Syftet med studien är att undersöka vilka räknemetoder elever använder inom området addition med tankeled, så kallad skriftlig huvudräkning. Syftet är även att redogöra för vilka möjligheter och svårigheter lärare ser med de olika metoderna. Tidigare forskning visar att skriftliga räknemetoder blir allt vanligare, men standardalgoritm finns kvar. Vi utgår från en kvalitativ ansats med kvantitativa inslag. Vi genomför tre lärarintervjuer och granskade 52 elever i årskurs 3 i deras genomförande av elevuppgifter. Vår teoretiska utgångspunkt, tillika analysverktyg är räknemetoderna varje talsort för sig, flytta över, ändra ordningen och standardalgoritm. Vår studie om elevers val av olika räknemetoder talar för en snäv användning. Varje talsort för sig dominerar bland addition med tankeled, men resultatet visar även att standardalgoritm är populär. Störst möjligheter ser lärarna med varje talsort för sig. Den ger eleverna en bra grund att stå på för vidare matematikutveckling. Den största svårigheten lärarna ser är att elevers tankeled ofta eskalerar till för svåra tankeled. Därmed väljer lärarna att fokusera på ett fåtal räknemetoder i undervisningen. Standardalgoritmen ser de positivt på, men en negativ aspekt med metoden är att eleverna inte får förståelse för vad som händer.

Abstrakt Studiens syfte är att undersöka hur tre svensklärare i årskurs 3 arbetar med kritisk läsning. För att undersöka vilka aktiviteter i kritisk läsning som förekommer i lärarnas undervisning utförs observationer, medan intervjuer används för att ta reda på lärarnas uppfattningar om sin undervisning i kritisk läsning. Datainsamlingen sker med hjälp av observationsschema, intervjuguide och ljudinspelning med varje lärare. Insamlade data tolkas med utgångspunkt i Norlunds (2009) kategorier: kritisk-analytiska, kritisk-integrerande, kritisk-evaluerande och kritisk-ideologiska aktiviteter. Observationsdata visar att lärarna arbetar med kritisk-analytiska, kritisk-integrerande och kritisk-ideologiska aktiviteter. Av intervjuerna framkommer dock att lärarna uppfattar kritisk läsning som en kritisk-evaluerande aktivitet och upplever att den inte är prioriterad och därför förekommer sporadiskt. Sammantaget tyder insamlade data på att samtliga aktiviteter i kritisk läsning kan förekomma i grundskolans tidigare år men för att skapa optimala förutsättningar för undervisning i kritisk läsning behöver den skrivas fram tydligt i kunskapskraven för godtagbara kunskaper i slutet av årskurs 3.

Forskningsfrågan som kommer behandlas är: Hur de matematiska förmågorna som efterfrågas i läroplanen år 2011 återspeglas i matematikböcker för årskurs 3? Frågan kommer att besvaras genom en kvantitativmetod med en komparativanalys och resultatet presenteras statistiskt. Resultatet visar att metodförmågan tränas till störst del och är den enda förmågan som tränas i tillräckligt stor utsträckning. Begrepps- och resonemangsförmågan är de förmågor som är mest representerade efter metodförmågan, men ändå till en förhållandevis liten del.Problemlösnings- och kommunikationsförmågorna lyser med sin frånvaro och finns nästan eller inte alls angivna i läromedlen. Om matteboken är det enda eleverna möter i matematikundervisningen, kommer inte alla förmågorna att utvecklas, oavsett vilket läromedel av de som ingår i undersökningen som används.

Today, Swedish speech-language pathologists do not have access to a Swedish text level reading speed test that is both quick and easy to administer, affordable and standardized. The main purpose of this study was therefore to present a mean for reading speed of text among Swedish third grade students to be used in clinical assessments of reading ability. A secondary purpose was to measure if differences in reading speed could be observed between boys and girls in the third grade. The analysis was based on 98 third grade students, of whom 45 were boys and 53 were girls. The students were recruited in Uppsala and environs. The reading speed was measured in words read correctly per minute by recording the students when reading aloud. A non-standardized text, Paketet, commonly used by Swedish speech-language pathologists in reading assessments today, was used in this study to obtain a mean for reading speed. The mean value for reading speed was 90.85. The mean obtained for the girls was 97.32 and for the boys 83.22. The results showed no significant differences for gender. More research has to be done in other parts of Sweden to increase the generalizability. The results should be interpreted in line with the current clinical guidelines. / I dagsläget saknas ett svenskt material för logopedisk bedömning av läshastighet vid textläsning i årskurs 3 som är lättadministrerat, kostnadsfritt och normerat. Det huvudsakliga syftet med studien var att erhålla ett medelvärde på läshastighet hos elever i årskurs 3 som kan användas vid logopedisk bedömning av läs- och skrivsvårigheter. Studien hade också som syfte att undersöka om skillnader mellan flickor och pojkar förelåg gällande läshastighet på textläsning i årskurs 3. Analysen gjordes på 98 elever, 45 pojkar och 53 flickor, som rekryterades i Uppsala med omnejd. Läshastigheten mättes i antal korrekt lästa ord per minut genom inspelning av elevernas läsning. Bedömningsmaterialet bestod av texten Paketet som redan används kvalitativt av logopeder idag. Medelvärdet för läshastigheten var 90,85 korrekt lästa ord per minut. Resultatet visade inga signifikanta skillnader mellan flickor och pojkar, där medelvärdet för flickorna var 97,32 och medelvärdet för pojkarna var 83,22. Flera studier på ämnet bör göras i andra delar av Sverige för att öka generaliserbarheten. Resultaten bör användas tillsammans med de aktuella kliniska riktlinjerna.

