Background: Two hundred thousand individuals suffer from eating disorders at some point in their lives, but the hidden statistics are large as many of the victims never seek care. Eating disorders are a public health problem and a group of diseases that are psychiatric where the focus is on food intake and body. Aim: The aim of this study is to describe individuals´ experience of recovery from an eating disorder. Method: A description of a literature study of 10 scientific articles with a qualitative approach. Only the Pubmed database was used to search for articles. A thematic analysis method was used to analyze the articles. Mainresult: The results presented two main themes: Understanding the disease and Breaking patterns. Under the theme Understanding the disease, two sub-themes were presented: insight and challenging one's identity. Under the theme Breaking patterns, three sub-themes were presented: strategies, shifting focus and experiencing change. The results report that recovery is an individual process whose definition can be experienced differently from individual to individual. Conclusion: The results of this study was to show that a recovery process looks different for all individuals, and as a nurse it is important to have an understanding of this and be able to respond to individuals in different ways and based on their needs. The results show how individuals with an eating disorder, with various aids, have either gone through the recovery process or are in it now. Then finding strategies to break patterns and experience change has proven to be very helpful in achieving recovery and eventually getting rid of an eating disorder. Keywords: Experience, Individuals, Recovery, Eating disorder / Bakgrund: Tvåhundratusen individer drabbas av en ätstörning någon gång i livet, men mörkertalet är stort då många av de drabbade aldrig söker vård. Ätstörningar är ett folkhälsoproblem och en grupp sjukdomar som är psykiatriska där fokus ligger på matintag och kropp. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva individers erfarenheter av återhämtning vid ätstörning. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. För att söka artiklar användes enbart databasen Pubmed. För att analysera artiklarna användes en tematisk analysmetod. Huvudresultat: I resultatet presenterades två huvudteman: Förståelse för sjukdomen och Bryta mönster. Under temat Förståelse för sjukdomen presenterades två subteman: insikt och utmana sin identitet. Under temat Bryta mönster presenterades tre subteman: strategier, skifta fokus och uppleva förändring. Resultatet redovisar att återhämtning är en individuell process vars definition kan upplevas olika från individ till individ. Slutsats: Resultatet av denna litteraturstudie visar att en återhämtningsprocess ser olika ut för alla individer och som sjuksköterska är det viktigt att ha förståelse för detta och kunna bemöta individer på olika sätt och utifrån deras behov. Resultatet visar på hur individer med en ätstörning, med olika hjälpmedel antingen tagit sig igenom återhämtningsprocessen eller befinner sig i denna nu. Att hitta strategier för att bryta mönster och uppleva förändringar har visat sig vara till stor hjälp för att uppnå återhämtning och så småningom bli fri från en ätstörning.

Bakgrund: Sjuksköterskorna bör se människan bakom patienten. Patienterna upplever en emotionell ambivalens i återhämtningen. Avdramatiserar sjuksköterskorna ohälsan som patienterna ställs inför och är vänliga, upplever patienterna att det underlättar återhämtningen. För de anhöriga är det viktigt att göras delaktiga och att få relevantinformation. Att ha någon att vända sig till med funderingar är också betydelsefullt. Det är sjuksköterskans ansvar att skapa relationer inom vården vilka gynnar omvårdnaden. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans roll vid patienters återhämtning. Metod: En beskrivande litteraturstudie grundad på 11 kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna menade att det vara gynnsamt för återhämtningens resultat att engagera patienterna. De ansåg att relationerna som grundades på tillit främjade återhämtningen.Genom att involvera de anhöriga i återhämtningen kunde sjuksköterskorna tillgå kunskap om patienterna som annars hade gått förbi dem. Dock upplevde sjuksköterskorna att de samtidigt behövde vara ett emotionellt stöd till de anhöriga. Genom återhämtningen fannsjuksköterskorna ett behov av att prioritera tiden inom vårdteamet där de uppfattades varaarbetsledare. Slutsats: Sjuksköterskornas ansvar sträckte sig mellan patienter, anhöriga och vårdteamet för att uppnå en lyckad återhämtning. I detta utgjorde relationerna inom vården en betydelsefull faktor, som påverkades av tidsbristen. / Background: Nurses should see the human inside the patients. Patients experienced anemotional ambivalence during recovery. If nurses normalized the unwellness and were kind,the patients experienced an eased recovery. It is important for relatives to be involved and informed. They want someone to turn to if they have questions. Nurses should create relationships based on trust, benefiting the care. Aim: To describe the nurse’s role regarding patients’ recovery. Method: A descriptive literature study based on 11 qualitative nursing science articles. Result: Nurses experienced it beneficial for the outcome of the recovery to engage patients. They also experienced that relationships built on trust gave a better outcome to the recovery. Nurses gain knowledge through relatives that otherwise had remained unknown. At the same time, nurses experienced a need to provide emotional support for the relatives. Throughout the recovery, nurses experienced a need to prioritize the time within the care team where they were perceived as team leaders. Conclusion: The nurses’responsibility stretched between patients, relatives, and the care team, to accomplish a successful recovery. Relationships composed a meaningful aspect, that was affected by lack of time.

