Till följd av den tilltagande psykiska ohälsan kan ett preventiv tillvägagångssätt inom arbetsplats och företagshälsovård implementeras för att förebygga psykisk ohälsa hos individ, vilket ger effekt på både företag och samhälle. Den arbetsterapeutiska professionens kunskap har visat på positiv inverkan gällande att minska det mänskliga lidandet samt samhälleliga kostnader. Trots detta är företagshälsovård till stor del en outforskad arena för arbetsterapi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutiska och/eller aktivitetsinriktade interventioner riktade mot psykisk ohälsa på arbetsplatser.   Metod: Scoping review valdes för att kartlägga samt sammanfatta artiklar inom det aktuella fokusområdet. Resultat: Resultatet visar att arbetsterapeutiska interventioner kan motverka och agera preventivt mot psykisk ohälsa och förbättra arbetsmiljön på arbetsplatsen. Artikelresultatets interventioner är uppdelat efter en tematisk analys och redovisas i teman; arbetsplatsåtgärder och individens kontroll och vilja till förändring för att skapa balans mellan arbete och vardag. Slutsats: Detta examensarbete visar på att professionens kunskaper inom balans och aktivitetsinriktade interventioner, preventivt och förebyggande mot återinsjuknande, kan användas för att verka mot psykisk ohälsa samt förbättra miljön på arbetsplatsen.

<p>Nästan 15 000 långtidssjukskrivna personer utförsäkrades sista december 2009! Arbetslinjen -att ta till vara människors arbetsförmåga och allas bidrag till välfärden - har präglat reformerandetav den svenska socialförsäkringen. Metoden blev en övergång från sjukskrivning tillarbetssökande genom en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd; Arbetslivsintroduktion. Programmetstartade januari 2010 vid Arbetsförmedlingen.Syftet med denna studie var att undersöka sex deltagares upplevelser av programmet Arbetslivsintroduktion.Urvalet hämtades från den population som tidigare haft sjukpenningeller tillfällig sjukersättning och som utförsäkrats 31 december 2009 samt deltagit i Arbetslivsintroduktionen2 januari – 31 mars 2010 vid en lokal Arbetsförmedling. Urvalsmetodenvar 1) självselektion och 2) bekvämlighetsurval. Sex kvalitativa intervjuer genomfördes. Dessaanalyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet gav två teman; Deltagaren upplevde Arbetslivsintroduktionen som 1) påtvingadförändring och/eller innehållande 2) underlättande faktorer. I diskussionen relaterades resultatettill aktuell forskning om långtidssjukskrivna respektive arbetsmarknadsåtgärder, till regeringensintentioner med Arbetslivsintroduktionen samt till teorin KASAM. Studien påvisadeatt upplevelsen av Arbetslivsintroduktionen påverkades av många faktorer samt att resultatetstvå teman kunde relateras till deltagarens känsla av sammanhang (KASAM).Studien gav implikationer om upplevda brister under Arbetslivsintroduktionen vad gällerdialogen mellan olika rehabiliteringsaktörer, i synnerhet mellan sjukvård och Arbetsförmedling,men lyfte också frågor om samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.</p><p>Nyckelord: Arbetsmarknadsåtgärd, KASAM, Långtidssjukskriven, Samverkan,Återgång till arbete.</p>

