Brist på återhämtning kan leda till psykisk ohälsa, stress och sjukskrivning, därför är källor till återhämtning ett relevant område att undersöka inom arbetsterapi. Forskning om naturens inverkan på människan görs inom en mängd olika områden, bland annat undersöks hur naturen påverkar människans hälsa. Denna studie syftade till att sammanställa tillgänglig forskning om människors upplevelser av att vara i naturen och hur naturen kan främja återhämtning. En litteraturöversikt med kvalitativ design valdes för att sammanställa relevant forskning. Huvudsökning gjordes i databaserna APA PsychINFO, Cinahl och PubMed. Efter granskning och kvalitetsbedömning inkluderades åtta artiklar i arbetet. Innehållet i dessa analyserades och sammanställdes slutligen i huvudtemat Naturens återhämtningspotential som innehöll de fem undertemana 1) Sensoriska intryck från naturen, 2) Känslohantering och tankemönster som uppstod i naturen, 3) Glädje och frihet i naturen, 4) Känsla av tillhörighet till naturen, 5) Tillgänglighet till natur. Resultatet beskrev att människor upplevde att naturen hade flera hälsofördelar som bidrog till ökat välmående och återhämtning. Utifrån studieresultatet förs ett resonemang om hur naturens återhämtningspotential kan relateras till arbetsterapi. En slutsats som dras är att arbetsterapeuter kan använda naturen i både preventivt och promotivt arbete, för att bidra till hälsa och återhämtning på såväl individ som samhällsnivå. Författarna ser ett fortsatt behov av forskning kring hur naturliga miljöer kan användas som medium i återhämtningsprocessen inom området arbetsterapi.

Bakgrund: Vårdmiljön på sjukhus innehåller ett antal olika faktorer, såväl fysiska som mellanmänskliga, vilka i olika hög grad kan påverka patienters möjligheter till återhämtning såväl positivt som negativt. Det kan handla om färgen på väggarna och möjligheten till enkelrum, lika väl som sjuksköterskans bemötande av patienten. Syfte: Att skapa en översikt över vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt. Tolv vårdvetenskapliga artiklar analyserades. Nio med kvalitativ ansats och tre med kvantitativ ansats. Resultat: Vårdmiljön kan främja patienternas återhämtning, men den kan likaväl hämma återhämtningen. Faktorer som inverkade på patienternas återhämtning redovisas i fyra teman: Den omgivande miljöns betydelse för patientens återhämtning, vårdmiljöns inverkan på patientens sömnkvalitet, hur inredningens utformning kan påverka patientens återhämtning och det mellanmänskliga mötets betydelse för patientens återhämtning. Här framkommer att utsikt genom fönstret, störande ljud, en hemlik inredning samt kommunikationen mellan patienten och sjuksköterskan är faktorer som på ett eller annat vis påverkar patienternas återhämtning. Slutsats: Patienternas upplevelser tydliggjorde att vårdmiljön, såväl den fysiska som den mellanmänskliga, hade en stor inverkan på återhämtningen. / Background: The healthcare environment at a hospital contains a few different factions, physical aswell as interpersonal. Some of which can deeply impact the patients road to recovery for both good and bad, such as the color of the interior and the potential access to a secluded room. Also the treatment recevied by the nurses plays a big part. Aim: To create a map of the healthcare environments impact for the recovery of the patient. Method: A general literature-overview. Twelve scientifically based articles on healthcare. Nine with qualitative approach and three with quantitative approach. Results: The healthcare environment can promote patients recovery, but it can also inhibit the patients recovery. Factors that influenced the recovery is accounted for in four themes: The surrounding environments meaning for the patients recovery, the healthcare environments impact on the patients sleep quality, the way the interior has been layed out and the interpersonal meeting can also aid the patients recovery. Things like a view out of a window, noises, a home-like interior aswell as communication between the nurses and the patient plays a big part on how the patients is recovering. Conclusions: The patients experience clarified that the healthcare environment, the physical aswell as the interpersonal treatment had a big impact on the recovery of the patient.

