<p>Syfte: Syftet med föreliggande uppsats är att mäta och beskriva hälsorelaterad livskvalitet hosnjurtransplanterade patienter, tolv till 24 månader efter transplantationen, i relation till den svenskanormalpopulationen. Vidare kommer korrelationen mellan livskvalitet och demografiska faktorer attundersökas. Metod: 54 patienter som njurtransplanterats för tolv till 24 månader sedan har deltagit i studien.Hälsorelaterad livskvalitet undersöktes med hjälp av SF-36 Hälsoenkät. Resultat: Undersökningsgruppen ansersig vara mer fysiskt begränsade och uppger i större utsträckning att de är begränsade att utföra arbete eller andrafysiska aktiviteter på grund av fysisk ohälsa, jämfört med motsvarande åldersgrupp i normalpopulationen.Dessutom värderar undersökningsgruppen sitt generella hälsotillstånd lägre än jämförelsegruppen. Det finnsingen signifikant skillnad i hälsorelaterad livskvalitet mellan njurtransplanterade kvinnor och män med avseendepå fysisk hälsa. Däremot skattar njurtransplanterade män sitt psykiska välbefinnande högre ännjurtransplanterade kvinnor (m=82,7/m=71,6). Ingen korrelation har kunnat påvisas beträffande ålder ochhälsorelaterad livskvalitet hos den valda patientgruppen. Slutsats: Njurtransplanterade patienter värderar sinhälsorelaterade livskvalitet lägre i flera aspekter än den svenska normalpopulationen. Detta gäller framför alltpatienternas fysiska hälsa. Skillnaderna är inte lika uttalade när det gäller psykisk hälsa.</p>

<p><strong>Syfte </strong>Studiens syfte var att undersöka: självskattad hälsorelaterad livskvalitet hos tonåringar som drabbats av cancer två år (T5), tre år (T6) och fyra år (T7) efter diagnos, samt att jämföra deras skattningar med en referensgrupp randomiserad från befolkningen.</p><p> </p><p><strong>Metod </strong>Tonåringarna med cancer besvarade SF-36 2 år (N=38), 3 år (N=42) samt 4 år (N=39) efter diagnos. En referensgrupp (N=300) randomiserad av Statistiska centralbyrån (SCB) besvarade samma formulär vid ett tillfälle. Samtlig data insamlades via telefonintervju.</p><p> </p><p><strong>Resultat </strong>Två år efter diagnos skattar gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar sin fysiska funktion, rollfunktion – fysiska orsaker, allmän hälsa samt summaindex för fysisk hälsa lägre än referensgruppen. Denna skillnad avtar över tid och vid tre år efter diagnos skattar gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar fysisk funktion och allmän hälsa lägre än referensgruppen. Fyra år efter diagnos skattar gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar endast sin fysiska funktion lägre än referensgruppen. Gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar skattar sin psykiska hälsa högre två år och fyra år efter diagnos jämfört med referensgruppen. Inga signifikanta skillnader kunde påvisas med avseende på hälsorelaterad livskvalitet inom gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar vid jämförelse två år samt fyra år efter diagnos. Inga signifikanta skillnader relaterat till kön med avseende på hälsorelaterad livskvalitet kunde påvisas i gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar vid något mättillfälle.</p><p> </p><p><strong>Slutsats </strong>Resultatet visar att gruppen med cancerdiagnostiserade tonåringar fortsätter uppleva fysiska besvär två till fyra år efter diagnos. Däremot skattar de sin psykiska funktion bättre än referensgruppen två år och fyra år efter diagnos. Detta tyder på en psykisk och psykosocial utveckling relaterat till sjukdomen och vad den inneburit för individen. Mer forskning krävs för att på ett bättre sätt påvisa huruvida kön har en inverkan på tonåringar med cancers hälsorelaterade livskvalitet.</p> / <p><strong>Aim </strong>The aim of the study was to investigate: self-reported health-related quality of life among adolescents diagnosed with cancer two years (T5), three years (T6) and four years (T7) after diagnosis, and to compare their ratings with a reference group randomized from the general population.</p><p><strong>Method </strong>The adolecsents with cancer completed the SF-36 two years (N=38), three years (N=42), and four years (N=39), after diagnosis. A reference group (N=300) randomly drawn by Statistics Sweden from their civil register of the Swedish population completed the same instruments at one assessment. Data was collected by telephone interviews.