Masteruppsats är ett resultat av det utvecklingsprojekt jag bedrev under 2009-2014 inom ramen för förarutbildningen som bedrivs på gymnasieskolans och vuxenutbildningens inriktning Transport. Arbetet ska ses i ljuset av den magisteruppsats jag skrev 2013, Förarutbildning och kunskapsbildning – en studie om förarutbildningssystemet. Utvecklingsprojektets syfte var att undersöka om det var möjligt att nå djupare och mer varaktig kunskap, främst när det gäller de "mjukare" målen inom förarutbildningen: riskmedvetenhet, uppmärksamhet, nyfikenhet, erfarenhet och ödmjukhet. Alltså de kunskapsfält som inryms inom körkortsmålen tre och fyra: resande med bil i speciella sammanhang och personliga förutsättningar och målsättningar i livet. Uppsatsen beskriver mina tankar, försök och trevanden för att skapa djupare och mer varaktig kunskap hos eleverna än vad jag upplevde att den traditionella förarutbildningen gav. Utvecklingsprojektets exempel visar att det är möjligt och att framgången ligger i ett stort fokus på de "mjukare" kunskaperna - de generella kompetenserna - som ödmjukhet, reflektion, nyfikenhet, självverksamhet, m.fl. Dessa kunskaper byggs inte upp genom mer studier av de ämnesspecifika ämnena. Studien visar tvärt om att de generella kunskaperna byggs upp, liksom inom forskningsområdet YoT, genom dialog och med litteratur, kunskapsfilosofi, kunskapsteori, eget skrivande och dialogseminarieliknande former. Inom de etablerade, traditionstyngda samt i viss mån mansdominerade utbildningarna är detta - milt sagt - en aning kontroversiellt, vilket skymtar fram i uppsatsen här och var: "Att läsa böcker lagar inga bilar!" Syftet med masteruppsatsen är att just påvisa motsatsen. Att som pedagog bygga upp och läsa av de mjukare "kunskaperna", de generella kompetenserna, innebär att kunna navigera mellan ytterligheterna, i det ungefärliga och utveckla ungefärlighetens precision.

I denna studie kan läsas om två arbetslag som deltagit i verksamhetsinriktad handledning. Syftet med studien har varit att undersöka hur några lärare beskriver sina erfarenheter av att delta i verksamhetsinriktad handledning. Denna studie vill synliggöra om verksamhetsinriktad handledning är gynnsamt för ett ökat yrkeskunnande. Tidigare forskning och litteratur som presenteras i studien rör sig inom flera områden men främst handledning. Litteraturgenomgången innehåller en presentation av begreppen yrkeskunnande, pedagogisk handledning och reflektion. Denna studie är av kvalitativ art då metoden som använts är semistrukturerade intervjuer. För att förstå respondenternas berättelser analyserades delar av dessa med hjälp av reflektionsnivåer. Resultatet av den kvalitativa studien analyserades och tolkades utifrån en hermeneutisk ansats, vilket innebär att samband och mönster tolkas. Resultatet visar att lärarna som deltagit i handledningen befunnit sig på de olika reflektionsnivåerna samt att de har utvecklat sitt yrkeskunnande och sitt sätt att reflektera. De har också berättat att handledningen betytt mycket för verksamheten och för dem själva. Studiens slutsats är att verksamhetsinriktad handledning bidrar till ett ökat yrkeskunnande där respondenterna berättar att de känner sig säkrare och tryggare. De har utökat sitt yrkesspråk och talar med varandra på ett nytt sätt, förstå vad andra lärare och forskare menar. Respondenter berättar att de har förändrat sitt sätt att tänka nu och att de har fått till sig vad forskare säger om projektets innehåll. De kan översätta sina nya kunskaper till andra arbetsområden och de når fler elever idag. Handledningsprojektet har lett till en utveckling hos dem själva, deras sätt att reflektera och i verksamheten. / This study is examining the experiences from two teams of teachers that have participated in operation-oriented coaching, in order to determine if this approach is beneficial for enhancing professional competence. While previous research and literature presented in this study are drawn from multiple different areas, the topic of coaching is predominant. The literature list includes a presentation of the terms of professional skills, pedagogic coaching, and reflection. As semi-structured interviews have been used as a method, this is a qualitative study. To understand the participants’ stories, parts have been analyzed with the support of reflection levels. The result of the qualitative study were analyzed and interpreted by a hermeneutic approach, which means that correlations and pattern were interpreted. The result shows that the teachers who participated in the coaching progressed through several stages of reflection levels, as well as developed their professional competence and reflecting approach. They also stated that the coaching had a positive impact, both on aspects concerning the operation and for the teachers personally. The conclusion of the study is that operation-oriented coaching is contributing to an enhanced professional competence, in addition to giving participants increased confidence. By expanding their professional language, new ways of communicating have emerged and improved their ability to comprehend what is being addressed by other teachers and researchers. They describe a change of thinking and a new ability to take in the content of the project. They are able to translate their new skills to other work areas and today reach a greater number of students. The coaching project has resulted in a personal development, a new way of reflecting and positive effects on the operation.