Syftet med uppsatsstudien är att beskriva hur socialarbetare upplever att användandet av kreativt skapande kan vara ett sätt för långtidssjukskrivna som står långt utanför arbetsmarknaden att närma sig arbete eller annan sysselsättning. Genom kvalitativa intervjuer med sex socialarbetare har detta undersökts. I urvalet av informanter finns socialpedagoger, socionomer samt konstnärer där flera av dem har vidareutbildning inom bildterapi, symbolterapi och samtalsterapi. För att få förståelse för hur kreativt skapande kan vara en väg mot arbetsmarknaden har det undersökts hur skapande används i grupp och hur det i sin tur kan bidra till att den enskilda individen kommer närmare en sysselsättning. Långtidssjukskrivna som står utanför arbetslivet anses löpa risk för att hamna i en negativ spiral som påverkar individen såväl fysiskt, psykiskt som socialt. För att bryta spiralen krävs ofta hjälp och då kan en riktad arbetsmarknadspolitisk insats vara den hjälpen som behövs för att minska risken för marginalisering och utanförskap. Empowerment är uppsatsstudiens teoretiska utgångspunkt, med begrepp och perspektiv så som återhämtning och inlärd hoppfullhet. Uppsatsstudiens resultat visar att socialarbetarna upplevde att långtidssjukskrivna genom kreativt skapande i grupp fick ett tryggt socialt sammanhang där de kunde uttrycka sig fritt, hitta sin egen röst och känna meningsfullhet. Vår tolkning är att individerna som deltog i grupperna som ägnade sig åt kreativt skapande fick flera positiva effekter, som att känna sig mer tillfreds med livet, hitta nya vägar och nå ett bättre mående. Detta kunde i sin tur kunde användas som redskap för att kunna ta nästa steg mot arbetsmarknaden. Forskning kring kreativt skapande i socialt arbete är relativt outforskat och vi efterfrågar mer forskning inom ämnet. Exempelvis kan forskning som fokuserar på strukturella utmaningar eller långsiktig hälsa kopplat till kreativt skapande vara till gagn för de som inom socialt arbete vill använda sig mer av kreativt skapande i sitt dagliga arbete.

Bakgrund: Uppfattningen att schizofreni är en kronisk sjukdom med progressivt förlopp lever till viss del fortfarande kvar, trots att forskning visar motsatsen. Frågan är om sjuksköterskor besitter tillräckliga erfarenheter för att ge personer med schizofreni möjligheten till återhämtning. Syftet: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsinsatser för att främja återhämtning hos personer med schizofreni som vårdas inom psykiatrisk öppenvård. Metod: En intervjustudie med kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats genomfördes där fem sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvård i södra Sverige intervjuades under våren 2021. Alla intervjuerna spelades in och transkriberades. Resultat: Resultatet visade att återhämtning är individuell och återhämtningsprocessen var någonting som var ständigt pågående, men att det kunde röra sig fram och tillbaka. På det viset var patienternas väg mot återhämtning inte linjär utan att det var något som rörde sig framåt ibland och stannade av ibland. Konklusion: Återhämtning är individuell, och bör komma igång när diagnosen schizofreni ställs. Sjuksköterskan kan med sin erfarenhet och kunskap stödja patienten med omvårdnadsåtgärder som främjar patientens återhämtning. Fortsatt forskning bör inriktas på hälsoeffekter av återhämtning hos patienterna med schizofreni. / Background: The belief that schizophrenia is a chronic disease with a progressive course still lives on, although research shows the opposite. The question is whether nurses possess the necessary experience to give people with schizophrenia opportunities for recovery. Aim: The purpose was to elucidate nurses' experiences of nursing interventions to promote recovery in people with schizophrenia who are cared for in psychiatric outpatient care. Method: An interview study with qualitative manifest content analysis with inductive approach where five nurses in psychiatric outpatient care in southern Sweden were interviewed in the spring of 2021. All interviews were recorded and transcribed. Results: The results showed that the recovery process is individual and constantly continuous. It can go back and forth in different directions and therefore a patients´ path to recovery is not linear and neither similar which is why individual needs and recovery process must be taken into consideration. Conclusion: Recovery after being diagnosed with schizophrenia cannot come without rehabilitative measures. With experience and knowledge, the nurse can support the patient with nursing measures that promote the patient's recovery. Further research should be conducted to explore the benefits of recovery for patients diagnosed with schizophrenia.

