Äldre personer, det vill säga personer som är 65 år eller äldre, är en relativt bortglömd grupp inom medias rapportering. Gruppen syns sällan i mediesammanhang, och kommer mycket sällan till tals. Detta blir mest tydligt när det gäller frågor som rör äldre personer, då äldres röster lyser med sin frånvaro. Denna studie har till syfte att undersöka hur äldre personer framställs i media idag. Med hjälp av den kritiska diskursanalysen analyseras 20 artiklar från de två största dagstidningarna i Sverige: Aftonbladet och Expressen. Faircloughs kritiska diskursanalys samt Laclaus och Mouffes diskursteori används för att bidra till ökad förståelse för hur diskurser kring äldre personer kommer till uttryck i media. / Elderly people, meaning people who are 65 years of age or older, is a relatively forgotten group within the media covering. The group is rarely seen within the media, and they rarely get an opportunity to speak their mind. This is mostly visible when questions regarding older people are discussed, since older people will rarely be involved. This study aims to investigate how older people are portrayed in media today. Using the critical discourse analysis, 20 articles from the two biggest daily newspapers in Sweden: Aftonbladet and Expressen will be analyzed. Fairclough’s critical discourse analysis and Laclau and Mouffe’s discourse theory are used to contribute to increased understanding of how the situation of how discourses regarding older people is presented by the media.

Att åldras är ofrånkomligt, ändå finns det i samhället en negativ attityd om åldrande och en begränsad kunskap om vad ålderism är. Det finns därför en nödvändighet att studera ålderism och olika perspektiv på åldrande i socialt arbete. Den här studien är en kvalitativ intervjustudie som undersöker äldres uppfattning om ålderism genom äldres attityder om ålderdom och hur äldre bemöts utifrån sin ålder. Studiens empiri har samlats in genom sex enskilda intervjuer, varav tre kvinnor och tre män. Urvalet för studien är personer över 65 år som är medlem i en äldreförening. Materialet har sedan analyserats med en tematisk analys tillsammans med tidigare forskning och begreppen ålderism, stigma och stereotypisering. Slutsatserna som kunde dras av studien är att äldre som är friska och har ett bra socialt nätverk har en ökad chans till välbefinnande i sitt åldrande. Samtidigt så visar studien på att det finns en utbredd ålderism i samhället som de äldre märker av på olika sätt, men som inte är hindrande för ett gott liv. Studien bidrar till att öka förståelsen om ålderism och ge perspektiv på hur det är att åldras i dagens samhälle. / Aging is inevitable, yet in society there is a negative attitude about aging and a lack of knowledge about what ageism is. There is therefore a need to study ageism and perspectives on aging in social work. This study is a qualitative interview study that examines elderly's perception of ageism through their attitudes about aging and how the elderly are treated based on their age. The empirical data has been collected through six individual interviews, with three women and three men. The sample for the study is people over 65 years old who are members of an elderly association. The material has been analyzed with a thematic analysis along with previous research and the theories of ageism, stigma and stereotyping. The conclusions that could be drawn from the study are that elderly people who are healthy and have a good social network have an increased chance of well-being in their old age. At the same time, the study shows that there is widespread ageism in society, which the elderly notice in different ways, but is not an obstacle for a good life. The study contributes to increasing understanding of ageism and provides perspective on aging in today's society.

Denna studie syftar till att fördjupa förståelsen för biståndshandläggarnas arbete med äldre kvinnor över 65 år som utsätts för våld i nära relationer. I studien tillämpades en kvalitativ datainsamlingsmetod genom fem semistrukturerade intervjuer baserat på ett målstyrt urval. Respondenterna i studien är biståndshandläggare som handlägger ärenden inom socialtjänsten i en mellanstor kommun i Sverige. Fokus under intervjuernas gång riktades mot biståndshandläggarnas utredningsprocess, samt deras möjligheter och utmaningar i att erbjuda skydd och stöd till äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Resultatet visar på att biståndshandläggare beskriver fenomenet våld i nära relationer bland äldre kvinnor som ett komplext problem och finner svårigheter med att identifiera våldet. Biståndshandläggare har heller inga specifika insatser riktade mot våld i nära relationer, utan vid misstankar om våld lägger de in eller utökar hemtjänst, boendestöd med mera. Trots att en hel del kunskap om frågan våld i nära relationer bland äldre kvinnor saknas, upplever de yrkesverksamma behov av en vidare kunskapsutveckling och särskilt när det gäller en intersektionell förståelse av våldet. Samtidigt visar resultatet på att en fungerande samverkan med andra interna-och externa aktörer medför kunskapsutveckling, och på så vis möjliggör att stödinsatser sätts in. Slutligen visar resultatet på tidsbrist och hög arbetsbörda på arbetsplatsen vilket medför ett begränsat handlingsutrymme, som dock kan utvidgas beroende på biståndshandläggarnas erfarenhet och kunskap. En otillräcklig tid och ett begränsat handlingsutrymme kan medföra att äldre kvinnor inte får den hjälp som krävs för att våldet ska upphöra.

