Essän belyser de problem som kan uppstå i utvecklingen av ett yrkesutövande på en skola eller en arbetsplats. Problem som är svåra att sätta ord på och som framstår som dilemman då de är abstrakta i sin utformning. Att lära sig ett yrke kan vara svårt, framför allt de yrken som kräver en speciell yrkeskunskap som kan vara svår att sätta ord på. Den tysta kunskapen. Att lära ut denna kunskap kräver speciella metoder. I denna essä har dialogseminariemetoden använts som är ett sätt att reflektera över kunskap och lärande. Genom att reflektera över olika dilemman som uppstår inom yrket och lärarandet kan kunskapen bli mer synlig och uppenbar för de blivande yrkesutövarna, i detta fall eleverna. Dialogseminariemetoden visade sig vara framgångsrik och ledde till att fler elever började förstå och reflektera över deras kunskaper och hur man lär sig. Den tysta kunskapen exemplifierades och genom samtal lyckades vi skapa en arena som lyfte dilemman ur och från verkligheten. Dilemman som blev både mer tydliga och konkreta än tidigare.

Många av de nyanlända eleverna har visat sig ha bristande vattenvana och en del är rädda att gå i bassängen i samband med simundervisning. Den ordinarie simundervisningen räcker inte till utan speciella insatser krävs för att göra dessa elever vattenvana. Syftet med denna studie är dels att undersöka lärares didaktiska och professionella utövande i en kurs där metoden Brainswim används på nyanlända elever, dels att uppnå en bättre förståelse för vilka lärandeprocesser som pågår under specifika moment i kursen och som i sin tur leder till att eleverna blir vattenvana. Syftet kan således brytas ner till följande tre frågeställningar: Vilken inverkan har metoden Brainswim på nyanländas vattenvana? Vilka utmaningar och möjligheter erbjuder en BS kurs för lärarens didaktiska och professionella utövande i simhallen? Vilka lärandeprocesser är kopplade till elevernas vattenvaneutveckling under en BS kurs? Genom att genomföra en etnografisk studie på en kurs i BS, där jag själv praktiserar metoden på en grupp nyanlända elever, tydliggörs kopplingen mellan övningsinnehåll, det pedagogiska ledarskapet och eleverna i kursen. Till denna studie valdes en etnografisk ansats med deltagande observation som metod. Etnografin genomsyrar både metod och analys. De viktigaste resultaten som framkom i studien är att lärandet kan förstås i ett sociokulturellt perspektiv, där lärarnas didaktiska kompetens, i interaktionen med eleverna och BS som metod, resulterade i att eleverna blev vattenvana. / Many of the migrants have shown a lack of waterconfidence and some are afraid when entering the pool, during swimming classes. The regular swimming education is not enough, but special efforts are required to make these pupils waterconfident. The purpose of this study is to investigate teachers´ didactic and professional performance in a group of migrants where the method Brainswim is used, and to perceive a better understanding for the learning processes taking place in specific parts of the course, which in turn leads to pupils become water confident. The objective can therefore be broken down into the following three questions: What is the impact of the method on migrants´ waterconfidence? What are the challenges and opportunities for the didactic and professional teacher in the swimminghall connected to a Brainswim course? What practices and learning processes are linked to the pupils´ waterconfidence development in a Brainswim course? By implementing an ethnographic study on a course of Brainswim, where I practiced the method on a group of migrants, made clear link the interaction between Brainswim training content, pedagogical leadership, and the pupils in the course. For this study was elected an ethnographic approach with participant observation as a method that permeates both the methodology and analysis. The key findings that emerged in the study is that learning can be understood in a sociocultural perspective, where the teachers´ didactic competence in the interaction with the pupils in Brainswim method, resulting in the pupils becoming water confident. / water confidence, didactic, learning, knowledge, teaching skills, migrants, culture, Brainswim