Nästan 15 000 långtidssjukskrivna personer utförsäkrades sista december 2009! Arbetslinjen -att ta till vara människors arbetsförmåga och allas bidrag till välfärden - har präglat reformerandetav den svenska socialförsäkringen. Metoden blev en övergång från sjukskrivning tillarbetssökande genom en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd; Arbetslivsintroduktion. Programmetstartade januari 2010 vid Arbetsförmedlingen.Syftet med denna studie var att undersöka sex deltagares upplevelser av programmet Arbetslivsintroduktion.Urvalet hämtades från den population som tidigare haft sjukpenningeller tillfällig sjukersättning och som utförsäkrats 31 december 2009 samt deltagit i Arbetslivsintroduktionen2 januari – 31 mars 2010 vid en lokal Arbetsförmedling. Urvalsmetodenvar 1) självselektion och 2) bekvämlighetsurval. Sex kvalitativa intervjuer genomfördes. Dessaanalyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet gav två teman; Deltagaren upplevde Arbetslivsintroduktionen som 1) påtvingadförändring och/eller innehållande 2) underlättande faktorer. I diskussionen relaterades resultatettill aktuell forskning om långtidssjukskrivna respektive arbetsmarknadsåtgärder, till regeringensintentioner med Arbetslivsintroduktionen samt till teorin KASAM. Studien påvisadeatt upplevelsen av Arbetslivsintroduktionen påverkades av många faktorer samt att resultatetstvå teman kunde relateras till deltagarens känsla av sammanhang (KASAM).Studien gav implikationer om upplevda brister under Arbetslivsintroduktionen vad gällerdialogen mellan olika rehabiliteringsaktörer, i synnerhet mellan sjukvård och Arbetsförmedling,men lyfte också frågor om samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Nyckelord: Arbetsmarknadsåtgärd, KASAM, Långtidssjukskriven, Samverkan,Återgång till arbete.

Sjukskrivningar i Sverige är ett aktuellt samhällsproblem som orsakar stora kostnader och mänskligt lidande för de drabbade. Sjukskrivnas situation påverkas av både personliga och kontextuella faktorer vilket medför utmaningar i deras återgång till arbete. Dessa utmaningar kräver samlade stödinsatser från samhället, varav det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan är en del. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur sjukskrivna upplever sin rehabiliteringsprocess inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i Malmö. Vidare undersöks vilka faktorer som de upplever har hämmat respektive främjat deras rehabiliteringsprocess. Studien utgår från en kvalitativ metod med åtta intervjuer med sjukskrivna som är eller har varit inskrivna i det förstärkta samarbetet. Studiens teoretiska utgångspunkter är Careership Theory av Hodkinson och Sparkes (1997) och Social Cognitive Career Theory av Lent (2005). Begreppen vi utgår från är brytpunkter, handlingshorisont, upplevd självförmåga, förväntat utfall samt personliga mål.Resultatet visar att sjukskrivnas upplevelser av att ingå i det förstärka samarbetet samtvad som hämmar och främjar en rehabiliteringsprocess skiljer sig åt. Det framkommer i intervjuerna att informanter tagit del av få vägledningsinsatser inom det förstärkta samarbetet och att arbetsträning som är en insats har varit mycket betydelsefull. Intervjuerna visar att informanter har fått ett gott bemötandet från handläggarna på Arbetsförmedlingen vilket varit främjande i rehabiliteringsprocessen. Ett intressant resultat visar att handläggarna behövt arbeta bromsande med informanterna i större utsträckning än motiverande för att förhindra en försämring av hälsotillstånd. Det framkommer under intervjuerna att informanternas olika personligheter samt varieradetilltro till sin egen förmåga medför att de har olika förutsättningar för en återgång till arbete. Slutsatsen är att god samverkan runt sjukskrivna, ett gott bemötande, socialt stödsamt individanpassade stödåtgärder i rehabiliteringsprocessen, varav vägledning är endel, främjar sjukskrivnas återgång till arbete.

No description available.

