<p>Bakgrunden till detta arbete vilar i skolverkets formulering av skolans demokratiuppdrag. Här finns en tanke om att alla verksamma i skolan, vuxna och elever, ska få känna ett direkt inflytande över sin verksamhet. Man menar att detta direktinflytande ska finnas med i alla delar av skolans verksamhet, även den traditionella. Detta visar att alla delar av skolan inte arbetar åt samma håll och inte heller följer sina föreskrifter.</p><p>Syftet med detta arbeta är att identifiera och kartlägga de kunskaps- och demokratisyner som existerar i skolans olika läroplaner. De läroplaner som är av intresse för detta arbete är Lgr69, Lgr80, Lpo94 samt Lpfö98. Denna kartläggning är av intresse då de olika läroplanerna förmedlar olika syn på de begreppen kunskap och demokrati, vilket i sin tur utgör grunden för den verksamhet som existerar inom respektive skola.</p><p>Arbetet är skrivet med diskursteori som bas. Detta innebär att skolan studeras som en social konstruktion, vilket gör att förehållandet mellan dokument och dess tolkningar kan studeras. Arbetet bygger på en textanalys av tidigare nämnda läroplaner. Texterna analyseras med utgångspunkten att vi med hjälp av språket konstituerar och förmedlar våra värderingar och normer.</p><p>En jämförelse av de olika läroplanerna visar på små skillnader i begrepp, men stora skillnader i vilken betydelse begreppen har. Skolan har, under tiden mellan 1969 och nutid, gjort ett stort kliv från kunskapsförmedling till en arena för lärande.</p>

The way in which media discusses religion has changed over time. Due to the separation of state and church in 2000, the Swedish state to a lesser extent legitimizes its political ruling with references to religious concepts. As a result, a higher tolerance towards religious minorities can be said to have taken place. This is an ambiguous change however, where critique raised towards religious practices and expressions of minorities also occurs to a higher extent. The public debate is in large part conducted through the media, but is also seen to be produced and reproduced through the media’s discourse. The aim of this study is to examine the way in which Islam, and Muslims by extension, are portrayed in editorials of two of Sweden’s largest broadsheet papers, Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter. The study takes a deductive approach, and uses a qualitative text analysis with inspiration from discourse theory to examine the editorials with the help of three theories. The first one is social representations theory as applied by Birgitta Höijer to media studies, the second is Charles Taylor’s Multiculturalism and the Politics of Recognition, and the last is Edward Said’s Orientalism.   The analysis shows that there are indicators of orientalist manifestations in the discourse regarding Islam, and Muslims by extension. This is mainly demonstrated through emotional anchoring as well as anchoring through antinomies. The orientalist manifestations apply to Said’s first and fourth dogma, where Islam and its different expressions are perceived as being at odds with the alleged democratic society. The analysis suggests that, in their role as producers of social representations and collective cognitions, the editorials included in this study withhold recognition from Islam as a collective identity and culture.