Överraskning utgör enligt gängse sjökrigsteori ett existentiellt hot mot sjöstridsförband. Det ligger i överraskningens natur att fenomenet inte kan förutses och således inte förhindras. Förmågan till återhämtning från överraskning blir därför avgörande för att inte förlora i sjökrigföringen. Trots problemets implikationer föreligger ett bristande forskningsläge. Hur kan en återhämtningsförmåga uppnås?  Studiens syftar till att skapa förståelse för hur återhämtningen i en sjökrigskontext kan åstadkommas. Problemet angrips genom att undersöka om en vedertagen markfokuserad återhämtningsteori finner förklaringskraft i ett fall där sjöstridsförband utsatts för överraskning och uppnått återhämtning. Den teori som prövas är skapad av Meir Finkel och benämns ”Flexibilitet”. Fallet utgörs av U.S. Navy’s kampanj runt Salomonöarna 1942-1943. En teoriprövande processpårning nyttjas som analysmetod för att på djupet undersöka om och hur organisatoriska mekanismer associerade med teorin närvarat i fallet.  Resultat påvisar att flertalet av de eftersökta mekanismerna närvarat i studerad återhämtningsprocess. Däremot skiljer sig empirin från det teoretiska ramverket rörande vilken form av organisatoriska mekanismer som bedöms ha störst påverkan på återhämtningsförmågan. Diskrepans återfinns rörande värdet av balanserad doktrin, decentraliserad ledning och uppdragstaktik för att uppnå återhämtning.  Studien bidrar till ökad förståelse för vilka organisatoriska mekanismer som bör existera i ett sjöstridsförband för att återhämtning från överraskning ska kunna uppnås. Studien åskådliggör också flexibilitetsteorins förtjänster och tillkortakommanden i en marin kontext samt problematiserar den svenska doktrinära inställningen rörande flexibilitet vilken postulerar att ” […] flexibilitet är svaret på överraskning”

Empatitrötthet är ett vanligt förekommande fenomen hos socialarbetare som i längden kan leda till utmattningssyndrom och sjukskrivningar. Det påverkar inte bara den yrkesverksamma utan även klienter och samhället. Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur socialarbetares upplevelse av empatitrötthet kan relateras till deras möjligheter till och kunskap om olika återhämtningsstrategier. I uppsatsen har kvalitativa djupintervjuer gjorts med åtta socialarbetare som arbetar klientnära på uppdrag av socialtjänsten eller med råd och stöd. I analysen har ett socialpsykologiskt perspektiv, teorin KASAM och begreppet stigma använts som teoretiskt ramverk. Resultatet visade att empatitröttheten varierade beroende på intervjupersonernas tidigare och nuvarande sociala miljö. Empatitröttheten visade sig även påverka de yrkesverksammas privatliv negativt. För att motverka empatitröttheten har olika återhämtningsstrategier visat sig gynnsamma för olika personer. Däremot verkar inte återhämtning alltid vara en självklarhet på arbetsplatser. Återhämtningsstrategier som erbjudits på arbetsplatsen har inte alltid upplevts varit tillräckliga. Socialarbetarna har därför funnit egna återhämtningsstrategier utanför arbetstid för att motverka empatitröttheten. Under rådande omständigheter med pågående pandemi har återhämtningen försvårats och riskerna för empatitrötthet därmed ökats. Trots vetskap om utbildningens vikt för att motverka empatitrötthet, beskrev de yrkesverksamma att de inte upplevde sig förberedda under utbildningen. De saknade kunskap om hur de påverkas av att använda sig själv som verktyg och vilka strategier som är gynnsamma för hälsan. Kunskapen om vad arbetet gör med en och hur man ska återhämta sig på bästa sätt har dock kommit med erfarenhet. / Compassion fatigue is a common phenomenon among social workers that in the long run can lead to Chronic fatigue syndrome and sick leave. Compassion fatigue affects not only the professional but also the clients and society. The purpose of the thesis is to create an understanding of how social workers' experience of compassion fatigue can be related to their opportunities for and knowledge of different recovery strategies. In the essay, qualitative in - depth interviews were conducted with eight social workers who work close to the client on behalf of the social services or with advice and support. In the analysis, a social psychological perspective, the Sense of Coherence theory and the concept of stigma have been used as a theoretical framework. The results showed that compassion fatigue varied depending on one’s past and current social environment. Compassion fatigue was also found to adversely affect the private life of professionals. To counteract compassion fatigue, different recovery strategies have proven beneficial for different people. However, recovery does not always seem to be a matter of course in the workplace. Recovery strategies offered in the workplace have not always been perceived as sufficient. Social workers have therefore found their own recovery strategies outside working hours to counteract compassion fatigue. Under the current circumstances with the ongoing pandemic, recovery has been hampered and the risks of compassion fatigue have thus increased. Despite knowledge of the importance of education in counteracting compassion fatigue, the professionals described that they did not feel prepared during their education. They lacked knowledge about how they are affected by using themselves as tools and which strategies are beneficial to health. However, the knowledge of how the work affects them and how to recover in the best way has come with experience.