Den här studien syftar till att få en förståelse för rekryterarens uppfattning om hur man bedömer kunskaper och förmågor hos en svår kandidatprofil med fokus på IT-profiler. En svår kandidatprofil i den meningen att det krävs kunskaper hos rekryteraren för att bedöma om kandidaten uppfyller de förväntningar och kvalifikationskrav som är ställda i förhållande till tjänsten. På grund av brist på IT-profiler på arbetsmarknaden krävs det effektivare rekryteringsprocesser vilket ställer högre krav på rekryterarna. Studien presenterar strategier och verktyg som rekryterare använder sig av samt hur varje steg i rekryteringsprocessen spelar roll för kunskapsbedömningen hos en potentiell kandidat.  Studien är baserad på en kvalitativ ansats och bygger på fem semistrukturerade intervjuer av fem olika rekryterare på olika företag. Studien har förhållit sig till följande frågeställningar: Vad är det för typ av egenskaper och förmågor rekryteraren letar hos IT konsulter? Vilka strategier finns för att hitta dessa förmågor?  Resultatet har presenterats i form av en tematisk analys med grund från Ellström (1992) teoretiska begrepp: Kompetens, kvalifikation och yrkeskunnande. Där ett återkommande tema har identifierats bland samtliga rekryterare vilket är att bristen på IT-kompetenta kandidater sätter hård press på rekryterarna. De saknar förmågan att bedöma kandidaternas utnyttjade och faktiska kompetens, i form av de kunskaper de måste besitta för att klara av arbetsuppgifterna.

I denna studie är syftet att belysa praktikgemenskapen hos nyutbildade undersköterskors möte med arbetlivet och deras uppfattningar om sitt yrkeskunnande och utvecklandet av sin yrkesidentitet. Det finns idag lite forskning inom detta område. Genom undersköterskors berättelser vill jag bidra med kunskap som kan vara till grund för framtida studier om undersköterskornas första tid i yrkeslivet och betydelsen av praktikgemenskap.Sex undersköterskors erfarenheter synliggörs genom intervjuer och hermeneutisk tolkning och fokuserar på tre områden: Hur utbildningen har förberett dem för mötet med arbetslivet, Oförväntade utmaningar i arbetslivet och hur dessa bidrar till utveckling av yrkeskunnande, När de känner sig säkra i sitt yrkeskunnande och i sin yrkesidentitet. Teoretisk utgångspunkt i studien är den samhällsvetenskapliga och kunskapsteoretiska praktikvändningen, situerat lärande, utvecklingen från novis till expert och Aristoteles förnuftighetsformer. Resultatet visar att undersköterskorna anser att gymnasieutbildningen har förberett dem väl för mötet med arbetslivet. Arbetsplatsförlagt lärande (APL) och fallbeskrivningar i utbildningen har utvecklat undersköterskornas kunnande, empati och förståelse för vårdtagaren i enlighet med teorin om situerat lärande och från novis till expert. Dock är lärandet i gymnasieskolan knutet till ämnen, och det är svårt att inledningsvis i yrkeslivet väva samman dessa kunskaper i praktiken. Oförväntade utmaningar är svåra arbetsuppgifter de inte har erfarenhet av, men genom att fråga en mer erfaren kollega om råd utvecklas yrkeskunnande. Det finns en säkerhet i yrkeskunnande och yrkesidentitet på så vis att undersköterskorna har en klar bild av sina arbetsuppgifter och hur de engagerar sig i yrkesrollen. Undersköterskorna använder empati och förståelse i mötet med vårdtagare. Beroende på vilken verksamhet undersköterskorna arbetar i, har de fått olika förutsättningar till introduktion och har olika syn på hur lång tid det tar att komma in i arbetet.