</p><p><strong>Results </strong>Two years after diagnosis the adolecsents with cancer estimate their physical functioning, role - physical, general health, and the physical component summary scale lower than the reference group. This difference diminishes over time and three years after diagnosis the adolecsents with cancer estimates physical function and general health lower than the reference group. Four years after diagnosis the adolecsents with cancer only estimates its physical function as lower than the reference group. The adolecsents with cancer rate their mental component summary scale higher two years and four years after diagnosis, compared to the reference group. No significant differences were observed with regard to health-related quality of life in the adolecsents with cancer when comparing two years and four years after diagnosis. No significant differences related to gender with regard to health-related quality of life could be detected in the adolecsents with cancer at any measurement occasion.<strong> </strong></p><p><strong>Conclusion </strong>The results show that the adolecsents with cancer continues to experience physical symptoms two to four years after diagnosis. However, they estimate their mental component summary scale better than the reference group two years and four years after diagnosis. This suggests a mental and psychosocial development related to the disease and what it meant to the individual. More research needed to better detect whether gender has an impact on health-related quality of life in adolescents struck by cancer.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten hos barn och ungdomar med cerebral pares. 56 barn och ungdomar med cerebral pares i åldern 10-18 år med Gross Motor Function Classification system (GMFCS) tillhörighet I-III, som gick i grundskola, grundsärskola eller gymnasieskola och som erbjöds insatser från Skånes 11 olika barn- och ungdomshabiliteringar har undersökts via en enkät: Child Health Questionnaire (CHQ-87).</p><p>CHQ-87 är ett självskattningsformulär bestående av 87 frågor, indelade i två huvudområden som tillsammans täcker individens fysiska och psykosociala hälsa. Enkäten skickades ut per brev under våren 2008. Totalt skickade 167 enkäter ut och 56 enkäter inkom besvarade.</p><p>Resultatet visar ingen signifikant skillnad mellan den fysiska och den psykosociala hälsan. Skolsituationen och kamratrelationer upplevs positivt av flertalet som svarade och merparten svarar att de har det bra i sina familjer. De upplever att de har en god hälsa och att de inte oroar sig mera över sin hälsa än andra barn. Flera barn och ungdomar besväras av värk både ofta och mycket. Känslolivet upplevs stabilt, självkänslan är god och många upplever att de är glada och tillfreds med sig själva och sin kropp.</p> / <p>The aim of this study was to examine the quality of life in children and adolescents with cerebral palsy. 56 children and adolescents, diagnosed with cerebral palsy, ages 10-18, Gross Motor Function Classification System (GMFCS) level I-III, attending primary or secondary school in Sweden have been asked about their quality of life using a questionnaire, Child Health Questionnaire (CHQ-87). All children and adolescents have attended the 11 child habilitation centers in Skåne.</p><p>The CHQ-87 is self reported, and consists of two main domains of questioning, covering both the physical and psychological health of the individual.  A total of 167 questionnaires were sent out and 56 were returned and answered.</p><p>The results show no significant difference between the physical and psychological health.    The situation in school and having friends was highly ranked by most of the children and adolescents and many of them respond that they lead a good life within their families. They express that they are in good health and that they worry no more about their health than others. Many experience frequent and intense pain. They express a stable emotional life, good self esteem, happiness, and that they are satisfied with themselves and their own body.</p>

No description available.

Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten hos barn och ungdomar med cerebral pares. 56 barn och ungdomar med cerebral pares i åldern 10-18 år med Gross Motor Function Classification system (GMFCS) tillhörighet I-III, som gick i grundskola, grundsärskola eller gymnasieskola och som erbjöds insatser från Skånes 11 olika barn- och ungdomshabiliteringar har undersökts via en enkät: Child Health Questionnaire (CHQ-87). CHQ-87 är ett självskattningsformulär bestående av 87 frågor, indelade i två huvudområden som tillsammans täcker individens fysiska och psykosociala hälsa. Enkäten skickades ut per brev under våren 2008. Totalt skickade 167 enkäter ut och 56 enkäter inkom besvarade. Resultatet visar ingen signifikant skillnad mellan den fysiska och den psykosociala hälsan. Skolsituationen och kamratrelationer upplevs positivt av flertalet som svarade och merparten svarar att de har det bra i sina familjer. De upplever att de har en god hälsa och att de inte oroar sig mera över sin hälsa än andra barn. Flera barn och ungdomar besväras av värk både ofta och mycket. Känslolivet upplevs stabilt, självkänslan är god och många upplever att de är glada och tillfreds med sig själva och sin kropp. / The aim of this study was to examine the quality of life in children and adolescents with cerebral palsy. 56 children and adolescents, diagnosed with cerebral palsy, ages 10-18, Gross Motor Function Classification System (GMFCS) level I-III, attending primary or secondary school in Sweden have been asked about their quality of life using a questionnaire, Child Health Questionnaire (CHQ-87). All children and adolescents have attended the 11 child habilitation centers in Skåne. The CHQ-87 is self reported, and consists of two main domains of questioning, covering both the physical and psychological health of the individual.  A total of 167 questionnaires were sent out and 56 were returned and answered. The results show no significant difference between the physical and psychological health.    The situation in school and having friends was highly ranked by most of the children and adolescents and many of them respond that they lead a good life within their families. They express that they are in good health and that they worry no more about their health than others. Many experience frequent and intense pain. They express a stable emotional life, good self esteem, happiness, and that they are satisfied with themselves and their own body.

Individer som blivit brännskadade upplever både fysiska och psykiska hinder. En acceptans av den nya kroppen kan ta lång tid. Under rehabiliteringsprocessen på sjukhuset arbetar det multiprofessionella teamet med denna patientgrupp för att de ska kunna klara av vardagen. Sjuksköterskan bör ha god kunskap av att vårda brännskadade patienter. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur individen upplever sin livssituation efter en brännskada för att sjuksköterskan ska få en ökad kunskap och därigenom kunna ge en god omvårdnad. Sjutton vetenskapliga artiklar bearbetades för att sedan sammanställas till ett resultat med olika teman. Resultatet visade fem teman; Upplevelsen av stöd, upplevelsen av att hantera brännskadan, upplevelsen av smärta och klåda, upplevelse av livskvaliteten efter brännskadan samt upplevelsen av vården. Brännskadade individer behöver stöd från om-vårdnadspersonal och närstående. Copingstrategier användes för att utstå både fysisk och psykisk smärta. Livskvaliteten kunde både försämras och förbättras efter en brännskada. Att vårda patienter med brännskador kräver goda kunskaper inom omvårdnad då den omfattar många delar. Mer forskning inom området behövs för att sprida kunskap. Även en stödgrupp för brännskadade patienter borde etableras för att kontakt mellan brännskadade individer ska upprättas. / Individuals who have endured burn injuries experience both physical and psychological barriers. Coming to terms with lasting effects of burn injuries on the body can take a long time. The rehabilitation process in the hospital is at a multi-professional level, drawing across a large cross section of specialist skills to enable patients to cope with everyday life. Nurses need to have a good knowledge base to care for burn injured patients. The purpose of this study was to highlight how individuals feel about their life after a burn injury, to help nurses get a better understanding of the subject and therefore provide good health care. Seventeen scientific articles were analysed and then complied into a conclusion with different themes. These themes were; the experience of support, the experience to cope with burns, the experience of pain and pruritus, experience of the quality of life and the experience of the health care. Burn injured patients need support from the nursing staff and relatives. Coping strategies were used to endure both physical and mental pain. The quality of life could be either worse or better after a burn injury. Caring for patients with burns requires a high level of knowledge in nursing, as it affects the many stages of recovery. More research in this area is needed to increase know-ledge. A support group for burn patients should also be established in order to support contacts between burn injured individuals.