Det finns mycket forskning kring elevers förståelse för likhetstecknet. Forskarna är eniga om atteleverna ofta har en operationell förståelse för likhetstecknet, vilket innebär att de uppfattarlikhetstecknet som en uppmaning att utföra en operation. Forskarna är också eniga om att elevernabibehåller den operationella förståelsen långt upp i årskurserna. Har eleverna en operationellförståelse har de svårt att lösa uppgifter med operationer på båda sidorna om likhetstecknet. De harockså svårt att ge en godtagbar definition av vad likhetstecknet betyder. Syftet med denna studie äratt bidra med kunskap om hur lärarna kan ta reda på vilken förståelse som eleverna har förlikhetstecknet. I studien används en flermetodsundersökning, där den kvalitativa undersökningen ärunderordnad den kvantitativa undersökningen. De 53 eleverna som ingår i studien går i årskurs 3 ochalla genomförde ett test. Efter testet genomfördes intervjuer med 6 av eleverna. Resultatet från testetanalyseras med hjälp av CES-modellen och intervjuerna fungerar som en förstärkning tilltestresultatet. Utifrån resultatet är det uppenbart att elever fortfarande har en operationell förståelseför likhetstecknet och att det är endast en minoritet som har en djupgående, fullständig och relationellförståelse för likhetstecknet. Det är lätt att upptäcka vilka elever som har den relationella förståelsenför de uttrycker sig på ett annorlunda sätt när de använder likhetstecknet, både verbalt och skriftligt.

Det här är en kvalitativ och kvantitativ studie med syfte att undersöka läsmotivationen under sommarlovet hos elever i årskurs 3 samt även undersöka om det är några skillnader beroende på vilket kön eleven har. Studien undersöker detta med hjälp av enkäter 74 elevers läsning under sommarlovet och deras allmänna inställning till läsning. Av dessa 74 elever intervjuades 15 elever om deras läsvanor och vad som händer när de läser. Enkäterna visade att fler flickorna har en bättre inställning till läsning jämfört med pojkarnas inställning. Det visade sig även att elevernas val av genrer varierade mellan de olika könen. Utifrån intervjuerna framkom det att fler av flickorna som var intresserade av böcker och att nästan alla av flickorna hade någon vuxen som läste för dem jämfört med pojkarna där hälften svarade att någon förälder kunde läsa för dem ibland. Det resultat som framkommit har analyserats genom tidigare forskning men även utifrån ett sociokulturellt perspektiv eftersom det finns åsikter att eleverna lär sig genom samspel med andra och genom att använda sig av språkliga redskap för att lära sig. / <p>Godkänt datum 2019-06-17</p>

Syftet med examensarbetet var att genom fallstudier i två klasser i årskurs 3 undersöka elevers skrivande och elevers uppfattningar om sitt skrivande utifrån berättande texter som de skrivit på datorn eller för hand. Syftet var även att undersöka hur lärare arbetar med skrivande i sina respektive klasser där den ena klassen fokuserar traditionella skrivmetoder, med utgångspunkt i att skriva texter för hand och den andra klassen fokuserar användandet av digitala skrivverktyg genom metoden ASL (Att skriva sig till läsning) och Sandvikenmodellen. Med utgångspunkt från studiens teoretiska perspektiv studerades skrivandet utifrån produkt och process, samt utifrån skrivverktyg. För att få en mer fullständig bild av det vi studerade valde vi att utgå från flera olika metoder i våra fallstudier. Analysen av elevtexter kompletterades därför med semistrukturerade intervjuer med såväl elever som lärare. De berättande texterna analyserades utifrån hur de var uppbyggda i sin makrostruktur (genre) och mikrostruktur (textbindning), enligt bedömningskriterier med utgångspunkt i tidigare forskning om textanalys. Intervjuerna skrevs ner ordagrant och analyserades efter återkommande mönster i respondenternas uttalanden. Studiens resultat visade att undervisningen i klasserna utgått från olika utgångspunkter i såväl skrivprocess som skrivverktyg. Flertalet elever i båda klasserna producerade emellertid texter enligt den berättande genrens struktur. Det som främst skilde produkterna åt var användandet av dialog och talspråk. I processen visade sig skillnaderna främst i elevernas planering och revidering av text. I valet av skrivverktyg valde eleverna att använda det verktyg de var mest vana vid, penna eller dator, trots att båda klasserna var överens om att texter blir finare och tydligare när de skrivs på datorn. I analysen av fallstudiernas resultat fokuserades likheter och skillnader, vilket belyste det gemensamma och unika för varje klass. Resultaten av elevers skrivande i två klasser i årskurs 3 visade således på två effektiva men olika gestaltningar av läs- och skrivundervisning