Föreliggande forskningsrapport syftar till fördjupning i frågor som rör långtidssjukskrivna kvinnor med psykisk ohälsa. I Sverige är i dag kvinnor överrepresenterade när det kommer till långtidssjukskrivningar och att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogram på arbetsförmedlingen. Syftet med undersökningen är att kartlägga fem långtidssjukskrivna kvinnors upplevelser av att vara i en rehabiliteringsprocess. Studiens intresseområde rör sig kring vad det kan vara för faktorer som påverkar om kvinnorna hjälps av att vara i ett åtgärdsprogram. Jag har använt mig av en kvalitativ intervju när jag samlat in mitt empiriska material. Analysen baseras på Aaron Antonovskys teori KASAM, känsla av sammanhang. Analysen bygger även på studier om rehabiliteringsprocessen, motivation, delaktighet, resurser, goda möten och genus.Resultatet i studien visar på positiv social integration och växande av självförtroende till negativ stress och press. Kvinnorna anser att det viktigaste för en lyckad rehabiliteringsprocess är dialogen mellan rehabiliteringsaktörerna. Den är i dag obefintlig. Flertalet av kvinnorna har upplevelser av misstrohet och likgiltighet i möten med läkare. De blir missförstådda och läkare litar sinsemellan inte på varandras omdöme. Dock finns en solskens historia, när det kom till ett möte mellan en kvinna och hennes läkare. Kvinnornas uppfattning om sin självkänsla är mycket låg. Kvinnorna känner att omgivningen har oerhört svårt att förstå sig på deras sjukdomstillstånd. De upplever det som mycket stressigt och nedvärderande att hela tiden försöka bevisa för omgivningen hur sjuka de är. Ett dilemma är att kvinnorna själva har mycket svårt att förstå sin livssituation.

Syftet med denna studie är att undersöka att återgå till arbete efter utmattning. Att undersöka detta har sin grund i att vi båda finner ämnet intressant men också att vi anser att forskning inom ämnet är viktigt, då många i samhället årligen sjukskrivs för utmattning och därmed måste tas på allvar. Den forskningsansats som vi har valt att använda för studien är Grundad teori. Datainsamling har gjorts genom sex enskilda intervjuer med personer som varit sjukskrivna för utmattning och som återgått till arbete på minst 50%, samt genom en intervju med en fokusgrupp bestående av sex personer, på ett företag som arbetar med företagshälsovård. Denna studie har resulterat i en grundad teori som visar att studiens huvudangelägenhet är att återgå till arbete 100% som hanteras med hjälp av studiens kärnkategori som är anpassning. Den grundade teorin består även av ytterligare sex kategorier som förklarar kärnkategorin. Dessa är rehabilitering, arbetsplatsen, återhämtning, omgivning, egna lösningar samt eget ansvar. Den grundade teorin konkretiserar även de sexkategoriernas relation till kärnkategorin och besvarar därmed studiens syfte. Resultatet av studien analyserades sedan utifrån en teoretisk referensram bestående av Antonovskys teoriKASAM som står för känsla av sammanhang, Parsons teorier om AGIL-system samt sjukrolloch Goffmans teori om stigma.

Bakgrund: Bland alla personer som insjuknar i stroke, är en femte del yngre än 65 år och 5 % är yngre än 55 år. Efter stroke krävs ofta stora rehabiliteringsinsatser. Enligt flera studier och rapporter om personer i yrkesverksam ålder som insjuknar i stroke kan mindre än hälften återvända till förvärvsarbete. Problemformulering: Yngre personer med stroke kan uppleva att deras behov inte är tillgodosedda gällande rehabilitering och återgång till arbete. Syfte: Att kartlägga vad som påverkar yngre strokepatienters återgång till arbete. Metod: En allmän litteraturstudie, där fem kvantitativa och sex kvalitativa studier granskas. Meleis Transition Teori används som omvårdnadsperspektiv. Resultat: Att enbart klara av P-ADL är inte avgörande för återgång till arbete. Sänkt koncentrationsförmåga och kronisk trötthet återkommer i samtliga studier. Sociala faktorer som påverkar återgång i arbete är stöd från arbetsplatsen, arbetskamraterna, familj och vänner. Känslan av att behöva gå i förtidspension påverkar livssituationen och återgång till arbete. Även utbildningsnivå och vilket yrke strokepatienten har, påverkar. Slutsats: Unga strokepatienter behöver åldersanpassad rehabilitering och tydlig information. Vårdpersonal behöver tillgodose och erkänna att yngre strokepatienter kan ha andra behov. Kvinnor och män har dessutom helt olika krav på sin rehabilitering. / Background: Among all people suffering from stroke, a fifth part is younger than 65 and 5% are younger than 55 years. After a stroke the rehabilitation efforts are often considerable. According to several studies and reports of people of working age suffering from stroke, show that less than half return to gainful employment. Aim: Young people with stroke may find that their needs are not met regarding the rehabilitation and return to work. Objective: To identify the factors that influence young stroke patients return to work. Methods: A literature review, in which five quantitative and six qualitative studies reviewed. Meleis‟ Transition Theory is used as a nursing perspective. Results: To manage P-ADL is not decisive for returning to work. Deteriorated concentration and chronic fatigue was found in all studies. Social factors that influence return to work are: assistance from the workplace, colleagues, family and friends. The feeling of having to take early retirement affects life and return to work. Also education and the profession of the stroke patient affect. Conclusion: Young stroke patients need age-appropriate rehabilitation and direct information. Health professionals need to meet and recognize that young stroke patients may have other needs. Women and men are also quite different requirements for their rehabilitation.