INTRODUKTION: Människor har länge varit intresserade av naturen och dess påverkan på mänskligheten. Ur ett historiskt perspektiv har naturen och omgivningens relevans spelat en viktig roll inom sjukvårdsyrket. Genom Florence Nightingales synsätt och metodiska arbete fastställdes sambandet mellan vårdmiljön och patienternas hälsa. Samtida forskning och den teoretiska referensramen Attention Restoration Theory (ART) visar både på fysiologiska och psykologiska fördelar när människor vistas i naturområden i jämförelse med stadsmiljöer. Med denna bakgrund är det ytterst viktigt för sjuksköterskor och andra hälsovårdspersonal att vara medvetna om utevistelsens betydelse för personer som bor på vård- och omsorgsboenden. SYFTE: Syftet var att beskriva betydelsen av utevistelse för personer som bor på vård- och omsorgsboenden. METOD: Studiens design är en beskrivande litteraturöversikt vars resultat baserades på 12 vetenskapliga artiklar. RESULTAT: I allmänhet förknippades utevistelse med positiva fördelar enligt de boende. De värderade utevistelse högt och att vistas utomhus genererade känslor av glädje, harmoni, frihet och välbefinnande. När de inte hade möjlighet till utevistelse kunde de uppleva känslor av besvikelse och minskat välbefinnande. De främsta motiveringarna till utevistelse var att få frisk luft, solljus, njuta av grönskan och uppleva samhörighet med andra människor. De boendes orientering till tid och rum blev bättre när de kunde se förändringar i naturens olika årstider under hela året. Resultatet visar att en strukturerad och väl genomtänkt trädgård med riklig grönska förbättrade de boendes humör samt stärkte deras känsla av frihet, oavsett begränsningar i den fysiska förmågan. Trädgårdarna var inte alltid utformade och anpassade till de boendes behov. För många hinder till utevistelse kunde leda till att de boende valde att stanna inomhus, trots att de egentligen ville och behövde besöka trädgården. SLUTSATS: Om sjuksköterskor och annan hälso- och sjukvårdspersonal inkluderade en tillfredsställande utomhusmiljö och regelbundna utevistelser i omvårdnadsperspektivet, bidrog det med förbättrad livskvalitet och återhämtning samt stärkte de boendes känsla av harmoni. Det fanns dock ett behov av mer frekventa utevistelser och mer fri tillgänglighet till trädgården för de boende. Författarna vill därmed bidra med inspiration till vidare forskning att utöka evidensen om vilken betydelse utevistelse har för personer som bor på vård- och omsorgsboenden. / INTRODUCTION: Humans have long been interested in nature and its impact on humanity. From a historical perspective, the nature and the relevance of the environment has played an important role within the healthcare profession. Through Florence Nightingales approach and methodological work, the link between the nursing environment and the patients’ health was established. Contemporary research and the Attention Restoration Theory (ART) shows both physiological and psychological benefits when humans integrate with natural areas compared to urban environments. With this background, it is utmost important for nurses and other healthcare professionals to be conscious of the value of nature and its meaning for people who live in residential facilities. AIM: The aim of this literature study was to describe the value of outdoors visits and its meaning/importance for people who live in residential facilities. METHOD: The design of this study is a descriptive literature review and includes 12 scientific articles in the results. RESULTS: In general, the value of outdoor visits was associated with positive benefits. The residents valued outdoor visits highly and that outdoor stays generated feelings of joy, harmony, freedom and wellbeing. In contrast, when they did not have the opportunity to visit the garden, they experienced feelings of disappointment and reduced wellbeing. The main reasons for outdoor visits were to get fresh air, sunlight, enjoy the vegetation and experience togetherness. The orientation to time and space became better when the residents could see changes in nature's different seasons throughout the year. It was shown that a structured and well thought out garden with abundant vegetation improved the resident’s mood as well as strengthened their sense of freedom, regardless of any restrictions on their physical ability. Unfortunately, the gardens were not always designed and adapted to the needs of the residents. Too many barriers regarding outdoor visits could cause that the residents may choose to stay indoors although they wished to and needed to visit the garden. CONCLUSION: If nurses and other healthcare professionals includes a satisfying outdoor environment and outdoor visits on a regular basis in the perspective of caring, it contributes resident’s quality of life, recovery and stimulates their sense of harmony. However, there is a need for more frequently outdoor visits and more freely accessibility to the garden for the residents. Therefore, the authors of the present literature study hope to inspire future research to increase the evidence of natures impact on and value for people living in resident facilities.

