Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka unga elitfotbollsspelares förhållningssätt och inställning till sin elitsatsning. Frågeställningar: • Hur upplever unga elitfotbollsspelare stress och återhämtning? • Hur upplever unga elitfotbollsspelare sina föräldrars närvaro och reaktioner på prestation? • Vilka förutsättningar upplever spelarna finns för att uppnå sina mål? Metod Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie, där sammanlagt sex spelare från två av Stockholms storklubbar deltog (klubb med A-lag i Allsvenskan eller Superettan). Spelarna valdes utifrån att de är framstående i sin åldersgrupp och studerar på ett fotbollsgymnasium. Vi har använt oss av en halvstrukturerad intervju. Resultatet har analyserats utifrån Antonovskys KASAM-teori samt Bronnfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell. Resultat Resultatet visar att föräldrarna har en stor betydelse för spelarna. De står för stöd och trygghet. Samtidigt visar resultatet att föräldrars involvering kan öka pressen på spelarna. Spelarna har ett konkret mål med sin fotbollssatsning men saknar ett konkret mål med sin skolgång. Den största orsaken till stress hos spelarna är tidsbrist. Spelarna återhämtar sig i umgänge med vänner och familj. Slutsats Resultatet visar att spelarna har en begriplighet när det gäller skola och fotboll. De upplever oftast en hanterbarhet inför de utmaningar som deras vardag innehåller. Det som utmärker sig i resultatet är känslan av meningsfullhet inför olika uppgifter och vad detta får för konsekvenser. Utifrån resultatet kan vi konstatera att samspelet mellan skola, fotboll, vänner och familj är avgörande för spelarnas välmående. / Aim The purpose of the study is to examine young elite soccer players' attitude and approach to their elite investment in soccer. To investigate this, the following questions were formulated: • How do young elite soccer players experience stress and recovery? • How do young elite soccer players experience their parent’s presence and reactions to performance? • What conditions do the players experience they have available to achieving their goals? Method We have conducted a qualitative study with interviews in which a total of six players from two of Stockholm's major clubs attended (firstteam in Allsvenskan or Superettan). The players were chosen because they are prominent in their age group and are studying at a high school for soccer players. We have used a semi- structured interview. The results have been analyzed according based on Antonovsky's theory of KASAM and Bronnfenbrenners ecological model of development. Result The result show that parents have a significant impact on the players. They provide support and security. Simultaneously the results show that parental involvement could increase pressure on the players. The players do have a concrete goal with their football career but lacks a concrete goal with their schooling. The major cause of stress amongst the players is lack of time. The players recovers in socializing with friends and family. Conclusion The result show that the players have an understanding of what they do both in school and football. They usually experience a manageability facing the challenges of their every day life.. The thing that stands out in the result is the feeling of meaning to various tasks and what the consequences to that is. Based on the results, we can conclude that the interaction between school, football, friends and family are crucial for the players' well-being.

Utifrån tidigare forskning påvisas att den psykosociala ohälsan inom arbetslivet har ökat. En förklaring till detta kan vara att det mer flexibla arbetslivet gör att arbetstagarens gränser mellan arbete och fritid suddas ut. Arbetsrelaterat överengagemang, work over-commitment (WOC), har vid tidigare studier visats ha en negativ inverkan på den psykosociala arbetsmiljön. Brist på återhämtning är en faktor som oftare nämns i samband med psykosocial ohälsa. Syftet med denna studie är att undersöka samband mellan arbetsrelaterat överengagemang och återhämtning samt om det skiljer sig åt gällande respondenter i privat respektive offentlig verksamhet. Metoden var kvantitativ och genomfördes via en webbenkät. 80 arbetstagare inom offentlig och privat verksamhet bjöds in att deltaga i studien, svarsfrekvens var 51,25%. Resultaten visar att det är små skillnader mellan grupperna avseende hur de skattar såväl arbetsrelaterat överengagemang som återhämtning. Ju mer tid för återhämtning desto lägre inverkan har arbetsrelaterat överengagemang. Korrelationsanalys visar att respondenter som ofta kommer i tidsnöd i sitt arbete och försämrad återhämtning på kort sikt har ett signifikant samband. Även hos respondenter där de närmaste säger att de offrar för mycket för arbetet fanns ett signifikant samband avseende brist på återhämtning efter en natt. / Previous research shows that health problem due to psychosocial health at work has increased. One explanation for this may be that the more flexible labor market means that the worker's boundaries between work and leisure blur. High work commitment, work over-commitment (WOC) has in previous studies been shown to have a negative impact on the psychosocial work environment. Lack of recovery is a factor often mentioned in relation to health problem due to psychosocial health. The aim of this study is to investigate the relationship between work-related overcommitment and recovery, and if there´s a difference between respondents in the private and public sectors. The study was quantitative and web questionnaire was distributed via e-mail. Invitation was send to 80 participants and the response rate was 51.25%. The results show that there are small differences between the groups regarding how they estimate both the work commitment and the recovery. The more time for recovery, the lower impact has work commitment. Correlation analysis shows that respondents who frequent lack of time in their work and increased recovery during short time has a significant correlation. Even among respondents where the relatives say they sacrifice too much for their work was a significant correlation of lack of recovery after one night.