<p>Handledare för en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning inom vården var positiva till att lärlingar befann sig på arbetsplatsen under längre sammanhängande perioder, dock upplevdes svårigheter med kommunikation och osäkerhet om lärlingarna fått med sig allt vad som krävs för yrket då de varken fick teoretiska omvårdnadskunskaper på arbetsplatsen eller i skolan.</p><p>Syftet var att ur den handledande vård och omsorgspersonalens perspektiv beskriva möjligheter och hinder vid handledning av lärlingar i gymnasial omvårdnadsutbildning. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen skedde med inspiration av Critical Incident Technique (CIT). Intervjuer genomfördes med tio lärlingshandledare anställda inom regional hälso- och sjukvård eller kommunal omsorg om äldre och funktionshindrade i sydvästra Sverige. Strategiskt urval användes för att få variation avseende kön, utbildning samt yrkes- och handledarerfarenhet. Materialet analyserades enligt innehållsanalys.</p><p>I resultatet framkom två huvudkategorier:</p><p><em>Omfattningens betydelse vid arbetsplatsförlagd utbildning</em> beskrev hur lärlingsutbildningens upplägg påverkade möjligheterna till lärande. Där lärlingens tid på arbetsplatsen sågs underlätta samspelet med brukare och kollegor, inskolningen i yrket och möjligheterna att skaffa en handlingsberedskap. Medan rådande relation mellan teori och praktik sågs begränsa lärlingens möjlighet att nå omvårdnadskompetens med såväl djup som bredd. Detta påverkade även handledarens roll och handledningsstrategier.</p><p><em>Information och organisation kring lärlingsutbildning</em> beskrev främst hur ett svagt samarbete och informationsflöde försvårat handledaruppdraget och verksamheternas beredskap att ta emot lärlingar. För att utveckla och kvalitetssäkra lärlingsutbildningen betonades vikten av samtliga deltagares intresse och engagemang. Där både skolans och arbetslivets ledning måste skjuta till nödvändiga resurser för att ge stöd och bekräftelse av handledarnas viktiga roll i lärlingsutbildningens arbetsplatsförlagda del.</p><p>Sammanfattningsvis har studien visat att handledarna var positiva till lärlingsutbildningen men även såg faktorer som begränsade möjligheterna att lära och utvecklas. Dessa faktorer är viktiga att uppmärksamma så att de som i framtiden skall arbeta med lärlingsutbildningen kan förbereda sig på vilka ev. hinder som måste övervinnas för att nå utbildningens mål. Trots inkörningsproblem överväger de positiva delarna och lärlingsutbildningen är här för att bli ett etablerat utbildningsalternativ inom vården.</p>

Handledare för en arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning inom vården var positiva till att lärlingar befann sig på arbetsplatsen under längre sammanhängande perioder, dock upplevdes svårigheter med kommunikation och osäkerhet om lärlingarna fått med sig allt vad som krävs för yrket då de varken fick teoretiska omvårdnadskunskaper på arbetsplatsen eller i skolan. Syftet var att ur den handledande vård och omsorgspersonalens perspektiv beskriva möjligheter och hinder vid handledning av lärlingar i gymnasial omvårdnadsutbildning. Studien har en kvalitativ ansats och datainsamlingen skedde med inspiration av Critical Incident Technique (CIT). Intervjuer genomfördes med tio lärlingshandledare anställda inom regional hälso- och sjukvård eller kommunal omsorg om äldre och funktionshindrade i sydvästra Sverige. Strategiskt urval användes för att få variation avseende kön, utbildning samt yrkes- och handledarerfarenhet. Materialet analyserades enligt innehållsanalys. I resultatet framkom två huvudkategorier: Omfattningens betydelse vid arbetsplatsförlagd utbildning beskrev hur lärlingsutbildningens upplägg påverkade möjligheterna till lärande. Där lärlingens tid på arbetsplatsen sågs underlätta samspelet med brukare och kollegor, inskolningen i yrket och möjligheterna att skaffa en handlingsberedskap. Medan rådande relation mellan teori och praktik sågs begränsa lärlingens möjlighet att nå omvårdnadskompetens med såväl djup som bredd. Detta påverkade även handledarens roll och handledningsstrategier. Information och organisation kring lärlingsutbildning beskrev främst hur ett svagt samarbete och informationsflöde försvårat handledaruppdraget och verksamheternas beredskap att ta emot lärlingar. För att utveckla och kvalitetssäkra lärlingsutbildningen betonades vikten av samtliga deltagares intresse och engagemang. Där både skolans och arbetslivets ledning måste skjuta till nödvändiga resurser för att ge stöd och bekräftelse av handledarnas viktiga roll i lärlingsutbildningens arbetsplatsförlagda del. Sammanfattningsvis har studien visat att handledarna var positiva till lärlingsutbildningen men även såg faktorer som begränsade möjligheterna att lära och utvecklas. Dessa faktorer är viktiga att uppmärksamma så att de som i framtiden skall arbeta med lärlingsutbildningen kan förbereda sig på vilka ev. hinder som måste övervinnas för att nå utbildningens mål. Trots inkörningsproblem överväger de positiva delarna och lärlingsutbildningen är här för att bli ett etablerat utbildningsalternativ inom vården.