Skolinspektionens granskning av arbetsplatsförlagt lärande, APL, visar att denna inte alltid håller måttet. Syftet är att visa hur man kan stärka och utveckla APL inom Hantverksprogrammet/Frisör. Teoridelen visar hur viktigt detta är för elevernas utbildning. Undersökningen handlar om handledarnas syn på utbildningen och APL.Några av de frågeställningar som jag har är1. Hur upplever handledarna APL och sitt uppdrag som handledare?2. Vad vet handledarna om skolan styrdokument och bedömning via matriser?3. Hur ser handledarna på skolans utbildning som helhet?Metoden jag valt för att samla in data är att intervjua fem erfarna handledare för att få veta deras erfarenheter och åsikter om APL och beskriva deras upplevelser om hur det är att ha elever och att vara handledare.Resultatet visar att handledarna upplever sitt uppdrag som positivt men arbetsamt, men också att de har för lite kännedom om eleverna och vad de ska lära sig. De tycker inte att eleverna är tillräckligt motiverade och mogna och att de inte är förberedda för yrkeslivet. Alla handledare tycker att bedömningsdokumenten är krångliga och borde förenklas och göras mer begripliga. Ingen hade gått handledarutbildning inför GY-11. Handledarna poängterar att det utbildas för många frisörer och att det inte finns plats för alla nyutbildade. De menar att det behövs ett närmare samarbete mellan skolan och frisörsalongerna men vet inte hur de ska få tid till det.I diskussionen tar jag upp att handledarnas förväntningar på vad eleverna ska kunna inte stämmer med vad de kan och hur vi ska kunna göra tydligare bedömningsdokument utifrån styrdokumenten. Ett problem är att handledarna är osäkra på vad skolan lär ut och litar till sitt eget yrkeskunnande. Det ger varken jämn kvalitet eller likvärdig bedömning. Sammanfattningsvis har jag kommit fram till tre saker: (1) Hand-ledarutbildningen behöver stärkas och genomföras regelbundet, (2) lärarna bör ha mer tid för APL och (3) styrdokumenten behöver förenklas och förtydligas så att handledarna förstår innehållet vilket leder till en likvärdig utbildning och bedömning.

Studiens syfte är att undersöka vilka faktorer som gör att medarbetare vill delta i kompetensutveckling på sin arbetsplats.  Studien utgår från en kvalitativ ansats med sju semistrukturerade intervjuer där en tematisk analys tillämpats. Resultatet visade att egetansvar, chefer som pushar, utvecklingssamtal, utrymme att fatta egna beslut och kollegor är viktiga faktorer för medarbetarnas kompetensutveckling. Slutsatsen är att medarbetarnas kompetensutveckling gynnas av att ha en balans mellan det egna ansvaret för sin kompetens-utveckling och en tydlighet och struktur från organisationen och cheferna. Studienär relevant utifrån att organisationer kan gynnas av att ha en ökad förståelse för vilka faktorer som medarbetarna anser som viktiga för att kompetensutvecklas och hur de förhåller sig till kompetensutveckling.