Bakgrund: Återhämtning är ett begrepp som tolkas på olika sätt i den psykiatriska vården eftersom det saknas konsensus i frågan. De flesta definitionerna framhåller patientens egna erfarenheter av vad hen finner hjälpsamt för att skapa en meningsfull tillvaro, även vid kvarvarande psykiska symtom. Återhämtning har beskrivits som ett återtagande av makten över sitt liv. I studien används termen psykiatriska tillstånd vilket innebär diagnostiserade, allvarliga former av psykisk ohälsa. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna patienters erfarenheter av den egna återhämtningsprocessen vid psykiatriska tillstånd. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa artiklar. Dessa analyserades med hjälp av en konceptuell modell från Phil Barkers tidvattenmodell; de tre domänerna “Självet”, “Världen” och “Andra”. Tidvattenmodellen användes också som teoretisk utgångspunkt i diskussionen.   Resultat: Patienterna beskrev personliga erfarenheter av återhämtning ur individuella, relationella och samhälleliga perspektiv. Faktorer som främjade återhämtningsprocessen var försoning, kunskap, omtolkning av livsberättelsen, ansvarstagande samt goda relationer till närstående, familj och vårdpersonal. Faktorer som försvårade återhämtningsprocessen var förlust av identitet, stigmatisering samt brist på information och delaktighet. Diskussion: Utifrån resultatet diskuterades tre teman; “acceptans”, “delaktighet vid beslutsfattande” och “patienters behov av ömsesidiga relationer”. Områdena problematiserades genom att knytas an till tidvattenmodellen samt arbetsmodellen “delat beslutsfattande” (Shared Decision Making, SDM). Dessutom diskuterades det sociala nätverkets betydelse i återhämtningsprocessen. / Background: Recovery is a concept that is interpreted differently in psychiatric care since there is no consensus about the issue. Most definitions emphasize the patient's own experiences of what he/she finds helpful in creating a meaningful life, despite any remaining psychological symptoms. Recovery has been described as a reclamation of power over one’s life. This study uses the term psychiatric conditions, which means diagnosed, serious forms of mental illness. Aim: The aim was to describe adult patients' experiences of their own recovering process in relation to psychiatric conditions. Method: The study is a literature review based on ten qualitative articles. These were analyzed using a conceptual model from Phil Barker's tidal model; the three domains of "Self", "World" and "Others". The tidal model was also used as a theoretical framework in the discussion. Results: Patients described personal experiences of recovery from individual, relational and societal perspectives. Factors that promoted the recovery process were reconciliation, knowledge, reinterpretation of one’s life story, responsibility, as well as good relations with close relatives, family and healthcare professionals. Factors that complicated the recovery process were loss of identity, stigmatization and lack of information and participation. Discussion: Based on the outcome, three themes were discussed; "Acceptance", "participation in decision making" and "patients' need for reciprocity in relationships". These areas were problematized by being linked to the tidal model and the Shared Decision Making (SDM) working model. In addition, the importance of social networking in the recovery process was discussed.