I denna studie jämförs två olika metoder för lärande i engelska, en mer traditionell metod baserad på upprepning och en annan metod som inbegriper sång och musik som ett verktyg för lärande. Studien genomfördes i en svensk kommunal skola med en grupp elever i årskurs 3.  Datan samlades in med hjälp av både kvantitativa och kvalitativa metoder, både före och efter testlektionerna, för att mäta utvecklingen hos eleverna och göra jämförelser mellan metoderna, dock utan att mäta elevernas förkunskaper. Läraren och några av eleverna intervjuades för att få deras åsikter om undervisningsmetoderna. Arbetet utgår från två halvklasser som fått fyra lektioner var med inriktning på att lära sig månaderna på engelska. Lektionsinnehållet har varit detsamma för båda grupperna förutom att grupp 1 fick en introduktion i ämnet i form av vad som kan kallas för ordinarie/traditionell undervisning, med fokus på att skriva på tavlan och upprepa, medan grupp 2 fick lära sig med hjälp av musik och sång, närmare bestämt genom att sjunga med till en musikvideo om månaderna.  Resultatet visar ökad kunskap i gruppen som var exponerad för musik som undervisningsmetod i jämförelse med den “traditionella” gruppen. Samtidigt bekräftade intervjuerna med eleverna och läraren att lektionerna med musik hade upplevts som produktiva och lustfyllda. Slutsatsen blir att ett sådant tillvägagångssätt borde kunna tillämpas oftare på engelsklektioner än vad som görs i skolan idag, och med framgång.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur fritidslärare uppfattar och tolkar delaktighet och dess betydelse för elevernas vistelsetid på fritidshemmet i årskurserna 3-6. Ett begrepp som är centralt i studien är delaktighet. Grunden för studien är syftet och dessa frågeställningar: “Hur beskriver fritidslärare sitt sätt att utforma verksamheten för att skapa utrymme för elevers delaktighet?” samt “Hur beskriver fritidslärarna sitt egna förhållningssätt till delaktigheten i fritidshemmet?”. Vi har använt oss utav en kvalitativ forskningsmetod där empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer och indelade i olika delar i relation till vårt syfte och frågeställning, där begreppet delaktighet och nyckelorden förhållningssätt och utformning är utgångspunkterna. Detta redogörs i resultat och analys där vi har tagit stöd av en Foucaultinspirerad maktanalys, med fokus på pastoral makt. Intervjuerna genomfördes på två olika fritidshem med fyra olika informanter. Studien resulterar i att båda fritidshemmen värderar elevers delaktighet högt men att förståelsen för utformningen och förhållningssättet skiljer sig åt. Det ena fritidshemmet har lyckats bättre med elevernas delaktighet då de inkluderar mer än ett medbestämmande i begreppet delaktighet. Medandet andra har uppfyllt målkriterierna mer tillfredsställande och i enlighet med styrdokument och läroplan.

Syftet med denna studie är att undersöka hur elever gör beskrivningar i sina berättande texter och vad dessa beskrivningar ger läsaren för någon information. Syftet är även att ta reda på vilken ordklass de främst använder sig av för att göra beskrivningar. I studien ingår tio elevtexter skrivna vid det nationella provet i svenska för årskurs 3. Elevtexterna har analyserats genom en transitivitetsanalys som är en analysmodell inom den systemisk-funktionella grammatiken (SFG). Genom denna analysmodell och begreppen som ingår i den – deltagare, process och omständigheter – har vi kunnat identifiera karaktärer och miljöer i elevers berättande texter och tittat närmare på hur de beskrivs. Resultatet visar att elever beskriver karaktärer genom deras kön, utseende, ålder, egenskaper, intresse, föremål och känslor. Beskrivning av miljön görs genom att skriva om tiden, vädret, omgivningen, känslorna och den specifika platsen där berättelsen utspelar sig. Resultatet visar även att i vissa fall saknas en beskrivning av karaktärer och miljöer i texterna. När det gäller framställningen av beskrivningarna ser vi att de inte alltid ger läsaren en tydlig bild av karaktären eller miljön i berättelsen, och att det även förekommer missvisande beskrivningar. För att läsaren ska få en tydlig bild av både karaktärerna och miljön är det viktigt att göra medvetna ordval som förstärker den inre bilden. Detta kräver i sin tur att eleverna behärskar orden i sig och vad orden förmedlar i ett specifikt sammanhang. Resultatet i vår studie visar att den ordklass som främst används vid karaktärs- och miljöbeskrivningarna är substantiv. Därför skulle elever kunna uppmuntras till att använda sig av fler adjektiv, verb och adverb för att kunna göra bättre beskrivningar som hjälper läsaren att skapa mentala bilder.