The aim of the study was to investigate how a small group of elderly people in the third age might experience their own aging from three investigation questions: how they experienced their individual aging, what a good life means and how they considered growing old in today’s society. One underlying cause of the research was to see if these people saw themselves affected by attitudes in today’s society in relation to their age. For this study were selected active retirees, who were members of a pensioner’s organization. To get the questions answered we applied a qualitative method with a phenomenological attempt. Four separated interviews were used with two male and two female retirees in the ages from 70 to 79 years old. The interviews were partly centered on the three investigation questions and the interviews were constructed in the form of a conversation. The result showed us that especially the people that we investigated led a very mentally and physical active life, were healthy, had a rich social network, were engaged in societies and were well being. The way the retirees experienced their own age varied depending on their individual contexts and state of health. A good life for them consisted in maintaining healthy, having good friends and staying busy. To grow older in today’s society was experienced by them by time passing very quick, safety in the society and a decent living, but there occurred signs on phenomenon that could indicate discrimination due to age, which is ageism. / Syftet med studien var att undersöka hur en liten grupp äldre människor i tredje åldern kunde uppleva att åldras utifrån tre frågeställningar: hur de upplevde sitt individuella åldrande, vad ett gott liv innebar för dem och hur de upplevde att åldras i dagens samhälle. En bakomliggande orsak med studien var att undersöka om intervjupersonerna ansåg sig påverkade av rådande attityder i samhället i relation till deras ålder. Urvalet i undersökningen var pensionärer som var medlemmar i en pensionärsförening. För att få svar på frågeställningarna användes en kvalitativ metod med en fenomenologisk ansats. Totalt fyra enskilda intervjuer gjordes med två manliga och två kvinnliga pensionärer i åldrarna från 70 till 79 år. Intervjuerna var delvis strukturerade i form av de tre forskningsfrågorna och intervjuerna hade formen av samtal. Resultatet som kom fram visade på att just de äldre människor i tredje åldern som undersöktes levde ett mycket psykiskt och fysiskt aktivt liv, var friska, hade ett rikt socialt nätverk, var engagerade i föreningar och var välmående. Upplevelse av ålder varierade beroende på sammanhang och hälsotillstånd. Ett gott liv innebar att förbli frisk, ha vänner och att ha något att göra. Att åldras i dagens samhälle upplevdes av att tiden hade gått fort, trygghet i samhället och ett bra boende, men att det förekom företeelser som kunde tyda på diskriminering på grund av ålder, det vill säga ålderism.

I Sverige har åldersdiskrimineringsförbudet funnits i drygt två år. När det gäller just diskrimi­neringsgrunden ålder finns det mer omfattande möjligheter till att göra undantag från diskri­mineringsförbudet än vid övriga diskrimineringsgrunder. I och med de vida undantagsmöjlig­heterna blir regleringen kring åldersdiskriminering tämligen otydlig och svårtolkad, därför kan frågan ställas om skyddet mot åldersdiskriminering egentligen är ett skydd utan verkan. Syftet med denna uppsats är därför att utreda vad skyddet mot åldersdiskriminering i det svenska arbetslivet egentligen innebär. I det svenska arbetslivet finns det faktiskt både lagbe­stämmelser och överenskommelser i kollektivavtal som gynnar personer av en viss ålder. Ef­tersom EU-rätten till stor del har påverkat diskrimineringslagstiftningen redovisas, utöver de svenska bestämmelserna, även dennas regleringar. Det kan konstateras att det finns tre olika undantagsmöjligheter från åldersdiskrimine­ringsförbudet i Sverige. Undantag kan göras vid rätt till efterlevande – inva­liditets – eller pensionsförmåner, vid verkligt och avgörande yrkeskrav samt mer ”allmänt”. Som kommer framgå av uppsatsen kräver de två sistnämnda undantagen att det ligger ett så kallat berättigat syfte bakom. Detta begrepp definieras på lite olika sätt beroende på vilken av de två undantagsmöjligheterna det rör sig om. Gemensamt för de två definitionerna är att de är mycket vaga och att de inte ger speciellt mycket vägledning. Det finns dock i propositionen till diskrimineringslagen (DL) angivet en del typiska situationer där undantag från diskrimine­ringsförbudet ska anses vara tillåtna. Genom en undersökning av fyra stora svenska kollektivavtal kan det konstateras att det, trots diskrimineringsförbudet, finns ett flertal regleringar som är beroende av ålder, som exempelvis antal semesterdagar per år och uppsägningstidens längd. Vissa är helt i enlighet med de undantagsmöjligheter DL tillhandahåller, andra kan dock ifrågasättas med hänsyn till diskrimineringslagstiftningen.

