande innehållet i undervisningen (vad), medan de implicita kunskaperna ansågs viktiga gällande hur undervisningen skulle bedrivas framgångsrikt. Utöver kunskaperna framgick det att en social förmåga, organisatorisk förmåga och personliga egenskaper ansågs viktiga för yrket. Gällande synen på lärarutbildningen visade resultaten att respondenterna upplevde en avsaknad av praktiska moment och att utbildningen inte försett dem med alla kunskaper och kompetenser de ansåg krävs i yrket. Det framgick även att bilden av läraryrket som skapats i utbildningen inte stämde överens med de verkliga krav som läraryrket ställer. Slutsatser som studien kom fram till var att en bred uppsättning av kompetenser krävs i läraryrket och att både kognitiva och personliga faktorer tycks kunna påverka förutsättningarna för lärare att utveckla yrkeskunnande. Studien identifierade även ett behov av att inkludera mer praktiska moment i lärarutbildningen samt att innehållet i lärarutbildningen bör ge en mer representativ bild av de krav som läraryrket ställer.

Essän handlar om hur min bildningsresa har gått från en förort till Stockholm och vad som hänt mig på min bildningsresa till Linnéuniversitetet. Från betong till en grönskande stad. Funderingar om tyst kunskap och mitt yrkeskunnande som lärare och pedagog och vad som hänt under vägen och vad som påverkat mina val.