Syftet med studien är att utifrån ett didaktiskt perspektiv undersöka hur förskolor planerar och genomför vila för 1-5 åringar i förskolan som enligt styrdokument ska ge likvärdiga förutsättningar för barns lärande och utveckling. För att undersöka syftet tar studien utgångspunkt i tre forskningsfrågor: Hur planerar och genomför förskolan vila för barn? Hur arbetar förskolan för att barn ska ges lika förutsättningar till vila? Vilka argument ligger till grund för vilken form av vila man valtatt genomföra? Som metod i den kvantitativa undersökningen används enkäter med frågor relaterade till forskningsfrågorna. Under studiens gång framkom det intressanta tankar och aspekter kring hur pedagoger i förskolan planerar och genomför vila för barnen samtidigt som respondenterna belyser svårigheterna med att förhålla sig till barnens bästa, vårdnadshavarnas önskemål och ansvaret gentemot styrdokument. Vår målsättning är att kunna bidra med ny kunskap kring pedagogers syn på temat och hur förskoleverksamheter arbetar med barnens vila och avslappning.

Bakgrund: Vårdmiljöns fysiska omgivningar med sin arkitektur, natur, ljud och belysning inverkar välbefinnandet subjektivt. Vårdmiljön har även betydelse i medvärlden, där relationer och mötet har sitt samspel mellan sjuksköterskor, patienter och deras anhöriga. Problemformulering: Sjuksköterskor upplever att patienten behöver en adekvat miljö för att främja välbefinnandet. Kunskap om hur vårdmiljön inverkar patientens återhämtning är avgörande för att sträva framåt för en bättre vård. Syfte: Syftet med detta examensarbete var att beskriva vårdmiljöns betydelse för patientens återhämtning. Metod: Allmän litteraturöversikt med tolv valda artiklar där nio hade kvalitativ ansats, två med kvantitativansats och en med blandad ansats. Resultat: Samtliga studier beskrev patienternas återhämtningsprocess i relation till vårdmiljön. Den fysiska vårdmiljön bidrog till att patienterna kunde distansera sig från sin sjukdom, integritet som bevarades ansågs positiv till återhämtningen, likaså en närvaro till natur. Sömnens betydelse för återhämtningen ansågs viktig för patienterna i deras återhämtningsprocess, störningar under natten förlängde vårdtiden. Den sociala aspekten mellan patienter, sjuksköterskor och anhöriga ansågs betona ett tydligt samband till god återhämtning. Slutsats: Vårdmiljön bidrar till att kunna både stödja och hindra återhämtningsprocessen, som i sin tur har betydelse för patientens välbefinnande. / Background: The care environments physical surroundings, with its architecture, nature, sounds and lighting subjectively affects well-being. Care environment also takes place in the relational world, where relationships and meetings between nurses, patients and their next of kin takes shape. Problem: Nurses feel that the patient needs a suitable environment to promote well-being. Knowledge of how the care environment affects the patient's recovery is essential for striving towards better care. Aim: The aim of this essay was to describe the importance of the care environment for the patient’s recovery. Method: A general literature review with twelve selected articles where nine with a qualitative approach, two with a quantitative approach and one with a mixed approach. Results: All studies described the patients' recovery process in relation to care environment. The physical care environment could have helped distancing from illness, preserved integrity was considered positive for recovery. Patients sleep emphasized importance for recovery, disturbances extended the care duration. The social activities in the care environment considered a connection for recovery. Conclusion: The care environment contributes to being able to support or hinder the recovery process, which in turn is important for patient’s well-being.

Syftet med studien var att undersöka och beskriva återhämtningsstrategier hos kvinnor 30–40 år. Metod: Tio kvinnor i åldern 30–40 år deltog i studiens semistrukturerade intervjuer som analyserades genom en kvalitativ tematisk analys. Studien har med hjälp av intervjuerna bidragit till en djupare insikt i ämnet genom en förståelse för betydelsen och vikten av återhämtningsstrategier för en ökad hälsa. Resultatet: Studiens resultat tyder på att sömn, fysisk aktivitet och vila är de vanligaste förekommande strategierna för återhämtning. I resultatet framkom även att de flesta av deltagarna var positivt inställda till återhämtning då de upplever att orken ökar, det ger en nystart och att det är livsnödvändigt. Deltagarna i studien associerade begreppet återhämtning med att starta om från noll, energipåfyllning, varva ner och vila. Hälften av deltagarna hade ett stort behov av daglig återhämtning då de tidigare drabbats av utmattning och stressrelaterad sjukdom. Slutsatsen: En gemensam nämnare för deltagarna i denna studie är att flera lyfter vikten av återhämtning för att orka med vardagen men att deltagarna upplever att tiden inte alltid räcker till. Arbete, barn, hushållssysslor och annat bidrar till att återhämtningen uteblir eller att den är liten. Deltagarna i studien uttryckte vikten av att använda sig av återhämtningsstrategier och upplevs av deltagarna som en viktig faktor för att kunna leva och fungera. Resultatet kan användas i ett hälsofrämjande syfte av hälsovägledare eller andra professioner som arbetar hälsofrämjande.Som hälsovägledare finns möjligheten att utforma anpassade program som ger kvinnor strategier för att prioritera återhämtning.