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i frågeställningar som berör handledarens yrkeskunnande. Benämningen handledare syftar i detta fall på lärare som är VFU-handledare för lärarstudenter eller mentorer för nyutexaminerade lärare. VFU och introduktionsår för nya lärare befinner sig i gränsområdet mellan utbildning och yrkespraktik. Vilka är de kritiska punkterna i handledarrollen? Är det möjligt att följa en modell och vad fungerar i verkligheten? Vilka områden och frågeställningar är relevanta för blivande handledare? Hur kan man utbilda för att kunna hantera dessa områden? Det empiriska material som ingår i denna uppsats har bland annat arbetats fram med hjälp av dialogseminariemetoden. I linje med grundsynen inom forskningsämnet Yrkeskunnande och teknologi har exempel från praktisk yrkesverksamhet, både utifrån författarens egna och blivande handledares upplevelser, fått utgöra stommen i arbetet. Utöver konkreta exempel på dilemman i koppling till handledning beskrivs forskning inom handledningsområdet. Olika perspektiv på kunskap och yrkeskunnande är ytterligare en beståndsdel i arbetet. Avslutningsvis förs ett resonemang kring de kritiska punkterna i handledarrollen och hur man kan betrakta dem i koppling till olika perspektiv på kunskap samt hur denna relation påverkar möjligheten att utbilda yrkeskunniga handledare enligt ”en modell för verkligheten”. / This essay has its basis in issues concerning supervisors’ skills. The term supervisor, in this case, refers to teachers functioning as supervisors during teacher students’ placements or as mentors during the probationary year. What is the crucial point in the role of the supervisor? Is it possible to follow a model and what works in reality? What fields of interest and which questions are relevant for future supervisors? How can you educate these individuals so the will be able to handle such issues? The empirical material that is a part of this essay is a result of the dialogue seminar. According to the basic outlook of the research subject Skill and technology examples from practice is the foundation of this work. Beyond these practical examples of dilemmas in connection to supervision research in the field of supervision is described. Different perspectives of knowledge and skill are other components in this essay. Finally, a discussion about the crucial points in the role of the supervisor is conducted. It is illustrated how different perspectives of knowledge affects the possibility to educate skilled supervisors by using “a model for reality”.

What do executives do, and how do their actions impact on the company’s results? Questions such as these are constantly targeted in leadership research. Despite thousands of reports in the field, there is no consensus on what the concept of leadership entails. Nor can companies and organisations be said to have a clear idea of what executives actually do. Nevertheless, the investments in leadership development seem to indicate that executives are considered vital to the company’s results. The vague notions about what executive work entails, together with assumptions concerning their importance to the company or organisation, lend a certain magical aura to their work. In this study, executives are regarded as a professional category, and are consequently examined with a qualitative method whereby the professionals begin by reflecting in writing on their skills, and then take part in a group discussion on their skills based on their written reflections. This method, known as the dialogue seminar method, has been used on other professional categories with good results. Since executives have not previously been studied in terms of their skills, the results have been compared to leadership research. Leadership studies with a gender perspective have shown that gender impacts on the likelihood of obtaining and practising executive positions and skills. Therefore, the results of this study have also been analysed from a gender perspective. The skills of executives and other staff are described as the capacity to follow rules, i.e. interpreting rules and then applying them in concrete situations. A rule says nothing about how it should be followed, however. If the way in which a rule should be followed were to be described in a rule, another rule would be needed to describe how that rule should be followed, and so on, ad infinitum. Thus, rules must be interpreted as something that requires access to an “archive” of examples. One specific executive skill consists of developing co-workers’ rule-following skills. For executives, following the rules involves making decisions based on tacit knowledge. Tacit knowledge, in turn, is based on an inner vision of what is taking place right now in the organisation, and what is crucial to customers, employees, the organisation and the world at large. It also includes understanding