The social insurance agency (SIA) investigates and takes decisions regarding sickness benefit in Sweden. The SIA are also commissioned to coordinate and support the sick listed return to work. The SIA struggles with low trust from the Swedish inhabitants. In former studies the sicklisted claims that the treatment of the SIA have affected their return to work. The objective of this study was to investigate individual’s experiences of treatment in an encounter with their social insurance officer. Four individuals, with experience of sickness absence for three months or longer, were asked to write a retrospective story about an encounter with a social insurance officer which was followed up with in-depth interviews using open–ended questions. The interviews were audio-recorded, transcribed and analyzed using Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Five superordinate themes were found and the result showed the importance of a social insurance officer to act personal with engagement and communicate in ways that evoke positive emotions in the sick listed individual. The discussion focus on how the emotion the social insurance agency can evoke in the sick-listed individual by their treatment could affect the sick-listed ability to return to work. The affect may be caused by the treatments evoke of stress release or empowerment .The result indicated that the treatment was the major cause of why the individual felt trust or mistrust for the SIA. / Försäkringskassan (FK) utreder och beslutar om rätt till sjukpenning samt har ett samordningsansvar för den sjukskrivnas återgång till arbete. Undersökningar har visat att allmänheten har relativt lågt förtroende för Försäkringskassan. Tidigare undersökningar visar också att de sjukskrivna anser att Försäkringskassans bemötande har påverkat deras återgång till arbete. Syftet med denna studie är att undersöka kunders upplevelser av bemötande i ett möte med Försäkringskassans handläggare. Fyra individer med en sjukperiod överstigande tre månader, blev ombedda att skriva en retrospektiv berättelse om ett möte med en handläggare. Berättelserna följdes upp med djupintervjuer som spelades in, transkriberades för att sedan analyseras genom Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Fem övergripande teman identifierades och resultatet visade på vikten av att handläggaren bemötte kunden på ett personligt och engagerat sätt samt kommunicerade på ett sätt som väckte positiva känslor hos den sjukskrivna. Diskussionen fokuserar på hur de känslor som kan uppstå av bemötandet från Försäkringskassan kan påverka den sjukskrivnas återgång till arbete. Detta skulle kunna orsakas av bemötandets funktion som stresslösande eller som skapare av empowerment. Resultatet visar också att bemötandet utgjorde den viktigaste faktorn för huruvida de sjukskrivna individerna upplevde förtroende eller misstro för Försäkringskassan.