Detta examensarbete på kandidatnivå har sin utgångspunkt i den välfärdstatliga utmaningen som Sverige och de flesta utvecklade länder står inför i form av en åldrande befolkning. Det gör att vi i framtiden kommer vara tvungna att arbeta allt högre upp i åldrarna. Idag lämnar många arbetslivet redan kring 65 års ålder, trots att det är ekonomiskt gynnsamt för dem att fortsätta arbeta. Tanken med studien har varit att genom fem halvstrukturerade livsvärldsintervjuer utforska hur äldre kvinnor inom vårdyrken ser på sin arbetssituation, yrkesmässiga självbild och framtidsutsikter. Studien har visat att dessa är intimt förknippade med varandra och tillsammans ger en möjlig förklaring till varför alla fem planerar lämna arbetslivet inom några år. De mest centrala resultaten visar att respondenterna i arbetssituationen upplever att de utför samma huvudsysslor som förr, men att de tycker sig vara bättre på att utföra dem nu än när de var yngre. De anser också att de kan utföra arbetssysslorna bättre än vad deras yngre arbetskamrater kan. Detta känner de beror på deras erfarenhet, som är ett centralt schema i deras yrkesmässiga självbild. Ett schema som också bidrar till en god yrkesmässig självkänsla. Men erfarenheten för även med sig högre krav och mindre stöd från arbetsgivare och arbetskamrater. Avsaknaden av stöd gör att de äldre inte känner att de kan bevara sin nuvarande yrkesmässiga förmåga, då de hyser fördomen att man tappar sin yrkesförmåga med ålder. Stereotyphotet som detta innebär inhibiterar deras fortsatta yrkesliv därför att de känner att de måste lämna arbetet innan hotet kan realiseras. Möjligheten till att byta arbete finns inte heller då de känner att de åldersdiskrimineras på arbetsmarknaden och därmed blir det enda alternativet att avsluta yrkeslivet och gå i pension. De upplever också detta förfarande som något självklart och som förväntas av dem, då de hänvisar till en social representation kring korrelationen att nå en ålder kring 65 och att avsluta sitt yrkesliv.

The purpose of the study was to examine how social services manage cases involving elder abuse and whether the cases were managed differently depending on the gender of the client. To answer the study’s purpose and questions, qualitative interviews were conducted with social workers who worked in social services (n=6) and who had experience of cases involving elder abuse. The data was analyzed by Johan Galtung’s model of violence and by the theoretical concepts of ageism and intersectionality. The results from the rather scarce experiences of cases of older people who are victims of violence showed that there were  major differences in how elder abuse is carried out and the forms it takes, compared to abuse towards younger age-groups. However, there seems to be a lack of knowledge about elder abuse as well as a lack of guidelines for how cases involving elder abuse should be managed in the social services. Our conclusion was that the lack of guidelines prevents social workers from identifying and fully understanding elder abuse, as well as obtaining knowledge of how cases involving elder abuse should be managed. / Studiens syfte var att undersöka hur äldre som utsätts för våld hanteras inom socialtjänsten samt om det finns skillnader i ärendehanteringen beroende på om klienterna är män eller kvinnor. För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomfördes kvalitativa intervjuer med socialarbetare som arbetade inom socialtjänsten (n=6) och som hade erfarenhet av våld mot äldre. Data har analyserats med hjälp av Johan Galtungs modell om våld samt de teoretiska begreppen ålderism och intersektionalitet. Resultaten visade att äldre personer som utsatts för våld sällan förekommande fall inom socialtjänsten. Det finns stora skillnader i hur våld mot äldre utövas och hur det ter sig, jämfört med våld bland yngre åldersgrupper. Samtidigt är kunskapen om våld mot äldre bristfällig, och riktlinjer för hur ärenden som involverar våld mot äldre ska hanteras saknas i socialtjänsten. Vår slutsats var att avsaknaden av riktlinjer gjorde det svårare för socialarbetare att förstå och identifiera våld mot äldre, så väl som att få kunskap om hur ärenden som involverar våld mot äldre ska hanteras.