Återhämtning hos unga är en pågående process, likställd den fysiologiska utvecklingen. Begreppet har olika innebörd utifrån ålder och mognadsgrad. Studiens syfte var att utifrån den unga människans perspektiv, belysa innebörden av återhämtning. Den teoretiska referensramen bygger på Phil Barkers teori Tidvattenmodellen. Datainsamlingen genomfördes i individuella intervjuer, semistrukturerade med en hermeneutisk ansats. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med utgångspunkt i Lindseth och Norbergs metod. Tre huvudteman trädde fram - att bli medveten om hur kaos påverkar, att förstå behov av återhämtning för att må bra samt att reflektera över hur återhämtning kan ske. Resultatet visar att själv bemästra förmågan att återhämta sig, är en viktig del för att främja sin psykiska hälsa, men också ett viktigt verktyg för att lära sig hantera sin psykiska ohälsa. Återhämtningens kraft, är av betydelse vid psykisk ohälsa. Hur ungdomar återhämtar sig är individuellt och sker ofta utan att de själva är medvetna att och när det händer. Ungdomarna vittnar i sina livsberättelser om att det existerar ett stigma kring återhämtning i samhället, där en ständig tillgänglighet tidigt lärs in - behov att vara själv för att slappna av och stänga ute vardagens ständiga brus lyftes fram som särskilt betydande för individens liv. / Recovery in young people is an ongoing process, equated to physiological development. The term has different meanings based on age and maturity. The purpose of the study was to highlight the meaning of recovery, based on the young person's perspective. The theoretical reference frame is based on Phil Barker's theory of tidal model. The data collection was conducted in individual interviews, semistructured with a hermeneutic approach. The interviews were recorded, transcribed and analyzed on the basis of Lindseth and Norberg's method. Three main themes emerged - to become aware of how chaos affect, to understand the need for recovery to feel good, and to reflect on how recovery can take place. The result shows that self-mastering ability to recover is an important part of promoting mental health, but also an important tool for learning how to handle mental illness. The recovery's power is important in mental ill health. How youth recovers is individual and happens often without being conscious and when it happens. The youngsters testify in their life stories that there is a stigma about community recovery, where constant availability is learned early - need to be self to relax and shut out the constant noise of everyday life is highlighted as particularly important to the individual's life.

Denna studie syftar till att beskriva och förstå hur personalchefer upplever ett gränslöst arbete och hur det påverkar deras välmående, samt hur de hanterar gränsdragningen mellan arbete och privatliv. Detta har undersökts med hjälp av en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod.Resultatet visar att personalchefernas arbete kännetecknas av gränslöshet, till följd av att tillgänglighet och flexibilitet i arbetet suddat ut gränserna mellan arbete och privatliv. Gränslösheten är tidvis utmanande eftersom den resulterat i att personalcheferna utför arbetsrelaterade uppgifter även efter arbetstid. Samtidigt betraktas den som en viktig förutsättning för både välmående och upplevelsen av balans mellan sfärerna. Att ha möjlighet att arbeta när som helst och var som helst har bidragit tillen känsla av kontroll som uppskattas av många, samtidigt som det också skapat en känsla att det finns mer att göra och nya mål att uppnå. Personalcheferna har olika strategier för att hantera arbetets otydliga gränser, där vissa visat sig vara mer effektiva än andra. Trots att konsekvenserna av att inte kunna stänga av arbetet är negativa, tycks fördelarna som kommer av att styra sin egen tid väga tyngre och ingen av personalcheferna önskar gå tillbaka till en tid utan möjlighet till flexibilitet och uppkoppling.

Bakgrund: Stressrelaterad ohälsa är idag vanligt förekommande och orsakar personligt lidande. Stress handlar om obalans mellan belastning och återhämtning. Långvarig stress kan resultera i en livssituation som ger både psykisk och fysisk ohälsa. För den som arbetar inom människovårdande yrken är det därför viktigt att kunna känna igen stress och dess symtom Syfte: Att belysa hur människor med stress upplever vistelse i naturen. Metod: Vald metod är en litteraturöversikt där kvalitativa och kvantitativa artiklar studerats. Resultat: Naturvistelse bidrar till psykologisk återhämtning vid stress. Stressade människor upplever att de har lättare att få ihop vardagen tack vare den återhämtning de får i naturen. Förmågan att reflektera kring sitt livssammanhang ökar och kraft och ambition att ta sig an framtiden infinner sig genom naturvistelse. Även fysisk återhämtning upplevs genom vistelse i naturen. Att erfara naturen via syn, känsel, smak och lukt upplevs ha en lugnande och avslappnande inverkan. Generellt bidrar vistelse i naturen till att människor känner sig förankrade i tillvaron och upplever känslor som glädje och tacksamhet. Konklusion: Resultatet visar att människor som lider av stress upplever återhämtning genom vistelse i natur / Background: Stress related ill health is today a common condition that causes personal suffering. Stress is about imbalance between load and recovery. Long-term stress can result in a life situation that gives both mental and physical ill health. For those who work in human-care professions, it is therefore important to be able to recognize stress and its symptoms Aim: To illustrate how people with stress experience visits in nature. Method: The chosen method is a literature review where qualitative and quantitative articles have been studied. Results: Visiting nature contributes to psychological recovery from stress. Stressed people find it easier to get their everyday life together thanks to the recovery they experience through visiting nature. The ability to reflect on ones lifesituation increases through visiting nature and also the power and ambition to take on the future. Also physical recovery is experienced through visiting nature. Experiencing nature through senses as sight, feeling, taste and smell is experienced to have a calming and relaxing impact. Generally, visiting nature contributes to feeling anchored in existence and experiencing feelings like joy and gratitude. Conclusion: The result shows that people suffering from stress experiences recovery through visits in the nature.