people’s urges, thoughts, needs, wishes, and what they are saying. Tacit knowledge develops in the interplay between reflecting over examples and taking strategic action. Decision-making situations can often be unclear and contradictory. Therefore the executive’s skills must include the ability to handle uncertainty in three different ways. The first is by being honest about the fact that all decisions cannot be made, and that some decisions take time. The second is explaining to employees that an organisation cannot be entirely regulated by guidelines, and that judgement in the form of reflected experience is therefore a crucial element in all action. The third is coping with the fact that an executive position does not automatically entail being able to make the right decision. Thus, the executive must accommodate uncertainty in the world at large, the employees’ uncertainty, and his or her own uncertainty. Empirical analysis also highlights another aspect of executive skills. Executives need to be fast, not merely in the sense of having a high work capacity, but in the sense of never saying no or questioning deliveries. Above all, comparisons with leadership research reveal differences in the interpretation of empirical data. The way in which executives follow rules, for instance, is also described in research on leadership, but only as a phenomenon linked with unusual situations, as when executives need to take emergency action in unforeseen circumstances, or make decisions in cases that are not covered by the general rules, rather than as a day-to-day occurrence. Similarly, there is a difference in perspectives on handling uncertainty. In leadership research, this is described as the executive dealing with something that has gone wrong and putting it right. In the study at hand, the concept is expanded, to demonstrate that the executive’s actions can involve accommodating the worries that this uncertainty breeds within the organisation. Empirical data do not show any differences in the descriptions of the executive skills of women and men. Women and men practise these executive skills similarly. Men’s tendency to identify themselves with senior management, however, is interpreted as a sign of homosocial structures in the organisation. The fact that men are more ambivalent than women faced with the opportunity and responsibility of promoting change consequently indicates that admittance into a homosocial structure restricts their freedom of action. There is a difference, however, between the executive skills of women and men in that women, unlike men, have to relate to the issue of their own gender. Their approach to this can vary between two leadership discourses; one that is gender-neutral, and one where gender is significant. Women’s knowledge of how gender is constructed in organisations, in leadership and in other structures and processes, is thus included in the tacit knowledge that comprises their skills. Keywords: executive, manager, management, leadership, gender, skills, tacit knowledge, follow rules, breaking rules, rules, decision-making, accommodate uncertainty, homosocial structures. / Vad en chef gör och vilken betydelse chefens agerande har för företagets resultat är frågor som ständigt sysselsätter ledarskapsforskare. Men trots många tusen studier finns det inom forskningen inte någon gemensam uppfattning om vad begreppet ledarskap innebär. Inte heller inom företag och organisationer finns någon tydlig bild av vad chefer egentligen gör. Däremot visar till exempel satsningar på ledarutveckling att cheferna uppfattas som mycket viktiga för företagets resultat. Otydligheten i vad chefers arbete innebär tillsammans med föreställningen om chefens betydelse för företag och organisationer resulterar i att bilden av chefers arbete får inslag av magi. I den här studien ses chefskap som ett yrke och undersöks därför med en kvalitativ metod som innebär att yrkesutövare först skriftligt reflekterar över sitt yrkeskunnande och sedan i grupp diskuterar yrkeskunnandet utifrån de skriftliga reflektionerna. Metoden som kallas dialogseminariemetoden har använts i andra yrkesgrupper än chefer med goda resultat. Eftersom chefers yrkeskunnande inte tidigare undersökts som yrkeskunnande har resultaten jämförts med ledarskapsforskning. Att kön har betydelse för förutsättningarna att få och att utöva chefskap visas i ledarskapsforskning med könsperspektiv. Därför har även studiens resultat analyserats ur detta forskningsperspektiv. Yrkeskunnande för såväl chefer som medarbetare beskrivs som regelföljande det vill säga att tolka regler och därefter agera i en konkret situation. En regel säger ingenting om hur den ska följas. Om följandet av en regel skulle beskrivas i en regel skulle följandet av denna regel behöva beskrivas i en regel och så vidare i all oändlighet. Istället måste regler tolkas något som kräver tillgång till