Bakgrund: All vård som utförs ska vara säker och evidensbaserad, vilket innebär att den ska vara väl underbyggd med kunskap. Vårdare i olika professioner ska utgå från personcentrerad vård, där patientens berättelse är i centrum. När patientens livsvärld tas i beaktning vårdas hela människan och dennes kropp, själ och ande respekteras. Vid överbeläggningar och hög arbetsbelastning sker misstag i omvårdnaden som kan leda till att patienten får utstå vårdskada och vårdlidande. Sjuksköterskors ansvar är att vårda sina patienter och skydda dem från lidande och respektera deras autonomi, värdighet och integritet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av vilka förutsättningar som krävs för att upprätthålla säker vård vid överbeläggningar av patienter på sjukhus. Metod: En litteraturbaserad metod för att bidra till säker och evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativa studier. Resultat: Fyra teman utkristalliserades; Erfarenhetens betydelse vid överbeläggningar och hög arbetsbelastning, Personcentrerad vård ökar säkerheten, Kommunikation, samarbete och tillit inom teamet, God återhämtning och minskad arbetsrelaterad stress säkrar omvårdnaden. Slutsats: Sjuksköterskor som i sitt team arbetar personcentrerat och evidensbaserat, använder sin egen och andras erfarenheter för att öka förutsättningarna för att kunna arbeta patientsäkert vid överbeläggningar. / Background: All care performed must be safe and evidence-based and must be well-founded with knowledge. Caregivers must start from person-centered care, where the patient's story is at the center. When the patient's life value is taken into account, the whole person is cared for and body, soul and spirit are respected. In the event of overcrowding and high workload, mistakes are made in the nursing care that can lead to the patient enduring a care injury and suffering. Nurses' responsibility is to care for patients and protect them from suffering and to respect their autonomy, dignity and integrity. Purpose: The purpose is to shed light on nurses' experiences of what conditions are required to maintain safe care in case of overcrowding in hospitals. Method: A literature-based method to contribute to safe and evidence-based nursing based on analysis of qualitative studies. Result: Four themes crystallized; Significance of experience at high workload and overcrowding, Person-centered care increases safety, Communication, cooperation and trust within the team, Good recovery and reduced work-related stress ensure nursing. Conclusion: Nurses who apply person-centred and evidence-based practice in their teams, create good conditions for patient-safe work even in the event of overcrowding.