Author: Niklas Johansson Director: Olle Duhlin Title: In policy and practice – a study of how the cultural policy have effected the language of two cultural institutions. Background: The swedish cultural policy’s raison d’être is to safeguard all the inhabitants right to experience culture. Since 1997 the development in the field has resulted in an economisation and commersialisation were the culture more commonly is looked upon as a mean of reaching a higher rate of employment or financial growth. The concept of cultural planning and new public management are today part of the cultural pollicy debate which in its turn has effected the goals and ways to evaluate fulfillment. Purpose: The purpose of this study is to show how the cultural policy in the swedish regions effect the language in the annual reports of the cultural institutions and how these documents have developed since 1997. This to further the knowledge of ho wchanges in the cultural policy effects the comunication of the cultural organisations. Method: This is a qulaitative study conducted in a inductivly. The empirical data consists of annual reports from two cultural organisations in Kalmar for the period 1997 to 2013 respectively. The empirical data been analysed using a discourse analythic procedure. Conclusions: The study has concluded that the organisations has worked towards a greater clearity in the way of describing their work and especially their target audience. The study has also been able to conclude that the language has changes during the period and suffered an economisation due to the changes in the cultural policy. The study has also been able to conclude that a commersialisation has emmerged in one of the studied organisations which in its turn has effected the way it conceives iself and its surondings. / Författare: Niklas Johansson Handledare: Olle Duhlin Titel: I politik och praktik – en studie av kulturpolitikens inverkan på två kulturbärande institutioner. Bakgrund: Den svenska kulturpolitikens uppgift är att värna alla människors rätt och tillgång till kultur. Sedan 1997 har dock utvecklingen gått mot en ekonomisering och marknadsanpassning där kulturen i allt högre utsträckning kommit att betraktas som ett redskap för att nå tillväxt och ökad sysselsättning. Begrepp som cultural planning och new public management har letat sig in i det kulturpolitiska samtalet vilket fört med sig att kraven på kulturen, både i avseende av mål samt hur graden av måluppfyllelse ska redovisas har förändrats.  Syfte: Uppsatens syfte är att visa på hur kulturpolitiken i Regionförbunden påverkar retoriken i kulturverksamheternas verksamhetsberättelser samt hur dessa dokument utvecklats sedan 1997, detta för att för att öka förståelsen kring hur förändringar i kulturpolitiken förändrar kulturorganisationers sätt att uttrycka sig. Metod: Detta är en kvalitativ studie som genomförts induktivt.  Det empiriska materialet består av verksamhetsberättelser för perioden 1997 till 2013 för två kulturorganisationer i Kalmar län. Arbetet med det empiriska materialet har följt ett diskursanalytiskt arbetssätt. Slutsatser: Studien har visat att organisationerna under den studerade perioden har arbetat för att nå en ökad tydlighet i sin beskrivning av verksamheten och då särskilt i beskrivningen av dess målgupper. Studien har även visat att språket i verksamhetsberättelserna har förändrats under den studerade perioden och ekonomiserats i takt med kulturpolitikens utveckling och den förändrade synen på kulturen. Studien har även visat på en marknadsanpassning där i synnerhet en av organisationerna helt förändrat synsättet på den egna verksamheten och dess omvärld.

Mot bakgrund av ett ökat intresset för stadskärnan, i både svensk planeringskontext och i diskursen om staden, belyser den här studien den svenska planeringspraktikens intresse för stadskärneutveckling i perifera områden. Syftet med studien är att kritiskt analysera hur periferin konstrueras som rum för stadskärneutveckling och att fördjupa förståelsen för vad detta innebär för planeringen av staden. Studiens teoretiska och metodologiska ramverk utgår från ett diskursteoretiskt förhållningssätt vilket för med sig ett antal logiker och begrepp som använts för analysen av det empiriska materialet. Det empiriska materialet tar utgångspunkt i hur utbyggnadsområdet Hyllie i Malmö. Tongivande för utbyggnaden av Hyllie är att områdets perifera läge framhålls som en tillgång för Malmö. Analysen har inneburit en kvalitativ bearbetning av text-, bild- och kartmaterial som berör omvandlingen av Malmö som postindustriell stad som kommunalt planeringsprojekt. För att fördjupa förståelsen för hur periferin rekonstrueras som rum för stadskärneutveckling och vad det får för konsekvenser för planeringen av staden, har analysen utgått från ett antal forskningsfrågor vilka syftar till att förstå stadskärneutveckling som diskursiv praktik med fokus på staden som diskurs, dess organiserande begrepp och konstitutiva utsida. För att förstå hur Hyllie ges en rekonstruerad betydelse i Malmö, där periferin lyfts fram som en tillgång, har därför periferin analyserats som ett begrepp som utgör föremål för en diskursiv kamp om dess meningsskapande. Studien pekar på att periferins rekonstruerade meningsskapande kan ses som ett uttryck för Malmös representationskris, där sökandet efter en postindustriell identitet är centralt. I planeringen av Hyllie ges periferin en rekonstruerad betydelse i syfte att utgöra fortsättningen på Malmös omvandlingsprocess från industristad till postindustriell stad. Detta sker genom att utveckling av stadskärnan artikuleras som en generell lösning och som något som kan representera hela staden och alla invånare. De viktigaste resultaten ligger i att rekonstruktionen av periferin bygger på en diskursiv praktik som upprätthåller en hierarkisk relation mellan centrum och periferi genom att bortse från många av stadens sociala problem.