ett ”bibliotek” av exempel. Ett specifikt yrkeskunnande för chefer är att utveckla medarbetarnas yrkeskunnande i form av regelföljande. För chefer innebär regelföljande att fatta beslut utifrån tyst kunskap. Den tysta kunskapen bygger på en inre bild av vad som händer just nu i verksamheten och är viktigt för kunder, medarbetare, organisation och omvärld. Samt en förståelse för vad människor drivs av, tänker, behöver, önskar och säger. Den tysta kunskapen byggs upp i ett växelspel mellan reflektion över exempel och ett strategiskt agerande. Ofta är beslutssituationerna otydliga och motstridiga. Det innebär att chefens yrkeskunnande innebär att härbärgera osäkerhet på tre olika sätt. Det första genom att stå för att alla beslut inte kan fattas och att vissa inte kan fattas snabbt. Det andra genom att tydliggöra för medarbetarna att verksamheten inte går att fullt ut styra med regelverk och att omdöme i form av reflekterad erfarenhet därför är en viktig del i allt handlande. Det tredje genom att hantera insikten om att chefspositionen inte automatiskt innebär att det går att fatta rätt beslut. Chefen härbärgerar således omvärldens osäkerhet, medarbetarnas osäkerhet och den egna osäkerheten. I analys av empirin framkommer också en annan aspekt av chefers yrkeskunnande. Chefer måste vara snabba, inte bara i betydelsen att ha hög arbetskapacitet utan också som att aldrig säga nej till eller ifrågasätta leveranser. Jämförelsen med ledarskapsforskning visar framför allt på skillnader i tolkningen av empirin. Chefers regelföljande beteende beskrivs till exempel även inom ledarskapsforskningen. Men där beskrivs det som något som sker ibland, att chefen gör en brandkårsutryckning när något oväntat händer eller fattar beslut i de fall som inte hanteras av regelverken, inte som något som sker ständigt. På samma sätt finns en skillnad i synen på hanterandet av osäkerhet. Det beskrivs inom ledarskapsforskningen som att chefen hanterar det som gått fel och ställer allt till rätta. I denna studie utvecklas begreppet genom att visa att hanterandet för chefen kan innebära att härbärgera den oro osäkerheten medför i organisationen. Empirin visar inte några skillnader mellan kvinnor och män i beskrivningarna av chefers yrkeskunnande. Kvinnor och män utövar chefskap på samma sätt. Männens identifikation med högre chefer tolkas dock som tecken på homosociala strukturer i organisationen. Att männen är mer ambivalenta än kvinnorna till både möjligheten och det egna ansvaret för att driva förändring innebär då att upptagande i en homosocial struktur begränsar handlingsutrymmet. Däremot finns det en skillnad mellan kvinnors och mäns yrkeskunnande som chefer på så sätt att kvinnor till skillnad från män måste förhålla sig till sitt kön. Kvinnorna väljer att hantera detta genom att växla mellan två ledarskapsdiskurser; en könsneutral och en där kön har betydelse. Kvinnornas kunskap om hur kön görs i organisationer, i konstruktionen av ledarskap såväl som i övriga strukturer och processer, är således en del i den tysta kunskap som utgör deras yrkeskunnande. / <p>QC 20120514</p>

Som distriktsläkare har jag mött mycket lidande hos mina patienter. I min egen läkarutbildning för 40 år sedan och ännu idag på läkarutbildningen saknas undervisning om själva lidandet – det själsliga och existentiella lidandet. Trots att läkarutbildningen är en både akademisk och praktisk yrkesutbildning har det inom akademin funnits en ambivalens till praktiskt yrkeskunnande. Intresset och utrymmet för detta kunnande har till min glädje blivit större under de tjugo år jag arbetat som lärare och kursledare. Och studenterna har blir bättre förberedda på sin framtida yrkesroll genom införandet av patient-centrerad kommunikationsträning och olika undervisningsmoment avseende professionellt förhållningssätt, etik och bemötande, ledarskap och samarbete, genus och mänskliga rättigheter. Dock saknas fortfarande viktiga ämnen, såsom kunskapsteori och bildning. Mitt sökande har varit inriktat på att få tillgång till ett språk med ord och begrepp som beskriver läkares tysta yrkeskunnande och den förtrogenhetskunskap som utgör förutsättningen för god läkekonst för att uppnå en medveten balans mellan läkarvetenskap och läkekonst. Kunskap om lidandet är en väsentlig del i en läkares möte med sjuka människor. Först under själva arbetet med denna uppsats förstod jag att det varit en omedveten drivkraft i mitt arbete som läkare men också i mitt eget liv att förstå mer om lidandet. Jag har försökt dela med mig av kunskaper och erfarenheter om lidande från patientmöten och reflektioner kring dessa. Min förhoppning är att kunna inspirera andra kollegor att utforska sitt eget tysta yrkeskunnande. Då kan vårt gemensamma språk utvecklas och hållas levande och vårt yrkeskunnande bli synligt och få en upprättelse till gagn inte bara för oss själva utan för sjukvården och framför allt för patienterna.