Syftet med den här studien är att, via en forskningsöversikt, besvara frågorna om vilkaförsvårande respektive underlättande faktorer det finns för äldre våldsutsatta kvinnor attlämna ett våldsamt parförhållande. De teoretiska utgångspunkterna är ålderism, makt ochcopingstrategier. Resultaten visar att manipulation, kontroll, begränsning av socialt umgänge,kontroll över ekonomin och begränsning av rörelsefriheten är partnerns sätt för att ökakvinnans eftergivenhet och tillgivenhet. De underlättande faktorerna är familjemedlemmarsom ger stöd till kvinnan, kvinnans egen förmåga att finna copingstrategier och när samhälletger strategier för att kvinnan ska kunna lämna. Ålderismen visas bland annat genom attsamhället har stereotypa föreställningar om äldre och att ålderismen är implementerad i såvälhälso- och sjukvård som i det sociala arbetet. Detta försvårar att äldre kvinnor får den hjälpde skulle behöva. Makt kan ses från flera perspektiv; våldsutövarens makt mot den äldreutsatta kvinnan, samhällets makt och kultur. Copingstrategier kan bidra till att den äldrevåldsutsatta kvinnan lägger gränser eller förklaringar i relationen och samtidigt stärkskvinnan emotionellt. Copingstrategier kan å andra sidan bli en försvårande faktor till att äldrevåldsutsatta kvinnor stannar kvar i parförhållandet.Titel: Att som äldre kvinna lämna ett våldsamt förhållande.Författare: Elin Allbrand och Ann-Sofie Gripenberg

In this essay we will be discussing how middle aged women have reflected upon their sexuality in relation to their age, plastic surgeries and the various beauty norms that are prevalent in our society today. We have done this through six different interviews with women within the age group 45-60. Sexuality, in this essay's meaning, is defined as the way a person dresses, talks about, acts upon and presents themselves in an attractive manner. Further we will be analyzing and discussing the interviewees answers with the help of various different theories: liberal- and socialistic feminism, erotic capital, respectability and ageism. What we have found is that although one might think that age and aging might make a woman feel insecure about the way she looks, the women we’ve interviewed have shown quite the opposite. Also, the interviewees have displayed a concern about a kind of ‘youth norm’ that has affected the way society treats and sees them. Age and aging have furthermore brought upon a new form of confidence for most of the interviewees, which differs from other found studies that have been done on middle-aged womens thoughts about aging.

Äldre patienter har ofta komplexa vårdbehov som kan relateras till åldersförändringar på bland annat organsystemen. Detta kan medföra svårigheter i att tolka symtom och tecken vilket också ytterligare kompliceras genom att äldre tar flera läkemedel, ofta samtidigt. Det förekommer fördomar och diskrimineringar i samhället som kan påverka människors hälsa och välbefinnande utifrån deras ålder, vilket benämns som ålderism. Detta kan påverka hur hälso- och sjukvården bedrivs. Sjuksköterskor ska bedriva en vård där hälsa främjas och lidande lindras och har därför ett ansvar att påverka och främja jämlik vård. Syftet var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av jämlik vård med fokus på äldre patienter. Metoden som användes till kandidatuppsatsen var en litteraturöversikt där nio artiklar analyserades. I resultatet identifierades tre huvudteman: brist på kunskap, bristande arbetsmiljö samt äldre patienter i vården. Även sex underteman identifierades vilka berörde brist på utbildning, närståendes delaktighet, brist på tid, arbetsbelastning, omvårdnad av äldre och värdig vård. Resultatet visar att sjuksköterskor erfor ojämlik vård till äldre patienter vilket kan skapa oetiskt vårdande samt lidande hos äldre patienter. / Elderly patients often have complex care needs that can be related to age changes, in among other things, the organ systems. This can lead to difficulties in interpreting symptoms and signs, which is further complicated since elderly often use several medications at the same time. There are prejudices and discriminations in society that can affect people's health and well-being based on their age, which is referred to as ageism. This can affect how health care is conducted. A licensed nurse must provide care where health is promoted and suffering is alleviated. The nurse therefore has a responsibility to influence and promote equal care. The purpose was therefore to examine nurses' experiences of equal care with a focus on elderly patients. The method used was a literature review where nine articles were studied. The results identified three main themes: lack of knowledge, lacking work environment and elderly patients in care. Six sub-themes were also identified education, the participation of relatives, lack of time, workload, care of the elderly and dignified care. The result shows that nurses experience unequal care for elderly patients, which can create unethical care and suffering among elderly patients.