Det finns lite forskning om livskvalitet hos patienter med kronisk njursvikt som ännu inte startat i dialysbehandling och det är viktigt att ha kunskap om hur livskvaliteten påverkas hos dessa patienter. Syftet med litteraturstudien var att belysa olika faktorers påverkan på livskvaliteten hos patienter med kronisk njursvikt som inte startat i dialys. I studien har 16 vetenskapliga artiklar granskats och analyserats. I resultatet framkom att Hb-nivå, nutrition, sjukdomens svårighetsgrad och komorbiditet var faktorer som kunde påverka livskvaliteten. Även patienters upplevelser av antal och svårighetsgrad av symtom var påverkande faktorer. Ålder, kön, civilstånd, utbildning och arbetsstatus visade sig också kunna påverka livskvaliteten. I faktorer som patienterna kunde påverka, framkom copingstrategier och egenvård. I livskvalitet relaterat till planerad vård och omvårdnad framkom vårdplanering och specialistsjuksköterske-mottagning som faktorer som kunde påverka livskvaliteten. Genom kunskap inom detta område kan sjuksköterskan ge information och stöd till patienter och närstående och via omvårdnadsåtgärder förebygga och lindra symtom för att förbättra patienternas livskvalitet. Undersökningar av livskvalitet hos patienter med njursvikt som inte startat i dialys kan vara av värde vid utvärdering av vård och omvårdnad. Mer kvalitativ forskning om livskvalitet, coping och egenvård inom detta område behövs och sjuksköterskor behöver mer utbildning inom dessa områden för att kunna förbättra omvårdnaden. / There is little research on quality of life in patients with chronic renal failure not undergoing dialysis and it is important to know how the quality of life is affected in these patients. The aim of this literature review was to illustrate the impact of different factors on the quality of life in patients with chronic renal failure not undergoing dialysis. This study has been reviewed 16 scientific articles and analyzed. The result showed that the Hb-level, nutrition, the severity of the disease and co-morbidity were factors that could affect the quality of life. Also patients' perceptions of the number and severity of symptoms were influencing factors. Age, sex, marital status, education and work status also appeared to affect the quality of life. Among factors that patients themselves could affect were coping strategies and self-care. Well planned care and care delivered by specialist nurses did also affect the quality of life. The patients‟ quality of life may improve by the acts of the nurse, for example by providing information and support to patients and relatives, and by different nursing interventions directed towards prevention or relief of symptoms. Studies of quality of life in patients with renal failure not started in dialysis may be useful in the evaluation of health care and nursing. There is a need for more qualitative research on quality of life, coping and self-care in this field and nurses need more training in these areas in order to improve the nursing care.

No description available.

Bakgrund: I Sverige drabbas varje år cirka tiotusen personer av ett hjärtstopp varav cirka trehundra personer överlever. Ett hjärtstopp påverkar den drabbades liv på olika sätt och det är därför viktigt att sjuksköterskan har kunskap om dessa personers upplevelser. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter upplever sin livskvalitet efter ett hjärtstopp. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes med induktiv innehållsanalys. Resultat: Patienterna drabbades av fysiska förändringar som de på olika sätt försökte hantera. Stöd och information var viktigt för att kunna hantera det som hänt. Många patienter bar på en rädsla efter hjärtstoppet som påverkade deras livskvalitet negativt. Diskussion: Upplevelsen av att överleva ett hjärtstopp är olika eftersom varje individ utgår från sin egen livsvärld. Patienter som drabbades av minnessvårigheter efter hjärtstoppet upplevde en försämrad livskvalitet. Det kan bero på att problemen inte uppmärksammas och att patienterna inte får den hjälp de är i behov av. Slutsats: För att sjuksköterskan ska kunna ge en god omvårdnad måste patientens livsvärld vara i centrum. På så sätt kan sjuksköterskan förstå patientens upplevelse av att ha drabbats av ett hjärtstopp och hur livskvaliteten påverkats. / Background: About ten thousand persons suffer a cardiac arrest in Sweden each year and about three hundred survive. A cardiac arrest affects the victim's life in different ways and it’s therefore important for the nurse to have knowledge about the experiences of these patients. Purpose: The purpose was to describe how patients experience their quality of life after a cardiac arrest. Method: A literature review was conducted using an inductive content analysis. Results: Patients experienced physical changes which they handled differently. They needed information and support to be able to move on. Some patients carried a fear after the cardiac arrest which affected their quality of life negatively. Discussion: The experience of surviving a cardiac arrest is different because each individual has its own life-world. Patients that were suffering from memory problems after the cardiac arrest experienced a decreased quality of life. The reason could be that the problems are not noticed and the patients do not get the help they need. Conclusion: To be able to provide good care, the patient's life-world has to be in the centre. This allows the nurse to understand the experience of having suffered a cardiac arrest and how the quality of life is affected.