Avhandlingen, som är en kvalitativ studie, rör yrkesgruppen undersköterskor inom hälso- och sjukvården. Syftet med studien har varit att studera och bidra med ökad kunskap, dels om villkoren för lärande och kunskapsbildning i arbetslivet, dels mer specifikt om undersköterskors arbete, arbetsvillkor samt villkor för lärande och utveckling på arbetsplatsen. Avhandlingens teoretiska referensram utgår från tidigare forskning och teoribildning om arbetsrelaterat lärande som kunnat sammanfattas i en modell, i vilken fyra olika grupper av faktorer, som är betydelsefulla för lärande i och genom arbetet, beskrivs. De fyra är: 1) Arbetets och organisering 2) Formell och icke-formell utbildning 3) Sociala aspekter och 4) Individuella faktorer. Tre olika sjukvårdsenheter; en akutsjukvårdsenhet, en barnsjukvårdsenhet och en operationssjukvårdsenhet, samtliga vid ett större sjukhus, ingår i studien. 17 undersköterskor och 5 vårdenhetschefer har intervjuats. Avhandlingen visar att undersköterskor som verkar inom akut eller traumatisk sjukvård också har ett varierat och oförutsett arbete, vilket ger dem goda möjligheter till lärande och utveckling. Vidare har undersköterskor som arbetar med uppgifter inom vårdens kärnverksamhet möjlighet att lära i arbetet. Avgörande i sammanhanget är att dessa arbetsuppgifter uppfattas som intressanta, meningsfulla och stimulerande. Lärande underlättas för de undersköterskor som arbetar vid en vårdenhet där de görs delaktiga i vårdarbetet och arbetsgemenskapen. Undersköterskor som arbetar tillsammans med andra yrkesgrupper kan ha möjlighet att lära i arbetet. Även delegering av arbetsuppgifter har betydelse för möjligheterna att lära. Avhandlingen visar också att undersköterskor kan hindras från att lära i arbetet om den sjuksköterska som de arbetar närmast (i vårdpar eller i team) inte tillåter dem att utföra vissa arbetsuppgifter. Det framkommer också att undersköterskor som saknar intresse, eller ork hindras från att lära och utvecklas i arbetet. Undersköterskor har begränsade möjligheter att delta i, och utvecklas genom formella läraktiviteter. Kursutbudet är litet och en del av de kurser som erbjuds rör inte vårdens kärnverksamhet. / The dissertation, which is a qualitative study, concerns auxiliary nurses in the health care. The aim of the study has partly been to generate knowledge about the prerequisites for learning and knowledge development in working life and partly to specifically study the work of auxiliary nurses, their working conditions and the prerequisites for learning and development in the workplace. The dissertation’s theoretical frame of reference is based on previous research and theories of workplace learning and have been summarised in a model. Four different groups of factors that are significant for learning in and through the work are described. The four groups are: 1) Work and organisation 2) Formal and non-formal learning activities, 3) Social aspects and 4) Individual factors. Three different health care units – an emergency care unit, a children’s unit and an operating unit – in a large hospital were included in the study. 17 auxiliary nurses and 5 care unit managers were interviewed. The dissertation shows that the work of auxiliary nurses involved in emergency care or the treatment of trauma is varied and unpredictable, which creates good opportunities for learning and development. Further, auxiliary nurses who are involved in core care activities are able to learn on the job. What is crucial here is that these duties are perceived as interesting, meaningful and stimulating. Learning is facilitated for auxiliary nurses who work in a care unit where they are involved in both the work and the work community. Auxiliary nurses who collaborate with other professional groups may find it easier to learn on the job. The delegation of tasks also affects the possibilities to learn. The dissertation also shows that auxiliary nurses can be prevented from learning on the job if the nurse with whom they work (in a nursing pair or team) does not allow them to perform certain tasks. It is also clear that auxiliary nurses who lack interest or stamina are prevented from learning and developing. Auxiliary nurses have limited opportunities to take part in and develop through formal learning activities. Few courses are available for auxiliary nurses, and those offered are seldom dealing with core care work.