I den internationella forskningen om styrelseformer finns en allmän uppfattning om att den politiska utvecklingen under 1900-talet indikerar en övergång från government till governance. Nya styrelse- och samarbetsformer har inneburit att den tidigare välfärdspolitiken har omformulerats till en entreprenörsmässig stadspolitik, vilket har skapat en innehållsmässig förskjutning i planeringens grundläggande syfte och mål. Mot bakgrund av globaliseringen satsar numera allt fler städer på att marknadsföra sig som attraktiva för att kunna konkurrera om det internationellt rörliga kapitalet. Problematiken i detta sammanhang är att särskilda handlingsinriktade strategier har blivit dominerande i det planpolitiska arbetet, vilket således får konsekvenser för stadens utformning och stadsbild. Den kommunikativa planeringen förespråkar samverkan och dialog mellan alla berörda parter i syfte att skapa konsensus och en samsyn i stadsbyggnadsfrågor. Men beroende på vilka idéer som inkluderas respektive exkluderas från diskursen påverkas därmed vår uppfattning och förståelse av stadens attraktivitet. I den internationella forskningen förefaller begreppet attraktivitet ha en hegemonisk betydelse. Trots detta, verkar det finnas motsättningar i svenska publikationer om vad som utgör stadens attraktivitet och då lika mycket vilken typ av stadspolitik som bör bedrivas i en nutida kontext. Studien syftar till att studera den attraktiva stadens konstruktion genom en diskursanalys. Därmed är avsikten att synliggöra vilka föreställningar som framträder i diskursen och som influerar det samtida planpolitiska arbetet på den kommunala nivån.

Kandidatarbetet handlar om hur kravaller framställs i media. Vi har valt att fokusera på Göteborgs-Posten och Arbetarens rapportering från tre internationella politiska möten, WTO-mötet i Seattle, EU-toppmötet i Göteborg och G8-mötet i Genua. De frågor vi utgått ifrån är, Hur framställs kravallpolisens arbete och insatser under WTO-mötet i Seattle, EU-toppmötet i Göteborg, samt G8-mötet i Genua i tidningarna Göteborgs-Posten och Arbetaren? Vilka diskurser kan identifieras i tidningarna Göteborgs-Posten och Arbetaren? Vilka skillnader finns i framställningen om Göteborgs-Posten och Arbetaren fokuserar på ett annat land? Den metod vi använt för att få svar på frågeställningarna är kritisk diskursanalys som företräds av Norman Fairclough och vi har valt Frankfurtskolans kritiska teori och Jürgen Habermas vidareutveckling av den kritiska teorin som utgångspunkt. I resultatet kom vi fram till att tidningars ideologier på olika sätt speglades i framställningarna av kravallpolisens arbete. Göteborgs-Posten var i större utsträckning positiv till kravallpolisens arbete medan Arbetaren hade ett genomgående kritiskt förhållningssätt, vilket främst kom till uttryck i rapporteringen från Göteborg. I Göteborgs-Posten var det aktivisterna som utförde handlingar mot kravallpoliserna och i Arbetaren var bilden den motsatta. De diskurser som vi kunde urskilja var att mötet i Seattle, USA i mindre utsträckning var fokuserat på våldsamma kravaller, men desto mer på politiken bakom mötet. Mediebevakningen från Seattle var också i betydligt mindre omfattning än från Göteborg och Genua, vilket visar att när händelser sker långt ifrån det nationella, lokala minskar rapporteringen. Under mötenas inledande fas nämns förberedande diskurser samt kravallpolisens förberedelser. Under evenemangen hamnade fokus på de våldsamma kravallerna som ägde rum. Efter att mötena avslutats belyses kritiken från olika håll, dels mot aktivisterna och dels mot polisens agerande samt att utredningar och rättsprocesser inletts. Diskurser var nyhetsrapporteringens betoning på våldskonfrontationerna mellan polis och aktivist och det politiska budskapet drunknade i våldet, kaoset samt besvikelsen efteråt. Enligt Frankfurtskolans kritiska teori agerade medierna med hänsyn till ekonomiska faktorer som en del av en kapitalistisk ekonomi, vilket fick effekter på nyhetsrapporteringen. Enligt Habermas, utgör nyhetsrapporteringen ingen demokratisk dialog baserad på kommunikativ rationalitet byggt på sunt förnuft och kritiska reflektioner.