Åldersgruppen 80 år och äldre är den snabbast växande åldersgruppen i världen. Förbättrade levnadsförhållanden gör att chanserna till att leva ett långt liv förbättrats men det är oklart om utvecklingen går mot en förbättrad hälsa hos den äldre befolkningen eller en förlängd tid med ohälsa. Syftet med undersökningen var att beskriva aspekter av äldre personers livssituation, hälsa och livskvalitet samt vilket förtroende de äldre har för vården. Ett frågeformulär besvarades av 67 personer (svarsfrekvens 64 %), 80 år och äldre i två värmländska kommuner. Data har bearbetats med deskriptiv och analytisk statistik. Resultatet visar att flertalet av de äldre är födda i Sverige och medelåldern är 87,7 år. Mer än hälften är änkor/änklingar och mindre än hälften bor med make/maka/sambo. Flertalet av de äldre har barn och barnbarn och mer än hälften har syskon kvar i livet. De trivs bra med sitt boende och sin omgivande boendemiljö men några känner rädsla för att bli ofredade. Ett fåtal uppger att de fallit en eller flera gånger. De har god aptit och äter minst ett mål dagligen. Majoriteten av de äldre upplever sitt psykiska välbefinnande något bättre än det fysiska välbefinnandet, har ett starkt KASAM, upplever det dagliga livet bra och har en känsla av att bli uppskattade samt instämmer i påståendena för gerotranscendens. De klarar med viss hjälp städning och matlagning. Mer än hälften har inte hemtjänst. Läkare är den yrkesgrupp som de äldre har haft mest kontakt med i vården. Förtroendet för vården är ganska stort. Statistiskt signifikanta skillnader framkom för ålder, kön, kommuner och för äldre som bor ensamma eller tillsammans med någon annan. Äldre med bättre fysisk respektive mental hälsa känner sig signifikant mindre ensamma, har bättre självuppskattad fysisk hälsa och psykiskt välbefinnande, uppfattar det dagliga livet bättre och har starkare KASAM. / The group of 80 year olds and older are the most growing age group in the world. Improved conditions of living makes it possible to live a long life but it is uncertain if this development gives improved health in older people or an extended time of illness. The aim of this study was to describe aspects of very old people’s life, health and quality of life and the confidence they have for health care and home-service care. 67 people aged 80 years and older in two communities in Värmland replied a questionnaire (respond frequency 64%). Data was adapted with descriptive and analytic statistics. The finding shows that most of the elderly are born in Sweden and the mean age was 87, 7 years. More than half are widows/widowers and almost half are living with their wife or husband. Several of them have children and grandchildren and half have still brothers and sisters living. They like their living standard and just a few are feeling afraid of being attacked. A few have been falling one or just a few times. Many have a good appetite and are eating at least one square meal a day. The majority of the elderly experience their mental well-being a bit better than the physical well-being, having a strong SOC (Sense of Coherence) and experiencing a good day to day life and have a feeling of being appreciated. They agree with the statements of gerotranscendence. They managing to clean and prepare meals with help. Almost half of them have home-help service. The occupational group that the old people mostly have met is physicians. Their confidences in health care and home-service care are quite good. Statistically significant differences where found for age, gender, community and elderly living alone or together with somebody. Older with a better physical respective mental health are feeling significantly less alone, have a better self reported physical and mental well-being, experience the day to day life better and have a stronger SOC.