Jag är yrkeslärare inom gymnasieskolans naturbruksprogram och har valt detta yrke av en anledning. Jag ville få möjlighet att påverka och motivera unga till att vilja lära. För mig är det viktigt att använda undervisningsmetoder som fångar elevernas intresse. För en tid sedan valde jag att lämna gymnasieskolan för att söka nya utmaningar. Utmaningar som består av att utveckla kunskaper hos personer med AST (autismspektrumtillstånd). Med hjälp av hunden som pedagogiskt verktyg. Detta blev starten för sökandet efter den kunskap som jag omedvetet använder mig av som lärare inom AST/hundverksamheten. Mycket av det jag skriver i detta arbete är grundat på berättelser, mina berättelser och andras. Yrkeskunskap som det tagit år att skapa. Det har varit svårt att sätta fingret på den tysta kunskap som finns inom mitt yrke och att försöka beskriva mitt yrkeskunnande genom det talade språket har varit ännu svårare. Att göra en verbal beskrivning tar tid, det är många detaljer som behöver föras fram i ljuset. Under min magisterutbildning vid Linnéuniversitetet har jag fått verktyg att göra denna beskrivning i en berättelse. Jag har läst många impulstexter, med pennan i hand för att fånga reflektioner kring min egen erfarenhet som efterhand blivit mer och mer tydlig. Jag har genom det skrivna ordet fått möjlighet att föra fram en målande beskrivning. På detta sätt så har jag nått delar som tidigare inte varit synliga för mig och jag har fått ett helt annat djup inom mitt eget yrkeskunnande. Jag har fått många verktyg vid de träffar vid Linnéuniversitetet där vi studenter läst och lyssnat på varandras berättelser. Ett läsande och lyssnande som varit otroligt värdefullt för min utvecklingsprocess på jakt efter den tysta kunskap som jag bär på. Vi har under dialogseminarierna fått lyssna när övriga kursdeltagare läst sina texter. Att sitta tyst och lyssna är viktigt, låta andra människor ta plats och verkligen lyssna på vad de har att säga. För att sedan få göra mina reflektioner hörda och på så sätt få andras erfarenheter att haka i mina och tvärt om. På detta sätt har förmågan att reflektera och kritiskt granska utvecklats och gjort mig mer drivande när det gällde att hitta lösningar i AST/hundverksamheten. Jag har under magisterutbildningens gång upptäckt att för att nå ny och fördjupad kunskap kring mitt yrke handlar det mycket om lyssnande. Både på människor, djur och på litteraturen. Kommunikation mellan människor sker ofta verbalt, men det är också viktigt att se vad kroppsspråket förmedlar, att se de små, fina signalerna som visar på hur en annan människa mår och reagerar. De barn som gillar hundar kommer till oss, de blir motiverade av att träna med hundarna och därmed utvecklar de olika färdigheter under kursens gång. Viktigt att tänka på är att träning med hund som pedagogiskt verktyg inte är en lösning för alla, det är dock viktigt att se de möjligheter som finns.

Svenska Metallindustriarbetarförbundet lade 1985 fram en rapport med namnet Det goda arbetet (Svenska metallindustriarbetarförbundet, 1985). I rapporten formulerades nio principer för vad som avsågs med "det goda arbetet" och hur det bör vara beskaffat. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning Metalls koncept för "det goda arbetet" fortfarande bär relevans inom ett modernt företag. De nio principerna tar tillsammans upp aspekter som trygghet, belöning, medbestämmande, samarbete, yrkeskunnande, utbildning, arbetstider, jämlikhet och arbetsmiljö. Vår uppfattning och utgångspunkt är att konceptet bär på en allmängiltighet som gör att det fortfarande är relevant för förståelsen av vad som konstituerar det goda arbetet. Innebörden av konceptet stöds av annan forskning, men det krävdes vissa modifieringar för att kunna överföra konceptet på den moderna arbetsmarknaden. De teorier och tidigare forskning vi använt oss av för att modifiera principerna är Karasek och Theorells "krav och kontroll" modell (1990), Antonovskys teori KASAM (2005), Gallies forskning om "Quality in work" (2008) och Barberich och Gardners forskning om "Good work" (2000). Genom dessa har vi kunnat addera en emotionell synvinkel på "det goda arbetet", vi har kunnat komplettera vissa principer med begrepp av relevans för dagens arbetsmarknad och vi har förankrat principernas relevans genom mer nutida forskning. Studien genomfördes med kvalitativa metoder på medieföretaget TV4 och vi intervjuade där nio anställda om deras upplevelser av sina arbeten. Vi kodade de transkriberade intervjuerna tematiskt efter de nio modifierade principerna och analyserade materialet i en iterativ process. Resultaten i studien visar på att Metalls koncept, om än med vissa kompletteringar kan användas som grund för förståelsen av det goda arbetet, detta trots de förändringar som skett på arbetsmarknaden sedan 1985 och att vi valt att studera en helt annan bransch. Resultaten visar att våra respondenter upplever samtliga aspekter som betydande och flertalet som goda i sitt arbete och analysen indikerar på att de anställda på TV4 upplever sig ha ett relativt gott arbete.