I bakgrundskapitlet presenteras sorgeprocessens olika faser, tidigare forskningsarbeten och litteratur om musik, hjärnan och hälsa, samt den terapeutiska effekt musik och andning kan ha genom lindrandet av smärta. Meditationsandning har en gynnsam effekt på nervsystemet då det är stressdämpande och främjar balansen mellan det aktiva (sympatikus) och det återhämtande (parasympatikus) nervsystemen. Därefter följer en introduktion till musikterapi, GIM (Guided Imagery and Music), Musikandning som är en tillämpning av GIM, samt teorier anknutna till Musikandning. Syftet med arbetet är att undersöka hur musikandning kan användas och fungera som stöd för återhämtning vid sorg inom en avgränsad grupp människor, för att få ett underlag till en kritisk reflektion över denna form av stöd i en sorgeprocess. Mina vägledande frågor har varit: Vad i musikandning kan hjälpa människor i en sorgeprocess? Hur hjälper metoden och finns det något som tyder på att den kan tillämpas generellt? Som forskningsmetod har kvalitativa utvärderingar använts samt ett självskattningformulär med frågor baserade på Världshälsoorganisationens (WHO:s) ’Livskvalitetsskala’. Jag har tillsammans med Dag Körlin, som utvecklat metoden, genomfört två musikandningskurser som del av min fortbildning och Österhaninge församlings/Haninge pastorats fortsatta sörjandestöd. Sju deltagare ur församlingens tidigare sorgegrupper har fullföljt denna kurs bestående av fem gruppsessioner. Samtalen i dessa sessioner har  transkriberats, bearbetats och analyserats. I metodkapitlet har jag sammanställt en fallbeskrivning per deltagare med deras minnesbilder, en sammanfattning av kursutvärderingen och utfallet av självskattningen. I resultat och diskussionskapitlet jämförs studiens resultat med de teorier och den tidigare forskning som presenterats i bakgrundskapitlet. I analysbearbetningen framkom det att flertalet deltagare hade blivit hjälpt av musikandningskursen. För att svara sammanfattat på mina vägledande frågor i inledningskapitlet på vad som kan hjälpa så tycks den lugnande effekten av andningen och musiken ha gett mer energi i vardagslivet, förbättrad sömn och en positivare syn på framtiden. Då den drabbade och sörjande utsätts för en extra psykisk stress är det extra viktigt med möjlighet till återhämtning. Pendlandet mellan förlustorienterade och återuppbyggnadsorienterade känslor och aktiviter är normalt och man bör se till att kunna hämta energi och göra det man mår bra av för att återhämta sig och kunna stå i svårigheterna. Hur musikandningsmetoden har hjälpt deltagarna är att genom medveten andningsträning aktivera den återhämtande delen av nervsystemet, parasympatikus som minskar stressnivåerna i kroppen och hjälper balansen mellan de mentala och kroppsliga resurser.  Flera av deltagarna har visat en stärkt  inre stabilisering, där de har kunnat hantera sin affektreglering (känsloreglering) till det bättre och därmed skapat förutsättningar för ett inre lugn och en självtillit att de är uthålliga och klarar av svårigheten. Ett tecken på integrationen av sorgeprocessens både förlustorienterade och återuppbyggande känslor. Musiken ger också ett ytterligare element som påverkar hela hjärnan. Den kan väcka latenta känslor, verka som en trygg plats och pocka på motstridiga känslor. Det finns en stor potential i musikens kraft till mobilisering av inre resurser och den stressdämpande och smärtlindrande effekt som musiken visats ha. Musikvalen är viktiga då dess kvalitet och egenskaper som rytm, upprepning och karaktär hjälper andningen att bli grundad och stimulerar till imaginationer, minnesbilder och affekt.        Vad vi kunde observera var våra deltagare drabbade av normal sorg (till skillnad från komplicerad sorg, se sorgens definition i bakgrundskapitlet). Av det som presenterats i bakgrundskapitlet och teoretiskt ramverk för uttryckande konstterapi, så framkom följande från deltagarna: arketypiska urbilder ofta av naturen; en cyklisk rörelse mellan positiva och negativa upplevelser ofta i form av färg;  ett toleransfönster där både det svåra och hoppfulla kunde finnas som tyder på mobilserandet av egna inre skyddsmurar och psykologiska resurser.  Även transpersonliga och andliga upplevelser förekom, en deltagare uttryckte att ‘lyssna på musiken är som att uppleva andlighet i kroppen’. Avslutningsvis förs diskussioner kring arbetets betydelse och fortsatta studier inom området.

