The Teacher’s Skills – Liberal Education and Reflected Experience is a case study of the practical skills of teachers, in which the responsible action is central. This is an action which, while informed by science, cannot be fully determined by it, since the circumstances that relate to the interaction between teacher and students cannot always be fully predicted. With Liberal Education, reflection on experience, and trained intuition, the teacher bridges the gap between scientific knowledge and the unforeseen and immediate demands of the situation. The role of Liberal Education in this ambition cannot be overestimated. To be a part of such a practice is to dedicate one’s life to a struggle with language. Therefore, insights into the theory of knowledge and the philosophy of language, as well as analogies with literature and other professional fields, help us examine the glasses through which we observe and interpret reality in order gain greater knowledge. It is in the reflective dialogue, where we meet others with whom we are not always in agreement, that we can see ourselves, our knowledge and our prejudices. The interpretation and re-interpretation of our experience in the light of the experience of others is the bridge across which we can escape from our imprisonment on the island of convenience. Once the teacher has developed a consistency in his actions, his skills can be acknowledged. When these skills are raised to the level of a style, they become an art. The main purpose of this case study is to describe the teacher’s skills; how it can be developed, and the conditions required for its assessment. A possible assumption is that reflection on our own experience and the experience of others can give us insights into ourselves, an essential prerequisite to striking the spark that motivates the investment of time and resources in the development of one’s skills as a teacher / QC 20100706

En serie dialogseminarier har genomförts med 5 företagare som deltagare. Syftet var att un­dersöka om det var möjligt att med dialogseminariemetoden lyfta fram denna yrkesgrupps yrkeskunnande. Det resultatet nådde jag inte. Jag tolkar orsakerna som att jag inte hade till­räcklig förståelse i handling av flera av de kritiska elementen som jag hade behövt behärs­ka för ett lyckat genomförande. Min intellektuella förståelse räckte inte till. Förståelse i handling var nödvändig. Det mest kritisk tror jag är bristerna i min förmåga att tolka andra männi­skors språkliga uttryck för praktisk erfaren­het / I have done a series of dialogue seminars with participants being 5 industrious individuals. The aim was to find out if it was possible to express the skills of this group of professionals. I did not reach this goal. I interpret the causes being my inadequate understanding in action of some of the critical element for a successful project outcome. My intellectual under­stan­ding was not enough. Understan­ding in action was necessary. The most critical element I be­lieve is my lack of ability in interpreting how other indivi­duals express their practical expe­rien­ce.

No description available.

Denna studie syftar till att inom fältet knowledge management, samt ur ett situerat lärandeperspektiv, skapa en ökad förståelse för hur medarbetares tysta yrkeskunnande synliggörs, delas, integreras och reproduceras i organisationen. För att möjliggöra undersökandet av detta syfte har tre frågeställningar definierats; I vilka situationer synliggörs tyst yrkeskunnande? Hur delas tyst yrkeskunnande? Vilken roll spelar organisationskulturen för delande av tyst yrkeskunnande? Det empiriska materialet har samlats in genom nio semistrukturerade intervjuer på det undersökta fallföretaget. Resultatet från intervjuerna har analyserats med utgångspunkt i Säljös (2005) situerade lärandeperspektiv, Alvesson & Kärremans (2001) modell Four Knowledge Management Approaches samt Nonaka & Takeuchis (1995) SECI-modell. Studiens resultat visar att det förekommer tyst yrkeskunnande i verksamheten och att detta kunnande i stor utsträckning handlar om organisationskännedom, relationsmässiga kunnanden samt identifiering med förebilder. Vidare visar resultatet att det tysta yrkeskunnandet främst synliggörs, delas och reproduceras genom social interaktion där medarbetare får möjligheten att interagera med kollegor från olika delar av verksamheten. Resultatet visar också att tyst yrkeskunnande utvecklas i takt med att erfarenheten växer och att kunnandet är en form av erfarenhetsbaserad kunskap. Studien visar också att organisationskulturen har stor inverkan på delandet av det tysta yrkeskunnandet, som främjas genom en tillåtande kultur där delandet av kunskap uppmuntras och integreras i verksamheten i form av en levande coachingkultur. / The purpose of this study is to, within the field of knowledge management as well as from a situated learning perspective, create a better understanding of how employees tacit knowing is being made visible, shared, integrated and reproduced within the organization. To further specify the purpose of this study the three following questions have been created; In what situations are tacit knowing being made visible? How is tacit knowing shared? What role does the organizational culture have when tacit knowing is shared? The empirical data has been collected through nine semi-structured interviews at the examined company. The results of the interviews have been analysed on the basis of Säljö’s (2005) situated learning-perspective, Alvesson & Kärreman’s (2001) model Four Knowledge Management Approaches and Nonaka & Takeuchi’s (1995) SECI-model. The results of this study show that tacit knowing exists within the company and that this knowing is focused around organizational knowledge, interpersonal skills and the identification with role models. Furthermore, the results show that tacit knowing is mostly made visible, shared and reproduced through social interaction where employees have the opportunity to interact with colleagues from different parts of the organization. The study also shows that tacit knowing grows with experience and that it is a form of experience-based knowing. The study also shows that organizational culture has a major impact on the sharing of tacit knowing, promoted by an allowing and supportive culture in which the sharing of knowledge is encouraged and integrated into the organization in the form of a live coaching culture.