Denna studie fokuserar på yrkeskunnandet på Barn - och fritidsprogrammet, ett av gymnasieskolansyrkesprogram. Programmet utbildar till yrken inom pedagogiska och sociala yrkesområden samtinom fritids- och friskvårdssektorn och har yrkesutgångar som väktare, personlig assistent,elevassistent, personlig tränare, barnskötare och personal inom boende för personer medfunktionsnedsättning. Eleverna uppmanas att skaffa sig både en yrkesexamen ochhögskolebehörighet.Inom en socialkonstruktionistisk ram och med en diskursteoretisk ansats studeras huryrkeskunnande konstrueras. Studiens empiri utgörs av styrdokument, informationsmaterial ochgymnasieskolors hemsidor. Syftet med studien är att öka förståelsen för yrkeskunnandet på nyaBarn - och fritidsprogrammet. Med en diskursteoretisk ansats studeras den bild som de olikaaktörerna ger av yrkeskunnandet på programmet. Studieobjektet är inte programmets egentligainnehåll utan den bild som konstrueras i det empiriska materialet. I tolknings- och analysarbetetframträder flera diskurser som alla har olika stor betydelse och som får varierat utrymme.Hälsodiskursen och ledarskapsdiskursen är de som framträder tydligast. Andra diskurser som görsig gällande är demokratidiskursen, samverkansdiskursen och identitetsdiskursen. En viktig faktorsom hela tiden är central är arbetsmarknaden som i tolkningsarbetet framträder som en nodalpunkt.

Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka taxitrafikskursens innehåll och jämföra dessa styrdokument med arbetsgivarnas krav på eleverna för att de skall kunna anses som anställningsbara efter fullgjord utbildning. Genom att jämföra de bägge identifiera likheter och skillnader. En slutsats som kan göras utefter denna undersökning är att trots en god samstämmighet mellan arbetsgivarnas krav på kunskaper och skolverkets styrdokument så behöver skolverket förtydliga hur rullstolsresenärer skall prioriteras i kurserna samt vilka krav som skall ställas på rullstolar och fastsättning av dessa. Denna slutsats kan dras efter intervjuer med taxiägare samt tidigare studier inom området.

Jag börjar allt mer inse vattnets betydelse för sjöfarten. Så lär kung Gustav V ha sagt en gång i samband med dop av ett fartyg. Uttalandet har senare kommit att bli ett sätt uttrycka att något är så uppenbart att det knappast ens behöver sägas. Vilken betydelse har datorer för tänkandet? Frågan är relevant att ställa i en tid när datorer gör intrång på allt fler områden och har blivit en så naturligt integrerad del av våra liv att användningen av dem sällan ifrågasätts. Svaret på frågan är dock inte lika uppenbart som den om vattnets betydelse för sjöfarten. Denna masteruppsats i yrkeskunnande och professionsutveckling rör sig i gränslandet mellan maskiner och människor och handlar om hur datorer och datoranvändning påverkar det mänskliga tänkandet och den mänskliga kunskapen. Utgångspunkten är den brittiske matematikern Alan Turings arbete och hans berömda artikel från 1950, med titeln Computing machinery and intelligens, där han definierar ett test (Turingtestet) avsett att kunna avgöra maskiners tankeförmåga. Den traditionella tolkningen av artikeln är att Turing menade att det en dag kommer att vara möjligt att bygga en maskin som kan imitera allt mänskligt beteende perfekt (Turingmaskinen), vilket har gett upphov till forskningsområdet artificiell intelligens. I praktiken har dock maskiner inte kunnat ersätta människor på det sätt som man trott och som många fortfarande tror. Närmandet mellan människor och maskiner tar sig andra uttryck. Utvecklingen går snarare i en riktning som gjort att människor genom att använda maskiner anpassar sig till och allt mer börjar likna dem. Vi förvandlas till Turingmänniskor med succesivt minskande utrymme att utöva vårt omdöme och ta ansvar, när maskinerna ställer sig i vägen för det mänskliga sinnet och känslan.

In this thesis the core of the nursing professional skill will be portrayed through the opportunities of the essay writing. Thus the tacit knowledge, which is at the verge of erosion in a zeitgeist where medical care shall be cost-efficient and where development is mainly based on scientific research, will be articulated. Scientific articulation of knowledge has gained increasing importance on the expense of the practical knowledge. Healthcare professional skill requires a refind ability of judgment, which absorbs its nourishment from both scientific knowledge and the proven proficiency expertise. Professional skill expresses itselfs through action, especially through the acting in unexpected incident. Experience is developed into knowledge through reflection. I want to awaken the reader’s thoughts about the road to professional skill, how it is affected by the context we are living in as well as to illustrate the strength and fragility of the professionalism over time. I also want to provide the practitioners with a broader opportunity to independently be able to evaluate the quality of their own practice.