Historically, age has been and still is a major organizing principle for social relations and the allotment of resources and power, yet age is very seldom acknowledged as a social categorization in its own right and in intersection with other identity categorizations. While feminist scholarship and activism have deconstructed racist and sexist discourses, in which biology is often used to legitimize social injustice, the presupposed naturalness of ageism is rarely challenged. The aim of the present paper is to explore if and why age relations and ageism are invisible in feminist work by interviewing eleven feminists in a Swedish context. The interviews, which are qualitative and semi-structured, have been thematically analysed to identify patterns in the respondents’ approaches to age as a social categorization in intersectional analysis. A recurring theme is explaining age and ageism in terms of a fluidity of age relations, which make it a complex categorization to include in intersectional analysis. Drawing on theories of ageing and intersectional feminism I explore how the research material can be understood from a social and historical perspective. The thesis builds on a post-constructionist epistemology which underlines the importance of situated knowledges and accountability, and I therefore chose to make myself as the author visible throughout the text by writing the I and including personal accounts related to ageism and ageing.

<p>The aim of the study was to investigate how a small group of elderly people in the third age might experience their own aging from three investigation questions: how they experienced their individual aging, what a good life means and how they considered growing old in today’s society. One underlying cause of the research was to see if these people saw themselves affected by attitudes in today’s society in relation to their age. For this study were selected active retirees, who were members of a pensioner’s organization. To get the questions answered we applied a qualitative method with a phenomenological attempt. Four separated interviews were used with two male and two female retirees in the ages from 70 to 79 years old. The interviews were partly centered on the three investigation questions and the interviews were constructed in the form of a conversation. The result showed us that especially the people that we investigated led a very mentally and physical active life, were healthy, had a rich social network, were engaged in societies and were well being. The way the retirees experienced their own age varied depending on their individual contexts and state of health. A good life for them consisted in maintaining healthy, having good friends and staying busy. To grow older in today’s society was experienced by them by time passing very quick, safety in the society and a decent living, but there occurred signs on phenomenon that could indicate discrimination due to age, which is ageism.</p> / <p>Syftet med studien var att undersöka hur en liten grupp äldre människor i tredje åldern kunde uppleva att åldras utifrån tre frågeställningar: hur de upplevde sitt individuella åldrande, vad ett gott liv innebar för dem och hur de upplevde att åldras i dagens samhälle. En bakomliggande orsak med studien var att undersöka om intervjupersonerna ansåg sig påverkade av rådande attityder i samhället i relation till deras ålder. Urvalet i undersökningen var pensionärer som var medlemmar i en pensionärsförening. För att få svar på frågeställningarna användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Totalt fyra enskilda intervjuer gjordes med två manliga och två kvinnliga pensionärer i åldrarna från 70 till 79 år. Intervjuerna var delvis strukturerade i form av de tre forskningsfrågorna och intervjuerna hade formen av samtal. Resultatet som kom fram visade på att just de äldre människor i tredje åldern som undersöktes levde ett mycket psykiskt och fysiskt aktivt liv, var friska, hade ett rikt socialt nätverk, var engagerade i föreningar och var välmående. Upplevelse av ålder varierade beroende på sammanhang och hälsotillstånd. Ett gott liv innebar att förbli frisk, ha vänner och att ha något att göra. Att åldras i dagens samhälle upplevdes av att tiden hade gått fort, trygghet i samhället och ett bra boende, men att det förekom företeelser som kunde tyda på diskriminering på grund av ålder, det vill säga ålderism.</p>