<p>QC 20171212</p>

The study investigated subject integrated teaching and vocational knowledge in one Health and Social Care program. The material was collected ethnographically, during a period of a school semester (5 months), and analysed according to the Activity-Theoretical concepts actions, goals and tools. The results identified five goals for subject integrated teaching: the legitimacy of Swedish as a school subject; a focus on linguistic prescriptivism; the identity of vocational subjects; a predominant medical focus in vocational subjects; and a professional language. Further six recurrent tools were identified: a fictional book; a teacher-prepared hand-out; a teacher-constructed case report; teacher-examples from health care; and linguistic rules. There was a theoretical kind of vocational knowledge with focus on language issues, on medical aspects of care, and on a professional language. In conclusion, subject integrated teaching contributed with more than each of the specific subjects contributed with and simultaneously tensions between goals representing different subjects were found. However, tools were shared between subjects.

Dialogseminariemetoden är en metod för livslångt lärande och utveckling. Det är också grunden för hela den mastersutbildning som den här texten utgör mitt examensarbete för. I det här arbetet börjar jag studera hur jag tolkar och använder dialogseminarie­metoden i mitt arbete inom erfarenhetsutveckling på Combitech AB, hur den spelar en viktig roll i min och andras yrkeskunnande, och hur den eventuellt påverkas av användandet av digitala möten. Genom enkäter, samtal och egna reflektioner skapas under arbetet fler nya frågor än det ges svar. Precis som det ska vara i det ständigt pågående lärande som är livet. Frågor och tvivel driver oss till utveckling. Reflektion och samtal säkerställer att upplevelser omvandlas till erfarenheter, som bildar grunden för framtida utveckling.

En farledsrestriktion innebär att vissa krav eller begänsningar sätts på fartygs manöverförmåga, antal assisterande bogserbåtar, största djupgående och liknande egenskaper för att få färdas i en specifik farled. Innan 2009 låg uppgiften att ta fram dessa restriktioner på Sjöfartsverket och det tillhörande Sjöfartsinspektionen. År 2009 bildades Transportstyrelsen och övertog då vissa delar av processen. Detta arbete handlar om vad denna omorganisation har fått för effekter på arbetsprocessen och dess resultat utifrån vad de som idag jobbar med den upplever. En kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer genomfördes med ett antal individer som dagligen arbetar med denna process. Resultatet målar upp bilden av en arbetsprocess som genomgått mindre förändringar men som på många sätt fortfarande är sig lik. De tillfrågade beskriver små skillnader i det praktiska, dagliga arbetet och den kommunikation som detta arbete kräver, men beskriver också en situation där förändringsarbetet fortfarande upplevs pågå och där vanor kring arbetsrutiner på många sätt lever kvar. / When entering a fairway in Swedish waters, vessels are affected by various restrictions. These restrictions are related to the draught of the vessel, its maneuvering capabilities and other factors which affect its capability to be conducted in a safe manner when inside the fairway. Prior to 2009, these restrictions were implemented by Sjöfartsverket (the Swedish Maritime Agency). In 2009, Transportstyrelsen (the Swedish Transport Agency) was created and took on the responsibility for some parts of the process behind developing these restrictions. In this study the focus is on the effects of this reorganization on the process itself from the viewpoint of those who are working with it. A qualitative study using interviews was conducted with people who are in daily contact with this work. The result shows a process that has undergone minor changes but is also in many ways still similar. The participants in this study describe smaller differences in the practical, daily work and the communication that this work requires, but they also paint a picture of a situation where the change is still happening and where old routines and habits still influence their work.