Bakgrund: Sverige är ett av de länder som har högst sjukfrånvaro och för att minska den, med dess konskekvenser för individen och samhället, inrättades Sjukskrivningsmiljarden. Det gav hälso- och sjukvården ökade möjligheter att med sjukskrivningskoordinatorer effektivisera rehabiliteringen av de sjukskrivna. Den sjukskrivne upplever konsekvenser ur flera aspekter, inte minst avseende livskvaliteten. Sjukskrivningslängden står i direkt samband med den sjukskrivnes självförmåga till rehabilitering och desto längre sjukperioden är desto svårare är det att återgå till arbetet. Studier, såsom den av Noordik et al. (2011), menar att om den sjukskrivne upplever ett stöd från omgivningen stärks självförmågan och därmed ökar möjligheten till rehabilitering och återgång till arbetet. Syfte: Studiens syfte var att beskriva sjukskrivningskoordinerande sjuksköterskors erfarenheter av arbetet med att stärka sjukskrivnas självförmåga. Metod: Genom en kvalitativ design genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta sjukskrivningskoordinerande sjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med hjälp av manifest innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier framkom i resultatet. Kategorin Koordinatorns behov och förutsättningar för att kunna stärka den sjukskrivnes självförmåga belyser de kunskaper och faktorer som möjliggör ett stärkande av den sjukskrivnes självförmåga. Det är bland annat av värde att koordinatorn besitter kunskap om Försäkringskassans regler och att den egna yrkeserfarenheten som sjuksköterska används i mötet med den sjukskrivne. Förhållandet mellan koordinatorn och den sjukskrivne beskriver vikten av en helhetssyn, att vara tillgänglig för den sjukskrivne och risken med att göra för mycket. Den tredje kategorin Genomförande av arbetet som koordinator handlar om erfarenheter kring hur koordinatorn utför sitt arbete. Faktorer som beskrivs är att motivera den sjukskrivne, hjälpa denne finna en begriplighet och koordinatorns samarbete med andra aktörer. Slutsats: Koordinatorer betonar vikten av den sjukskrivnes självförmåga och för att kunna stärka denne behövs en relation som grundar sig på tillit. Helhetsperspektivet gör att koordinatorn kan anpassa insatserna vilket möjliggör en individanpassad rehabilitering och återgång till arbete. / Background: Sweden is one of the countries with the highest sick leave and in order to reduce it, with it´s consequences för the individual and the society, the Swedish government did a financial investment called Sjukskrivningsmiljarden. This increased the ability to, due to the coordinators function, increase the efficiency of patients’ rehabilitation process. Being on sick leave has consequences for patients in many areas, not least the quality of life. The length of sick leave is dependent upon patients´ self-efficacy concerning rehabilitation and returning to work. Research, such as Noordik et al. (2011), also indicates how patients´ self-efficacy can be strengthen by the support from the coordinator and thereby increase the capability to rehabilitation and return to work. Aim: The aim of the study was to describe the sick leave-coordinating nurses’ experiences of strengthening self-efficacy in patients on sick leave. Method: A qualitative approach was used and data was collected by semi-structured interwievs. Eight sick leave-coordinating nurses participated and interviews were analysed with manifest content analysis. Results: Three categories resulted. The category Needs and conditions of the coordinator in order to strengthen the self-efficacy of the patient on sick leave describes the knowledge and factors needed to increase the patients self-efficacy. It is, among other things, important that the coordinator has knowledge in how the social insurance system works and that the coordinator uses her professional experiences as a nurse in contact with patients on sick leave. The relationship between the coordinator and the patient on sick leave describes the value of adopting a holistic perspective, to be available for the patient and the immanent risk of doing too much for the patient. The last category, Conducting the tasks of the coordinator, illustrates perceptions of how the coordinator conducts her work. Coordinators described how to motivate patients; how to support the patient to find comprehensibility; and how coordinators cooperate with other stakeholders. Conclusion: Sick leave-coordinators emphasizes the importance of the self-efficacy of the patient on sick leave. A relationship based in thrust is needed to strengthen the patients self-efficacy. The holistic perspective proposed by the coordinators opens opportunitites to individually adapt each patient´s the process of rehabilitation and return to work.