Syftet med arbetet är att undersöka hur musikandning kan användas och fungera som stöd för återhämtning vid sorg inom en avgränsad grupp människor, för att få ett underlag till en kritisk reflektion över denna form av stöd i en sorgeprocess. Mina vägledande frågor har varit: Vad i musikandning kan hjälpa människor i en sorgeprocess? Hur hjälper metoden och finns det något som tyder på att den kan tillämpas generellt?     I bakgrundskapitlet presenteras sorgeprocessens olika faser, tidigare forskningsarbeten och litteratur om musik, hjärnan och hälsa, samt den terapeutiska effekt musik och andning kan ha genom lindrandet av smärta. Meditationsandning har en gynnsam effekt på nervsystemet då det är stressdämpande och främjar balansen mellan det aktiva (sympatikus) och det återhämtande (parasympatikus) nervsystemen. Därefter följer en introduktion till musikterapi, GIM (Guided Imagery and Music), Musikandning som är en tillämpning av GIM, samt teorier anknutna till Musikandning. Som forskningsmetod har kvalitativa utvärderingar använts samt ett självskattningformulär med frågor baserade på Världshälsoorganisationens (WHO:s) ’Livskvalitetsskala’. Jag har tillsammans med Dag Körlin, som utvecklat metoden, genomfört två musikandningskurser som del av min fortbildning och Österhaninge församlings/Haninge pastorats fortsatta sörjandestöd. Sju deltagare ur församlingens tidigare sorgegrupper har fullföljt denna kurs bestående av fem gruppsessioner. Samtalen i dessa sessioner har  transkriberats, bearbetats och analyserats. I metodkapitlet har jag sammanställt en fallbeskrivning per deltagare med deras minnesbilder, en sammanfattning av kursutvärderingen och utfallet av självskattningen. I diskussionskapitlet jämförs studiens resultat med de teorier och den tidigare forskning som presenterats i bakgrundskapitlet. I resultatkapitlet och analysbearbetningen framkom det att flertalet deltagare hade blivit hjälpta av musikandningskursen. För att svara sammanfattat på mina vägledande frågor i inledningskapitlet på vad som kan hjälpa så tycks den lugnande effekten av andningen och musiken ha gett mer energi i vardagslivet, förbättrad sömn och en positivare syn på framtiden enligt självskattningsresultaten. Då den drabbade och sörjande utsätts för en extra psykisk stress är det extra viktigt med möjlighet till återhämtning. Pendlandet mellan förlustorienterade och återuppbyggnadsorienterade känslor och aktiviter är normalt och man bör se till att kunna hämta energi och göra det man mår bra av för att återhämta sig och kunna stå i svårigheterna. Hur musikandningsmetoden har hjälpt deltagarna är att genom medveten andningsträning aktivera den återhämtande delen av nervsystemet, parasympatikus som minskar stressnivåerna i kroppen och hjälper balansen mellan de mentala och kroppsliga resurser.  Flera av deltagarna har visat en stärkt  inre stabilisering, där de har kunnat hantera sin affektreglering (känsloreglering) till det bättre och därmed skapat förutsättningar för ett inre lugn och en självtillit att de är uthålliga och klarar av svårigheten. Ett tecken på integrationen av sorgeprocessens både förlustorienterade och återuppbyggande känslor. Musiken ger också ett ytterligare element som påverkar hela hjärnan. Den kan väcka latenta känslor, verka som en trygg plats och pocka på motstridiga känslor. Det finns en stor potential i musikens kraft till mobilisering av inre resurser och den stressdämpande och smärtlindrande effekt som musiken visats ha. Musikvalen är viktiga då dess kvalitet och egenskaper som rytm, upprepning och karaktär hjälper andningen att bli grundad och stimulerar till imaginationer, minnesbilder och affekt.        Vad vi kunde observera var våra deltagare drabbade av normal sorg (till skillnad från komplicerad sorg, se sorgens definition i bakgrundskapitlet). Av det som presenterats i bakgrundskapitlet och teoretiskt ramverk för uttryckande konstterapi, så framkom följande från deltagarna: arketypiska urbilder ofta av naturen; en cyklisk rörelse mellan positiva och negativa upplevelser ofta i form av färg;  ett toleransfönster där både det svåra och hoppfulla kunde finnas som tyder på mobilserandet av egna inre skyddsmurar och psykologiska resurser.  Även transpersonliga och andliga upplevelser förekom, en deltagare uttryckte att ‘lyssna på musiken är som att uppleva andlighet i kroppen’. Avslutningsvis förs diskussioner kring arbetets betydelse och fortsatta studier inom området.