Bakgrund: Varje år insjuknar 1500–2000 personer i psykos i Sverige, och cirka 30000–40 000 personer i Sverige har diagnosen schizofreni. Läkemedel är grunden i behandlingen av schizofreni, detta i kombination med olika psykosociala behandlingar samt åtgärder. Återhämtning beskrivs som en djupt personlig, unik förändringsprocess. Sjuksköterskor i Sverige arbetar enligt HSL, Hälso- och sjukvårdslagen och hälsa är ett av omvårdnadens centrala begrepp som sjuksköterskan skall jobba utifrån. Syfte: Syftet är att beskriva erfarenheter av återhämtning från psykos hos personer med schizofreni samt beskriva urvalsgrupperna i artiklarna.Metod: En deskriptiv litteraturstudie innefattande 11 vetenskapliga artiklar sökta i PubMed och PsychINFO. Huvudresultat: I föreliggande studie var syftet att beskriva erfarenheter från psykos hos personer med schizofreni. Det som framkom i resultatet visade att ett stort stöd från omgivning samt medicinering var nödvändigt för en god återhämtning. Att umgås med familj och vänner gav en känsla av acceptans samt minskade symtomen. Psykofarmaka visar sig dock påverka sömn samt livskvalitet på ett negativt sätt vilket hämmade följsamheten. Många beskrev att de förlorat sin självbild efter psykosen vilket gav en sämre självkänsla, det hämmade återhämtning samt återgång till arbete. När de hittat acceptans i sin sjukdom samt inte såg sig själva som en diagnos och lärde sig nå sina mål främjade det återhämtningsprocessen och personerna kunde se en ljus framtid.Slutsatser: Personer med schizofreni upplever idag svårigheter att komma tillbaka till det vanliga livet efter en psykos. Personerna berättar att de förlorat sin identitet, vänner, familj och arbete och till följd av detta förlorat hopp och framtids utsikter. Denna stigmatisering beror mycket på okunskap i samhälle och därför är det viktigt att soms juksköterska ha kunskap inom detta ämne för att kunna ge en god omvårdnad. / Background: Every year 1500-2000 people gets a psychosis in Sweden, and about 30000-40000 people in Sweden is diagnosed with schizophrenia. Medicines are the basis for the treatment of schizophrenia, this in combination with various psychosocial treatments as well as measures. Recovery is described as a deep personal, uniquechange process. Nurses in Sweden work according to the law “HSL”, the Swedish Health and Medical Service Act. Health is one of the nursing concepts that the nurse should work from outside.Aim: The aim of this study is to describe people diagnosed with schizophrenia experiences of recovery after psychosis, as well as describing the selection groups in thearticles. Methods: A descriptive literature study of 11 studies with a qualitative approach. Main results: In the present study, the purpose was to describe psychosocial experiencei n schizophrenia patients. What was found in the results showed that a strong support from the environment and medication was necessary for a good recovery. To spend time with family and friends gave a sense of acceptance and reduced the symptoms. Psychiatric drugs prove to affect sleep and quality of life in a negative way, which impeded compliance. Many described that they lost their self-esteem after psychosis, resulting in a worse self-esteem, inhibited recovery and return to work. When theyfound acceptance in their illness and did not see themselves as a diagnosis and learned to reach their goals, it promoted the recovery process and they could see a brighter future.Conclusion: People with schizophrenia experience difficulties in returning to normal life after a psychosis. The people tell that they lost their identity, friends, family and work and as a consequence they lost hope and prospects. This stigmatization depends largely on ignorance in society and therefore it is important as a nurse to have knowledge of this subject in order to provide good care.

Syftet med studien var att undersöka tjänstepersoners upplevelser av mental återhämtning med hänsyn till olika typer av återhämtningsaktiviteter. Det genomfördes en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Urvalet var kriteriestyrt utifrån följande tre kriterier: heltidsanställda tjänstepersoner med arbetslivserfarenhet på minimum två år samt svensktalande. Urvalsgruppen bestod av tio deltagare (N = 10) och efterföljande analys var induktiv tematisk. Analysen av data visade att mental återhämtning upplevdes vara betydelsefull för välmående och särskilt viktig för tjänstepersoner som utförde ett tankebaserat arbete. Uppskattade aktiviteter varierade beroende på situation och mellan individer, men tjänstepersoner bör prioritera sömn och att vara fysiskt aktiv. Tid har framkommit som en viktig nyckel för att kunna genomföra aktiviteter, avgränsa arbete och privatliv samt att mentalt frånkoppla. Individuella behov förändras med tiden och flera aspekter i livet kan påverka. Sammantaget krävs det att organisationer implementerar initiativ samt att individer tar sitt eget ansvar.