Syftet med föreliggande studie är att belysa hur dokumentation som arbetsform kan förstås som ett redskap för regementalitet och normalisation i förskolans verksamhet. I studien har förskolans läroplan, samt två ytterligare dokument från skolverket och regeringen studerats med diskursanalytisk metod och begrepp hämtade från Foucault. Detta med syfte att bilda förståelse för hur dessa instanser skapar förutsättningar för förskolans dokumentationsarbete. Studien belyser hur dessa givna förutsättningar söker bidra till att barn styrs till att utveckla vissa specifika förmågor, som kommer att utgöra norm för förskolans barn. Vidare visar studien att dokumentation förväntas utsätta också pedagogerna för styrningstekniker då de genom detta arbete ska bli utsatta för synliggörande praktiker, och granskade, av sig själva och sina medarbetare. Detta ska åstadkommas genom att ge pedagoger möjlighet att övervaka förskolans verksamhet och individerna som verkar där. Resultatet visar att dokumentation i det studerade materialet förs fram som ett redskap med vilket pedagoger  kan övervaka barn, andra pedagoger och sig själva samt styra individer mot ett sanktionerat beetende. Studien belyser också på vilket sätt den diskurs som de studerade dokumenten är en del av fungerar normaliserande i förhållande till utvecklandet av vissa förmågor, bland annat lust till lärande.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur papparollen framställs i amerikansk respektive svensk rådgivningslitteratur som riktar sig till blivande och nyblivna pappor. Syftet besvaras med hjälp av två forskningsfrågor: hur kommer papparollen till uttryck i dessa pappaböcker och vilka eventuella skillnader och/eller likheter mellan de amerikanska och de svenska böckerna kan identifieras? Detta kommer göras med hjälp av begrepp och idéer lånade från Faircloughs diskursanalys. Det diskursanalytiska paketet är ett ramverk för både teoretiska och metodologiska utgångpunkter. För att får en bredare förståelse av empirin tas även andra socialteoretiska perspektiv in. I detta fall blir teorier kring maskulinitet och faderskap aktuella och bidrar med förklaring och förståelse kring hur diskurserna upprätthålls av sociala praktiker samt hur de bidrar till reproducerandet av dem. Diskurser identifieras och analyseras i ett parallellt arbete mellan teori och empiri. Empirin består av fyra rådgivningsböcker för blivande pappor, två svenska och två amerikanska. Den barnorienterade maskuliniteten har visat sig ha en betydande roll i konstruktionen av den moderna papparollen och empirin problematiserar begreppets innehåll. Under behandlingen av empirin har ytterligare en bild av den barnorienterade maskuliniteten tornat fram, som skiljer sig från begreppets ursprungliga kännetecken. Den nya bilden inkluderar flera av de uppoffringar som män och pappor måste göra för få tillgång till nära relationer med små barn.Dessa två versioner av barnorienterad maskulinitet kan i grova drag föras tillbaka på framställningen av papporna i böckerna från respektive land. Den första bilden av den barnorienterade maskuliniteten hittas i framställningen av pappor i de amerikanska böckerna medan den andra bilden kan liknas vid framställningen i de svenska böckerna