Denna studie har haft som syfte att undersöka varför eller varför inte biståndshandläggare frågar äldre klienter om våldsutsatthet och vad som de anser behövs för att fråga rutinmässigt. Semistrukturerade intervjuer med kvalitativ ansats har utförts för att fånga upplevelser hos åtta biståndshandläggare i olika kommuner i Mellansverige. En tematisk analys genomfördes för att sammanställa teman och subteman. Resultatet visar att det som hindrar biståndshandläggare från att fråga om våld är brist på rutiner och kunskap, hög arbetsbörda, brist på förtroende, att potentiella våldsutövaren är med, att frågan är känslig, föreställningar om att äldre inte är utsatta för våld, samt en nedprioritering av frågan på organisatorisk nivå. Vad som möjliggör för biståndshandläggare att fråga är att gå två professionella på hembesök för att få till enskildhet, råd och stöd från arbetsgruppen och andra professionella, samt utbildning. Att ha som rutin inom organisationen att fråga rutinmässigt är också en viktig möjliggörare. / The aim of this study was to explore why or why not social workers who work with older people ask if they have been subjected to abuse and what barriers and facilitators there are to screening for abuse. Qualitative, semi-structured interviews were conducted to gather the experience of eight social workers in Mid Sweden. A thematic analysis was used to create themes and subthemes. The result shows that barriers for asking include lack of routines and knowledge, lack of trust, a high workload, that it is a sensitive question, the potential perpetrator being in the room, the idea of older people not being victims of violence, and a lack of priority at organizational level. The facilitators include separating the potential perpetrator and client by being two professionals, support from colleagues and other professionals and more training. Routines such as screening all older people could be an important facilitator for screening.

Äldre arbetssökande möter svårigheter och hinder när de söker jobb och behöver därför stöd och vägledning. Vår undersökning fyller kunskapsluckan med svaret på om stödet och vägledningen upplevs hjälpa de äldre i sin jobbsökningsprocess. Syftet med denna kvalitativa studie är att förstå hur äldre arbetssökande upplever och förhåller sig till sin ålder i jobbsökningsprocessen. Genom att undersöka och analysera betydelsen av högre ålder och de svårigheter de äldre arbetssökande beskriver på arbetsmarknaden, kan gruppen förstås bättre och därmed erbjudas bättre stöttning och vägledning.Studien genomfördes på ett omställningsföretag i en stad i västsverige som erbjuder specifik stöttning till gruppen äldre genom ett riktat seminarium. Genom metodtriangulering har material samlats in både via en observation av seminariet och djupgående intervjuer. Arbetet har växt fram induktivt och som tolkningsram för att få en förståelse för hur de äldre upplever sin situation på arbetsmarknaden användes Pierre Bourdieus teorier om fält, habitus och kapital samt olika åldersbegrepp.Resultatet bekräftar att äldre arbetssökande möter svårigheter i sin jobbsökningsprocess och dessa hinder förstås som öppen och dold åldersdiskriminering, svårigheter att förstå den nya arbetsmarknaden och det nya sättet att söka jobb, samt individens sätt att hantera sin situation.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ålder beaktades, användes och konstruerades hos yrkesverksamma socionomer. Studien hade utgångspunkt i teorierna och begreppen ålderism, ålderskodning och social identity theory. I studien intervjuades fem yrkesverksamma socionomer från olika platser i Sverige om deras föreställningar av ålder och dess betydelse samt påverkan inom det sociala arbetet. Resultatet analyserades genom ett diskursanalytiskt perspektiv med betoning på både det explicita och implicita som förmedlades under intervjuerna. Resultatet visade hur ålder kunde kodas till specifika beteenden, där det även existerade olika förväntningar av beteenden för olika åldersgrupper som primärt bestod av de gamla och de unga. Resultatet visade även att den kronologiska åldern besatt starka värdeladdningar som gav uttryck i hur respondenterna betraktade sig själva och sin omgivning, samtidigt som det existerade en problematik i att inte känna sig som sin kronologiska ålder. Olika åldersgrupper förmedlades besitta olika värden beroende på vilken kontext de sattes inom där yngre besatt en hög status i samhället men en låg status inom det sociala arbetet. Det framkom att erfarenhet värderades som en viktig resurs inom professionen som var starkt kodad till en äldre ålder. Ålder beskrevs vara ett objekt för grupptillhörighet samt utanförskap inom arbetsplatser vilket var en av flera grunder för åldersdiskriminering primärt riktad mot de yngre socionomerna. Åldersdiskriminering framgick även vara förekommande inom det sociala arbetet på ledningsnivå. En slutsats som drogs var att ålderism och ålderskodning tolkades ha en närvaro i det sociala arbetet.