The aim of the study was to investigate how a small group of elderly people in the third age might experience their own aging from three investigation questions: how they experienced their individual aging, what a good life means and how they considered growing old in today’s society. One underlying cause of the research was to see if these people saw themselves affected by attitudes in today’s society in relation to their age. For this study were selected active retirees, who were members of a pensioner’s organization. To get the questions answered we applied a qualitative method with a phenomenological attempt. Four separated interviews were used with two male and two female retirees in the ages from 70 to 79 years old. The interviews were partly centered on the three investigation questions and the interviews were constructed in the form of a conversation. The result showed us that especially the people that we investigated led a very mentally and physical active life, were healthy, had a rich social network, were engaged in societies and were well being. The way the retirees experienced their own age varied depending on their individual contexts and state of health. A good life for them consisted in maintaining healthy, having good friends and staying busy. To grow older in today’s society was experienced by them by time passing very quick, safety in the society and a decent living, but there occurred signs on phenomenon that could indicate discrimination due to age, which is ageism. / Syftet med studien var att undersöka hur en liten grupp äldre människor i tredje åldern kunde uppleva att åldras utifrån tre frågeställningar: hur de upplevde sitt individuella åldrande, vad ett gott liv innebar för dem och hur de upplevde att åldras i dagens samhälle. En bakomliggande orsak med studien var att undersöka om intervjupersonerna ansåg sig påverkade av rådande attityder i samhället i relation till deras ålder. Urvalet i undersökningen var pensionärer som var medlemmar i en pensionärsförening. För att få svar på frågeställningarna användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Totalt fyra enskilda intervjuer gjordes med två manliga och två kvinnliga pensionärer i åldrarna från 70 till 79 år. Intervjuerna var delvis strukturerade i form av de tre forskningsfrågorna och intervjuerna hade formen av samtal. Resultatet som kom fram visade på att just de äldre människor i tredje åldern som undersöktes levde ett mycket psykiskt och fysiskt aktivt liv, var friska, hade ett rikt socialt nätverk, var engagerade i föreningar och var välmående. Upplevelse av ålder varierade beroende på sammanhang och hälsotillstånd. Ett gott liv innebar att förbli frisk, ha vänner och att ha något att göra. Att åldras i dagens samhälle upplevdes av att tiden hade gått fort, trygghet i samhället och ett bra boende, men att det förekom företeelser som kunde tyda på diskriminering på grund av ålder, det vill säga ålderism.

I Sverige har åldersdiskrimineringsförbudet funnits i drygt två år. När det gäller just diskrimi­neringsgrunden ålder finns det mer omfattande möjligheter till att göra undantag från diskri­mineringsförbudet än vid övriga diskrimineringsgrunder. I och med de vida undantagsmöjlig­heterna blir regleringen kring åldersdiskriminering tämligen otydlig och svårtolkad, därför kan frågan ställas om skyddet mot åldersdiskriminering egentligen är ett skydd utan verkan. Syftet med denna uppsats är därför att utreda vad skyddet mot åldersdiskriminering i det svenska arbetslivet egentligen innebär. I det svenska arbetslivet finns det faktiskt både lagbe­stämmelser och överenskommelser i kollektivavtal som gynnar personer av en viss ålder. Ef­tersom EU-rätten till stor del har påverkat diskrimineringslagstiftningen redovisas, utöver de svenska bestämmelserna, även dennas regleringar. Det kan konstateras att det finns tre olika undantagsmöjligheter från åldersdiskrimine­ringsförbudet i Sverige. Undantag kan göras vid rätt till efterlevande – inva­liditets – eller pensionsförmåner, vid verkligt och avgörande yrkeskrav samt mer ”allmänt”. Som kommer framgå av uppsatsen kräver de två sistnämnda undantagen att det ligger ett så kallat berättigat syfte bakom. Detta begrepp definieras på lite olika sätt beroende på vilken av de två undantagsmöjligheterna det rör sig om. Gemensamt för de två definitionerna är att de är mycket vaga och att de inte ger speciellt mycket vägledning. Det finns dock i propositionen till diskrimineringslagen (DL) angivet en del typiska situationer där undantag från diskrimine­ringsförbudet ska anses vara tillåtna. Genom en undersökning av fyra stora svenska kollektivavtal kan det konstateras att det, trots diskrimineringsförbudet, finns ett flertal regleringar som är beroende av ålder, som exempelvis antal semesterdagar per år och uppsägningstidens längd. Vissa är helt i enlighet med de undantagsmöjligheter DL tillhandahåller, andra kan dock ifrågasättas med hänsyn till diskrimineringslagstiftningen.