Bakgrund: Kolorektal kirurgi är en operation som ger en lång återhämtningstid för patienten. Enhanced Recovery After Surgery, är ett snabbt återhämtningsprogram som gör att patienter kan återhämta sig bättre från operationen och därmed skrivas ut från sjukhuset och komma hem betydligt mycket snabbare än med standard återhämtningsprogram. Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av återhämtning med ERAS efter kolorektal kirurgi. Metod: En kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats användes för att analysera 14 vetenskapliga artiklar som inkluderades i studien. De vetenskapliga artiklarna valdes ut från sökoperatörerna Cinahl och Pubmed för att sedan granskas med LTU’S kvalitetsgranskningsmall. Resultatet: Analysen presenteras i fem slutkategorier som beskriver patienters upplevelse av återhämtning med ERAS efter kolorektal kirurgi: ”Att få information vid ERAS” ”Att följa ERAS-programmet var påfrestande” ”Svårigheter att följa rekommendationen att äta postoperativt” ”Att känna delaktighet och stöd i sin återhämtning””Att erfara tidig utskrivning” Slutsats: Resultatet i studien visade att många patienter upplevde återhämtningen som krävande. De fick för lite information kring omvårdnaden samt hade det svårt med den tidiga mobiliseringen på grund av smärta och fysisk maktlöshet. Det snabba näringsintaget efter operationen var även ett hinder då illamående och rädsla av att belasta tarmen för snabbt fanns. Patienterna upplevde det positivt med stöd av anhöriga och vårdpersonal och när dem fick känna sig delaktiga i sin egen återhämtning. Resultatet i studien kan användas för en vidare kunskap om hur det är att genomgå ERAS-programmet vid kolorektal kirurgi samt för att vårdpersonal skall kunna ge en sådan bra och personcentrerad omvårdnad som möjligt.

Bakgrund: I tidigare forskning framkommer att personer med ADHD-diagnos behöver fler insatser än bara läkemedelsbehandling och omvårdnaden behöver ta ytterligare plats. Sjuksköterskan är ofta involverad vid behandlingsinsatserna inom psykiatrin. Trots det finns sparsamt med forskning sett ur sjuksköterskans perspektiv och hens erfarenheter. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att stödja återhämtning hos personer med ADHD-diagnos inom vuxen-psykiatrisk öppenvård. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades via kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom kategorierna ”Att hjälpa patienten sortera”, ”Att fånga patientens perspektiv” och ”Att värna ett specialistansvar”. Under dessa kategorier framkom åtta sub-kategorier. Ett övergripande tema identifierades, ”Att vara en möjliggörare”. Slutsats: Sjuksköterskor möjliggör återhämtning genom att etablera en tillitsfull vårdrelation och via ett helhetsperspektiv hjälpa den enskilda individen finna en realistisk kravnivå. Det är viktigt att stödja patienten att hitta sin egen kraft och väg. Omvårdnadsinsatsen bereds den plats som kvarstår efter att den medicinska uppföljningen genomförts vilket försvårar möjligheterna till individanpassad vård för att stödja återhämtning. Sjuksköterskans grunduppdrag känns ovisst vilket försvårar att vara ”en möjliggörare”.

Blir de äldre barnen erbjudna vila och återhämtning på förskolan? Hur ser praktiken egentligen ut? Vår studie utgår från förskolepersonalens perspektiv på behovet av de äldre barnens vila. Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskolepersonalen ser på behovet av vila och återhämtning. Vi vill undersöka om de äldre barnen erbjuds det på förskolan och isåfall hur, samt hur miljön påverkar detta. Våra frågeställningar är; hur blir de äldre barnen i förskolan erbjudna vila/återhämtning? Hur ser förskolepersonalen på barns behov av vila i förskolan? Och vilken betydelse har miljön för barns vila och återhämtning? Empirin har samlats in genom en kvalitativ metod där vi genomförde 10 individuella intervjuer med förskollärare och barnskötare från två olika förskolor i Skåne. Materialet analyserades utifrån det salutogena hälsoperspektivet och omsorgs och lärandeperspektivet, educare.Resultatet av studien visar på att där finns många olika problem kring barnens vila och återhämtning i förskolan. Trots att många av pedagogerna som blev intervjuade själva berättade hur viktig vilan är för barnen så önskade de också att de kunde erbjuda vilan på ett bättre sätt. Ingen av de två olika förskolorna erbjöd pedagogerna någon utbildning eller fördjupning inom barns vila och återhämtning utan det hänger helt på pedagogernas eget intresse. Ett av problemen kring vilan är att den ofta ligger planerad samma tid som pedagogerna har sina raster. Detta gör att vilan inte går att erbjuda i olika former utan sker ofta i samma form varje dag. På de båda förskolorna var läsvila den vanligaste formen. Ljudnivån är ett annat problem som gör både barn och pedagoger trötta. Även fast planeringen av miljön är väl genomtänkt och där är olika rum i rummet så kvarstår ljudnivån. Flera pedagoger ser därför lokalerna som något som begränsar planeringen av vilan. Tillgång till flera rum där det går att stänga en dörr om sig hade gjort att en vilo miljö hade kunnat byggas upp och vara bestående där barnen kunnat vila även utanför den planerade vilan senare på dagen.