Studiens syfte var att undersöka om det förekommer negativa attityder till äldre personer med alkoholmissbruk bland socialsekreterare och i så fall i vilken utsträckning, samt om det finns adekvata insatser att tillgå och om detta erbjuds till målgruppen. Studiens syfte besvarades med hjälp av en enkätstudie där intentionen var att studien skulle resultera i en totalundersökning, varpå samtliga små kommuner i mellersta Sverige (med under 15 000 invånare) tillfrågades att delta. Enkäten besvarades slutligen av totalt 12 personer varav 9 utav dessa respondenter var relevanta utifrån studiens population. Resultatet har analyserats med hjälp av det teoretiska perspektivet social konstruktionism samt teori om ålderism. Studiens huvudsakliga resultat påvisade att det inte förekommer negativa attityder bland socialsekreterarna till äldre personer med alkoholmissbruk och det är därefter inte möjligt att uttala sig om någon form av ålderism. Detta resultat skiljer sig markant från tidigare forskning på området som visar på en förekomst av negativa attityder bland denna yrkesgrupp till äldre med alkoholmissbruk. / The purpose of the study was to examine whether there are negative attitudes towards older people with alcohol abuse among social secretaries and if so to which extend, and whether there are adequate services available and if this is being offered. The purpose of the study was answered with the help of a quantitative survey and the intention was that the study would result in a total survey, whereupon all small municipalities in Sweden (with less than 15,000 inhabitants) were asked to participate. In the end the survey was answered by a total of 12 people, of which 9 of these respondents were relevant based on the purpose of the study. The result have been analyzed using the theoretical perspective of social constructionism and theory linked to ageism. The main results of the study showed no signs of negative attitudes towards older people with alcohol abuse among social secretaries and it is therefore not possible to say anything about ageism. This result differs markedly from previous research in the field that shows a prevalence of negative attitudes among this occupational group to elderly with alcohol abuse.

Folkhälsomyndigheten är en viktig aktör i det nationella smittskyddsarbetet mot covid-19. Sedan pandemins start har myndigheten haft det primära uppdraget att förse befolkningen med viktig information om det aktuella läget kring covid-19. I ett försök att kontrollera smittspridningen av viruset har riktlinjer och rekommendationer formulerats till befolkningen. Individer som är 70 år och äldre identifierades tidigt som en huvudsaklig riskgrupp att skydda från den allvarliga sjukdom eller död som covid-19 kan orsaka.  Med avsikt att medvetengöra ålderistiska inslag i officiella myndighetsuttalanden, syftar denna uppsats att undersöka hur språket som förmedlas i presskonferenserna kan tänkas konstruera och reproducera föreställningar av ålder. I denna studie kommer de förändringar i levnadsvanor som riktlinjerna medförde att problematiseras utifrån ett sociologiskt perspektiv. Frågeställningen fokuserar på hur myndigheter mobiliserar åldersrelaterade diskurser i sitt pandemisvar. Det material som avser att granskas utgår från transkript av myndighetsgemensamma presskonferenser. Med hjälp av en kritisk diskursanalys kan språket undersökas närmare. I analysen av datamaterialet fungerar Norman Faircloughs tredimensionella modell som ett vägledande redskap tillsammans med teorierna om ålderism, stigma och diskurs.  Resultaten visar att presskonferenser gällande covid-19 tenderar att kategorisera  åldersrika som en homogen och sårbar grupp i behov av skydd. Vidare bygger presskonferenserna på kronologiska ålderskategorier som kan försätta åldersgrupper i motsättning till varandra och därmed orsaka ett ”vi” och ”dem”-tänk. Studien kan bidra till att medvetengöra problematiska diskursiva uttryck om ålder som riskerar att skapa diskriminerande strukturer på såväl mikro- som makronivå.

Syftet med denna uppsats var att genom yrkesverksammas upplevelser undersöka hur våld i nära relationer mot äldre med demenssjukdom kan yttra sig och vilka möjliga orsaker som kan finnas. Uppsatsen hade en kvalitativ ansats med fokusgruppsintervjuer som datainsamlingsmetod. Fyra fokusgruppsintervjuer med sammanlagt tio informanter genomfördes. Resultatet analyserades tematiskt med utgångspunkt i ålderism samt våld- och maktlöshetsteori. Resultatet påvisade enighet bland informantgrupperna kring orsakerna till att våld uppstår, en orsak var utmattning hos anhöriga. Flera riskfaktorer framgick i resultatet, som att anhöriga var motvilliga till att ta emot hjälp. Demenssjukdom i sig kan ses som en riskfaktor då funktionsnedsättningen kan orsaka att personen hamnar i beroendeställning till anhöriga samt att de inte alltid förstår sin utsatthet. I resultatet framkom att informantgrupperna uppfattade psykiskt våld samt försummelse som de mest förekommande typerna av våld. En slutsats som drogs var att stöd till anhöriga och hjälp i tid var viktigt för att motverka våld. / The purpose of this essay was to, through professionals, investigate how domestic violence against elderly with dementia can manifest and possible causes for violence. The essay had a qualitative onset with focus group interviews as a data collection method, four focus group interviews with a total of ten informants was conducted. The result was analyzed thematically based on ageism and violence- and powerless-theory. The result showed that all informants perceived fatigue as a cause for violence. Several risk factors emerged from the result, for example a relative’s aversion to receive help. Dementia can be perceived as a risk factor since the disability may cause the person to become dependent on others. The informants perceived psychological abuse and neglect as the most common types of violence. A conclusion that could be drawn was that support for the relative and help in time was important to prevent and counteract violence.