Inledning: Larmrapporterna kring elevers skolresultat haglar. Samtidigt finns få redogörelser kring hur elever uppfattar olika ämnens karaktär, vad de anser präglar undervisningen samt vilka kunskaper de tror är viktiga i olika ämnen. I bakgrunden presenteras därför dels vad mellanstadieelever ska kunna i biologi, fysik och kemi enligt Lgr11, dels vilka resultat internationell och nationell forskning påvisat kring NOundervisningens innehåll och anseende. I det efterföljande avsnittet presenteras studiens teoretiska ramverk, Basil Bernsteins teorier kring symbolisk kontroll, som inrymmer kunskapens produktion, reproduktion samt förändring. Syfte: Studiens syfte är att undersöka vilken bild ett antal elever i årskurs 4-6 har av de olika naturorienterande ämnena biologi, fysik och kemi samt hur de uppfattar undervisningen i dessa. Metod: Denna kvalitativt inriktade studie har nyttjat intervjumetodiken fokusgrupp för att undersöka hur elever uppfattar de tre NO-ämnena och undervisningen i dessa samt vad de tror krävs för att bli duktig i NO. Transkriberingarna från sex stycken fokusgrupper, bestående av totalt 33 pojkar och flickor från åk 4-6, utgör datamaterialet i den här studien. Resultat:I studiens resultat framkommer att deltagarna kunde ge uttryck för en god insikt i vad som kännetecknar NO som undervisningsområde men att det fanns skillnader ämnena emellan. Biologi beskrevs som lättförstått och intressant enligt många, kemi som synonymt med arbetssättet att experimentera medan fysik till sist beskrevs som svårt, ointressant, stillasittande och framförallt obekant. För att bli duktig i NO menade eleverna att hårt arbete krävs och att alla således skulle kunna bli duktiga om de bara lägger manken till. Eleverna påvisade en medvetenhet om Lgr11s existens men var dåligt insatta i vad som står däri och de trodde därför att lärare betygsätter egenskaper såsom delaktighet och flit. Avslutningsvis såg eleverna NOkunskaper som värdefulla för framtida karriär såväl som allmänt vardagsliv.

Den här studien syftar till att undersöka vilka möjligheter och begränsningar som ges då barn positionerar sig själva och varandra utifrån olika könsmönster i samhandlandet med återvinningsmaterial samt andra material i förskolans verksamhet. Vår utgångspunkt i sammanhanget är att kön är något som är socialt konstruerat utifrån en föreställning om vad som är kvinnligt och manligt, en tvådelad kategorisering av kön, och att dessa föreställningar både styr och begränsar hur flickor och pojkar görs olika (Eidevald 2011, s. 63-64). Studien har gjorts utifrån en kvalitativ ansats med ljudupptagningar och anteckningar som datainsamlingsmetoder. Observationerna ägde rum på en förskoleavdelning med barn i åldern tre till sex år där återvinningsmaterial samt naturmaterial har en stor och självklar plats i verksamheten. Det insamlade materialet har därefter analyserats med hjälp av ett analysschema samt med utgångspunkt ur feministisk poststrukturell teori. Vi har inte hittat några entydiga resultat, utan dessa skiftar i utformning beroende på perspektivtagande. Ur vår insamlade data framträder en bild av en klyfta mellan vuxnas föreställningar och barns faktiska göranden. Vad vi vuxna har för föreställningar kring syftet med ett material behöver inte överensstämma med barnens syfte och användande. Barn kan på detta sätt sägas stå i ett korsdrag av kontrasterande diskurser då materialet och de andra barnen å ena sidan uppmanar till att agera könsstereotypiskt i deras subjektskapande och vuxna å andra sidan uppmanar till ett könsneutralt/-överskridande beteende.