This dissertation attempts to deepen our understanding of teachers’ work and professionality, which involves not only their reasoning about what to teach and how to teach it, but also of what it is that makes education possible. This is accomplished by exploring a highly influential, if underestimated and under-researched, dimension of teacher practice and professionality: the relational dimension, involving the establishment and maintenance of educational relationships with and among students. In the imperatives and challenges of the 21st century the importance of highlighting the relational dimension seems to be a concern of increasing importance. Through interviews and observation that have generated the empirical material, the relational practices of eleven teachers are analyzed in accordance with a particular methodological scheme. Apart from providing a descriptive mapping of these practices, this study presents the practical arguments given by informants to substantiate their use. The numerous examples of relational practices and practical arguments that are herein provided serve to empirically confirm the pervasive relational character of a teacher’s work. What emerges is an understanding of an educational relationship, established and maintained by practices that seek genuine human contact with students, and that views relational attributes such as trust, social justice, benevolence, empathy and openness to the other as being of vital importance to the entirety of the educational process. In addition, the practices involving enacting educational communities among students, are shown to have significance for the educational process. What emerges as well is a conception of relational professionality as something that can be learned, meaning that teachers are made, not born. Moreover, “being professional” is here conceived, in pedagogical rather than sociological terms, as something that involves the quality of a teacher’s actions rather than the fact that s/he belongs to a particular profession. The findings of this study strongly suggest that relationships in schools often require conscious attention, rigorous work and delicate negotiations on the part of teachers in order to be (or become) educational. The process of education is sustained by an array of subtle relational conditions. The attempt of the teacher to deal with these conditions requires specific professional experience, understandings and practices.

I studien undersöks sambandet mellan elevers upplevelser av lärarnas formativa bedömningar och effekten av lärandet i ett yrkessammanhang. Tidigare forskning visar att kommunikation kring lärandet är viktigt för att en vidare utveckling ska ske. Framförallt måste de kunskaper som saknas i förhållande till målen definieras av både lärare och elever, samt att målens kvalité är tydlig för båda parter. Avsikten är att öka förståelsen av hur yrkeslärare kan ge eleverna ett yrkeskunnande i linje med nationella målbeskrivningar via sin formativa bedömning. Undersökningen är gjord med kvalitativa forskningsintervjuer i en yrkesförberedande utbildning på två Hotell- och restaurangprogram. Den sociokulturella teorin om lärandet och den proximala utvecklingszonen har använts för att analysera resultatet. Resultatet visar att eleverna upplever att lärarna värderar specifika yrkeskvalitéer som speglar den yrkeskulturella förståelsen högst i samband med bedömningen. Dessa är enligt eleverna handlingskraft, arbetstempo, samarbetsförmåga, självständighet och att kunna prestera ett gott resultat. Lärandet i yrkessammanhanget saknar formativa bedömningar i den mening att lärarna inte kommunicerar kursmålen eller ger återkoppling på elevernas prestationer och utveckling. Lärarna förmedlar att yrkeskvalitéer bedöms genom kroppsspråk, kritisk återkoppling och det krav som ställs på eleverna att arbeta utan handledning. Resultatet visar också att eleverna redaninnanlärandetillfället måste ha ett tekniskt kunnande för att nå upp till lärarnas krav på yrkeskvalitéer. Yrkessammanhanget utgör en problematik kring det individuella lärandet eftersom undervisningen inte utgår från den enskilde elevens förutsättningar och behov. Vidare diskuteras den motsättning som utgör en yrkeslärares profession, att kunna förena kursmål och programmål med den egna synen på relevant kunskap inom ett yrkesområde, samt hur detta ska förmedlas och läras ut till eleverna.