Bakgrund: Många människor drabbas av stroke varje år och detta kan medföra olika långa återhämtningsprocesser för dessa människor. I hälso- och sjukvården ska patienternas hälsa främjas och de behöver förutsättningar att återfinna livskvalitet. Patienterna uppger att de upplever bland annat känslor av osäkerhet inför framtiden och att de behöver stöd i deras återhämtning. Deras anhöriga uppger att de behöver mer kunskaper samt information inför att kunna stödja patienterna i deras återhämtning. Syfte: Att beskriva vårdarnas erfarenheter av att stödja återhämtning hos patienter som drabbats av stroke. Metod: En systematisk litteraturstudie baserad på 13 artiklar. Artiklarna analyserades enligt Evans beskrivning av analysmetod och presenterades som en beskrivande syntes. Resultat: Vårdarna beskrev att deras funktion som stöd för patienterna var en central och viktig förutsättning för patienternas återhämtning. De beskrev sina erfarenheter av att stödja patienterna både kroppsligt och mentalt, men även utmaningarna i att stödja återhämtning som uppstod i mötet med patienterna, deras anhöriga och för vårdarna själva. Slutsats: Även fast vårdarna beskrev olika strategier för att stödja patienterna kroppsligt och mentalt, uppenbarades det att brist på tid och kunskap var ett problem som utmanade vårdarna att kunna stödja patienternas återhämtning.

I föreliggande självstudie undersöker jag memorering på flöjt. Arbetet tar hänsyn till och jämför de passiva memoreringsmöjligheterna mellan flöjt och andra instrument. Infallsvinkeln är den från mig som flöjtist, och människa som genomgått en utmattningsdepression. Jag finner det mer sällsynt att se flöjtister framföra konserter utan notställ än andra musiker och detta arbete ämnar besvara möjliga orsaker till detta. Arbetet berör ytligt varför ett framförande gjort utan noter kan uppfattas som bättre. Olika strategier för memorering och inlärning används, samt bedöms utifrån vilka som gav bättre respektive sämre resultat. De verk som tas med i detta arbete är Kassouga av Makoto Shinohara, första satsen ur Sonata Op.25 av Philippe Gaubert samt första satsen ur Solosonat för flöjt i a-moll av Carl Philip Emanuel Bach. Strategier för memorering finner jag i litteratur som rör både memorering och inlärning samt intervjuer med andra musiker. Arbetet visar på effektiviteten av ett kinestetiskt inriktat lärande för memorering på flöjt, och hur minnesträning kan påverka den musikaliska förmågan, samt effekten av minnesträning för återhämtning från en utmattningsdepression. / This thesis will cover memorising music on flute, comparing passive memorisation tools between flute and other instruments. The angle of this thesis is based on my skills and experiences as a flutist, notably as someone who has endured burnout. In my experience, it is rare to see flutists perform without a score, compared to other musicians – I propose some reasons as to why this could be. The thesis suggests why a performance made without a score can be perceived as superior. Different strategies for memorization and learning are discussed and ranked based on how well they performed. These strategies are observed from literature that revolves around memorization and learning, including interviews with other musicians. This thesis demonstrates the effectiveness of the kinaesthetic learning style for memorization, how memory training affects musical ability and the effect of memory training for recovery from burnout. Works referenced in this thesis: Kassouga by Makoto Shinohara The first movement of sonata Op. 25 by Philippe Gaubert The first movement of the Solo Sonata for Flute in A-minor by Carl Philip Emanuel Bach