Syftet med studien är att undersöka och analysera hur studenter vid Umeå universitet har upplevt den påtvingade ensamheten till följd av restriktionerna under covid-19 pandemin. Detta görs via informanters utsagor under samtal om subjektiva upplevelser av den sociala distanseringen, hur de har handskats med negativa känslor och vad för utmaningar som studenter upplevt under denna period. Analysen av materialet utgår från ett kulturanalytiskt perspektiv med inspiration från intersektionella perspektiv på ensamhet och mellanmänskliga relationer. Resultatet visar på studenters behov av sociala mötesplatser och nätverk för att komma bort från känslor av ensamhet. Hur viktigt stöd från universitet och institutioner är för att inte tappa samband till såväl sitt ämne som klasskamrater.

Bakgrund: Stroke är en snabbt tillstött störning av hjärnans funktioner orsakat av trombos (propp) eller blödning, som varar i över 24 timmar eller resulterar i att personen som drabbats avlider. Stroke är den vanligaste orsaken till funktionsnedsättning hos vuxna människor. Besvär som trötthet, depression, smärta, muskelsvaghet i ena sidan av kroppen, minnessvårigheter, läs-, tal- och skrivsvårigheter är vanliga efter en stroke. Vid insjuknande i stroke är tidsaspekten kritisk för att snabbt ställa diagnos och påbörja behandling, men även att tidigt börja rehabilitera samt träna på att återfå funktioner som tappats. Syfte: Syftet är att beskriva omvårdnadsåtgärder som är viktiga för att främja återhämtning hos personer som drabbats av stroke. Metod: Denna litteraturöversikt är baserad på 16 vetenskapliga artiklar. Sökningarna genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed samt analys genomfördes med hjälp av Fribergs femstegs analysmodell. Resultat: Resultatet visar på att en optimerad återhämtning för patienter som har drabbats av stroke förutsätter att sjuksköterskan inleder med att bygga en god relation till sin patient och dess anhöriga. Sjuksköterskan har till uppgift att övervaka fysiska funktioner, ge stöd och support och att tidigt efter insjuknande starta upp rehabilitering i form av tidig mobilisering och träning av minne och tal. Slutsats: Relationen till patienten och dess anhöriga påverkar kommunikationen och motivationen till att genomföra rehabilitering samt förtroendet för vården och teamet som arbetar runt om patienten. God kommunikation, förtroende och motivation hos patienten samt dennes anhöriga leder till förbättrad återhämtning. / Background: Stroke is a fast occurrent disturbance in the functions of the brain caused by either thrombosis (clot) or a bleeding, that lasts over 24 hours or leads to death. Stroke is the most common cause of disability in adults. Problems such as fatigue, depression, pain, muscle weakness in one side of the body, loss of memory function, and difficulties with speech, writing and reading are common after a stroke. The timeframe after stroke is crucial to reach a diagnosis and treatment to start as well as an early start of rehabilitation to regain loss of function. Aim: The aim is to describe nursing measures of importance to promote recovery in people who suffered a stroke. Methods: This literature review was based on 16 research articles. Databases that were used to conduct the searches were CINAHL and PubMed and analysis was performed using Fribergs five step analysis model. Results: An optimised recovery after stroke is started by the nurse building a good relationship with the patient and its relatives. Tasks performed by the nurse is to monitor vital functions, give support and encouragement as well as assisting in an early start up of mobility training and training of memory and speech. Conclusion: The relationship to the patient and its relatives influences communication, motivation to perform rehabilitation and the trust in the care given by the team surrounding the patient. Good communication, trust in the care system and motivation from the patient and its relatives improves recovery from a stroke.